Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Med försonande och förlåtande ögon

  Ingmar Bergman. Fotograf: Bengt Wanselius Med försonande och förlåtande ögon Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar ...

Av: Crister Enander | 07 augusti, 2007
Essäer om film

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Bluesfesten är som en intensiv och händelserik semester - Om Åmåls Bluesfest 2007



angela-brown-intervju-1.jpg 
Angela Brown njuter av livet, för allt finns i
musiken och därifrån får hon all sin energi.
Samtliga fotografier: Sally Blomgren

Bluesfesten är som en intensiv och händelserik semester

- Om Åmåls Bluesfest 2007

Tidningen Kulturens Sally Blomgren har besökt bluesfesten i Åmål och intervjuat ett antal eminenta bluessångare.

Jag tar en promenad i Sveriges "Bluestown" nummer 1, på stadens kullerstensbelagda gågata, där varje sten så omsorgsfullt en gång i tiden blivit lagd, var och en på sin egna lilla plats. Mina steg leder mig över bron, vilken tar mig in i stadens ljuvliga park. Slår mig ner en stund och beskådar alla de vackra, med en konstnärs ömma hand, formade blomsterarrangemangen. Bluesmusikens rytmiska puls strömmar ut från bakgårdar och krogar. Tanken på att så många människor kan mötas i glädje och harmoni värmer mitt hjärta. Hundratals ideellt arbetande människor samarbetar för att göra Bluesfesten möjlig. En hel vecka skall jag nu få avnjuta bluestoner från gatumusiker, blues från pubar, restauranger och "Arenan". Stadens matställen erbjuder frukostblues, bluesmeny och bluesbakelser.

Känslan, som de afrikaner måste ha rönt, då de en gång i tiden ofrivilligt fördes till Amerika för att betjäna de vita, leder mig till eftertanke. Genom att ta till sången ("bluesen") uthärdade de, och deras sätt att vända svårmod till glädje är beundransvärt. Fantastiskt att vi än idag, i lilla Åmål, kan få ta del av denna glädje och känna den gemenskap som föddes ur deras armod.

 

john-mooney-intervju-4.jpg 
John Mooney

Bluesfesten mjukstartar på måndagens kväll. Tar därför en skön promenad till Hamncompagniet där Harry Banks, PapaDan, Mr JO och Jo' Buddy ger publiken den bästa av känsla. Glädjen över att eventet äntligen startat är märkbar.

- Att kunna gå ut och bara ta en öl och lyssna på go musik är helt underbart, utbrister Mia Banks och rör sig rytmiskt i takt till bluesmusiken.

Jo'Buddy förstärker blueskänslan via sitt i världsklass skickliga sätt,att hantera gitarren. Hans speciella sångröst förmedlar en kärlek på ett alldeles eget sätt.

- Blues för mig är en vän man alltid kan lita på, förklarar Jo'Buddy.

Han tolkar bluesen som den ursprungligen var på ett strålande sätt. Lyriken och musiken bara kommer till honom, och känslan formar han sedan med hjälp av ord och instrumentets tonomfång.

- Att söka sig till "rötterna" är det viktigaste för mig och detta ledde mig till den amerikanska södern där jag äntligen fann dem.

Mina steg styrs till Cafè XO's bakgård, där invigningen av Blusfesten går av stapeln, för att möta Lil' Jimmy Reed, från Alabama, som har gästat Åmål i fem år och blivit ett kärt ansikte att återse. Förra årets vinnare av Junior Blues Prize, Richard Tehler and the Licktones, skall få äran att dela scenen med honom.  

 

lil-jimmy-reed-intervju-1.jpg 
Lil Jimmy Reed

Dagen efter bjuder bland andra Hanna Tolf på sin skönklingande sång som får känslor att svalla. Mitt under hennes uppträdande äntrar bluesföreningens ordförande (Nils Lönnsjö) scenen för att meddela att hon är den lyckliga vinnaren av årets Junior Blues Prize. Hanna Tolf  fortsätter sitt framträdande strålande ikapp med solen.

John Mooney från New Orleans, intar scenen och går samtidigt rakt in i mitt hjärta. Hans unika tolkning av bluesen skapar en nyfikenhet och iver att ta reda på vem denne man är.

- Blues för mig är starka känslor, inte minst mellan man och kvinna, berättar han för mig.

Blues är glädje och inte som många tror en sorglig och svår musik, den är en inre reningsprocess (katharsis) både för mig som artist och åhörarna, anser han. Julia (hans kvinna) kommenterar att John Mooney kan få stora starka män att röras till tårar via sin musik och text. John Mooney skriver lyrik och musik samtidigt steg för steg.

Kvällen närmar sig och jag tar en uppfriskande promenad längs marinan och följer Vänerns strandkant ner till "Arenan", där allas vår Blueskameleont Sven Zetterberg strax skall äntra en av de två stora scenerna.

