Vilhelm Ekelund

Vilhelm Ekelund och extremhögern

Många olika typer av läsare har genom åren sökt sig till Vilhelm Ekelunds (1880-1949) verk. Inte minst har han nått framgång hos författare, poeter och akademiker, vilka haft det gemensamt ...

Av: Mattias Aronsson | 12 december, 2017
Litteraturens porträtt

Den kristna gnosticismen och dansen

Från 200-talet synas vissa apostlaakter härstamma, till exempel de så kallade “Johannesakterna”. De hör till den kristna gnosticismen och har särskilt omhuldats av manikéer, priscillianer, med flera. De förekommer som en ...

Av: Eugène Louis Backman | 02 januari, 2013
Reportage om scenkonst

Moderhålet i modersmålet

"Varför finns det inte ett enda bra ord för det kvinnliga könsorganet?" undrar hustrun efter att ha läst en nyutkommen bok i ämnet. "Vad menar du med bra?" svarar jag en ...

Av: Lars-Göran Söderberg | 22 april, 2010
Essäer

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson Jag har alltså publicerat tre novellsamlingar, men när ska jag skriva min första roman? Hallå där, jag har faktiskt skrivit en! "Sjunken hjärna", som kom för ett ...

Av: Cecilia Davidsson | 07 december, 2006
Litteraturens porträtt

Suvi Sárá Aina Ann. En sann berättelse om exotisering av människor från andra kulturer



Samiska kvinnor

”Suvi Sárá Aina Ann” var den första lappkvinna 1) som exporterades till olika europeiska länder för att ställas ut som exotisk sevärdhet i museer och djurparker.

Hon kom år 1580 på hösten med 12 renar till Sababurgs djurgård i Tyskland. Den dansk-svenske astronomen Tycho Brahe förmedlade dessa transporter av så kallade primitiva människor.

Under den dåtida kolonisationen hade man just infört denna nordliga export av lapska döttrar som slets ur sina familjeband och skickades till adelns hov som utställningsobjekt. Även den unga lappkvinnan Suvi Sárá Aina Ann skulle ledsaga renarna till Sababurg och hennes uppgift var att sköta djuren i den nya hemorten i det avlägset belägna Tyskland.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den mödosamma resan med renarna tog många månader. Efter en lång väg till fots i Sverige fortsatte resan till sjöss och sedan till Bremen i Tyskland med vagnar dragna av hästar. Men inte en enda ren levde längre än ett år. De klarade inte av det varma klimatet och inte heller den annorlunda födan, eftersom ren- och skägglav inte växte i dessa trakter. Renar trivs desto bättre ju kallare det är.

Den unga lappkvinnan kände sig inte hemmastadd i den nya omgivningen och hon förstod inte heller språket samt plågades av svår hemlängtan. Då hon efter sina djurs död troligen inte såg någon mening i att leva långt borta från sin familj försvann hon en dag utan att lämna något spår efter sig. Hon följde kanske sina djurs öde – eller återvände hon till sin hemort i Sverige? Om den saken vet man inte någonting.

Men minnet av lappkvinnan som ingen kände hedras ännu i Sababurgs djurpark. Till hennes ära restes en liten staty som är det enda monumentet i hela världen som har tillägnats en samekvinna. Den dittills anonyma lappkvinnan fick ett namn. I en ceremoni i djurgården döptes hon symboliskt av Nina Afanasy’eva 2) och fick namnet Suvi Sárá Aina Ann - ett namn för varje del av Sameland. Närvarande vid dopet var även ewenken Mani Kudrin 3) från det avlägsna Sibirien i Öst-Asien som också hör till de renskötande urfolken. Ewenkerna bor på ett område som är större än Europa.

Samisk familj i början av 1900-talet

Höjdpunkten för exporten av dessa exotiska attraktioner från Lappland till Europa ägde rum under åren 1880 -1930. Hela lappska familjer reste då med barn, kåtor och renar runt omkring i Europa och uppvisades som djur i museer samt framför allt i djurgårdar, t. ex. i Hagenbecks djurgård i Hamburg. Skansen i Stockholm var även en långvarig boplats för en lappsk familj. Jag anser att detta sätt att utnyttja och uppvisa annorlunda människor hör till ett av historiens värsta brott mot mänskligheten!

 Uwe Kunzes text på tyska:

Die Rentierewenkin, die unsere Freundin Nina begleitete heißt Mani Kudrin. Mani lebt in der Nord-ost chinesischen Lerchentaiga. Für sie war es eine unglaubliche Reise nach Deutschland. Als Übersetzerin war in ihrer Begleitung eine junge Chinesin mitgekommen, die der deutschen Sprache mächtig ist. Die Frauen wohnten einige Tag bei uns im Haus in Vellmar. Wir hatten viel Spaß, Nina und Mani kochten die feinsten samischen und tungusischen Speisen, es wurde gejojkt und ewenkisch gesungen und tungusisch getanzt. Eine besondere Freude war es den beiden, wenn sie ihren Mittagsschlaf auf Rentierfellen im Lavvu (wir hatten eins im Garten) abhalten konnten. Interessant ist, wie sehr sich die Kulturen beider Freundinnen (sie wohnen immerhin ca. 8000 km auseinander) gleichen.

