Ragnwei Axellie – Alla vita vingar blev svarta

Ragnwei Axellie, författare – debuterade 1979 med diktsamlingen ”Pappa älskade pappa”. ”Vuxenlös”, ”Närleken”, ”Livs-gammal”, ”Lägesrapport” och ”Vem bryr sig?” är andra uppmärksammade titlar ur hennes produktion. Återkommande teman i hennes ...

Av: Ragnwei Axellie | 02 april, 2012
Utopiska geografier

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow

Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år ...

Av: Curt Lundberg | 28 oktober, 2016
Essäer om musik

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | 13 september, 2014
Gästkrönikör

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | 26 juli, 2012
Litteraturens porträtt

Religion – att tämja eller främja människans utveckling?



Om tidskriften Sökaren – från religionsdialog till new age

Tidigt nr av Sökaren. Nr. 4 1971Öppnade dörrar för sin tids sökare

År 1964 startades tidningen Sökaren av Sven Magnusson. Avsikten var att ge röst och utrymme åt andra religioner, annat förhållningssätt och andliga traditioner än högkyrklig kristendom. Den fyllde definitivt ett behov. Där fanns artiklar, intervjuer och reportage inom ett i den svenska kulturdebatten försummat område: andligt sökande. Vilka är vi? Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg?

Tidningen avsomnade 2008 i och med SM:s frånfälle.
Delvis lever den vidare på nätet.

Tidningen Sökaren kan i dag ses som ett pionjärprojekt, en kil in mot framtiden. Då utgjorde den, för många, ett andningshål.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När jag nu går igenom gamla nummer av Sökaren slår det mig också, hur den, paradoxalt, genom sin frispråkighet och o-ortoxa val av ämnen, kom att bli en spegling av sin tids hårt reglerade kyrkliga dogmatism. Detta trots att artiklarna stundtals är mångordiga, stolpigt skrivna och vanvettigt omständliga. (Detta ändrades dock genom åren.)

Jag hör mig tänka: Så var det på den tiden. Lättsamhet i kulturella sammanhang sågs med misstro. Långrandiga, högtravande auktoritära texter, akademiskt ambitiösa och kemiskt humorbefriade.
De Stora Livsfrågorna skämtar man inte om.

Nej. Ändå öppnade Sökaren med dess redaktör sådana dörrar som annars kunde förblivit stängda. Lyfte upp frågeställningar som den offentliga debatten inte ville ta i med tång.

Eller diskuterade Statskyrkan mediumskap på allvar och med tilltro till spiritualismen och parapsykologisk forskning? Inte?! Som t.ex. läkaren Bo Johnson, när han redogör för skillnaden mellan de röster ett medium kan få höra i sin utövning, och de röster som drabbar psykiskt sjuka. (Sökaren nr 6 år 1971)

Kultursidor och dito tidskrifter refuserade artiklar som handlade om Maytreia, den kommande världsfrälsaren, eller som dissekerade skillnaden mellan buddhism och hinduism, redogjorde för begrepp som karma och beskrev meditativa traditioner och dess olika auktoriteter. För att inte tala om Ufon och utomjordingar på besök i avsikt att skapa interstellära nätverk för andlig utveckling. Där, anses det nog än idag, når stolligheten sublima höjder.

Sverige är och var ett litet land, ett litet språkområde. Resor förekom inte så som det gör i dag. Att ändå dessa ”främmande” tankegångar då kunde leta sig in hos oss, om än blygsamt, är värt en hel del reflexioner. Vilka var det som skrev? Vilka läste? Vilket behov handlade det om? Detta går väl knappast att veta mycket om idag, men svaret kanske kan sammanfattas med att det rör sig om människor som tänkte utanför de kyrkliga och fundamentalistiska ramarna.

Den som vill veta något om hur det religiösa tänkandet utvecklades och tedde sig under förra århundradet i vårt land kan med fördel läsa Sökaren samt Gnosis(red. Björn Sahlin). Den förra kan betraktas som både mer mångsidig och lättillgänglig, den senare mer sakral och högtidlig i tonläget. Båda har sitt berättigande. Gränserna är dessutom flytande.

SM tycks ha haft avsikten att ge utrymme åt det mesta som kunde kallas alternativ religion eller nyandlighet. Högt som lågt. Populärt som högbrynt och svårtillgängligt.

Tro och vetande

Att läsa gamla nummer av Sökaren är både underhållande, inspirerande och lärorikt. Där kan vi få glimtar av den utveckling som skett – filosofiskt och religiöst - sedan tidskriften startades, alltså 1964.

