Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | 07 januari, 2014
Essäer om politiken

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | 28 februari, 2011
Musikens porträtt

Stilbild ur The PIcture of Dorian Gray (1945

Den hemsökta målningen

Dorian Gray önskar sig evig ungdom, men hans önskning har ett pris. Hans kropp förblir evigt ung medan hans själ blir allt mer depraverad. I centrum för Oscar Wildes roman ...

Av: Mathias Jansson | 14 december, 2015
Essäer om konst

Bokmässan 2017 med Bildning, Luther, Röster från Irland och den blåvita 100-åringen 

Bildning - detta är årets tema på Bokmässan i Göteborg. Man passar bland annat på att fira 500-års jubileet av reformationen, en process som präglat europeisk historia och som ledde ...

Av: Belinda Graham | 28 september, 2017
Kulturreportage

Roskildefestival 2007 – en våt dröm



roskilde-018.jpg 
Lördagens överraskning: The Answer, från
Nordirland, rockar lös på klassiskt 70-talsmaner
i Arena-tältet.

Roskildefestival 2007 – en våt dröm

Årets Roskildefestival blev den regnigaste någonsin. Tusentals festivalgäster gav upp och reste hem redan innan festivalen hunnit komma igång, men festivalarrangörerna och alla frivilliga medarbetare uträttade underverk och fick festivalen till att rulla vidare som planerat. De värsta vattenpussarna, eller närmare bestämt sjöarna, sögs upp i slamsugarna, stora presenningar lades ovanpå, och den resterande leran, som insisterade på att breda ut sig, drygades ut med träflis. Företagsamma köpmän införskaffade gummistövlar och regnkläder, och festivalgängarna fick ett något ensartat, men förnuftigt utseende. Stövlar, leriga jeans och regnjacka, som när det blev lite torrare byttes ut mot en typ av munkjacka.

Nytt för i år var den, hos herrarna, enormt populära hatten i bluesbrothers-stil, medan kvinnorna föredrog något lösare, gärna stickat, på toppen. Solglasögon var helt fel. Nej, förresten, inte helt. Efter torsdagens syndaflod och fredagens och lördagens spridda skurar kom faktiskt solen, som torkade leran och underlättade framkomligheten. Festivalbesökarna behövde inte längre snigla fram som komiska krabbor, utan kunde åter sträcka på ryggen och se varandra i ögonen.

Musiken var som vanligt av hög standard. Roskildefestivalen är traditionellt känd som en rockfestival, men med åren har även World-music changerat blivit ett etablerat och uppskattat inslag. Det fanns inte mindre än sex olika scener/tält att välja mellan. På festivalens första dag, torsdagen, kunde man till exempel välja att inleda festen med att se det danska metall-rockbandet Volbeat, som invigde den största scenen (den orangea) varefter man kunde hoppa runt lite mellan de olika tälten, frossa i goda tapas och dricka söt Lambrusco i en av restaurangerna och avsluta kvällen med etiopiska Mamoud Ahmed på Cosmopol-scenen. Men de flesta satsade på att utmana regngudarna och se Björk på orangea scenen.

 

roskilde-021.jpg 
Poesitältet, Spoken Words, är även i år en
megasuccé, med fullsatt tält, tända poeter och en
svettig och entusiastisk publik.

På fredagen lät jag mig imponeras av det irländska klassiskt rockande bandet The Answer i Arenatältet, medan svenska The Sounds var lagom fräcka utan att ge mig gåshud. Det gjorde däremot svenska In Flames, som levererade självsäker metall på orangea scenen inför en stor och entusiastisk publik. Ett annat exempel på övertygande flimrande metallrock var amerikanska Machine head, som under lördagen lyckades skapa en mässande stämning i Arenatältet.

Själv hade jag sett fram emot att se den psykedeliska rockens farfar, Roky Erickson (US) och hans band, The Explosives, som trots en lite stel start på Odeon-scenen visade att han fortfarande lever. Och det var det några andra äldre herrar som också gjorde, nämligen gitarristen Pete Townshend och sångaren Roger Daltrey från The Who (UK), som inledde konserten med att spela I Can't Explain från 1965 (!) utan att låta varken rostiga eller gubbiga. Flaming Lips gjorde tydligen en bra konsert, men jag har svårt att smälta deras poppigare stil och vill hellre drömma mig tillbaka till en spelning jag ramlade in på för cirka 20 år sedan, då samma band spelade på en av de minsta scenerna på Roskilde - och körde kompromisslös experimenterande punk - en intressant överraskning som gjorde Roskildefestivalen värd att minnas. Intressanta överraskningar på de mindre scenerna i år var till exempel japanska Boris, mexikanska Nortec Collective och amerikanska Heyseed Dixie, eller varför inte punkrockande Against me! från samma kontinent.

Men Roskildefestivalen bjuder på mer än bara musik. Poesitältet Spoken Words hade ett fullt program, späckat med tända poeter och en förvånansvärt koncentrerad publik. Niel Ashley Conrad, som har varit med från starten, berättar att spokenwordscenen har börjat bli en del av festivalgängarnas prioriteringar.

- Tidigare års gäster kommer ihåg oss och vänder tillbaka.

