Samuel Palmer – Den pastorala idyllens mästare

Vi lever idag i en värld så långt ifrån den pastorala idyllen som tänkas kan. Krig, terror och bestialiska våldsbrott och mord mot oliktänkande rapporteras ständigt från jordens alla hörn ...

Av: Lena Månsson | 10 september, 2014
Konstens porträtt

Klassängslighetens dialektik

Nu talar vi kulturellt kapital. Klass. Klyftor. Vi är medelklassen. Vi är osäkra, men vi vet hur man är fel eller rätt. Vi är den osäkra medelvägen. Vi skäms. Vi ...

Av: Nina Ahlzén | 13 december, 2012
Kulturreportage

Aurora Borealis

 Foto: Joshua Strang Aurora Borealis Vem var Kristian Birkeland, mannen som lyckades lösa norrskenets gåta? Crister Enander skärskådar den uppfinningsrike och vetgirige fysikern.  Besatthet och genialitet går som bekant ofta hand i ...

Av: Crister Enander | 04 december, 2007
Kulturreportage

Scenografi från barockteatern i Cesky Krumlov. Foto: Mathias Jansson

Barockteatern i Cesky Krumlov

Mathias Janssons resa till Tjeckien avslutas med en artikel om Barockteatern i Cesky Krumlov, rik av konst och historia.

Av: Mathias Jansson | 27 september, 2015
Essäer om konst

Roskildefestival 2007 – en våt dröm



roskilde-018.jpg 
Lördagens överraskning: The Answer, från
Nordirland, rockar lös på klassiskt 70-talsmaner
i Arena-tältet.

Roskildefestival 2007 – en våt dröm

Årets Roskildefestival blev den regnigaste någonsin. Tusentals festivalgäster gav upp och reste hem redan innan festivalen hunnit komma igång, men festivalarrangörerna och alla frivilliga medarbetare uträttade underverk och fick festivalen till att rulla vidare som planerat. De värsta vattenpussarna, eller närmare bestämt sjöarna, sögs upp i slamsugarna, stora presenningar lades ovanpå, och den resterande leran, som insisterade på att breda ut sig, drygades ut med träflis. Företagsamma köpmän införskaffade gummistövlar och regnkläder, och festivalgängarna fick ett något ensartat, men förnuftigt utseende. Stövlar, leriga jeans och regnjacka, som när det blev lite torrare byttes ut mot en typ av munkjacka.

Nytt för i år var den, hos herrarna, enormt populära hatten i bluesbrothers-stil, medan kvinnorna föredrog något lösare, gärna stickat, på toppen. Solglasögon var helt fel. Nej, förresten, inte helt. Efter torsdagens syndaflod och fredagens och lördagens spridda skurar kom faktiskt solen, som torkade leran och underlättade framkomligheten. Festivalbesökarna behövde inte längre snigla fram som komiska krabbor, utan kunde åter sträcka på ryggen och se varandra i ögonen.

Musiken var som vanligt av hög standard. Roskildefestivalen är traditionellt känd som en rockfestival, men med åren har även World-music changerat blivit ett etablerat och uppskattat inslag. Det fanns inte mindre än sex olika scener/tält att välja mellan. På festivalens första dag, torsdagen, kunde man till exempel välja att inleda festen med att se det danska metall-rockbandet Volbeat, som invigde den största scenen (den orangea) varefter man kunde hoppa runt lite mellan de olika tälten, frossa i goda tapas och dricka söt Lambrusco i en av restaurangerna och avsluta kvällen med etiopiska Mamoud Ahmed på Cosmopol-scenen. Men de flesta satsade på att utmana regngudarna och se Björk på orangea scenen.

 

roskilde-021.jpg 
Poesitältet, Spoken Words, är även i år en
megasuccé, med fullsatt tält, tända poeter och en
svettig och entusiastisk publik.

