'> '>
Gandhara Buddha foto CC BY SA 3.0

In & ut

Översättning till svenska: Esmeralda Westerstrand.

Av: vrd. Ñāṇavīra Thera | 27 februari, 2017
Agora - filosofiska essäer

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | 20 september, 2010
Utopiska geografier

Asklepieios mirakelkurer och människans behov av myter

Människan verkar ha ett grundläggande behov av att förstå världen och särskilt det som hon inte har något inflytande över. Kan hon inte logiskt förklara de faktorer som omger henne ...

Av: Lilian O. Montmar | 23 september, 2013
Kulturreportage

Kadmos drake. Public Domain Wikipedia

Antilogosmaskinen

Filosofie doktor Mara Lee kallar ”Medusas skratt” (2015) för ovärderlig och jag funderar på vilka verk jag finner ovärderliga. Det är svårt, kanske finns min känsla för oöverstigligt värde eller ...

Av: Freke Räihä | 30 april, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Gabriele D'Annunzio. La pioggia nel pineto i översättning av Sven Andrè



Gabriele d'Annunzio 1863-1938

Gabriele D'Annunzio (1863–1938), italiensk författare, poet, dramatiker, journalist, stridspilot, krigshjälte och nationalist, 1919–1920 ledare av Ståthållardömet Carnaro, en utbrytarstat i Fiume (nuvarande Rijeka i Kroatien).

"Regnet i tallskogen" ("La pioggia nel pineto", 1902 eller 1903) hör till hans mest omtyckta dikter och har flitigt antologiserats flitigt genom åren.

Den ses ofta som det kanske främsta exemplet på hans sensuella och språkligt virtuosa diktning, och som ett fint uttryck för vad som kallats D'Annunzios panism, en själslig sammansmältning med naturen och urkrafterna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den inspirerades av en skog i närheten av toskanska Marina di Pisa och av en av D'Annunzio älskarinnor, skådespelerskan Eleonora Duse.

Sven Andrè (översättare)









 

 

 

Regnet i tallskogen av Gabriele D'Annunzio

Tyst! Vid skogens bryn

jag hör ej

de ord du kallar

människans, men hör

ord väl yngre

talade av droppar och löv

långt borta.

Lyss! Regn faller

från de spridda molnen.

Regn faller på tamariskerna

saltstänkta, svedda

regn faller på tallarna

fjälliga, yviga

regn faller på myrten

den gudomliga

på ginstbuskar, glänsande

av blommornas flockar

på enarna fyllda

av doftande bär

regn faller på våra ansikten

skogsväsendens,

regn faller på våra händer

nakna

på våra kläder

lätt

på de tankar

som slår ut ur våra själar

nya

på den vackra saga

som igår

förbländade dig, som förbländar mig idag

ack Hermione.



Hör du? Regnet som faller

på grönskan

den förensligade

med ett sprakande som dröjer kvar

och skiftar i luften

allt efter lövverket

glesare, mindre glest.

Lyss! Gråten besvaras

av sången

från cikadorna

som skräms ej, nej

av sunnanvindens gråt

eller himmelens askfärg.

Och tallen

har ett ljud, och myrten

ett annat, och enen

än ett, instrument

olika

under fingrar, oräkneliga.

Och vi

uppslukade

av skogslandets själ

levande trädens liv

och ditt ansikte, extatiskt

är mjukt av regn

likt ett löv

och ditt hår

välluktande

likt ginstblommor, lysande

Ack du väsen av jorden

vars namn

är Hermione.



Lyss, lyss! Harmonin

från de högt flygande cikadorna

blir sakta

svagare

under gråten

som växer i styrka

men en sång blandas med den

en hesare

som höjer sig från

den fjärran fuktiga skuggan.

Svagare, allt mer dämpad

avtar den , dör bort.

En ensam not

dröjer darrande kvar, dör bort,

sväller åter, skälver, dör bort.

Här hörs ingen röst från havet.

Nu hörs på allt lövverk

ösande

det silverne regnet

det renande,

öset som skiftar

allt efter lövverket

kraftigare, mindre kraftigt.