I nr 5/72 hittar jag, t.ex. en intervju med Sveriges första kvinnliga präst – Margit Sahlin. Jag minns hur hon stred och vann, samtidigt blir jag fundersam över hur hon ser på kristendomen vs andra religioner. Tydligt uttrycker hon att kristendomen har den djupare sanningen, medan andra religioner visserligen har värdefulla avsnitt, men ” . . .den verklighet som alla religioner söker, i sin fullhet finns uttryckt i Kristus.”

En röd tråd i utgivningen är dock SM:s egen kristendomskritik. En annan röd tråd är nyfikenheten och öppenheten inför andra religiösa eller andliga tänkesätt och traditioner.

Ändå kan det, ur dagens perspektiv, upplevas som en nattståndet läsning. Gubbig, rentav. Alla dessa allvarstyngda karlar – och kvinnor - med akademiska titlar. Efter några nr börjar jag kippa efter luft.

Detta är Hedenius-tiden – eller post-Hedenius, alltså tiden för Tro och vetande-debatten. Det gällde att granska argumenten, slipa dem och gärna avfyra dem som projektiler.

Det är också tiden innan turister och resenärer (s.k. vanligt folk) börjat erövra sin rätt till världen med dess möjligheter och mångfald.

Sökarens skribenter kan därför ofta – inte alltid – förefalla instängda och abstrakta. Till dem hör i viss grad jag själv, eftersom jag där hittar några texter jag skrivit om buddhismen utan att ännu ha konfronterats med de buddhistiska traditionerna i länder där de har haft sin utveckling. Alltså: marken saknas i texterna, luften, de mänskliga gesterna, vanorna, rösterna och de sociala villkoren.

För att inte tala om hur vi påverkas av skillnaderna i klimat.

Unik, nördig och ett viktigt salt

Kanske kan det kallas ”kampen om världsbilden.”

SM driver på med stor envishet. Han är unik i vårt land. Lika övertygad som han är beträffande existensen av en andlig verklighet, är han vad det gäller kristendomens orimlighet. Han driver dessa frågor med och mot den ena auktoriteten efter den andra. Han skriver brev till biskopar och teologer, redovisar svaren och sin egen uppfattning med oöverträffad nit. Alla fick komma till tals.

Han kan ibland tyckas löjlig, en nördig kontrollfreak, kanhända, men jag tänker också: han var ett hälsofrämjande salt och en produkt av sin tid.

Sökaren är bildande inom sitt område.

Jag läser artiklar om indiska gurus av skilda slag och i olika traditioner. Såvitt jag vet var Sökaren som publikation ensam om detta intresse och sådant material. Vi får veta om Sufi-mästaren Inayat Khan och hans meditativa musik, Bahai, med sitt vackra tempel i Delhi, format som en jättelik lotusblomma, den påstådda världsfrälsaren Krishnamurti, sprungen ur Teosofiska Sällskapet Adyar, Rahmakrishna och dennes efterföljare Vivekananda, som gjorde uppskattade turnéer i USA, samt andra nyckelgestalter inom vedisk/hinduisk tradition. Han försummar inte heller buddhismen eller teosofin med dess världsberömda grundarinna, HP Blavatsky.

Sökaren ändrar utseende. Nr 8 1973Ett ständigt återkommande Sökaren-tema gäller spiritualism, mediumskap och livet efter döden. Finns det? Finns det inte? Medier beskrivs och intervjuas. SM kommenterar i vanlig ordning, och jag får intrycket att han inte riktigt vet vad han skall tro men har stora krav på sanningshalt och gedigen parapsykologisk forskning. Också här kommer alla åsikter till tals. De som tvivlar, de som tar avstånd, de hängivet övertygade.

Uri Geller – han som böjde skedar med tankekraft - presenteras. Positivt. (Sökaren Nr 6 1995.)

Imponerande mångfald

En annan sökar-tråd var vegetarismen. Detta i en tid när grönsaksätare fick utstå ständiga skämt om kaniner, morötter och sallad. Tiden har hunnit ikapp. Visserligen lär kött-ätandet öka, med i dag sker det mot ett bättre allmänt vetande, och många kämpar med att förbättra sina kostvanor åt det grönare hållet.

Mångfalden kan verka splittrande, men är nog mest imponerande. Inte minst med tanke på den beröringsskräck som fortfarande utmärker den svenska kulturdebatten vad beträffar tex new age och annat betecknat som ”ovetenskapligt hokus pokus.”

Författaren Kerstin Strandberg, (”liksom besatt av idén att det ”ockulta” är ingenting ur någon synpunkt”)t.ex., nämner i nr 8 1973 av Sökaren vad hon anser vara det bristande ”intellektuellt självförtroendet” hos dem som tror på paranormala fenomen, medan kollegan Sven Deblanc, trots sin skepsis och relativa likgiltighet, förhåller sig någorlunda tolerant. (”…i princip är för parapsykologisk forskning.”)