På fredagen lät jag mig imponeras av det irländska klassiskt rockande bandet The Answer i Arenatältet, medan svenska The Sounds var lagom fräcka utan att ge mig gåshud. Det gjorde däremot svenska In Flames, som levererade självsäker metall på orangea scenen inför en stor och entusiastisk publik. Ett annat exempel på övertygande flimrande metallrock var amerikanska Machine head, som under lördagen lyckades skapa en mässande stämning i Arenatältet.

Själv hade jag sett fram emot att se den psykedeliska rockens farfar, Roky Erickson (US) och hans band, The Explosives, som trots en lite stel start på Odeon-scenen visade att han fortfarande lever. Och det var det några andra äldre herrar som också gjorde, nämligen gitarristen Pete Townshend och sångaren Roger Daltrey från The Who (UK), som inledde konserten med att spela I Can't Explain från 1965 (!) utan att låta varken rostiga eller gubbiga. Flaming Lips gjorde tydligen en bra konsert, men jag har svårt att smälta deras poppigare stil och vill hellre drömma mig tillbaka till en spelning jag ramlade in på för cirka 20 år sedan, då samma band spelade på en av de minsta scenerna på Roskilde - och körde kompromisslös experimenterande punk - en intressant överraskning som gjorde Roskildefestivalen värd att minnas. Intressanta överraskningar på de mindre scenerna i år var till exempel japanska Boris, mexikanska Nortec Collective och amerikanska Heyseed Dixie, eller varför inte punkrockande Against me! från samma kontinent.

Men Roskildefestivalen bjuder på mer än bara musik. Poesitältet Spoken Words hade ett fullt program, späckat med tända poeter och en förvånansvärt koncentrerad publik. Niel Ashley Conrad, som har varit med från starten, berättar att spokenwordscenen har börjat bli en del av festivalgängarnas prioriteringar.

- Tidigare års gäster kommer ihåg oss och vänder tillbaka.

 

roskilde-029.jpg 
In Flames erövrade scenen och fångade
publikens uppmärksamhet helt. Ibland
blir man stolt över vad svenska
rockband kan prestera.

Spoken Words arrangeras av de danska "højskolerne", som kan jämföras med de svenska folkhögskolorna, i samarbete med Roskildefestivalen. Scenen har existerat i fem år nu.

- Men det tog tre år att överbevisa festivalledningen om att det kunde hålla, att bevisa att scenen här har ett eget liv, säger Neal, och tillägger: Årets arrangemang har kört perfekt.

Han förklarar att dansk poesi idag har flera olika uttrycksformer. Det är de traditionella uppläsningarna, med klassisk poesi och dess berättarform, den nyare formen med spår av musik och ljud, samt den mer konkurrens- och underhållningsbetonade, som kallas slam poetry. Alla dessa former är representerade i spokenwordstältet. Dessutom arrangeras debatt och diskussion med inbjudna föredragshållare.

- Det har kommit nya former av poesi, genreexperiment. Finlitteraturens gräns är nådd.

Som svar på min fråga om formen har betydelse svarar Neal:

- Formen är viktig. Den öppnar poesin. Poesi plus ljud tillför och understryker det skrivnas ljuddimension, ljuddimensionen i dikten.

Han kallar det "soundscape". Spoken words ska ge utrymme till det fria ordet, men ordet ska inte bara vara fritt - det ska vara kvalificerat, anser Neal.

Nästa år vill man satsa på fler internationella namn, och John Cooper Clark och svenska Daniel Boyacioglu nämns.

Ett annat friskt inslag var Ungdomshusets tvåvåningshusbygge på festivalområdet, där man på övervåningen kunde köpa klädesplagg med politiskt tryck och Ungdomshusslogans- och symboler. På bottenvåningen klev man in i ett politiskt universum med filmvisning och inslag från demonstrationer och dylikt på diverse teveskärmar. Anton, en av aktivisterna, berättar att de erbjudits att slå upp ett Ungdomshus, eftersom festivalkommittén stödjer den kreativitet Ungdomshuset stått för genom åren, innan det revs ner.

- Man kan se det här som en del av vår kamp att få ett nytt hus, säger Anton. Och det är bra att Roskildefestivalen får ett politiskt innehåll.

