Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 augusti, 2013
Essäer om samhället

Zonen mellan verklighet och verklighet

Under större delen av 2000-talets första årtionde publicerades en liten tidskrift i A5-format som kom fyra gånger om året. Den hette Mitrania och trots det obetydliga formatet var Mitrania en ...

Av: Bertil Falk | 16 mars, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Lovsång

Tidig morgon vid Gryningens Port Din hand sträcktes ut- möte med min Vi vandrade igenom och - det blev Morgon - det blev Zenit - allt stod stilla Vi voro en - varandras like  

Av: Violet Tengberg | 26 april, 2010
Utopiska geografier

När vetenskap blir till religion

Jag är för vetenskap. Så länge den inte blir till religion. När den blir till religion händer det att bokstavstrogna vetenskapsfundamentalister kryper fram ur gömmorna och etablerar sig som nät-terrorister. Till ...

Av: Stefan Whilde | 01 Maj, 2013
Stefan Whilde

Jansonitmålaren Olof Krans. Bishop Hill, svenskhet på prärien IV



Konstnären Olof Krans porträttmålningar av kolonister i Bishop Hill. Foto Bishop Hill HeritageDe gamla jansoniterna hänger på väggarna och blickar ut ur historien som själsliga vittnen berättande om det som en gång var av umbäranden, fattigdom, religiösa kontroverser, personliga fejder men också om framgångar, glädjerika för kolonin, när projekten gick i hamn och ansträngningar gav resultat. Varje porträtt är enligt dåtida jansoniters vittnesmål så likt att personen när som helst tycks kunna börja röra sig och tala. Att de i ett snart ögonblick kan stiga ur ramarna och berätta sin historia därför att anletsdragen och karaktärerna är så precist fångade. Det är den självlärde jansonitmålaren Olof Krans som målat porträtten. Man ställer sig frågan: Hur målade han dessa porträtt? Från posering eller fotografi? Hans brorson Albert Krans har i en intervju svarat: ”He painted all this pictures without anyone posing for him, except his own in a mirror.” Han målade ur minnet. När det gällde honom själv, använde han en spegel. Olof Krans självporträtt är en av hans mest kända målningar.

Hösten 1850 avseglade ett fartyg från Gävle lastat med järn med destination Amerika. Ombord fanns 80 passagerare däribland familjen Krans med sex barn, ett av dessa var en 12 år gammal pojke med namnet Olof. Efter många strapatser till sjöss och till lands anlände sällskapet några dagar innan julafton till Bishop Hill-kolonin. Detta var starten för Olof Krans tillvaro i Bishop Hill, han som skulle bli svenskkolonins egen konstnär och skildrare.

'Woman in a row'. Olof Krans. Kvinnor i Bishop Hill kolonin som sår korn. foto Bishop Heritage AssociationOlof Krans bodde i Bishop Hill från 12 års ålder till han blev 22. Han deltog i det amerikanska inbördeskriget genom att ta värvning 1861, 22 år gammal. När han kom tillbaka efter kriget slog han sig ned i staden Galva tre mil från Bishop Hill.

Olof Krans arbetade till en början som skylt- och husmålare i Bishop Hill. Hans färdigheter i porträtt- och övrig målerikonst kom i dagen långt senare när han nått medelåldern. Han var självlärd.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hela hans samling oljemålningar finns i dag i Bishop Hill. Olof Krans skänkte alla sina målningar till föreningen Old Settlers som lät hänga dem i Bishop Hillmuseet. Dessa avbildade jansoniter var de första som anlände till det nya landet, porträtterade av sin egen konstnär Olof Krans. Själv deltog Olof i arbetet på kolonin tillsammans med dessa människor. Han kände alla han avbildade personligen.

Olof Krans porträttmålningar med ansikten, som uttrycker accentuerade karaktärer på jansoniter, är som omvända tidsvittnen, de kan inte tala men de kan med sina karaktärer närvara, vilket är talande nog. Olof Krans lade ned ett noggrant arbete på att fånga varje persons särskilda anletsdrag och egenartade blick. Han önskade enligt egen utsaga föreviga deras personligheter, deras själar, deras moral och deras gemensamma inriktning, inlagd i blickar, anletsdrag och munnars sammanbitna karaktärer. Han strävade som konstnär efter att vara ett sanningsvittne och återge precis vad han såg till eftervärlden av såväl personligheter som arbetet i kolonin. Hans bilder var förutom porträtt också skildringar av vardagslivet i kolonin. Hans mål med sin konst var att berätta om den moral som höll Bishop Hill-kolonin samman, de rigorösa jansonitreglerna vilka delade ansvaret kollektivt mellan medlemmarna och förlade den sammantagna kraften, i såväl personliga ansträngningar som personlig ekonomi, i en gemensam pott för att klara alla umbäranden.

