Erik Lindegren

Som bilder över kanalens djup, regntunga skyar med rök från stressad kontinent. En dag då vi stod väntande, på öde strand med ögon fästade mot evighet, som vid Shelleys hav en gång då tidens frusna jag blev skuggornas ...

Av: Hans-Evert Renérius | 30 augusti, 2010
Utopiska geografier

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | 28 september, 2006
Kulturreportage

Varför ”dissipativa strukturer”?

När Prigogine som den förste fick grepp om de system med återkoppling, som konstituerar vår värld, kallade han dem ”dissipativa strukturer”. Efter honom har man sedan mestadels kallat dem ”självorganiserande ...

Av: Erland Lagerroth | 24 november, 2014
Agora - filosofiska essäer

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | 15 Maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

En resa till makedonien-ett annorlunda minne av första världskrigets utbrott



Thessaloniki runt 1900Thessaloniki är Greklands andra stad med ungefär en och en halv miljon innevånare och belägen i mellersta Makedonien, en region som har varit utsatt för många konflikter under 1900-talet.

Staden var i början av 1900-talet både handelscentrum och lärosäte, vackert placerad som den är vid Thermaikos bukten i Medelhavet. En karaktäristisk silhuett och kännetecken för staden är det s.k. Vita tornet, som ligger nära stranden vilket har blivit en välbekant symbol för denna metropol. Med fantasins hjälp kan man flytta sig tillbaka till denna blomstrande tid, som sedan kom att rasa samman. Det Ottomanska riket hade nyligen släppt sitt grepp om staden, året är 1915, men efterlämnade ett månghundraårigt kulturarv . Staden var under denna tid fylld av ett kalejdoskop av nationaliteter, vilka präglade staden och gjorde den till vad vi idag kallar en smältdegel. När staden hade befriats, blandades den orientaliska kulturen med europeiska inslag vilket gjorde platsen mycket kosmopolitisk. Minareter, ortodoxa Basilikor, Bysantinska katedraler och labyrinter av orientaliska basarer präglade livet i staden. Detta kompletterades av många världsliga faciliteter som luxuösa restauranger och hotell. En del av detta har återskapats och finns att beskåda även idag.

Stormvindar i dubbel bemärkelse skulle komma att svepa över staden under nittonhundratalets andra decennium.

Thessaloniki brinnerDet stora kriget, som hade sin upprinnelse på Balkan startade plötsligt efter en osedvanligt varm sommar. I år är det förövrigt hundra år sedan denna långdragna och blodiga konflikt bröt ut och förändrade världen dramatiskt. Upprinnelsen till dessa händelser, som kom att påtagligt visa sin närvaro i staden, ägde dock rum just på Balkan, i och med det förödande skottet i Sarajevo som utlösande faktor. Sarajevo var huvudstaden i Bosnien-Hercegovina som tillhörde det Österrikisk - Ungerska imperiet, en kvarleva från ”den gamla världen”, där den åldrige Frans Josef (född 1830) regerade vid krigsutbrottet. Ett år efter första världskrigets utbrott anlände trupper från olika länder bland andra Frankrike, Storbritannien och Ryssland som sammanstrålade i den här regionen. Anledningen var att Österrike - Ungrarna pressade grannlandet Serbien, samtidigt som Bulgarien hade slutit upp på centralmakternas sida.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

1915 landsteg den franske generalen Sarrai i staden med den franska Orientarmén, för att bistå den Serbiska armén som dock redan befann sig i upplösningstilltsånd, nu när Österrikare och Ungrare trängde på. För fransmännen i orientarmén uppstod i stället en sorts andhämtningspaus i Thessaloniki, eftersom de kom försent för att bistå Serberna, vars armé redan på väg att kollapsa och lösas upp.

Fransmännen nöjde sig med att befästa staden och gräva skyttegravar. När den franske presidenten Poincaré tillfrågades vad Orientarmén gjorde i Thessaloniki svarade han: De gräver. Kriget gjorde sig påmint när en Zeppelinare sköts ner över Thessaloniki och vraket av luftskeppet, som kommit in över staden för att fälla bomber, föranledde att en stor människoskara begav sig till platsen för att beskåda vraket.