Sökaren på 90-talet. Nr 6 1992Stora visioner och andligt högmod

Naturligtvis tar SM också ställning till new age. Mestadels är han positiv, men han förbehåller sig rätten att skilja mellan klok-new age och vad han anser vara ”folklig” tok-new age. Många gånger tycker jag nog att det kom att handla om att skilja fåren från getterna, agnarna från vetet. Sittande på höger eller vänster sida, att ”döma levande och döda.”

”Några säger att new age är ett nytt medvetandetillstånd. Några ser new age som uppträdandet av en ny och visare människa, en kosmiskt medveten människa. . . .” (S nr 9/ 84)

”New age upphöjer människan. Enligt kristendomen är hon full av synd, men enligt New age är hon ”gudomlig ” med fantastiska möjligheter. ”

Mot slutet av förra århundradet blir texterna om new age alltmer frekventa. Dess företeelser analyseras och skildras i artiklar och illustrerade reportage. Dess litteratur recenseras, dess tidskrifter presenteras och förgrundsgestalterna intervjuas och porträtteras.

New age innebar bl.a. magnifika förväntningar på mänsklighetens utveckling och jordens framtid. ”Förvandlingen av begreppet new age är sorglig. En mycket lovande rörelse för mänsklighetens transformation har ersatts av en folklig rörelse med få intellektuella kvaliteter.” skriver han bl.a.

Han beklagar att ”Astrologi, tarot och allt det andra som idag betecknas som new age, fanns med i bildens periferi men hade liten, om ens någon, betydelse.” (S nr 6 1997)

Som tarot-tolkare anser jag att han misslyckats med att förstå djupet och innebörden i tarotens mångbottnade symbolsystem, men framför allt har han misslyckats med att inse hur människor fungerar. Vi vill alla ha tak över huvudet och mat på bordet. Vi vill ha kärlek och meningsfulla relationer. Jag har, sedan många år, mött människor som vill veta hur deras vardagsliv kan komma att fungera nu och i nära framtid. Deras frågor kan tyckas kortsynta. Eftersom de har vänt sig till mig , har jag fått lära mig något om medmänsklig respekt och konkreta frågeställningar i nuet. Om det ligger något alls av sanning i de stora visionerna, måste ju dessa angå såväl getterna som fåren, de som sitter på vänstra sidan såväl som på den högra. Medan världen utvecklas behöver vi alla äta, sova, älska, orka, vara friska, kunna försörja oss mm.

Uppslag i Sökaren juni 1993. Sid.26Jag har skrivit förut, och jag skriver igen:

”Om din vän bredvid dig leviterar under meditationen, se till att dra ned honom/henne i fötterna.”

Det har flugits högt. Det har glömts att vandra på jorden. Inte alltid, men ofta.

Närheten till andligt högmod kan tyckas förfärande nära hos dem som tror sig vara utvecklingens förtrupper.

Till de senare hör förvisso Sökaren med dess envisa skapare och redaktör.

Om jag inte vore honom tacksam skulle jag aldrig skrivit dessa rader. Han var en murbräcka – kanske inte en men rentav flera. Han öppnade den ena sprickan i muren efter den andra. Som han själv brukade påpeka: Vi måste inte hålla med varandra, men skapa meningsfull dialog genom att respektera varandras åsikter och rätten att uttrycka dessa.

Paul Bjerre och att bryta ramar

En artikel i S nr 5/75 belyser själsläkaren Paul Bjerres förhållande till kristendom vs religiös erfarenhet utanför alla ramar och dogmer. I den problematiserande och analytiska texten (förf. Björn Sahlin) hittas bla. följande: ”Den moderna människans högsta religiösa plikt är ej att förverkliga Jesus eller någon annan som varit före henne utan att förverkliga sig själv.”

Det satt hårt åt dåförtiden. Att över huvud taget hävda någon annan religiös uppfattning än den kristna ansågs kätterskt och farligt. Den indiska filosofin var hednisk, dess utövare skulle frälsas. Att tala med avlidnas andar ansågs vilseledande och en Satans frestelse.

Kvinnor tar plats på Sökarens framsida. Nr 1 1995Sökaren kan sägas slå en brygga mellan gamla och nya tänkesätt. Till att börja med är ambitionen att bryta gamla religiösa dogmer, att söka utanför de kyrkliga ramarna och, inte minst, de västerländska traditionerna. Med en dåres envishet presenterar SM den ena hinduiska auktoriteten efter den andra, publicerar artiklar om meditation och yoga, karma och återfödelse.

Han riskerar förvisso inte sitt eget förstånd, som tycks förbli i osedvanligt god balans, trots den kritik han givetvis ådrar sig från de räddhågat konservativa, men hans envishet löper hela tiden risken att utsätta honom för andras obalans och oförståndiga påhopp.

”Själv ser jag mig förstås som en snillrik tidskriftsmakare, men anses väl närmast av de kunniga vara som någon slags byidiot” skriver han i ledaren sep. 2005.

Att läsa Sökaren, med alla dess aspekter, vridandet och vändandet på ”sanningen”, religionerna, andligheten, spiritualismen, är förvisso en mastig utmaning för intellektet. I synnerhet om den studeras genom flera decenniers utgivning.

Den innehåller inte enbart diverse röda trådar, men alla möjliga trådar av olika kulör och kvalité, samtidigt som den håller en rak linje av nära nog total konsekvens i resonemangen. Stimulerande, oftast, tröttande intill utmattning ibland, aldrig likgiltig.

Gång på gång plockar jag upp ett ex. på måfå och finner nya texter, nya tankar, porträtt av mig ditintills okända storheter med mycket mer att säga än jag kunnat föreställa mig. Att läsa Sökaren är sannerligen allmänbildande inom området ”andliga traditioner”.

SM blir, med åren, alltmer vetenskaplig i sin hållning, alltmer krävande vad beträffar logik och konkreta bevis.

Vad lever efter nedläggningen?

Reportage i Sökaren. Nr 5 2005. Sid 2Sökaren, som länge var framgångsrik med hyfsat stor upplaga och kunde försörja sin utgivare, tappar småningom annonsörer och prenumeranter. SM inleder då ett samarbete med new age-förlaget Energica, som emellertid väljer att lägga ned tidskriften. Halsstarrig intill självförnekelsens gräns tar SM återigen upp utgivningen, och Sökaren fortsätter att komma ut som tidigare.

Hur förhåller sig då SM till samhället och sociala problem? Han fick tåla en hel del kritik för sin ovilja att ta upp den sortens frågeställningar. Givetvis svarade han med att redogöra för sin attityd.

”Jag menar att de stora livsåskådningsproblemen är de största frågor som mänskligheten ställs för i dag. Jag tror också att en penetrering av dem kan ha en direkt inverkan på de sociala etc. orättvisor som existerar.” (nr 7/72) 

Var finns han nu? Han avled 2008, och med honom gick Sökaren in i den eviga sömnen. Eller? Finns det liv efter detta?

 Gamla årgångar 1964 – 2008 finns kvar i arkiv och på bibliotek. Skaffa gärna tillgång till några ex, om ni nu inte redan har det. De trogna, vet jag, har sparat vartenda exemplar. Läs! Tänk! Bläddra!

Om inte annat så är förekomsten av dessa gamla tidskrifter tecken på att något i den mänskliga tanken inte förstörs av mått och mal och att sökandet är både evigt och allmänmänskligt.

 

Annakarin Svedberg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10   Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 29 april, 2011

Det avskydda omedvetna

Ecce enim veritatem dilexisti; incerta et occulta sapientae tuae manifestasti mihi. Eller Bibelöversättningen till svenska: Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden, så lär mig vishet i mitt innersta… Mot ...

Av: Oliver Parland | Agora - filosofiska essäer | 18 januari, 2012

Erotiskkrönika 03 Tantra

heller icke är en mer den lövknekts som vissnat annat för annat, eller sprungit dolt bort i ovädret ej blekt om, kvar tillför dina kinders hindrade kyss, väderhärdad med tiden ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 augusti, 2010

Vårt behov av Bukowski

Kalsongerna är skitiga. Han är orakad, otvättad sedan minst en vecka tillbaka. Den slitna och gamla rangliga soffan är nerpinkad. Whiskyn är slut, flaskan ligger tom och naken under bordet ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 13 maj, 2010

Hävdvunnen och alternativ litteraturforskning. En (vetenskaps)historisk vattendelare

Inspirerad av en granne, som ansåg, att Aniara var det främsta svenska diktverket, kom jag att läsa om en liten bok jag gett ut 1991, Aniara – en dikt av ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 13 oktober, 2014

Lars Gyllensten Foto lars Olsson cc by sa 3.0

Att vara på plats i sitt eget liv

Det är märkligt att vissa av parnassens och debattens giganter kommer, ser och sedan – helt plötsligt – tycks försvinna. Ett sådant sorgligt öde tycks mig drabbat den store, mångsidige ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 12 december, 2017

Tåg i tid – i Hongkong och Stockholm

”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid” var kanske bara en fascistisk propagandalögn men det är en efterhängsen slogan som fastnat. Det finns ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 21 augusti, 2017

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.