Olof Kransmålningar fungerade som foton och direkta avtryck av det dagliga livet, ett sorts reportagearbete utfört av Olof Krans direkt på plats för framtiden. Han var väl medveten om den roll dessa bilder skulle kunna få i framtiden och var noga med att i bilderna fånga och skildra disciplinen, arbetsmoralen, den precisa ordningen i arbetslagen. Därför kan man dels se de allvarsamma 'disciplinerade' anletsdragen och också se hur de arbetande ser en aning 'uppställda' ut på en del av hans bilder. Han ville få med den hårda disciplinen, den stränga religiösa tuktan och de utdelade uppgifternas allvar och deras noggranna genomförande. Detaljrikedom var också ett signum för hans målningar.

”Far hade en stark känsla för det historiska. Han var övertygad om att hans målningar skulle vara bra för berättelsen om Bishop Hill till eftervärlden. Han var noggrann för att få med varje detalj korrekt. Det var orsaken till att han målade dem, att de skulle porträttera historien om Bishop Hill kolonin. Far skulle vara ännu stoltare över dem i dag än när han målade dem.”

Självporträtt av Olof Krans. Foto Bishop Hill HeritageDetta sade Olof Krans´ son i en intervju i mars 1953.

Olof Krans skildrade i flera bilder det stränga arbetsklimat som också kom att skapa motsättningar och schismer och som snart ledde till sprickor i sammanhållningen och resulterade i direkta bråk. Och det slutgiltiga och värsta, att John Roth sköt ledaren Erik Jansson i ryggen så denne avled, på trappan till domstolsbyggnaden i Cambridge när Roth dragit Jansson inför rätta för att denne förbjudit Roth att ta med sin hustru när han önskade flytta från kolonin.

I en artikel i Time Magazine, 21 september 1936 nämns Olof Krans samling/utställning av porträtt och självporträtt i Bishop Hill som ”the nation´s largest and hairiest collection of primitive portrait (which) is not only historically, but barberyologically noteworthy/.../ many Rousseauesque scene of life in the old colony”

Och i Life Magazine, 7 februari, 1944: ”Speaking of Pictures section. Twenty-seven portraits three Colony scenes and three other photografs/.../They were a determined people who fought bravely and successfully against many adversities”

Uppmärksamheten i USA kring den lilla svenskkolonin vid denna tid var anmärkningsvärd. Bishop Hill-kolonin vars strävanden och umbäranden under slutet av 1800-talet dokumenterats av Krans och nu visades på utställningar fick stor uppmärksamhet. Men den gällde som framgår inte bara själva målningarna utan också de manliga kolonisternas hårbevuxna ansikten.

Konstnären Monika Lind-Holmberg och Morris Nelson ledamot av Bishop Hills hembygdsförening, Bishop Hill Heritage Association, vid vernissagen bredvid några av Monikas målningarNär man går runt bland porträtten och vardagsskildringarna på museet i Bishop Hill är det som om man kunde höra rösterna ur det förgångna, som hörde man dem språka om vädret och om skördeutsikterna och religiösa angelägenheter. Man förflyttas tillbaka till att närvara mitt i den dåtida kolonisttillvaron. Olof Krans historiska vittnesmål gestaltas i hans konst som en ingång till deras belägenheter, deras hårda tillvaro, deras karaktärer. Det är ett gediget reportagearbete Olof Krans utfört, detaljrikt, noggrant och fängslande som en historisk karakteristik av kolonistlivet. Ett oumbärligt förevigande av kolonisternas vardag som förts vidare genom Krans konst till nutiden och som idag tjänar som ett dokumentärt reportage.

Olof Krans var självlärd och hans målningar är naivistiska verk. I USA värderas Olof Krans idag som en framstående naivist. I Olof Kransmuseet hänger drygt 90 målningar med scener av det dagliga arbetet och 44 porträtt av några av de första kolonisterna. De är alla oljemålningar. Olof Krans kom inte igång med sitt konstnärliga målande förrän i medelåldern. Dessförinnan var han skylt- och hus målare.

Under vårt besök under festligheterna vid firandet av skördedagarna i Bishop Hill, hålls vernissage vid utställningen av Monika Lind-Hombergs oljemålningar i Steeple Building. Till denna kommer folk från trakten men också långväga gäster.

