Charles Taylors konsepsjon om den moderne identitetens historie

Grunnkategorier i Charles Taylors filosofi Charles Taylor skriver i forordet til boken sin Sources of the Self: The Making of the Modern Identity(39) at det han ønsker å denotere med termen ...

Av: Thor Olav Olsen | 28 mars, 2010
Agora - filosofiska essäer

Till försvar för fantasins frihet

Under några månader har jag vistats i Charlotte Brontës universum. Det räckte med några sidor, ja egentligen med bara inledningsmeningen i Villette för att jag skulle fastna: ”Min gudmor bodde ...

Av: Marie Tonkin | 04 februari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Den sköna och den obscena Rut Hillarp

Under läsande och funderande kring det intressanta ämnet hbtq inom skönlitteraturen kom jag som av en händelse över författarnamnet Rut Hillarp (1914-2003). Hon var en var våra mest kända kvinnliga ...

Av: Mats Myrstener | 16 april, 2013
Litteraturens porträtt

Plast och heroin – en lyrisk betraktelse av konstnärligt samarbete hos Basquiat och…

Att ställa sig inför konstnärernas samarbeten var som att låta språk möta text. Jag låter Basquiat representera språk i relation till Warhol som text. Det är som att båda deras ...

Av: Freke Räihä | 09 februari, 2012
Essäer om konst

När folkbildningsrörelsen kom till Hälsingland



Biblioteket i HudiksvallDen 14 september hade jag glädjen att få vara med när biblioteket i Hudiksvall fyllde 100 år. Det väckte en rad minnen, varav det första handlar om min farmor Therese.

Hon kom från bildningsstaden Gävle i början av 1900-talet till ett landskap som hon bara läst om i böckerna, och som hon trodde mest beboddes av ”vilda indianer” (enligt hennes dagbok). Hon fick se fiskare i Hudiksvall, kolmilare i Färila, sågverksarbetare i Söderhamn och träindustriarbetare i Edsbyn och Bollnäs.

Hon kom som skollärarinna för att bringa hyfs och bildning till ett landskap där de flesta män arbetade i skogen hela vintern, flottade timmer på sommaren, eller drog igenom landskapet som rallare. Min farfar och hans fyra bröder (som enligt sägnen alla hade olika fäder) arbetade från barnsben vid sågen i Nor, en liten by vid Ljusnan, mitt emot Järvsö, där den enorma vita landsortskyrkan tronar på en egen liten ö. När den nya lärarinnan i folkskolan skulle komma skickades min farfar Erik, som var fyllda 19, för att hämta henne från tåget i Järvsö och ro henne över till Nor.

De blev uppenbarligen förälskade (kanske redan på roddturen över Ljusnan), och min farfar fick göra en klassresa av ovanliga mått. Min småländska morfar var ”auktionsbarn” från Östergötland och slutade som överkonstapel och ägare till flera hus i Kalmar. Båda barnen, både min mor och hennes bror fick läsa vid universitet. Farfar och farmor hade bara råd att låta ende sonen (min far) studera till läkare. Hans storasyster Eva blev barnmorska, och lillasyster Rut så småningom lärare i Älvdalen. Min farmor måste ha varit en bestämd och självsäker kvinna, och jag tror djupt religiös. Att en småskollärarinna gifte sig och fick behålla jobbet var inte alldeles vanligt i början av förra seklet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Einar Texas Ljungberg och Kata Dalström  1909Jag tänker på hur dessa klassresor präglat Sverige, och hur fort det gick, knappt etthundra år. Min far blev överläkare i Umeå, och mamma gymnasielärare i språk. De hade folkbildningen och liberalismen inpräglad i kroppen, men var också produkter av ett utbildningsväsen som byggdes ut radikalt under 1900-talet.

Socialismen då? Den tål att nämnas. På 1990-talet skrev jag fyra artiklar för tidningen Hälsingen om hur den kom till Hälsingland. August Palm kom först, på 1890-talet, till Hudiksvall, där det gamla läroverket (senare Olof Broman-gymnasiet) länge producerade den lilla intellektuella elit som fanns i Hälsingebygden. Palm motarbetades förstås, han drogs till och med inför tinget utan resultat, och fick till slut agitera på en gård hos en bonde utanför Hudiksvall. När Kata Dalström kom till Hälsingland följdes hon var hon for fram av en envis präst från Forsa, som alltid ställde sig upp efter hennes anföranden och försökte kritisera hennes Bibelkunskaper.

Det hjälpte inte, Kata Dalström var spränglärd på det bibliska området. Den tredje artikeln handlade om sågverksarbetarna i Ljusne i södra Hälsingland, som ville bilda en fackförening men förvägrades detta av ägaren greve Hallwyhl (vars enorma bostad i centrala Stockholm (hans hustru, Wilhelmina Kempe, vars familj byggde upp Örnsköldsvik, var Sveriges rikaste kvinna) idag är ett populärt museum). Arbetarna skrev ett berömt telegram till Oscar II och greven fick ge med sig. Ledaren August Säfström (farfar till filmoraklet Orvar Säfström) blev sedermera talman i en av riksdagens kamrar, för socialdemokraterna.

När fyra unga hudiksvallare bestämde sig för att resa till spanska inbördeskriget 1936 (som Kerstin Gustafsson Figueroa skrivit om i två böcker) så bröt dom mot en internationell överenskommelse och trodde att de skulle arresteras när de så småningom kom hem. Istället möttes de av jublande folkmassor på tågstationen, både kommunister och socialdemokrater, och myndigheterna såg genom fingrarna med det som skett.