 

roskilde-029.jpg 
In Flames erövrade scenen och fångade
publikens uppmärksamhet helt. Ibland
blir man stolt över vad svenska
rockband kan prestera.

Spoken Words arrangeras av de danska "højskolerne", som kan jämföras med de svenska folkhögskolorna, i samarbete med Roskildefestivalen. Scenen har existerat i fem år nu.

- Men det tog tre år att överbevisa festivalledningen om att det kunde hålla, att bevisa att scenen här har ett eget liv, säger Neal, och tillägger: Årets arrangemang har kört perfekt.

Han förklarar att dansk poesi idag har flera olika uttrycksformer. Det är de traditionella uppläsningarna, med klassisk poesi och dess berättarform, den nyare formen med spår av musik och ljud, samt den mer konkurrens- och underhållningsbetonade, som kallas slam poetry. Alla dessa former är representerade i spokenwordstältet. Dessutom arrangeras debatt och diskussion med inbjudna föredragshållare.

- Det har kommit nya former av poesi, genreexperiment. Finlitteraturens gräns är nådd.

Som svar på min fråga om formen har betydelse svarar Neal:

- Formen är viktig. Den öppnar poesin. Poesi plus ljud tillför och understryker det skrivnas ljuddimension, ljuddimensionen i dikten.

Han kallar det "soundscape". Spoken words ska ge utrymme till det fria ordet, men ordet ska inte bara vara fritt - det ska vara kvalificerat, anser Neal.

Nästa år vill man satsa på fler internationella namn, och John Cooper Clark och svenska Daniel Boyacioglu nämns.

Ett annat friskt inslag var Ungdomshusets tvåvåningshusbygge på festivalområdet, där man på övervåningen kunde köpa klädesplagg med politiskt tryck och Ungdomshusslogans- och symboler. På bottenvåningen klev man in i ett politiskt universum med filmvisning och inslag från demonstrationer och dylikt på diverse teveskärmar. Anton, en av aktivisterna, berättar att de erbjudits att slå upp ett Ungdomshus, eftersom festivalkommittén stödjer den kreativitet Ungdomshuset stått för genom åren, innan det revs ner.

- Man kan se det här som en del av vår kamp att få ett nytt hus, säger Anton. Och det är bra att Roskildefestivalen får ett politiskt innehåll.

Han berättar att deras provisoriska hus har rönt ett enormt stort intresse. Många har kommit in för att höra vad ungdomshusaktivisterna egentligen vill. Några få har varit aggressiva, men de flesta har tyckt att det varit kul att kunna ställa frågor och diskutera, speciellt de som själva bor i en liten småstad där de känner sig ensamma om sina tankar och politiska sympatier. Huset har även fungerat som mötesplats för likasinnade och runt 65 ungdomshusaktivister har funnits på plats under hela festivalen. När vi talar om framtiden blir Anton lite vagare, men han kan lova att kampen för ett nytt Ungdomshus fortsätter.

På tåget, på väg hem från festivalen, slår två trötta unga män sig ner mittemot mig. Felix är 9 år och hans storebror Sylvester är 13. Storebror har färgat det tuppkamstajlade håret svart, och lillebror har hällt resten av färgen i halva sitt långa ljusa hår, som blivit rätt trassligt. Naglarna är svartmålade och storebror har stilrena svarta byxor, dekorerade med blixtlås, spikar och badges, munkjackan pryds av tre gula prickar på rad - fristaden Christianias symbol. Brödernas ansikten är smutsiga, men ögonen lyser och de berättar engagerat och oavbrutet om sina upplevelser under hemresan till Köpenhamn. Red Hot Chilipeppers var en upplevelse, för rockmusiken är ju viktigast för killarna, men Beirut, mannen med blåsinstrumentet, var också bra. Deras pappa hade jobbat som frivillig på Roskildefestivalen i flera år, så pojkarna hade många roliga anekdoter att berätta. För det händer ju en del på en festival, både framför och bakom scenen...

Britta M. Lindqvist (text)
Christian Nielsen (foto)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | Musikens porträtt | 04 augusti, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 10 Maj, 2017

Vilhelm Moberg- En väldig grep i sin samtids kompost

Det finns en andaktsfull helighet i omnämnandet av författaren Vilhelm Moberg, en sakral vördnad för den väldige smålänningen där epiteten och metaforerna kring författaren tycks har rötter fotade rakt ned ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2010

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 mars, 2014

Skolan i Aten av Rafael

Jag läser som jag vill och funderar som jag tänker

De lärda må tvista med de olärda om vad som kan vara god litteratur. Kan det möjligtvis vara så, att läsandet av vissa böcker höjer såväl känsla som intellekt ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 september, 2015

Veckan från Hyllan. Vecka 39, 2012

Sverige regeras av ”Det nya arbetarpartiet”. Deras huvudkonkurrent är det gamla arbetarpartiet. Lite märkligt att de två största partierna vill kalla sig för arbetarpartier, nya eller gamla, när de samtidigt ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 september, 2012

Mauro Luppichini. Arktis

Mauro Luppichini är en italiensk författare. Han har dock bott i Sverige i fem decennier och arbetat bland annat som bibliotekarie i Uppsala. Men han har alltid skrivit och publicerat ...

Av: Mauro Luppicchini | Utopiska geografier | 02 december, 2013

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.