Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 december, 2017
Utopiska geografier

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | 07 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

När folkbildningsrörelsen kom till Hälsingland



Biblioteket i HudiksvallDen 14 september hade jag glädjen att få vara med när biblioteket i Hudiksvall fyllde 100 år. Det väckte en rad minnen, varav det första handlar om min farmor Therese.

Hon kom från bildningsstaden Gävle i början av 1900-talet till ett landskap som hon bara läst om i böckerna, och som hon trodde mest beboddes av ”vilda indianer” (enligt hennes dagbok). Hon fick se fiskare i Hudiksvall, kolmilare i Färila, sågverksarbetare i Söderhamn och träindustriarbetare i Edsbyn och Bollnäs.

Hon kom som skollärarinna för att bringa hyfs och bildning till ett landskap där de flesta män arbetade i skogen hela vintern, flottade timmer på sommaren, eller drog igenom landskapet som rallare. Min farfar och hans fyra bröder (som enligt sägnen alla hade olika fäder) arbetade från barnsben vid sågen i Nor, en liten by vid Ljusnan, mitt emot Järvsö, där den enorma vita landsortskyrkan tronar på en egen liten ö. När den nya lärarinnan i folkskolan skulle komma skickades min farfar Erik, som var fyllda 19, för att hämta henne från tåget i Järvsö och ro henne över till Nor.

De blev uppenbarligen förälskade (kanske redan på roddturen över Ljusnan), och min farfar fick göra en klassresa av ovanliga mått. Min småländska morfar var ”auktionsbarn” från Östergötland och slutade som överkonstapel och ägare till flera hus i Kalmar. Båda barnen, både min mor och hennes bror fick läsa vid universitet. Farfar och farmor hade bara råd att låta ende sonen (min far) studera till läkare. Hans storasyster Eva blev barnmorska, och lillasyster Rut så småningom lärare i Älvdalen. Min farmor måste ha varit en bestämd och självsäker kvinna, och jag tror djupt religiös. Att en småskollärarinna gifte sig och fick behålla jobbet var inte alldeles vanligt i början av förra seklet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Einar Texas Ljungberg och Kata Dalström  1909Jag tänker på hur dessa klassresor präglat Sverige, och hur fort det gick, knappt etthundra år. Min far blev överläkare i Umeå, och mamma gymnasielärare i språk. De hade folkbildningen och liberalismen inpräglad i kroppen, men var också produkter av ett utbildningsväsen som byggdes ut radikalt under 1900-talet.

Socialismen då? Den tål att nämnas. På 1990-talet skrev jag fyra artiklar för tidningen Hälsingen om hur den kom till Hälsingland. August Palm kom först, på 1890-talet, till Hudiksvall, där det gamla läroverket (senare Olof Broman-gymnasiet) länge producerade den lilla intellektuella elit som fanns i Hälsingebygden. Palm motarbetades förstås, han drogs till och med inför tinget utan resultat, och fick till slut agitera på en gård hos en bonde utanför Hudiksvall. När Kata Dalström kom till Hälsingland följdes hon var hon for fram av en envis präst från Forsa, som alltid ställde sig upp efter hennes anföranden och försökte kritisera hennes Bibelkunskaper.

Det hjälpte inte, Kata Dalström var spränglärd på det bibliska området. Den tredje artikeln handlade om sågverksarbetarna i Ljusne i södra Hälsingland, som ville bilda en fackförening men förvägrades detta av ägaren greve Hallwyhl (vars enorma bostad i centrala Stockholm (hans hustru, Wilhelmina Kempe, vars familj byggde upp Örnsköldsvik, var Sveriges rikaste kvinna) idag är ett populärt museum). Arbetarna skrev ett berömt telegram till Oscar II och greven fick ge med sig. Ledaren August Säfström (farfar till filmoraklet Orvar Säfström) blev sedermera talman i en av riksdagens kamrar, för socialdemokraterna.

När fyra unga hudiksvallare bestämde sig för att resa till spanska inbördeskriget 1936 (som Kerstin Gustafsson Figueroa skrivit om i två böcker) så bröt dom mot en internationell överenskommelse och trodde att de skulle arresteras när de så småningom kom hem. Istället möttes de av jublande folkmassor på tågstationen, både kommunister och socialdemokrater, och myndigheterna såg genom fingrarna med det som skett.