 Nina Michael

 

Källa

 

Uwe Kunzes grundliga forskning ” En lappkvinnas sista resa med sina renar”. Kunze som talar perfekt svenska understöder tillsamman med sin fru Brigitte de svenska samerna. Deras son bor i Sverige och lever som samerna och arbetar med renskötsel.  Uwe Kunzes hemsida: http://renrajd.com/

 

1. Jag talar här om lappar för att man då ännu inte använde benämningen same som enligt professorn i samisk kultur Veli-Pekka Lehtola vid Uleåborgs universitet i Finland är ett rätt nytt ord som togs i bruk först i början på 1900-talet.

2. Nina Afanasye’va är ryska samernas centrala politiska personlighet. Hon är nu viceordförande vid “Sobbar”, ryska samernas parlament. Afanasye’va bidrog väsentligt till att samerna kunde grunda ett sådant politiskt organ år 2010 som dock inte erkänns av ryska regeringen.

3. Uwe Kunzes beskrivning av besöket i Tyskland: Den renskötande ewenken som följde vår väninna Nina heter Mani Kudrin. Det var en otroligt äventyr för henne att göra den långa resan till Tyskland. En ung kinesiska som behärskade tyska språket kom med henne för att fungera som tolk. De båda kvinnorna bodde några dagar hos oss i vårt hus i Vellmar. Vi hade mycket roligt tillsammans, Nina och Mani kockade de finaste samiska och tunguisiska specialiteter, det jojkades och sjöngs på ewenkernas språk och dansades på tuguisiskt sätt. Speciellt uppskattade våra gäster att ta sin eftermiddagslur på renfällar i kåtan (vi hade en samisk kåta i trädgården). Det var intressant att se hur de båda väninnornas kulturer var så lika trots att de bodde omkring 8000 km från varandra!

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
 Bild Anikó Bodoni Lind

Bänkärna här. Av Pierre Angell

Jord bänk bärgar oerhört tillbaka in Som när ljuset rymmer öppnar ting drar tillbaka gränser Ställer uppställer framställer här egenskaper rör upp egenskaper tänka striden hinder som spänner

Av: Pierre Angell | Utopiska geografier | 28 mars, 2016

Jonas Anderson – en minernas mästare

Första gången jag lade märke till Jonas Andersons illustrationer var när jag skulle recensera en bok under temat ”Lättlästa böcker”. På en julmarknad mötte jag illustratören i egen hög person ...

Av: Marit Jonsson | Konstens porträtt | 20 juni, 2012

När tavlorna kommer till liv

Tänk att kunna gå in en tavla och uppleva en värld målad för hundra år sedan. Det franska uttrycket ”tableau vivant”, som betyder levande bild, har sedan romartiden varit ett ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 december, 2014

Ingrid Bergman - frontfigur under  Cannesfestivalens 68:e upplaga.

68:e filmfestivalen i Cannes bjöd på franska framgångsvindar

Det blev filmen Dheepan av regissören Jacques Audiard som fick Guldpalmen i Cannes. För övrigt bjöd festivalen på starka, franska framgångsvindar.

Av: Lena Andersson | Essäer om film | 08 juni, 2015

Konsten att syssla med konst

Vad är konst - egentligen? Vad gör man på en konstkurs? Och är det ingen som målar vanliga tavlor längre? Dessa frågor försöker reportern Jenny Johansson ge svar på genom att ...

Av: Jenny Johansson | Kulturreportage | 21 maj, 2010

Stefan Whilde

Livets mening på begriplig dialekt

Jag har en sommarstuga strax utanför en sydskånsk stad. Stugan ligger i en bortglömd by. Byn finns inte med på någon karta. Den blott och bart existerar, kan man säga ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 augusti, 2015

En marginaliserad grundlagsfader

Anders Chydenius på finländskt frimärke. Anders Chydenius var en uppfinningsrik och energisk präst från Österbotten som kom att bli den svenska liberalismen första store uttolkare och förkämpe. Bertil ...

Av: Bertil Falk | Essäer om politiken | 10 februari, 2011

Angående balansgång och att kunna flyga med verkligheten

Henrik Eklundh Paglert, redaktör, formgivare och förläggare, uttrycker sig mycket insiktsfullt i bokens inledningstext: ’…vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning.’ ’Elskåp på malmöitiska alltså’ ...

Av: Ida Thunström | Essäer | 26 januari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.