- Blues är rytmisk och inrymmer hela känslospektrat, med en balansgång mellan dessa poler, och talar till själen, säger han. Sven Zetterberg uttrycker sin bedrövelse över att man i svensk radio inte ger utrymme åt bluesmusiken. Han önskar möjlighet att avnjuta alla de stora bluesartisters skaparverk via det mediet.

Tankarna för mig 16 år tillbaka, då den första Bluesfesten gick av stapeln. Dock inte med alla dessa tusentals människor (rekord slaget på samtliga spelställen och besöksantalet hamnade på över 6.000 strecket i år) som idag vallfärdar hit för att gästa eventet, utan enbart ett blygsamt antal av knappt 500 besökare.

 

sven-zetterberg-intervju-3.jpg 
Sven Zetterberg

"Arenan" lockar även med alla de färgsprakande stånd som är placerade utefter väggarna fyllda med bluesartiklar. Hundra kronor fattigare beger jag mig nu mot scenen.

Angela Brown, Chicago, står beredd att äntra denna med sitt sedvanliga "moment" där hon fokuserar, andas in och bara "är" ett ögonblick. Angela Browns entrè är av hög klass och absolut unik. Hon möter publiken och blir ett med denna från första sekund, med en scennärvaro som sällan skådas och med en energi som vilken vältränad som helst skulle avundas, leder hon publiken på ett sätt som bara hon kan.

Angela Brown "dubbades" till "The Bessie Smith of the 80's", och senare "the 90's". Kvinnan, som blivit omskriven som en av de få nu levande blueslegenderna, sprider trygghet och lugn när hon möter mig på hotellet för vår avtalade intervju. Då hon inser att det är stängt överallt där man kan slå sig ner, tog hon det med lugn fattning. Angela Brown sätter sig helt sonika tillrätta i den stora trappan i foajèn, utan några märkvärdigheter. Värme och glädje sprider sig i hennes ansikte när hon delar med sig av ett minnesvärt ögonblick hon erfarit under sin tid som artist. Händelsen utspelade sig under en konsert tillsammans med Dizzy Gillespie (en av Amerikas främsta trumpetare). En mamma kunde inte få sin baby att sluta gråta och blev märkbart nervös. Angela Brown slutade sjunga och gick fram till mamman, frågade om hon kunde få hålla babyn, vilket hon fick.

- Jag lade barnet i ett säkert grepp i min famn, gick upp på scenen och fortsatte mitt uppträdande. Angela Brown tittade barnet i ögonen och började sjungande vyssja babyn som, trots trumpetblås och ljud, strax somnade i hennes famn.

Jag tror att mamman uppskattade det, säger Angela Brown.

Angela Brown berättar att hon, till hennes fars förtvivlan, började satsa på sången helt och fullt som 20-åring.

- Min pappa tyckte jag kunde skaffa mig ett "riktigt" jobb. Hon valde ändå att följa sitt hjärta, för tanken att leva utan musiken gjorde henne olycklig. 

- Jag njuter av livet, för allt finns i musiken och därifrån får jag min energi. Blues är för mig "sanningen", vilken all folkmusik handlar om, och bluesen "är" folkmusik. Människor kan förenas i alla dessa känslor. It's a living condition och blues handlar om just levnadsförhållanden och livet.

Promenerar nu hemåt i nattmörkret och lägger ytterligare en Bluesfest bakom mig. Under armen har jag Blues unfolded vilken är den första boken om blueslivet i Sverige. Boken är författad av Tony Berg och Robert Wangeby.

Bluesfesten är som en intensiv och händelserik semester man först efteråt riktigt kan ta till sig och fullt ut njuta av. Bilder, bluesboken och skivor jag införskaffat kommer att hjälpa minnena att åter träda fram i mitt medvetande en lång bit in på höstkanten. Minnen som Bob Storger, "coolaste" mannen på banan, Lil Jimmy Reed, eventets "mest rutinerade", Billy Boy Arnold, "den äkta gentlemannen", Jo'Buddy, "gitarrvirtuosen", Travis Haddix, den stora "charmören", John Mooney, den "hetaste" och Angela Brown, "publikens älskling".

Sally Blomgren

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

"Att skriva är att verka..." En palestinsk intellektuell som försökt ta sitt ansvar

Jag visste inte att han nyligen hämtat sig efter hjärninfarkt och lungcancer-operation. Sedan den där julidagen har jag hunnit möta Abdel-Qader Yassine några gånger. Och när jag väl kommit över ...

Av: Pia Brimstedt | Övriga porträtt | 06 oktober, 2013

Slutet i Blå Tornet

I juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2012

Ungdomlig revolt i bildningsromanen

Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786 Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2008

Frances Hodgson Burnett

Du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2017

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Ben Jonson Senaste statsmannaropet

Britten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp. Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt ...

Av: Ben Jonson | Utopiska geografier | 29 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.