Marginell mästare

Marginell mästare I början av 1950-talet kom en grammofonskiva till Sverige. Den var på sätt och vis hemmagjord. Pianisten, upphovsmannen hade själv producerat den. Det var en stenkaka. På ena sidan ...

Av: Bertil Falk | 18 januari, 2007
Essäer om musik

Den bortglömde Strindberg

I våra dagar är poeten August Strindberg helt bortglömd. En orsak kan vara att hans genomslagskraft som romanförfattare och dramatiker har fått överskugga lyriken. En annan orsak kan vara att ...

Av: Bo Gustavsson | 09 september, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Filosofi og metafilosofi

Innledning Fra min tid som universitetslærer i filosofi var det helt alminnelig å henvise til Platon som 'filosofenes filosof: Hvilken grov fornærmelse overfor den største av dem alle, nemlig Sokrates. Platon ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 augusti, 2012
Agora - filosofiska essäer

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | 09 juli, 2015
Essäer om politiken

Sjukt och friskt - Om kolerans uppkomst och inverkan



Koleran kom med pandemisk magnitud att kräva mer än 100 miljoner människoliv under 1800-talet och kan med dagens förhållningssätt närmast betecknas som en dickensiansk farsot, skriver artikelförfattaren. Här: omslagsbilden till Le Petit Journal 1912.Koleran, som främst under 1800-talet – och med pandemisk magnitud – kom att kräva mer än 100 miljoner människoliv (och som fortfarande kräver över 100 000 människoliv om året), kan med dagens sociala och vetenskapliga förhållningssätt närmast betecknas som en dickensiansk farsot. De sociala omständigheterna som rådde under sjukdomens aktiva period konstituerar nämligen rötterna till dess uppkomst och utbredning; 1800-talet var, de många vetenskapliga och industriella reformerna och framgångarna till trots, fortfarande en tid markerad av omfattande fattigdom för den största delen av befolkningen i världen och en djup omedvetenhet om sambanden mellan hygien och hälsa. Och det var som en hybrid av effekterna av dessa faktorer som kolera trädde fram. Att denna 1800-talets pest under sin långa verkningsperiod djupt förändrade dess värdssamhällen framgår inte minst av antalet dödsfall som den låg bakom, och som alla andra pandemier under olika tidevarv kan dess bakgrund fungera som ett underlag i belysandet av livsförhållandena för människorna som levde under tiden för sjukdomen. Vilken inverkan hade då kolera på samhället, och genom vilka olika metoder går det att på bästa sätt förklara sjukdomen?

Kolerans aggressiva framfart spann över sju pandemier och alla kontinenter med undantag för Australien. Efter att bakterien Vibrio Cholerae forcerat sig genom kroppens yttre immunförsvar och tagit sig in i tarmsystemet, orsakar den en infektion som blir början till sjukdomen. Transmission skedde genom förtäring av främst kontaminerat vatten eller kontaminerad mat. Det centrala som möjliggjorde kolerabakteriens förökning och snabba spridning var att vattnet som cirkulerade i de flesta samhällen var smutsigt och orenat. I de nya storstäderna, dit nya folkmängder ständigt flyttade i industrialismens inledningsskede, var tillvaron markerad av en okontrollerad befolkningsökning och utbyggnad av fabriker, utan hänsyn till någon nämnvärd stadsplanering. Centrala avloppssystem som hindrade det smutsiga vattnet från att blandas med dricksvatten fanns inte, än mindre reningsverk som aktivt renade det smutsiga vattnet och möjliggjorde en ständigt tillgänglig källa av rent vatten.