Han berättar att deras provisoriska hus har rönt ett enormt stort intresse. Många har kommit in för att höra vad ungdomshusaktivisterna egentligen vill. Några få har varit aggressiva, men de flesta har tyckt att det varit kul att kunna ställa frågor och diskutera, speciellt de som själva bor i en liten småstad där de känner sig ensamma om sina tankar och politiska sympatier. Huset har även fungerat som mötesplats för likasinnade och runt 65 ungdomshusaktivister har funnits på plats under hela festivalen. När vi talar om framtiden blir Anton lite vagare, men han kan lova att kampen för ett nytt Ungdomshus fortsätter.

På tåget, på väg hem från festivalen, slår två trötta unga män sig ner mittemot mig. Felix är 9 år och hans storebror Sylvester är 13. Storebror har färgat det tuppkamstajlade håret svart, och lillebror har hällt resten av färgen i halva sitt långa ljusa hår, som blivit rätt trassligt. Naglarna är svartmålade och storebror har stilrena svarta byxor, dekorerade med blixtlås, spikar och badges, munkjackan pryds av tre gula prickar på rad - fristaden Christianias symbol. Brödernas ansikten är smutsiga, men ögonen lyser och de berättar engagerat och oavbrutet om sina upplevelser under hemresan till Köpenhamn. Red Hot Chilipeppers var en upplevelse, för rockmusiken är ju viktigast för killarna, men Beirut, mannen med blåsinstrumentet, var också bra. Deras pappa hade jobbat som frivillig på Roskildefestivalen i flera år, så pojkarna hade många roliga anekdoter att berätta. För det händer ju en del på en festival, både framför och bakom scenen...

Britta M. Lindqvist (text)
Christian Nielsen (foto)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Italiensk nynaturalism kantad av spiritualitet. Intervju med Gianluca De Serio

 Den italienska filmen har, trots de enorma svårigheter som landet brottas med, under den senaste tiden fått ett slags renässans. Det lutar mest åt en ny genre och nya stilgrepp ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 26 oktober, 2012

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | Gästkrönikör | 22 februari, 2013

Ivan Aguéli. Bergsby. Foto: Courtesy Wikipedia

Aguéli och den solära logiken

Den esoteriska visheten är det som förenar alla mystiska traditioner i Öst och Väst. Poeten och författaren Bo Gustavsson skriver om mystikern och målaren Ivan Aguélis esoteriska lära.

Av: Bo Gustavsson | Essäer om religionen | 24 maj, 2017

Ungdomlig revolt i bildningsromanen Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe

Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin instängda borgerliga familj och ge sig ut i världen. Efter upptäckten av att hans ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 18 januari, 2014

Malin Bergman Gardskär. Foto Privat

Mannens rätt att få utöva makt

Inget är så känsligt som att kritisera det manliga beteendet, både den enskilda individens samt de beteenden män i grupp har en tendens att nedlåta sig till. Inget är heller ...

Av: Malin Bergman Gardskär | Malin Bergman Gardskär | 13 juli, 2015

Teatermasker hos Ingela

Från världens scener. Genom tid och rum

Ingela Karlsson tycks vara en av dessa urbegåvningar som ingenting rår på – utom viljan, inspirationen, tanken. Hon driver ”Teaterbägaren” sedan 20 år, skapar föreställningar, skriver, regisserar, komponerar. Hennes arbetsfält ...

Av: Annakarin Svedberg, text och bilder | Scenkonstens porträtt | 03 mars, 2017

Rolf Zandén – dikter i naturen

Rolf Zandén. Född 1945 och bosatt i Karlstad, har nästan alltid skrivit dikter; givit ut 7 egna diktsamlingar samt deltagit i en del antologier, nu senast i höstas i en ...

Av: Rolf Zandén | Utopiska geografier | 16 april, 2012

Om Skönheten

I en tid då skönhetens motiv och uttryck är stadda i ständig förändring är det lätt att känna ett sting av saknad vid minnet av den tid då Logos regerade ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.