JärvsökyrkanMen hur var det med stadsbiblioteket i den ”stora” staden Hudiksvall? Precis som på många andra ställen i Sverige så var det framsynta liberaler som tog initiativet. Sockenbiblioteket från 1860 hade flyttat till den s.k. Centralskolan i Hudiksvall, men förde där en slumrande tillvaro. Det låg på vinden och användes mest av skolbarnen. Samtidigt hade IOGT öppnat ett bibliotek i sitt stora logehus mitt i stan. Arbetarrörelsen började starta studiecirkelbibliotek, som fick statliga bidrag efter en utredning 1912. Det sista, logen Majflodens bibliotek i Forsa, överlämnades inte till stadsbiblioteket förrän 1967, som Karin Edlund skriver i sin historik Hudiksvalls biblioteks historia 1913-1963.

Bibliotekspionjären Valfrid Palmgrens insatser (som låg bakom utredningen 1912) låg nog också bakom initiativet till ett stadsbibliotek i Hudiksvall. De statliga bidragen var en uppmuntran. Statens folkskoleinspektör Ernst Westberg var en av grundarna. Det nya stadsbiblioteket fick flytta ner i två salar på skolans bottenplan, men elektriciteten var så dyr att man bara kunde ha upplyst tre timmar om dagen under vintermånaderna. I övrigt fick man klara sig med dagsljuset. Folkskolläraren Martin Pehrling anställdes som bibliotekarie. Lönen var endast 650 kronor per år.

1929 utsattes biblioteket för skarp kritik av bibliotekskonsulenten Hans Küntzel. Då skedde en rejäl uppryckning. Chefredaktören för Hudiksvalls Nyheter, Werner Ödegård, som gått på folkhögskola i Norrbotten och var folkpartist och IOGT:are, tog ledningen. I den nya biblioteksförfattningen 1930 höjdes det statliga bidraget väsentligt. Man kunde nu anställa en bibliotekarie på heltid, kommunisten Olle Flodman. Han skulle verka som stadsbibliotekarie i 29 år, inte utan en del kontroverser med bibliotekets styrelse enligt Karin Edlund.

Först 1947 fick man en barnavdelning (Stockholm fick sin redan vid starten 1928). Då hade också ett kvinnligt kontorsbiträde anställts. När bibliotekskonsulenten Greta Linder besökte biblioteket samma år, kritiserade hon bl.a. att kontorsbiträdet inte hade biblioteksutbildning. Varken hon eller Olle Flodman var fackligt organiserade.

Men utvecklingen gick vidare. 1956 hade biblioteket ett ”rekordår” i utlåningen. Väinö Linna, Sara Lidman, Olle Hedberg, Han Suyin, Frank Slaughter och Gösta Gustaf-Jansson tillhörde de mest utlånade. På barnavdelningen Astrid Lindgren och flygkapten Biggles. Bokbeståndet hade ökat till 17.500 volymer.

Idag har Hudiksvalls stadsbibliotek fem filialer och en bokbuss, samt en ”bokhund”. Karin Edlund talar i sin historik om folkbildningens betydelse för biblioteksarbetet, men också om biblioteket som en plats där man kan föra ”det demokratiska samtalet”. Hon instämmer i biblioteksforskaren Joacim Hanssons ord om folkbiblioteket som ett rum ”mellan den fria folkbildningen och det formella utbildningsväsendet”. En mötesplats för demokratiska samtal.

Min sedan länge avlidna farmor Therese skulle nog ha hållit med.

Mats Myrstener

 I min novellsamling ”Resa till och från en ö” (Axplock, 2013) ägnas en novell åt kompositören Jakob Adolf Hägg, som mot slutet av sitt liv bodde i Hälsingland, och ligger begravd på Bjuråkers kyrkogård, och en novell åt nybyggarna i Marsliden. Flera övriga noveller har Umeåbakgrund.

Ur arkivet

view_module reorder
Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Den katt som ej utbytas kan

Barnets katt är död, och den kommer ej åter. Men, som taget ur en barnbok – kommer en vuxen människa, kanske en förälder, hem med en ny katt. Det är ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 30 juli, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | Essäer | 09 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts