Den sjunkande Petrus, 1947. Källa: Västerbottens museum

Victoria Nygren och barnatron i måleriet

Det finns målare som inte har någonting gemensamt med dagens eller gårdagens konst, de skapar sina verk utan att bekymra sig om andras uppfattning eller vilka populära stilideal som råder ...

Av: Lena Månsson | 12 oktober, 2015
Konstens porträtt

Veckan från hyllan, Veckan 42 2012

Veckan har inte saknat komiska och dramatiska poänger. Ibland var det svårt att veta vilket var vilket. Som en Saudiarabien genomförde en kampanj mot bröstcancer – utan kvinnor. Istället med ...

Av: Gregor Flakierski | 13 oktober, 2012
Veckans titt i hyllan

En hållbar barnlitteratur?

Att vara dogmatisk och skriva tydliga världsförbättrarbudskap i skönlitterär text är den åttonde dödssynden i dag. Är det därför det kommer ut så få skönlitterära barnböcker om klimatet och miljön? ...

Av: Marja Beckman | 11 april, 2014
Gästkrönikör

Efter ankomsten till Jakobstad, Selma, stående med yngre systern Hilma

En alldeles särskild plats

Det finns en dröm som levt länge inom mig, en dröm som inte släppt taget. Min dröm handlar om att förstå min mormor, Selma Karlström. Varifrån kom hennes lugn ...

Av: Thomas Wihlman | 14 januari, 2016
Kulturreportage

Bland ikoner och Prodigy People



Sony Boy Gustavsson och Miss Li Foto Niklas WestinLinda Bönström har besökt årets Storsjöyran

 

 

 

Miss Li 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Miss Li ger allt trots att det mesta går emot henne. Speltiden är en halvtimme efter att festivalområdet öppnat, det har hällregnat i timmar, hon har problem med rösten, teknik och rekvisita envisas med att krångla. Men här får vi se varför Miss Li är en av Sveriges främsta artister; hon har förmågan att göra snabba val. Plötsligt hoppar hon till allas förvåning ner ifrån den höga scenen för att engagera sin publik. Och till viss del fungerar det. Men Sonny Boy Gustavsson, låtskrivare och gitarrist, är ovanligt disträ medan My Wall på fiol utmärker sig med sin entusiasm. När Miss Li löst problemet med att ta sig tillbaka upp på scenen visar hon en enorm beslutsamhet och sjunger med sin karaktäristiska röst tills den nästan försvinner helt under ”My Heart Goes Boom”. Låtlistan är inte optimal men populära covers, - nu med två år på nacken -, från teveprogrammet ”Så mycket bättre”, som tolkningen av Magnus Ugglas ”1: a gången” och Olle Ljungströms ”Nåt för dom som väntar” är fortfarande en tillgång åt repertoaren. De framgångsrika singlarna ”Oh Boy” (2006) och ”Dancing the Whole Way Home” (2009) möter nysläppta ”I Finally Found It” (2014) men ändå räcker inte dessa säkra kort hela vägen för Miss Li idag. På sin hemsida skriver hon; ”I won't let stupid people bring us down”. Och det gör hon alldeles rätt i.

Under augusti uppträder Miss Li även i Fagerstranden och Bollnäs.


Laleh

Laleh Foto Niklas WestinLalehs uppträdande vid Peace & Love festivalen 2012 lämnade många fans med ett abrupt slut på en kärlekshistoria; konserten blev ökänd för sitt så kallade flum och trots att studioalbumet ”Sjung” tidigare under året gått in som flera listettor kopplade inte Laleh med sin publik. Men så på Stortorget i Östersund kommer uppståndelsen. ”Bjurö klubb” från albumet ”Me and Simon” (2009) skulle kunna vara en konsert för sig själv, ”Colors” (2013) är både allvar och lek, och ”Stars Align” ges med hjälp av det stora bandet och kördansare mer rättvisa live. Laleh, liksom de andra kollegorna från teveprogrammet ”Så mycket bättre”, använder sig av publikvänliga covers och Eva Dahlgrens ”Ängeln i rummet” fungerar som ett perfekt flöde från scenen ut mot publiken. Så är det hela för mycket effekt och för lite innehåll? Snarare börjar Laleh att finna sin balans igen.

I augusti spelar Laleh i Göteborg och Uddevalla.