Detta härrörde från den allmänna ovetskapen om hygienens vikt i förebyggandet av sjukdomar, och vattnets potential för inhysandet av olika sjukdomar i orenad form (något som i sin tur berodde på omedvetenheten om orsakerna till uppkomsten av sjukdomar). Städerna blev således nya, attraktiva habitat för då främmande bakterier och virus vars vistelse i vatten underlättade deras förökning och expansion. Med tanke på kolerabakteriens biologiska kompatibilitet med det smutsiga stadsvattnets potential att erbjuda en idealisk miljö för sjukdomsspridande ämnen, är kolerans framfart starkt kopplad till tidens smutsiga urbana atmosfär. Bakterien förökar sig i en temperatur på 16-43 grader, trivs allra bäst vid människans kroppstemperatur och resulterar i våldsamma kräkningar, häftiga diarréer och krampar i armar och ben. Slutligen dog den sjuka av uttorkning inom loppet av timmar till veckor till följd av den stora vätskeförlusten. Grunden till, och uppkomsten av, den ökända tarmsjukdomen kan därför ses som en uppvisning av den moderna patologins grundantagande att alla sjukdomar inrättar och anpassar sig efter förändringar i människans levnadssätt, och utvecklas i takt med dem (ett annat led i argumentet är att koleran i samband med det senaste århundradets ökade kunskap om sjukdomar har reducerats till att plåga endast de fattigaste regionerna i världen med brist på rent vatten).

Efter att bakterien Vibrio Cholerae forcerat sig genom kroppens yttre immunförsvar och tagit sig in i tarmsystemet, orsakar den en infektion som blir början till sjukdomen. Foto: Public Domain by Dartmouth Electron Microscope FacilityMed avseende på omständigheterna kring kolera och dess symptom furnerar dock även förklaringsmodellerna som föregick den moderna patologin oss med en bättre förståelse för hur den kan ha tolkats under sin mest verksamma tid (ungefär från början av 1800-talet till början av 1900-talet). Naturligtvis måste den, särskilt med tanke på dess effekter och omfattning, ha genererat åtskilliga teorier med rötter främst i tron på det gudomliga eller gamla antika och medeltida förklaringsmodeller. Både miasmatikerna och kontagionisterna, till exempel, kan ha haft skäl att attribuera sjukdomens symptom till den egna teorins lära. Redan under den andra pandemin, som utöver Indien, där den tros härstamma från, även spreds till Indonesien, Kina, Ryssland, Europa och även Nordamerika, började man att spekulera om orsaken till kolera. Ur en kontagionistisk synpunkt kan den länkas till smittfrön som bärarna; tankessättet hade överlevt från medeltiden och tycks ha fått fäste i främst Ryssland. Läkarna gäckades av hur den spreds, men det framhölls av många att den förökade sig genom smitta. Anledningen till kontagionisternas misstanke torde främst ha varit sjukdomens snabba spridningskraft och insikten att sjukdomen täckte stora geografiska områden. Med tanke på att kolera tekniskt sett inte kvalificerar som en smittsam sjukdom vederlades förmodligen teorins legitimetet i helhet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det som komplicerar förhållandena ytterligare är dock att man med största sannolikhet löpte mindre risk att bli sjuk om man enligt det kontagionistiska tankessättet undvek kolerasjuka. Detta skulle dock inte bero på kolerans smittsamhet, utan snarare på att miljön runt de sjuka var det som höll den vid liv, och att man därmed genom att undvika de sjuka även undvek den smittade miljön och följaktligen undgick att få sjukdomen. I den aspekten överbryggas därmed gränsen mellan miasmatikernas och kontagionisternas meningsskiljaktighet om härledningen av kolera.

