En bemerkning om selvbestemmelse som grunnverdi

Det gis mange ulike verdier og grunnverdier, verdier og grunnverdier som ikke alltid lar seg forene innenfor en og den samme matrise/struktur. Eksempler på verdier og grunnverdier, i denne forstand ...

Av: Thor Olav Olsen | 07 september, 2011
Agora - filosofiska essäer

Den ”okända” svenska deckardrottningen

Varför räknas inte Ulla Bolinder som en av Sveriges deckardrottningar? Jo, jag hör vad ni utbrister: Va-va-vad hette hon? Ulla vemdå? Ulla Bolinder hör inte till de storsäljande svenska deckarförfattarna. Hon ...

Av: Bengt Eriksson | 07 november, 2012
Litteraturens porträtt

Ulf lundell som rockmusiker  Foto betasjufem

Ulf Lundell - 40 år

Ulf Lundell firade 40 år som rockpoet i fjol, ända in på småtimmarna, med en turné, en dubbel-CD hits och den skönt överdådiga, KK-befriade boxen ”Hemåt genom Rift Valley” (68 ...

Av: Stefan Whilde | 02 januari, 2016
Stefan Whilde

Musans förvandling

”Le Ciel est mort” (”Himlen är död”) utropar symbolisten Mallarmés plågade diktjag i poemet ”l’Azur” (1864), som en nästan kuslig föraning av Nietzsches berömda uttalande i Der fröhlichen Wissenschaft (1882): ...

Av: Mattias Lundmark | 03 januari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

En resa till makedonien-ett annorlunda minne av första världskrigets utbrott



Thessaloniki runt 1900Thessaloniki är Greklands andra stad med ungefär en och en halv miljon innevånare och belägen i mellersta Makedonien, en region som har varit utsatt för många konflikter under 1900-talet.

Staden var i början av 1900-talet både handelscentrum och lärosäte, vackert placerad som den är vid Thermaikos bukten i Medelhavet. En karaktäristisk silhuett och kännetecken för staden är det s.k. Vita tornet, som ligger nära stranden vilket har blivit en välbekant symbol för denna metropol. Med fantasins hjälp kan man flytta sig tillbaka till denna blomstrande tid, som sedan kom att rasa samman. Det Ottomanska riket hade nyligen släppt sitt grepp om staden, året är 1915, men efterlämnade ett månghundraårigt kulturarv . Staden var under denna tid fylld av ett kalejdoskop av nationaliteter, vilka präglade staden och gjorde den till vad vi idag kallar en smältdegel. När staden hade befriats, blandades den orientaliska kulturen med europeiska inslag vilket gjorde platsen mycket kosmopolitisk. Minareter, ortodoxa Basilikor, Bysantinska katedraler och labyrinter av orientaliska basarer präglade livet i staden. Detta kompletterades av många världsliga faciliteter som luxuösa restauranger och hotell. En del av detta har återskapats och finns att beskåda även idag.

Stormvindar i dubbel bemärkelse skulle komma att svepa över staden under nittonhundratalets andra decennium.

Thessaloniki brinnerDet stora kriget, som hade sin upprinnelse på Balkan startade plötsligt efter en osedvanligt varm sommar. I år är det förövrigt hundra år sedan denna långdragna och blodiga konflikt bröt ut och förändrade världen dramatiskt. Upprinnelsen till dessa händelser, som kom att påtagligt visa sin närvaro i staden, ägde dock rum just på Balkan, i och med det förödande skottet i Sarajevo som utlösande faktor. Sarajevo var huvudstaden i Bosnien-Hercegovina som tillhörde det Österrikisk - Ungerska imperiet, en kvarleva från ”den gamla världen”, där den åldrige Frans Josef (född 1830) regerade vid krigsutbrottet. Ett år efter första världskrigets utbrott anlände trupper från olika länder bland andra Frankrike, Storbritannien och Ryssland som sammanstrålade i den här regionen. Anledningen var att Österrike - Ungrarna pressade grannlandet Serbien, samtidigt som Bulgarien hade slutit upp på centralmakternas sida.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

1915 landsteg den franske generalen Sarrai i staden med den franska Orientarmén, för att bistå den Serbiska armén som dock redan befann sig i upplösningstilltsånd, nu när Österrikare och Ungrare trängde på. För fransmännen i orientarmén uppstod i stället en sorts andhämtningspaus i Thessaloniki, eftersom de kom försent för att bistå Serberna, vars armé redan på väg att kollapsa och lösas upp.

