Människosyn och natursyn

 Grov modell över vår idag dominerande syn på människan och naturen Vår västerländska kulturs syn på människan och naturen – och relationen dem emellan – har naturligtvis, som alla kulturer, en ...

Av: Carsten Palmer Schale | 12 september, 2011
Essäer om religionen

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Omöjliga Intervjuer- Tidsvargens skelettmusik Johan von Fritz antar Aleister Crowley, en del…

  De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johann von Fritz | 07 mars, 2013
Kulturreportage

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | 04 augusti, 2007
Essäer om samhället

Roskildefestival 2007 – en våt dröm



roskilde-018.jpg 
Lördagens överraskning: The Answer, från
Nordirland, rockar lös på klassiskt 70-talsmaner
i Arena-tältet.

Roskildefestival 2007 – en våt dröm

Årets Roskildefestival blev den regnigaste någonsin. Tusentals festivalgäster gav upp och reste hem redan innan festivalen hunnit komma igång, men festivalarrangörerna och alla frivilliga medarbetare uträttade underverk och fick festivalen till att rulla vidare som planerat. De värsta vattenpussarna, eller närmare bestämt sjöarna, sögs upp i slamsugarna, stora presenningar lades ovanpå, och den resterande leran, som insisterade på att breda ut sig, drygades ut med träflis. Företagsamma köpmän införskaffade gummistövlar och regnkläder, och festivalgängarna fick ett något ensartat, men förnuftigt utseende. Stövlar, leriga jeans och regnjacka, som när det blev lite torrare byttes ut mot en typ av munkjacka.

Nytt för i år var den, hos herrarna, enormt populära hatten i bluesbrothers-stil, medan kvinnorna föredrog något lösare, gärna stickat, på toppen. Solglasögon var helt fel. Nej, förresten, inte helt. Efter torsdagens syndaflod och fredagens och lördagens spridda skurar kom faktiskt solen, som torkade leran och underlättade framkomligheten. Festivalbesökarna behövde inte längre snigla fram som komiska krabbor, utan kunde åter sträcka på ryggen och se varandra i ögonen.

Musiken var som vanligt av hög standard. Roskildefestivalen är traditionellt känd som en rockfestival, men med åren har även World-music changerat blivit ett etablerat och uppskattat inslag. Det fanns inte mindre än sex olika scener/tält att välja mellan. På festivalens första dag, torsdagen, kunde man till exempel välja att inleda festen med att se det danska metall-rockbandet Volbeat, som invigde den största scenen (den orangea) varefter man kunde hoppa runt lite mellan de olika tälten, frossa i goda tapas och dricka söt Lambrusco i en av restaurangerna och avsluta kvällen med etiopiska Mamoud Ahmed på Cosmopol-scenen. Men de flesta satsade på att utmana regngudarna och se Björk på orangea scenen.

 

roskilde-021.jpg 
Poesitältet, Spoken Words, är även i år en
megasuccé, med fullsatt tält, tända poeter och en
svettig och entusiastisk publik.

På fredagen lät jag mig imponeras av det irländska klassiskt rockande bandet The Answer i Arenatältet, medan svenska The Sounds var lagom fräcka utan att ge mig gåshud. Det gjorde däremot svenska In Flames, som levererade självsäker metall på orangea scenen inför en stor och entusiastisk publik. Ett annat exempel på övertygande flimrande metallrock var amerikanska Machine head, som under lördagen lyckades skapa en mässande stämning i Arenatältet.

Själv hade jag sett fram emot att se den psykedeliska rockens farfar, Roky Erickson (US) och hans band, The Explosives, som trots en lite stel start på Odeon-scenen visade att han fortfarande lever. Och det var det några andra äldre herrar som också gjorde, nämligen gitarristen Pete Townshend och sångaren Roger Daltrey från The Who (UK), som inledde konserten med att spela I Can't Explain från 1965 (!) utan att låta varken rostiga eller gubbiga. Flaming Lips gjorde tydligen en bra konsert, men jag har svårt att smälta deras poppigare stil och vill hellre drömma mig tillbaka till en spelning jag ramlade in på för cirka 20 år sedan, då samma band spelade på en av de minsta scenerna på Roskilde - och körde kompromisslös experimenterande punk - en intressant överraskning som gjorde Roskildefestivalen värd att minnas. Intressanta överraskningar på de mindre scenerna i år var till exempel japanska Boris, mexikanska Nortec Collective och amerikanska Heyseed Dixie, eller varför inte punkrockande Against me! från samma kontinent.

Men Roskildefestivalen bjuder på mer än bara musik. Poesitältet Spoken Words hade ett fullt program, späckat med tända poeter och en förvånansvärt koncentrerad publik. Niel Ashley Conrad, som har varit med från starten, berättar att spokenwordscenen har börjat bli en del av festivalgängarnas prioriteringar.

- Tidigare års gäster kommer ihåg oss och vänder tillbaka.

 

roskilde-029.jpg 
In Flames erövrade scenen och fångade
publikens uppmärksamhet helt. Ibland
blir man stolt över vad svenska
rockband kan prestera.

Spoken Words arrangeras av de danska "højskolerne", som kan jämföras med de svenska folkhögskolorna, i samarbete med Roskildefestivalen. Scenen har existerat i fem år nu.

- Men det tog tre år att överbevisa festivalledningen om att det kunde hålla, att bevisa att scenen här har ett eget liv, säger Neal, och tillägger: Årets arrangemang har kört perfekt.