Samma tankegång kan även ha konstituerat en av miasmatikernas starkaste motiv; koleran hade, enligt den på 1800-talet allt mer växande teorin om miljöns roll i fortplantningen av sjukdomar, sina rötter i den ”osunda” miljön som de sjuka omgärdades av. Vad kan en osund miljö då vara? Tveksamheten kring huruvida anhängarna av denna gren ansåg att en dålig miljö var likvärdig med en smutsig sådan, är stor; om denna koppling hade klarlagts skulle man redan då varit lösningen på spåren, vilket inte var fallet. Miasmatikernas ståndpunkt undergrävdes av att inget tydligt mönster kunde tydas i utbrottet av sjukdomen. Det förefaller vara mer tänkbart att idén om dålig miljö kan ha härrört från föreställningar kopplade till den religiösa sfären. Under 1830-talet, då koleran nått New York, var New York City Board of Health av uppfattningen att för mycket ätande och drickande låg bakom sjukdomen, och att man skulle avstå från kallt vatten, och framför allt från alkohol, en uppvisning i den felaktiga förståelsen bakom orsakerna till sjukdomen. Ungefär vid samma tid populariserades misstanken att sjukdomen bars till de amerikanska hamnarna till följd av den omfattande invandringen; sannolikt var detta kopplat till xenofoba föreställningar som kan ha präglat förhållningen till bland annat de massemigrerande fattiga irländarna. Men tanken kan även ha grundats i ett miasmatiskt, men även delvis kontagionistiskt, tankessätt om att koleran bosatte sig i en viss miljö för att sedan föras vidare genom kontakt mellan en nyanländ bärare och en amerikan. En annan iakttagelse gjord i samband med epidemin i de södra amerikanska delstaterna var att andelen av kolerasjuka bland den svarta befolkningen var anmärkningsvärt större än de vitas. Även här var en inklination till kopplandet av sjukdomen till en specifik folkgrupp närvarande, men också mer sofistikerade tankegångar som gjordes i samband med besökares upptäckt av de svarta slavarnas avsevärt sämre tillgång till sjukvård och möjlighet till hygieniskt leverne. Generellt sett noterades det att människor nära hamnen, där kontakt med en miljö av utländska skepp och sakerna som de förde med sig var som störst, var mer benägna att insjukna i kolera. Den miasmatiska teorin om att smutsig mark och vatten är idealiska ställen för sjukdomar att utvecklas i, sammanfaller med essensen av den moderna vetenskapliga läran om att smutsigt vatten har en stor potential för inhysandet av bakterier.

Den miasmatiska teorin om att smutsig mark och vatten är idealiska ställen för sjukdomar att utvecklas i sammanfaller med essensen av den moderna vetenskapliga läran om att smutsigt vatten har en stor potential för inhysandet av bakterier. Foto: Tom Kirn, Ron Taylor, Louisa Howard - Dartmouth Electron Microscope Facility.      De centrala punkterna i de österländska perspektiven skulle också kunna appliceras på kolera. Metodiken att förstå sjukdomar genom traditionell kinesisk medicin, TCM, erbjuder en mycket intressant alternativ väg att analysera kolera. Det centrala i den antika kinesiska patologin är att kroppen utgörs av energikanaler som hålls ihop av en balans som genomsyrar en frisk persons fysiska och mentala tillstånd. Det är vid blockeringen av energikanalerna, och därmed en rubbning av allomfattande kroppsliga och själsliga balansen, som sjukdomar uppstår. Därigenom kan kolera betraktas antingen som en serie symptom som manifesterar sig till följd av den störda jämvikten, eller som en sjukdom som rubbar den fysiologiska harmonin. Tillsammans med det ursprungligen indiska Ayur Veda utgör den kinesiska TCM en intressant asiatisk hybrid av det antika medicinska synsättet, ur vilket förhållandena kring magnituden av en sådan pandemi som kolera kan belysas; en teori sprungen ur dessa två skulle exempelvis kunna vara att kolerans omfattning berodde på att den orsakade, eller var en produkt av, så starka rubbningar i energikanalernas balans (ett antagande i linje med TCM:s lära om att en sjukdoms grad av inverkan avgörs av vilka sjukdomsalstrande mönster som är involverade) att dessa även påverkade människor i närheten av den sjuke och att varje persons doshor blev banor genom vilka sjukdomen kunde kanaliseras in i andras kroppar. En kollektiv synkronisering av den rubbade kroppsbalansen, en gemensam harmoni bildad ur de kolerasjukas kroppsliga disharmoni, skulle således kunna förklara pandemins omfattning och förmåga att sprida sig. Därför skulle även botemedlet kunna komma ur en återställning av balansen.

