Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 december, 2017
Utopiska geografier

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | 07 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Antologisk ångpremiär



En litterär händelse som kanske inte är jättestor, men som absolut bör uppmärksammas, är att den första steampunkantologin har kommit ut på svenska. Bakom antologin ”I varje ångetag” (Förlag Andra Världar) står Anna Vintersvärd, vars initiativ i olika sammanhang alltmer sätter sina avtryck.Anna Vintersvärd

Vad är steampunk? Eller på svenska ångpunk? Man brukar kalla denna genre en underavdelning till science fiction eftersom framställningarna framför allt bygger på de teknologiska traditionerna från 1800-talets Mary Shelley, Jules Verne och H.G. Wells, en tid då tekniken varken var analog eller digital utan byggde på ångdrift och mekanik där kugghjul, pistonger, drivremmar, linor, hydraulik, kedjor och fjädrar som spänns är avgörande drivkrafter.

Det är en värld med luftballonger och undervattensbåtar. I denna värld finns också kirurgin, inspirerad av Mary Shelleys monster, skapat av doktor Frankenstein. Ångpunken utgör också en annan subgenre till science fiction, nämligen alternativ historia. Även om ångpunken uppstod i den anglosaxiska världen på 1980-talet, så förekom redan under den moderna faktasins barndom (från 1935 och framåt) berättelser i de amerikanska pulpmagasinen med likartade avstamp i äldre kulturer.

Novellen ”När hundvalpar dör” av Jonas Lejon drar ut konsekvenserna av doktor Frankensteins laboratorieförsök med att skapa människor med hjälp av kroppsdelar uppgrävda på en kyrkogård. Hos Jonas Lejon tycks metoden att lägga puzzle med kroppsdelar ha utvecklats till något av en industri och vi får följa en sådan varelse, Anna-Greta, på hennes framfart i tillvaron. Det är en ganska läbbig historia, precis som förebilden. Mary Shelleys skröna har ju också en fot i skräckgenren.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Inom den anglo-saxiska världen säger man att steampunk handlar om en alternativ victoriansk värld, men hos oss i Sverige och Norge motsvaras det av en oscariansk tillvaro. Det framgår redan i Anna Vintersvärds förord och dominerar i framför allt norsksvenska textilkonstnärinnan Tora Greves bidrag ”Hammerslag”, där unionskungen Oscar II själv är på besök hos brödadrafolket i Kristiania, som Oslo hette på den tiden. Han är där för att ta sig en titt på provskjutningen av en projektil som uppges ska kunna träffa Stockholm.

Även Nathalie Sjögrens novell ”I stormen hon dansar” utspelar sig i en norsksvensk tillvaro. Ett luftskepp kraschlandar i en storm, dess förare anses död, men dyker upp flera år senare när hans flickvän hittat en ny pojkvän.

Demoner håller på att ta över människorna och tar över den nye fästmannen. Det hela leder till en flykt undan demoner med röda ögon och avslutas med en strid mot demoner. Inte mycket till ångpunk, men huset man befinner sig i visar sig vara ett luftskepp. Författaren har nöjt sig med en ångpunkig ram för att berätta en demonhistoria.

David Hegardts novell ”Stadens saknad” utspelar sig i en sjabbig, ockult tillvaro med demoner och robotar, där det förekommit ett mord på en kvinna. Också denna berättelse saknar egentligen ångpunkskänsla trots robotar med eldkastare; den kan ha utspelats i vilken alternativ tillvaro som helst, men den är inte så dum. David Hegardt har också språkligt handlag och är bra på tjusiga metaforer eller vad sägs om följande pärla: ”mitt tålamod är som sanden i ett mycket litet timglas”.

I Johannes Pinters novell ”Förankrad, på botten av min själ” styr ”stratofregatten Aniara IV in i Stockholms luftrum”. Ombord finns 34-årige Ambrosius Strindberg. Zeppelinare, metalltentakler, gaslyktor som tänds med gnistklick, förbränningsångor från ballongskepp, komplicerade drivsystem där kugghjul hakade i kugghjul i ett sinnrikt system som driver luftskeppets mekaniks hjärtpump: allt detta svarar för en miljö med tydlig ångpunkskänsla. Men här finns också vampyrer. Ambrosius Strindberg använder sig av kulborst, ett armborst med gummiband spänt över en metallbåge som slungar blykulor när han för andra gången dödar vampyren Kiea. Det hela är en egenartad kärlekshistoria i ett ångpunkigt Stockholm.