Han förklarar att dansk poesi idag har flera olika uttrycksformer. Det är de traditionella uppläsningarna, med klassisk poesi och dess berättarform, den nyare formen med spår av musik och ljud, samt den mer konkurrens- och underhållningsbetonade, som kallas slam poetry. Alla dessa former är representerade i spokenwordstältet. Dessutom arrangeras debatt och diskussion med inbjudna föredragshållare.

- Det har kommit nya former av poesi, genreexperiment. Finlitteraturens gräns är nådd.

Som svar på min fråga om formen har betydelse svarar Neal:

- Formen är viktig. Den öppnar poesin. Poesi plus ljud tillför och understryker det skrivnas ljuddimension, ljuddimensionen i dikten.

Han kallar det "soundscape". Spoken words ska ge utrymme till det fria ordet, men ordet ska inte bara vara fritt - det ska vara kvalificerat, anser Neal.

Nästa år vill man satsa på fler internationella namn, och John Cooper Clark och svenska Daniel Boyacioglu nämns.

Ett annat friskt inslag var Ungdomshusets tvåvåningshusbygge på festivalområdet, där man på övervåningen kunde köpa klädesplagg med politiskt tryck och Ungdomshusslogans- och symboler. På bottenvåningen klev man in i ett politiskt universum med filmvisning och inslag från demonstrationer och dylikt på diverse teveskärmar. Anton, en av aktivisterna, berättar att de erbjudits att slå upp ett Ungdomshus, eftersom festivalkommittén stödjer den kreativitet Ungdomshuset stått för genom åren, innan det revs ner.

- Man kan se det här som en del av vår kamp att få ett nytt hus, säger Anton. Och det är bra att Roskildefestivalen får ett politiskt innehåll.

Han berättar att deras provisoriska hus har rönt ett enormt stort intresse. Många har kommit in för att höra vad ungdomshusaktivisterna egentligen vill. Några få har varit aggressiva, men de flesta har tyckt att det varit kul att kunna ställa frågor och diskutera, speciellt de som själva bor i en liten småstad där de känner sig ensamma om sina tankar och politiska sympatier. Huset har även fungerat som mötesplats för likasinnade och runt 65 ungdomshusaktivister har funnits på plats under hela festivalen. När vi talar om framtiden blir Anton lite vagare, men han kan lova att kampen för ett nytt Ungdomshus fortsätter.

På tåget, på väg hem från festivalen, slår två trötta unga män sig ner mittemot mig. Felix är 9 år och hans storebror Sylvester är 13. Storebror har färgat det tuppkamstajlade håret svart, och lillebror har hällt resten av färgen i halva sitt långa ljusa hår, som blivit rätt trassligt. Naglarna är svartmålade och storebror har stilrena svarta byxor, dekorerade med blixtlås, spikar och badges, munkjackan pryds av tre gula prickar på rad - fristaden Christianias symbol. Brödernas ansikten är smutsiga, men ögonen lyser och de berättar engagerat och oavbrutet om sina upplevelser under hemresan till Köpenhamn. Red Hot Chilipeppers var en upplevelse, för rockmusiken är ju viktigast för killarna, men Beirut, mannen med blåsinstrumentet, var också bra. Deras pappa hade jobbat som frivillig på Roskildefestivalen i flera år, så pojkarna hade många roliga anekdoter att berätta. För det händer ju en del på en festival, både framför och bakom scenen...

Britta M. Lindqvist (text)
Christian Nielsen (foto)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Onåbar

Den första delen av Gabriella Olssons prosaföljetong.

Av: Gabriella Olsson | Utopiska geografier | 25 Maj, 2015

Angående humaniora. En intervju med Svante Nordin

Vad är historia bra till? Det frågar sig Friedrich Nietzsche 1874 i essän ”Om historiens skada och nytta” (Otidsenliga betraktelser, del II). Nietzsche urskiljer tre grovt tillyxade sätt att betrakta ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Litteraturens porträtt | 02 februari, 2012

Rena rama sanningen - “that’s the gospel truth!”

I Sverige är attityden “stanna hemma och må dåligt ensam, och vänta på att du mår bättre, innan du går ut“. I Chicago är attityden “jag mår dåligt, så jag ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 17 juli, 2013

Helen Schjerfbeck – Självporträttens mästarinna

Självporträtt har förekommit sedan antiken, men det var i samband med renässansen som de kom att utgöra en självständig genre. Självporträttet är en dialog mellan konstnären och den egna spegelbilden ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 mars, 2012

Vad är musikkritik?

Musikkritiken som vi känner den idag är omöjlig att tänka sig utan framväxten av dels den borgerliga offentligheten, dels de moderna teknologierna för reproduktion, distribution eller konservering. Likväl är det ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om musik | 25 Maj, 2009

Tvärs över sommaren

I Tvärs över sommaren står det en tom gungstol men ingen vill gunga, alla vill sjunga Alla vill gå utför kärrvägen, ner mot sjön för att där - unisont - bjuda tystnaden  Så är det inte ...

Av: Bengt Berg | Utopiska geografier | 21 september, 2009

Hon drar pennan över världens kropp

Redan i sin boks huvudtitel har hon gjort oss till fåglar för att vi skall bli poetiska. llustration: Kristina T helin Att läsa dig - Helene Cixous Så många ord ...

Av: Eleonora Bru | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2010

Jag går nu ut och sopar efter stormen…

Näst senast det hände var en av de sista dagarna i januari. Svansen av en cyklon snärtade till ett av våra båda alltför stora, höga och bräckliga macrocarpa-träd (en sorts ...

Av: Ivo Holmqvist | Gästkrönikör | 15 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.