Den tydligaste associationen av kolera med en tidigare väletablerad förklaringsmodell tycks emellertid vara den med humoralpatologin; några av koleras allra mest framträdande symptom involverar en livsfarlig extraktion av en oproportionerlig mängd kroppsvätska. Våldsamma kräkningar och diarréanfall kunde med lätthet adresseras genom humoralpatologins huvudprincip att det är obalansen mellan de fyra kroppsvätskorna blod, slem, svart galla, och gul galla, som leder till uppkomsten av sjukdomar. Som en förlängning av humoralpatologin, där vilken sjukdom det handlar om avgörs av proportionen av de olika kroppsvätskorna i förhållande till varandra, skulle man kunna hävda att det vid kolera är förlusten av gul galla och vatten som leder till farsoten. Betraktelsesättet innehåller direkt vetenskapliga element; dödsorsaken till kolera var extrem vätskeförlust och uttorkning, vilket tydligt impliceras i denna förklaringsmodell.

Gemensamt för de vitt skilda förklaringsmetoderna tycks vara innehållandet av vetenskapliga element i samtliga; att slentrianmässigt och onyanserat avfärda dem som pseudovetenskapliga vore således tämligen banalt. Visserligen utgör inga av dessa modeller något legitimt medicinskt underlag för en fungerande behandling av kolera, men likväl furnerar de oss med tankegångarna och angreppssätten genom vilka människor försökte utjämna gapet mellan den växande mänskliga kunskapen och den överlägsna naturens finurligheter.

 

Karwan Osmani

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Kulturförbittring

Att bilda kultur är att lära sig att förnimma den associativa undertexten mellan: bokstäver, ordens ideogram, text, fotografier, andra bilder, sysslor eller artefakter i detta syfte. Syfte definieras som mellanmänsklighet ...

Av: Freke Räihä | Essäer | 08 oktober, 2010

Hans-Evert Renérius

Om fotboll och flyktingens närvaro

Så händer det. Efter år av krig och förödelse i länder som Irak, Afghanistan, Syrien och Libanon kommer verkligheten till Europa. Gränser testas och människor flyr. Medelhavet förvandlas till flyktens ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 20 september, 2015

Penna och knytnäven. Om Amelie Posse

Det är en tvättäkta idyll, inte olikt ett litet hörn av Paradiset som dalat ner här på jorden. Det går inte att beskriva hennes uppväxt med bättre ord. De bor ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 16 december, 2012

Louise Brooks

Louise Brooks

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan. Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 21 juli, 2016

Sammantalkrings vidd-inre och vilande skap-, dess ande

Diaboliska desinfektörer under Eldchili con Charlées av Stefan Hammarén som luftentitet EH o. Johann von Fritz som luftande EF; ”True beauty is something that attacks, overpowers, robs, and finally destroys.” — ...

Av: Johan von Fritz och Stefan Hammarén | Kulturreportage | 07 februari, 2013

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

L'amour fou av Hebriana Alainentalo

Den konstnärliga identiteten

Konsten är ett mångfacetterat forum av uttryck där konstnärer exponerar sina identiteter dels genom att överföra sina projiceringar och intentioner i konstverket till exempel i bilden, skulpturen eller installationen, dels ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 12 maj, 2015

Våldet hos Goya

Våldet hos Goya I slutet av 1980-talet bodde jag några år i Madrid. På den tiden hade den socialistiska regeringen beslutat att statliga museer skulle vara öppna gratis för allmänheten, eller ...

Av: Anders Forsberg | Konstens porträtt | 08 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.