I varje ångetagJohannes Dennefors inleder med att ta upp 1800-talets faibless för hypnos i sin novell ”Konkubinen”, som utspelar sig i Oscar II:s förenade konungarike, där det också förekommer parafinlampor och lanternor som lyser upp den oscarianska miljön. Sedlighetspolisen Teodor sänds till gruvkolonion Wasa på Grönlands ostkust, där det allmänna kommunikationsmedlet är en autodroska, en ”blandning mellan lokomotiv och droska med stora hjul och dubbla skorstenar som bolmar ut blå rök”. Transporter försinkas för att en kran frusit fast.

Den ångpunkiga miljön är inte att ta miste på. Innanför en kupol råder sydländskt klimat och gator som flankeras av grönbladiga växter, en variant av 1800-talets förkärlek för botaniska växthus med tropisk värme. I denna stad släpper kolonins övertryckskammare ut ånga längs ett kyrkotorn när klockan slår. Joahnnes Dennefors har verkligen satsat på att beskriva en ångpunkens alternativa tillvaro. Även moralen står på 1800-talets nivå i varje fall hos sedlighetspolisen. Teodor är på plats för att undersöka den sexuella lössläpptheten i kolonin. Men en ny moral står för dörren, vilket avslöjas i det överraskande slutet, där hypnos och ett feministiskt giftmord spelar en roll.

Gustaf Hagels ”Den smala vägen” utspelar sig i den oscarianska kolonin Nova Gothia. Här finns ett par kriminella tvillingar och ockultism i form av hypnos och magi. Genom att stänga av ångan i ett helt kvarter kan man vid inbrott stänga av ett larm som har en massa återkopplingsventiler. Gustaf Hagel har integrerat sin berättelse om den smala vägen i en ångpunkens tillvaro.

David Einebrants ”Leija” utspelar sig vid en ångsågsmaskin intill Ljusnan bland finnar och det är en tid då det gäller för finnarna att slå sig loss från Ryssland, allt inlemmat i ett ångpunkigt sammanhang:

Annikki drog Topi med sig längre in bland rör, slangar, remmar och ventiler. Och plötsligt befann han sig i spiraltrappan som borrade sig ner längs ångsågens mekaniska hjärta, långt ner under marken. Det ven och tjöt i den grottlika nedgången. Ånga pyste ut ur plåtskarvar från maskinens vibrerande kropp och vatten läckte från virrvarr av kopparledningar. Stora hjul tryckte axlar fram och åter, som på ett lok. Det var varmt och klibbigt. Som i en bastu där någon ständigt kastade vatten på stenhällen. Deras steg smattrade mot trappstegen av järn. Han höll hårt i ledstången och försökte hänga med Annikkis ryggtavla och fladdrande hår. Det var mörkt här. Endast glödande ljus från maskinens små runda glasfönster gav ledsyn. Annikki pratade konstant, men Topi hörde inget för allt buller. Men han visste vad det handlade om. Vad det alltid handlade om. Ångkraftens tekniska landvinningar, flygingenjörernas eviga strävan efter att lära sig flyga, ryssens förtryck av Österland och finnarnas kommande revolution.”

Berättelsen får ett överraskande förlopp. Här finns inget förutbestämt som läsaren ser komma. Författaren har en egen agenda och kopierar inte någon föregångare.

Martin Wisells ”Uppdrag i Småland” är en agent-och kriminalhistoria men platsar som ångpunkare för den uppfinning som spionverksamheten handlar om.

Anders Nilssons ”Spionens fall” varierar på ett uttömmande sätt och med genomtänkt struktur agenttemat.