 Svenskättade konstnären Betty Wagner i sin ateljé i Bishop Hill. Foto: Monika Lind-HolmbergUnder vernissagen diskuteras Olof Krans oljemålningar vars innehåll förutom porträtten utgörs av farmarnas vardagsmiljöer i dåtidens Bishop Hill vilka jämförs med Monika Lind-Holmbergs oljemålningar av nutida vyer. De senare har motiv från landsbygden kring Avesta där Monika sökt skildra nutida vardagsmiljöer från traktens jordbruk och bönders vardagsliv. Denna jämförelse mellan förhållanden i respektive det 'gamla' och det 'nya' landet blir livlig under vernissagen. Eftersom utställningen anordnas då det inträffar skördefest i Bishop Hill enligt gammal svensk tradition, är det många farmare bland svenskamerikaner, amerikaner och andra turister som kommer till platsen för att se den gamla hembygdskulturen och delta i skördefesten där traditionella sysslor exponeras genom olika föreställningar.

I Bishop Hill kan man under dessa dagar också se konst av Betty Wagner som målar 'dalamalningar'. Betty Wagner är en konstnär med svensk härstamning. Hon skapar en syntes. Det gamla sättet att måla dalamålningar kombinerar hon med nya idéer. Hon finns i Art Shop där hon erbjuder sina målningar, en sorts kurbitspastischer, och 'dalahorses and rosmalning' och även 'dalamalning', (dalamålningar), som hon säljer också till 'scandinavian shops' över hela USA. Under dessa dagar kan man se teckningar av den svenskättade konstnären Nancy Tillier som avbildar Bishop Hillbyggnader med 1800-tals teknik.

 

Benny Holmberg

 

Detta var fjärde och sista artikeln i serien om Bishop Hill

Nedan finns länkar till tidigare artiklar om Bishop Hill i Tidningen Kulturen:

Om jansoniternas utvandring:

http://tidningenkulturen.se/artiklar/reportage-mainmenu-37/resereportage-mainmenu-137/5639--jansoniterna-om-en-svensk-utvandring-fran-biskopskulla-i-uppland-till-bishop-hill-i-illinois

Om jansoniternas framfart i Sverige och intervju med Linjo Gabriel Larsson om hans anknytning till Bishop Hill:

”Satan hade jubelfest när Luther skrev sina böcker!” Bishop Hill, svenskhet på prärien I:

http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/reportage-mainmenu-37/kultur-mainmenu-136/16937-satan-hade-jubelfest-naer-luther-skrev-sina-boecker-bishop-hill-svenskhet-pa-praerien

Om dagens jansoniter och bevarandet av det svenska arvet från utvandrarna:

”Oh Småland! It was so stenigt you know!” Bishop Hill, svenskhet på prärien II

http://tidningenkulturen.se/artiklar/reportage-mainmenu-37/kultur-mainmenu-136/16994-oh-smaland-it-was-so-stenigt-you-know-bishop-hill-svenskhet-pa-praerien-ii

Om jordbruksdagarna och Wayne Nordstroom.

'Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

Artikelförfattaren träffar bl.a svenskättlingen och musikern Wayne Nordstroom i parken i svenskbygden Bishop Hill i Henry County i Illinois, USA, under de s.k. jordbruksdagarna med tillhörande evenemang och festligheter.

http://tidningenkulturen.se/artiklar/reportage-mainmenu-37/kultur-mainmenu-136/17034-johan-pa-snippen-han-spelte-klaver-bishop-hill-svenskhet-pa-praerien-iii

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Stefan Zweig

Stefan Zweig om den politiska människan

Tobias Harding om den  österrikisk-ungerske författaren Stefan Zweigs politiska konservatism.

Av: Tobias Harding | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2015

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

 Leandro Erlich“Swimming Pool”  The 21 st. Century Museum of Art of Kanazawa, Courtesy the Artist

Ända in i kaklet! - simbassänger i konsten

Simbassängerna låg uppradade i dalen som en flod som ledde ända fram till huset. När Burt Lancaster dyker upp i början av filmen The Swimmer från 1968 har han bara ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 februari, 2017

En generation som var kåt på att leva! Intervju med Benny Holmberg

Benny Holmberg är en av Tidningen Kulturens portalfigurer. Han har skrivit essäer, recensioner, skönlitterära texter och är aktiv del av Tidningen Kulturens verklighet. Det känns därför konstigt att redaktionen intervjuar honom ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2013

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.