Fransmännen nöjde sig med att befästa staden och gräva skyttegravar. När den franske presidenten Poincaré tillfrågades vad Orientarmén gjorde i Thessaloniki svarade han: De gräver. Kriget gjorde sig påmint när en Zeppelinare sköts ner över Thessaloniki och vraket av luftskeppet, som kommit in över staden för att fälla bomber, föranledde att en stor människoskara begav sig till platsen för att beskåda vraket.

Thessaloniki i ruinerKriget hade kommit närmare, men det var inte slut på katastroferna. En ny olycka skulle komma att drabba staden.

Branden som utbröt 1917 kom att ödelägga nästan hela staden med hjälp av en hård vind som spred sig snabbt. Stämningen hos de trupper som fanns i staden förändrades i och med branden. Från att nästan ha varit en rekreationsplats kände sig trupperna mer och mer som instängda i ett interneringsläger. Charmen hade försvunnit sedan elden slukat byggnader och plundringsvågor gått genom staden. Under återstoden av kriget var staden mest en bränd ruinhög.

Idag märker man inte så många spår av den här svåra tiden och den blodiga konflikten som bland annat utspelades i de kringliggande bergen med fronten som kom närmare själva staden. Enligt vittnesmål förvandlades en uppsluppen och behaglig stämning bland soldater och sjukvårdspersonal, till misströstan. Under resten av kriget var staden inte vad den en gång varit. Platsen drabbades av den nedstämdhet som kom över Europa orsakat av ett krig som aldrig tycktes ta slut. Det var som om ingen längre brydde sig om vem som vann, bara det tog slut.

Idag ser vi åter en vacker stad invid Medelhavet med ett pulserande liv av människor som återfått en del av sin kosmopolitiska karaktär. Strandpromenaden är full av kaféer och serveringar där människor njuter sina förfriskningar i den värmande solen.

Thessanoliki idagBåde själva staden och omgivningarna är oerhört vackra med de höga bergen med sina glittrande, snöklädda toppar. Även den kosmopolitiska atmosfären har på senare tid återuppstått som fågel Fenix efter dessa förödande händelser. Kanske kan allt detta ses som en metafor och representant för hoppet i en tid när Europa förmörkas av destruktiva krafter.

Trots att våren är långt kommen är växtligheten fortfarande friskt grön. I omgivningarna blomstrar fruktträdgårdar och åkrar, där växtligheten står i prydliga rader. Vem kan idag tänka på dessa händelser som utspelades för hundra år sedan. Ändå är det kanske en plikt att komma ihåg det som skedde för ett sekel sedan, vilket dramatiskt förändrade världen. Miljoner fick offra sina liv i denna första riktigt globala konflikt som definitivt avslutade den gamla epoken.

 

Jens Wallén

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 18 december, 2013

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Ulf Stark

En av våra främsta barn-och ungdomsförfattare, ULF STARK, är död, det skedde den…

Framför mig har jag boken Kan du vissla Johanna, från 1992, på omslaget flyger Ulf och Berra med sin drake, den arbetar lugnt i ett oroligt väder, björkarna viker sig ...

Av: Bo Bjelvehammar | Litteraturens porträtt | 24 juni, 2017

Om Bodil Malmsten och hennes senaste bok

Vardagen rör sig framåt på ett smått obegripligt sätt som gör den svårfångad om uppmärksamheten brister bara för ett ögonblick. Nyss var det måndag och snart är det redan helg ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2012

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 05 december, 2017

Stina Kajaso – politisk scenkonstnär med självdistans

Foto: Suzanne Vikström Scenkonstnären Stina Kajaso började med teater redan som sexåring på Vår Teater i Stockholm. Tjugotre år senare använder hon skådespelarkonsten som ett uttryckssätt för att underhålla på gott ...

Av: Suzanne Vikström | Konstens porträtt | 04 Maj, 2008

Isolda Dychauk om rollen som Margarete iSukurovs ”Faust” från 2011

Relativt ovanligt är det med tyska skådespelerskor som har lyckats bli kända för sina älskarinneroller. Två möjliga undantag är Marlene Dietrich och Diane Krüger, men nu har den euroepiska filmen ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 januari, 2013

Eckermann och Goethe

  Den unge Johann Peter Eckermann är på väg att möta sitt öde. Själv tror Eckermann att han ska göra en kort visit i Weimar för att få träffa Goethe. Hans ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.