Thessaloniki i ruinerKriget hade kommit närmare, men det var inte slut på katastroferna. En ny olycka skulle komma att drabba staden.

Branden som utbröt 1917 kom att ödelägga nästan hela staden med hjälp av en hård vind som spred sig snabbt. Stämningen hos de trupper som fanns i staden förändrades i och med branden. Från att nästan ha varit en rekreationsplats kände sig trupperna mer och mer som instängda i ett interneringsläger. Charmen hade försvunnit sedan elden slukat byggnader och plundringsvågor gått genom staden. Under återstoden av kriget var staden mest en bränd ruinhög.

Idag märker man inte så många spår av den här svåra tiden och den blodiga konflikten som bland annat utspelades i de kringliggande bergen med fronten som kom närmare själva staden. Enligt vittnesmål förvandlades en uppsluppen och behaglig stämning bland soldater och sjukvårdspersonal, till misströstan. Under resten av kriget var staden inte vad den en gång varit. Platsen drabbades av den nedstämdhet som kom över Europa orsakat av ett krig som aldrig tycktes ta slut. Det var som om ingen längre brydde sig om vem som vann, bara det tog slut.

Idag ser vi åter en vacker stad invid Medelhavet med ett pulserande liv av människor som återfått en del av sin kosmopolitiska karaktär. Strandpromenaden är full av kaféer och serveringar där människor njuter sina förfriskningar i den värmande solen.

Thessanoliki idagBåde själva staden och omgivningarna är oerhört vackra med de höga bergen med sina glittrande, snöklädda toppar. Även den kosmopolitiska atmosfären har på senare tid återuppstått som fågel Fenix efter dessa förödande händelser. Kanske kan allt detta ses som en metafor och representant för hoppet i en tid när Europa förmörkas av destruktiva krafter.

Trots att våren är långt kommen är växtligheten fortfarande friskt grön. I omgivningarna blomstrar fruktträdgårdar och åkrar, där växtligheten står i prydliga rader. Vem kan idag tänka på dessa händelser som utspelades för hundra år sedan. Ändå är det kanske en plikt att komma ihåg det som skedde för ett sekel sedan, vilket dramatiskt förändrade världen. Miljoner fick offra sina liv i denna första riktigt globala konflikt som definitivt avslutade den gamla epoken.

 

Jens Wallén

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Den orientaliska dansen  i Kyss henne

Kulturfarans förvandling till äkta svensk kulturskatt

Sommar och sol och friluftsteater som folknöje. Folkkära skådespelare (kända från fina teatrar och populära filmer) uppträder under sommaren bland träd och buskar, i parker, i slottsträdgårdar eller vid ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 29 augusti, 2016

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Christina Sassner – Prolog till ( stämningen tassande toffelburen )

Det här är prologen till novellsamlingen [ stämningen tassande toffelburen ] med lyriskt laddade surrealistiskt socialrealistiska noveller utan kommatecken med feministiska förtecken. Jag skriver och läser och lär ut. Jag skriver ...

Av: Christina Sassner | Utopiska geografier | 04 juni, 2012

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Frilans – en livsstil i utdöende? Nedslag i Allan Löthmans bildvärld

1976 var ju faktiskt frågan om Väst eller Öst först skulle ösa iväg sina kärnvapenmissiler och de överlevande vakna upp i totalt mörker under stoftmolnen, i en nukleär vinter som ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Liv Strömquist och äktenskapets baksida

Porträttet ingår i Christer Järeslätts projekt REFRICATER. Hela porträttserien visas på Hotel Tylösand 27 juni - 31 augusti. Liv Strömquist är en av senare års mest omskrivna serietecknare. Hennes rättframma ...

Av: Jimmy Wallin | Litteraturens porträtt | 30 juni, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.