I Charlotte Cederlunds ”Klon som fångade en fjäder” flyr Augusta förklädd till pojke med ett tåg från Lund. Hennes pappa vill tvinga henne att gifta sig med en rik man som hon aldrig har sett. Vi får en beskrivning av hur hon ser på den ånghäst som ersatt den riktiga hästen:

ÅngpunkAugusta tyckte illa om de mekaniska hästarna och saknade de riktiga. Deras mjuka mular och glänsande hårman. De mekaniska fyllde i princip samma funktion. De kunde dra vagnar och plogar och krävde betydligt mindre mat i sina kugghjulsfyllda magar. Augusta tyckte att de såg elaka ut. Ögonen var lika metalliskt blanka som resten av deras kroppar och när de frustade kom det rök ur näsborrarna.”

Tåget stoppas av ett luftskepp som är ett banditskepp och som rånar tåget på lådor med tre gula kronor och kungens emblem. Passagerarna sitter som förstenade. De har utsatts för banditernas tidsfrysare. Det hela utvecklas till en ångpunkad äventyrshistoria. Inte så dum, flyter rakt utan krångel. En Lebensmachine skapad av en Albert Einstein finns med i köret. Och storyn har en hyfsad knorr, låt vara att den är föga originell och har rötter i folksagans sfärer.

I Pernilla Lindgrens ”Bångstyrig” finns det också en pappa som uppmanar sin son att uppvakta dottern till en rik kollega. Det är en kärlekshistoria med likartad upplösning, men detaljrikt utförd och lindrigt inlindad i ångpunk och med inte så lite Jane Austen över sig. Ganska mysig.

Lupina Ojalas ”Hon vandrar om natten” är en riktig liten spänningsrysare med ångpunkig mobil, spiritism och försök att uppväcka döda fast lite snopen upplösning. Sofie Sigrinns ”I Frykens vatten” är en rysarbagatell, där man letar efter en skatt i Fryken med hjälp av magnetometer”.

Nämnas bör också Anna Maris tre kortisar ”Leksaksmakaren”, ”Aeronauten” och ”Poetissan” som alla tre hänger ihop med ett ångpunkigt grepp.

Alla bidragen är välskrivna, men sammanfattningsvis förefaller det mig som att en del bidragsgivare är mer intresserade av vampyrer och demoner än av ångpunk. Då Anna Vintersvärd bad att få in bidrag till sin antologi, såg de förmodligen en chans att bli publicerade och skrev (eller omarbetade) sina noveller med lös anknytning till ånggenren. Johannes Pinter är den som lyckats bäst med denna korsbefruktning av genrer. Han beskriver inte bara en miljö som det ångar och rasslar om, han till och med dödar demonen med ett genremässigt vapen.

Många av författarna gillar att beskriva sjabbiga miljöer med sjabbiga människor, vilket i sig självt inte ligger särskilt väl i fas med den framtidstro som kännetecknade de mekaniska uppfinningarnas ångdrivna tidevarv. 1800-talet innehöll visserligen det East End, där Jack Uppskäraren mördade göteborgskan Elizabeth Gustafsdotter Stride, och det fattig-London som Charles Dickens beskrev och som William Hogarth återgav i bild, liksom de fattiga arbetarkvarteren på Södermalm i Stockholm, men det var också ett tidevarv då den futurologiska optimismen var urstark och det är synd om det arvet från ångmaskinernas tidevarv och Jules Verne förskingras i en inflationistisk orgie av förutsägbara zombier och demoner, som är klichéer som knäsatts för länge sedan. En novell som gör anspråk på att vara ångpunkt men egentligen är något annat är ett uttryck för falsk marknadsföring. Något att tänka på för de som i fortsättningen vill publicera sig i genren. Antologin är i alla händelser läsvärd och kanske det kan bli uppföljare med mer förtätade ångutsläpp.

Om Anna Vintersvärd ska sägas att hon ligger bakom bokmässan Andra Världar för fantasy, skräck och science fiction, som nu hållits två gånger, senast i Jönköping. Hon har förutom antologin, där hon själv inte förekommer, kommit ut med några böcker i fantasygenren, som jag inte har läst. Att hon är rik på initiativ och får saker och ting att hända är obestridligt.

 

Bertil Falk

 

_

Ur arkivet

view_module reorder
Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Den katt som ej utbytas kan

Barnets katt är död, och den kommer ej åter. Men, som taget ur en barnbok – kommer en vuxen människa, kanske en förälder, hem med en ny katt. Det är ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 30 juli, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | Essäer | 09 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts