En känsla av tvivel inför komponerandet

En känsla av tvivel inför komponerandet Folke Rabe är tonsättare och musiker. Han har också varit en mycket uppskattad producent och programvärd på Sveriges radio och bjudit lyssnarna på mängder av ...

Av: Guido Zeccola | 26 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bild Hebriana Alainentalo

Trollkarlen

Dikt av Percival i pingstens tid

Av: Percival | 12 maj, 2016
Utopiska geografier

Erotiskkrönika 03 Tantra

heller icke är en mer den lövknekts som vissnat annat för annat, eller sprungit dolt bort i ovädret ej blekt om, kvar tillför dina kinders hindrade kyss, väderhärdad med tiden ...

Av: Stefan Hammarén | 05 augusti, 2010
Stefan Hammarén

Assia Djebar och tvåspråkigheten som emancipation

Assia Djebar Foto Ulla Montan Assia Djebar och tvåspråkigheten som emancipation Det blev inget nobelpris i litteratur för Assia Djebar det här året heller, trots att hennes namn brukar nämnas i ...

Av: Anna Amnéus | 05 november, 2007
Litteraturens porträtt

Rendezvous i Wien med kompositörerna Gluck, Gassmann, Salieri och Mozart



Christoph Willibald Gluck målning av Joseph DuplessisÄr det så med oss människor att vi gillar se på och höra om när andra träter och slåss? I Mozart Haus i Wien pågår just nu och fram till 11 januari 2015 utställningar om Antonio Salieri och Christoph Willibald Gluck. Christoph Willibald Gluck var en av klassicismens främsta operakompositörer. Glucks 300 åriga födelsedag firas i år och Mozart Haus uppmärksammar honom så väl med en utställning som konserter i Mozarts våning på Domgasse 5 i Wien.

Vad gäller Antonio Salieri vill man ge en helt annorlunda bild av honom som person än den som filmen "Amadeus" gör gällande. Om utställarna har rätt, måste det ha uppstått ett missförstånd någonstans mellan mitten av 1700-talet och vår tid. Här presenteras en man, som, tvärt emot vad filmen "Amadeus" framhåller, inte alls ville stå i vägen för eller var avundsjuk på Mozarts repertoar. Istället var han full av beundran för Mozarts verk. Har Regissören Miloš Forman och manusskribenten Peter Shaffer kanske tillåtit sig en egen tolkning eller var det hela ett marknadsföringstrick? Hur som helst har filmen medverkat till att Salieri, som hade hunnit falla i glömska, numera blir ihågkommen som den världsberömde kompositör han en gång var.

Antonio Salieri ska ha varit en man med ett explosivt temperament, men som ändå hade förmågan att kontrollera sitt humör. Han sägs ha haft för vana att ge med sig även om han visste sig ha rätt i sak, var alltid beredd att kompromissa för husfridens skull.

Enligt bevarade dokument fanns det inga intriger mellan Salieri och Mozart. Istället samarbetade de två kompositörerna. Till exempel skrev de den försvunna kantaten (KU 477a) tillsammans år 1785.

Antonio Salieri föddes 1750 i Legano i den dåvarande republiken Venedig, numera Verona. Han studerade först i Venedig bl.a. för sin äldre bror, violinisten och kompositören Francesco Salieri.   Därefter tjänstgjorde han som organist och tenor i San Marco. År 1766, vid sexton års ålder, begav han sig till Wien på uppmaning av Leopold Gassmann.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Fyra år senare, den 10 januari 1770, uppfördes hans första opera "La Donne letterate" i den berömda musikmetropolen Wien. Ryktet om hans framgångar spreds i Europa och året därpå, 1771, fick han ett erbjudande från Kungliga Operan i Stockholm. Men kejsar Joseph II "avrådde" Salieri från att följa inbjudan. Kejsarens ord var lag och Salieri hade bara att lyda. Kejsaren var mycket kulturintresserad och ville behålla honom i Wien.

Antonio Salieri målning av Joseph WillibrodÅr 1774 blir han efterföljare till sin mentor Florian Leopold Gassmann som kunglig kejserlig kammarkompositör i Wien. Gassmann var också den som arrangerade de första konserterna för allmänheten i Wien genom den sociala musikföreningen"Tonkünstlersozietät", som arbetade för änkor och barn till avlidna tonkonstnärer. Dessförinnan hade konsertverksamheten varit wieneradelns höga nöje med privatkonserter i rika adelshem. Antonio Salieri var en skicklig pedagog och fick i uppdrag att utbilda Gassmanns båda döttrar, Anna Fux och Therese Rosenbaum. De blev båda berömda sångerskor, den senare en berömd Mozarttolkare.

Många av de idag mest spelade kompositörerna har en gång varit Salieris elever; Ludwig van Beethoven, Carl Czerny, Franz Liszt, Giacomo Meyerbeer, Xaver Süssmayr och Franz Schubert. Konstanze Mozart lät yngste sonen Franz Xaver Wolfgang Mozart undervisas av Salieri.

Sina kompositioner skrev Salieri plikttroget i tjänsten, men brydde sig inte om att marknadsföra musiken själv, det gjorde andra för honom. Vid kejsar Leopold II 's kröningsmässa föredrog han till och med Mozarts kyrkomusik framför sin egen. Salieri komponerade även sånger som idag tillskrivs Franz Schubert.

Antonio Salieri sägs bland annat ha satt upp "Figaros Bröllop" på spelplanen i stället för ett av sina egna verk. Han hade börjat tonsätta "Cosi fan tutte", men överlät uppdraget till Mozart och Lorenzo da Ponte, som skrev librettot.

Christoph Willibald Gluck var patriarken som gjorde karriär vid de kungliga och kejserliga hoven. Gluck föddes den 2 juli 1714 i Oberpfalz. I fyra år var han elev hos Giovanni Sammartini. År 1741 uruppfördes hans första opera "Artaserses" i Milano och blev en stor framgång och dörröppnare för honom. Efter en lång Europaturné återvände han till Wien. Från 1754 blev han hovkapellmästare och kejserlig, kunglig kammarmusiker hos Marie Antoinette, som även tog sånglektioner hos honom. Genom henne fick han ett kompositionsuppdrag för sex operor i Paris (1774-1779). Han lyckades skriva färdigt fem av de sex, när han drabbades av ett slaganfall. Antonio Salieri skrev då färdigt "Les Danaïdes", som uruppfördes år 1784 och blev en succé. Gluck tillskrev då den unge Salieri, som han beundrade mycket, hela kompositionen.

Gluck befann sig med sina kompositioner mellan barocken och den så kallade "klassiken". Han stod även i vaggan till det tyska "Singspiel" och bidrog till att reformera operagenren, vilket bland annat kom att leda till att musiken reflekterade dramat i större utsträckning. Mot slutet av barocken, ca 1750, drog operan klara gränser mellan recitativ, som är en sorts talsång som för berättelsen framåt, och arior, sånger vars syfte är att musikaliskt belysa en känsla. Musiken anpassades ofta till sångarna snarare än att lyfta fram berättelsen. Gluck beundrade Mozart och ansåg honom vara den mest begåvade av alla kompositörer någonsin. Och högaktningen var ömsesidig. Glucks musik kom att sysselsätta Mozart under hela hans livstid. Glucks eftermäle var enormt bland hans samtida, idag är han nästan bortglömd.

Filmen "Amadeus" lyckas framgångsrikt fånga dåtidens kulturmotsättningar mellan den italienska musiken och den tyska operans sångspel. De två kompositörerna Salieri och Mozart har blivit ställföreträdande kontrabanter i kampen mellan tysk och italiensk operamusik.

1786 organiserar Gluck en karneval i Orangeriet på Schönbrunn till kejsar Joseph II's syster Kristinas ära. Vid detta tillfälle tävlar Salieri och Mozart om publikens gunst vad gäller italiensk opera versus tyskt sångspel. Salieri vinner med "Prima la musica e poi le parole " mot Mozarts "Der Schauspieldirektor". För det vinnande italienska bidraget vinner Salieri 100 gulden och Mozart får hälften.

Salieri var en efterfrågad kompositör och betraktades under en tid som Glucks arvtagare, då han anammade dennes stil på ett personligt sätt och särskilt då i operan "Tarare" som hade premiär i Paris. Som italienare skrev han det mesta av sin musik i italiensk "bel canto" som var på modet i Wien i närmare hundra år. Bel canto sägs ha varit en italiensk vokalstil som hade utvecklats i Venedigskolan på 1600-talet och användes även vid kastratsång och som senare, under 1700- och 1800-talet kombinerade vacker klang med teknisk sångskicklighet.