JärvsökyrkanMen hur var det med stadsbiblioteket i den ”stora” staden Hudiksvall? Precis som på många andra ställen i Sverige så var det framsynta liberaler som tog initiativet. Sockenbiblioteket från 1860 hade flyttat till den s.k. Centralskolan i Hudiksvall, men förde där en slumrande tillvaro. Det låg på vinden och användes mest av skolbarnen. Samtidigt hade IOGT öppnat ett bibliotek i sitt stora logehus mitt i stan. Arbetarrörelsen började starta studiecirkelbibliotek, som fick statliga bidrag efter en utredning 1912. Det sista, logen Majflodens bibliotek i Forsa, överlämnades inte till stadsbiblioteket förrän 1967, som Karin Edlund skriver i sin historik Hudiksvalls biblioteks historia 1913-1963.

Bibliotekspionjären Valfrid Palmgrens insatser (som låg bakom utredningen 1912) låg nog också bakom initiativet till ett stadsbibliotek i Hudiksvall. De statliga bidragen var en uppmuntran. Statens folkskoleinspektör Ernst Westberg var en av grundarna. Det nya stadsbiblioteket fick flytta ner i två salar på skolans bottenplan, men elektriciteten var så dyr att man bara kunde ha upplyst tre timmar om dagen under vintermånaderna. I övrigt fick man klara sig med dagsljuset. Folkskolläraren Martin Pehrling anställdes som bibliotekarie. Lönen var endast 650 kronor per år.

1929 utsattes biblioteket för skarp kritik av bibliotekskonsulenten Hans Küntzel. Då skedde en rejäl uppryckning. Chefredaktören för Hudiksvalls Nyheter, Werner Ödegård, som gått på folkhögskola i Norrbotten och var folkpartist och IOGT:are, tog ledningen. I den nya biblioteksförfattningen 1930 höjdes det statliga bidraget väsentligt. Man kunde nu anställa en bibliotekarie på heltid, kommunisten Olle Flodman. Han skulle verka som stadsbibliotekarie i 29 år, inte utan en del kontroverser med bibliotekets styrelse enligt Karin Edlund.

Först 1947 fick man en barnavdelning (Stockholm fick sin redan vid starten 1928). Då hade också ett kvinnligt kontorsbiträde anställts. När bibliotekskonsulenten Greta Linder besökte biblioteket samma år, kritiserade hon bl.a. att kontorsbiträdet inte hade biblioteksutbildning. Varken hon eller Olle Flodman var fackligt organiserade.

Men utvecklingen gick vidare. 1956 hade biblioteket ett ”rekordår” i utlåningen. Väinö Linna, Sara Lidman, Olle Hedberg, Han Suyin, Frank Slaughter och Gösta Gustaf-Jansson tillhörde de mest utlånade. På barnavdelningen Astrid Lindgren och flygkapten Biggles. Bokbeståndet hade ökat till 17.500 volymer.

Idag har Hudiksvalls stadsbibliotek fem filialer och en bokbuss, samt en ”bokhund”. Karin Edlund talar i sin historik om folkbildningens betydelse för biblioteksarbetet, men också om biblioteket som en plats där man kan föra ”det demokratiska samtalet”. Hon instämmer i biblioteksforskaren Joacim Hanssons ord om folkbiblioteket som ett rum ”mellan den fria folkbildningen och det formella utbildningsväsendet”. En mötesplats för demokratiska samtal.

Min sedan länge avlidna farmor Therese skulle nog ha hållit med.

Mats Myrstener

 I min novellsamling ”Resa till och från en ö” (Axplock, 2013) ägnas en novell åt kompositören Jakob Adolf Hägg, som mot slutet av sitt liv bodde i Hälsingland, och ligger begravd på Bjuråkers kyrkogård, och en novell åt nybyggarna i Marsliden. Flera övriga noveller har Umeåbakgrund.

Ur arkivet

view_module reorder

Konstnären Olle Bonniér minns Ulf Linde

I tisdags besökte jag konstnären Olle Bonniér vid hans ateljé på Glasbruksgatan i Stockholm. ”Maestro Olle” var en aning fundersam kring livets oväntade vägar i och med att konstkritikern Ulf ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Konstens porträtt | 18 oktober, 2013

Bad och bibliotek samt tillit

Storuman, vid inlandsbanan, är både ett samhälle och en sjö. Alltså ett stopp på väg söderut och hemåt. Vi har detta år gjort en rejäl norrländsk sväng på 307 mil ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 04 augusti, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 13, 2012

Han var mannen som gav opportunismen i världshistorien ett ansikte. Hånad av Tom Lehrer i de oförglömliga sångraderna ”Once the rockets are up, who cares where they come down? /That's ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 24 mars, 2012

Den naturliga uppenbarelsen och den historiska. Stagnelius Näcken än en gång

Kvällens gullmoln fästet kransa Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför spela?Kan ...

Av: Erland Lagerroth | Kulturreportage | 02 januari, 2013

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del II.

Emosjon og ambivalens Jeg går nå over til å snakke om emosjoner, især med henblikk på emosjon og ambivalens, e.g. at emosjoner som kjærlighet, stolthet, ære, selvtillit, takknemlighet, tilfredshet/fornøydhet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 maj, 2011

Shushan Purim i Jerusalem

Purim är en judisk högtid som firas till minne av judarnas räddning från en utrotnings komplott ledd av Haman i det Persiska riket på 400-talet före Kristus. Historien berättas i ...

Av: Loulou d'Aki | Bildreportage | 22 maj, 2010

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

Den 14 juli firar jag med pannkakstårta och Burgundsenap

Det finns vissa datum som är fastetsade i mitt minne. Jag kan inte nämna alla här, men jag antar att många av dessa överensstämmer med de flesta människors minnesdagar i ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.