 

Icona Pop 

Icona Pop Foto Niklas Westin

Frågan om huruvida Icona Pop kommer att kunna behålla sin megastora stjärnstatus eller inte får läggas på framtiden för det är nu som gäller på Stortorgets scen och publiken slukar nästintill DJ-duon i frenesi. Aino Jawo och Caroline Hjelt ställer till med ett redigt partaj med pop-house och självklart gör listhiten ”I Love It” skäl för sitt guld och platina. Det är inget tvivel om att Icona Pop är ett live-band, vilket fångats upp av världsartister som Miley Cyrus, Katy Perry och Marina and the Diamonds (vars nya indiepop album ryktas om att släppas senare i år) som använt sig av den svenska gruppen som förband under deras senaste turnéer. Men framgångar och erfarenhet betyder inte perfektion; än så länge har bandet bara två studiealbum med sig och det ligger något juvenilt över flera låtar. Ett stort bekymmer för Icona Pop är just Icona Pop själva eftersom de lätt faller in i repetition där låtar blir alltför lika och får svårt att stå ut för sig själva. Kvällens ”We Got the World” känns en smula sliten medan ”In the Stars”, ”All Night” och senaste singeln ”Get Lost” är absolut klockrena.

Under augusti uppträder Icona Pop i Göteborg, Hasselt (Belgien) och Chelmsford (England).

The Prodigy

The Prodigy Rob Holliday Foto Niklas WestinStorsjöyrans stora musikaliska dragplåster är big beats från England; The Prodigy. Trots att det gått fem år sedan senaste albumet förblir The Prodigy kult bland elektronisk musik, och har dessutom sålt tjugofem miljoner skivexemplar. Men trots en stor och jublande publik handlar det mer om ren nostalgi än om någon som helst spänning. Liam Howlett grundade gruppen i en tid när rave och dansmusik började att lyftas från sin status som subkultur och det går inte att bortskriva The Prodigy sin roll i detta. Särskilt med det tredje studioalbumet ”The Fat of the Land” (1997) med sitt råa ljud och då mycket kontroversiella låttexter nådde gruppen ut till massorna. Howlett är fortfarande suverän i sin egen rätt som musiker medan Keith Flint och Maxim Reality sällan tänder till på något oväntat vis under spelningen. Det är till och med så att plötsligt märker jag hur Maxim plötsligt går förbi mig, han har helt sonika vandrat av scenen och tagit sig ett varv runt Stortorget utan att några utom få ens märkt det. Rob Holliday, sedan länge gitarrist och basist för bandet under live-spelningar, är ett rent nöje med fokus och rutin och som dessutom betar av fler strängar under kortare tid än någon annan musiker jag har sett. Allt finns med, ”Breathe”, ”Firestarter”, ”Smack My Bitch Up”, ”Take Me to the Hospital”, och ändå finns det en ledsam känsla av att det inte räcker till idag. Trots att vi alla är Prodigy People.

 

Linda Bönström text
Niklas Westin bilder

Ur arkivet

view_module reorder

Skammen

Innledning Gitt at vi forstår hva som menes med ‘atferd’, så er menneskelig atferd verdi – og normstyrt. En verdi er om hva som virkelig teller for oss mennesker, som at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 december, 2014

Turistens samvetskval. Ett reportage från Tunisien

Om man hatar sand och skyr solen är Tunisien antagligen inte det första resmålet på listan. När min mamma ringt upp mig några månader tidigare och frågat vad jag visste ...

Av: Linda Bönström | Resereportage | 24 juli, 2010

Köttet tänker

Det finns i köttet en inspirerad fruktan som överflödar till andra sidan av tingen en smak av synd, av teologalisk synd. Kroppen darrar, och det är i dessa konvulsioner som ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 24 maj, 2017

August Strindberg och Nils Andersson – en hållbar vänskap

Att skaffa vänner och att behålla dem var inte Strindbergs bästa gren. Exempel på detta saknas inte: Heidenstam, Carl Larsson, af Geijerstam, Ola Hansson och Laura Marholm är några som ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 19 september, 2011

Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 maj, 2014

Locus meditationis

En diktares svårighet …

Denna text bygger på tankar och reflektioner kring poesi, där även ett urval av min egen lyrik tagit plats i ett försök att sammankoppla dem med texten och kan, som ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 01 september, 2017

En dansk möbelklassiker: Hans J Wegner

Alldeles nyss råkade jag komma över en trevlig kompakt bok i en serie om designklassiker. Den här handlar om hundra stolar från 1900-talet, med ett uppslag åt varje: de slitstarka ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 26 september, 2014

Tegelbacken, centrala Stockholm, september 1930

Det sprakar blått kring ledningarna ovanför en spårvagn som passerar en växel. Vagnen kränger – och två medelålders herrar stående där inne kolliderar. Båda lyfter beklagande sina hattar. Sammanstötningen resulterar ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 02 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.