Salieri spelade under lång tid en viktig roll i Wiens musikliv, och han fungerade i praktiken som hovkapellmästare vid det kejserliga hovet i 36 år mellan åren 1788 och 1824. År 1798 blev han hedersmedlem i Kungliga Svenska Musikaliska Akademin. Under sitt liv skrev han ett fyrtiotal operor och efter 1804 mest kyrkomusik. Av något skäl blev Salieri beskylld för att ha dödat Mozart, men han lyckades rentvå sig innan demensen satte in.

Mozart tog operamusiken ett steg längre och utvecklade "opera buffa" ”komisk opera”, som istället för den seriösa och allvarliga barocken med antika eller religiösa tragedier som tema, ofta gick ut på att belysa människans natur på ett humoristiskt sätt. Figaros bröllop (1786), Don Giovanni (1787) och Trollflöjten (1791) är särskilt illustrerande. Det var Mozarts operor som skulle komma att bli mest långlivade. Under klassicismen rådde en strukturell logik och man uppskattade balans, proportion, symmetri och elegans högt. Till sin hjälp hade han Lorenzo da Ponto. Denne man var intressant. Han konverterade från judendomen till katolicismen, blev präst, därefter lebeman och hovpoet, slutligen professor i italienska i New York. Han skrev librettot till tre av Mozarts operor; Don Giovanni, Figaros bröllop och Cosi fan tutte.

När Gluck avled år 1787 utnämndes Mozart och inte Salieri till hans efterträdare som kejserlig kammarkompositör med 800 floriners lön.

År 1823 insjuknade Salieri och året därefter pensionerades han från posten som hovkapellmästare. Han avled den 7 maj 1825. Många kompositörer har stått i tacksamhetsskuld till Salieri och har postum hyllat honom genom att skriva hyllningsmusik till hans ära.


Lilian O. Montmar
Senaste boksläppet
https://www.youtube.com/watch?v=6go58pAa5vY
Hemsida
http://home.swipnet.se/Alerta

 

 

 

 





 

Ur arkivet

view_module reorder
Fint väder för Bokmässan. Foto: Belinda Graham

När jag blir en fetkänd författare ...

La Babitz om bokmässan i Göteborg.

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 05 oktober, 2015

Den omöjliga staden

Neapel är den tredje största staden i Italien, efter Rom och Milano, och har en bland de största hamnar i Medelhavet. Efter så många omskrivningar under de senaste åren om de ...

Av: Joakim Kocjancic | Bildreportage | 25 september, 2012

Strindberg och Lanz-Liebenfels

Österrikaren Jörg Lanz-Liebenfels (1874-1954) påstod att han träffat August Strindberg på ett värdshus i Grein, Oberösterreich, hösten 1896. Lanz –von  Liebenfels  togs som ”aristokratiskt” tillägg samtidigt med att han ändrade ...

Av: Kurt Bäckström | Övriga porträtt | 05 september, 2012

MÅSARNA FLÖG MED VINGARNA NERISADE AV EN HÅRDHET SOM NÄSTAN FICK DEM ATT…

Hon går över gatan och in i Humlegården som ser alldeles svart ut. - Inte en människa. Det är nog alltför sent. Men efter en stund möter hon en ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 09 maj, 2011

Konstnärligt utvecklingsprojekt prövar bilden av andra kulturer

Vilka bilder är det vi får av andra kulturer och varför ser de ut som de gör? Med den frågan i botten har tre konststudenter på Konsthögskolan genomfört det konstnärliga ...

Av: Eva Gustin | Kulturreportage | 06 mars, 2010

Tomas Tranströmer. Foto:  Frankie Fouganthin/Wikipedia

Ett möte som inte blev av

Det var i slutet av 1970-talet; jag hade fått dålig kritik för en diktsamling och blev uppkallad till Norstedts för samtal. Thomas von Vegesack, Jan Stolpe, och en tredje redaktör ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2015

Benjamin 36

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 21 april, 2012

Bildning – ingen sport?

  Biblia et stanze av Veronique Traditio.TEMA BILDNING  Tema Bildning Hur förhåller sig bildningen till specialiseringen? Den allmänna bildningen är själva begreppets huvudsats; det är författaren och skriftställaren Leif V Erixells utgångspunkt. Det ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om samhället | 10 april, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.