Lyss!

Luftens dotter

är stum

men det fjärran kärrets dotter

grodan

sjunger i den djupaste skuggan

vem vet väl var, vem vet väl var!

Och regn faller på dina ögonfransar

Hermione.



Regn faller på dina svarta ögonfransar

så att du tycks gråta

men av vällust – ej vit

men nästan färgad grön

tycks du träda fram ur barken.

Och inom oss är allt liv ungt

välluktande

hjärtat i våra bröst är som en persika

orörd

ögonen mellan sina lock

är som källor bland gräset

tänderna i sina hålor

som bittermandlar.

Och vi rör oss från klunga till klunga

än samman, än skilda åt

(och den otämjda grönskans liv

binder samman våra vrister

snärjer våra knän)

vem vet väl vart, vem vet väl vart!

Och regn faller på våra ansikten

skogsväsendens

regn faller på våra händer

nakna

på våra kläder

lätt

på de tankar

som slår ut ur våra själar

nya

på den vackra saga

som igår

förbländade mig, som förbländar dig idag

ack Hermione.





Roberto Herlitzka läser La pioggia nel pineto

https://www.youtube.com/watch?v=A5YyIpQtos0

Ur arkivet

view_module reorder

Ur led är tiden – en betraktelse nu när vi ställt tillbaka klockan

När högertrafiken infördes klockan fem på morgonen den 3 september 1967 stod alla bilar stilla en kort stund, och körde sedan vackert över på andra sidan mot vad de var ...

Av: Ivo Holnqvist | Gästkrönikör | 31 oktober, 2017

Kombinationen av nytta och nöje

Klockan är ett. Om tre timmar ska jag ha skrivit färdigt en krönika, vilket jag i och för sig fick veta igår. Så jag borde ju ha haft lite bättre ...

Av: Julie Blomberg Gudmundsson | Gästkrönikör | 26 september, 2008

David Bowie spelar på Tweeter Center utanför Chicago, augusti 2002. Foto: Adam Bielawski.

”I had so many dreams, I had so many breakthroughs”

Efter att ha kämpat mot cancern i ett och ett halvt år avled David Bowie i stillhet på söndagen, 69 år gammal. Hans sista skiva ”Blackstar” gavs ut på hans ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 11 januari, 2016

Å leve i forbindelsen. Del II

I filosofi er forståelse det basale Det er ikke alltid slik at jeg forstår det jeg selv har uttrykt, og når det er slik at jeg har vansker med å forstå ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 oktober, 2012

Michael Economou

Två dikter av Michael Economou

Dikterna är hämtade ur Michael Economous diktsamling ”Ja”, som utkommer i september i år på Black Island Books Dikt ett: I byn Isla Negras hade Pablo Neruda ett av sina ...

Av: Michael Economou | Utopiska geografier | 10 juli, 2016

Drömmen om Pontus En kort romantisk novell av Charles E.J. Moulton

Charles växte upp trespråkigt i Göteborg och i Kalmar som son till en operasångerska och en författare. Hans första roll var Klampe-Lampe i föräldrarnas pjäs, turnéproduktionen ”LEVE TROLLEN”, på 80-talet ...

Av: Charles E.J. Moulton | Utopiska geografier | 08 april, 2013

Gabriella Olsson Foto Anna Langseth

Censur på psyket

Väninnans näsa var röd och fnasig. Det blåste på bänken nere vid vattnet. Väninnan snöt sig så det dånade. -Skall han verkligen sluta, jag pep olyckligt. -En chefsöverläkare gömd och glömd efter ...

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 03 juli, 2015

Människan i rummet. Den komplexa bilden Roy Anderssons filmspråk

I ett grådaskigt kök sitter en orörlig människa vid ett bord oavvänt närvarande, stirrande rakt fram, fastnaglad i egen livslogik. Självbildens yttre hos denna människa, som här så småningom exponeras ...

Av: Benny Holmberg | Filmens porträtt | 21 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.