Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | 05 maj, 2008
Essäer om politiken

Supermarket: En upplevelsestad i världsklass?

Visionen om en världsberömd upplevelsestad förverkligas en aning när Stockholm för första gången arrangerar Stockholm Art Week. Två huvudinslag under Stockholm Art Week är de två konstmässorna Market på Konstakademin ...

Av: Henrik Örnlind | 04 mars, 2013
Essäer om konst

En roadbok på queerfeministisk grund

Det började i Kramfors. Hanna Wikmans morfar var reporter på Nya Norrland, och det verkade så spännande. Som 15-åring gjorde hon sin prao på NN:s lokalredaktion i Kramfors, och knappt ...

Av: Gregor Flakierski | 28 september, 2010
Kulturreportage

Ediths bilder

Fantasimänniskan Hjalmar Ekdahl i Henrik Ibsens pjäs Vildanden drömmer om stora projekt, alla de revolutionerande uppfinningar som han bär nästan färdiga i huvudet. De förverkligas förstås aldrig. Han är en ...

Av: Ivo Holmqvist | 06 juli, 2014
Litteraturens porträtt

Asklepieios mirakelkurer och människans behov av myter



Epidavros,  lilla teaternMänniskan verkar ha ett grundläggande behov av att förstå världen och särskilt det som hon inte har något inflytande över. Kan hon inte logiskt förklara de faktorer som omger henne, har hon en tendens att hänvisa till högre makter som hon personifierar i gudars - eller hjältars gestalter. Allt eftersom människan utökar sina kunskaper, skaffar sig en historisk överblick och använder sig av förnuftet finner hon förklaringar till de skrämmande och hotfulla naturfenomenen. Men tankarna om naturens och människans skapelse, ursprung, livet, döden och livet därefter sysselsätter människan i de flesta civilisationer, något som framgår av den mängd myter som fortfarande är livskraftiga. Ofta liknar myterna varandra även om civilisationerna skiljer sig åt språkligt och kulturellt. Detta beror antagligen på att vi människor i grunden är tämligen lika, har liknande behov. Handelskontakter, kulturella utbyten och resande bidrar också till att vi reagerar på likartat sätt, beroende på den klimatologiska eller politiska omgivningen vi lever i.

Den grekiska mytologin har nått oss via de antika författarna och konsten, huvudsakligen ur Iliaden och Odyssén som dateras till cirka 700 f.Kr.

Iliaden berättar om achaiernas fälttåg mot Troja, som syftade till att återupprätta Menelaus. Som kung över Sparta hade han förlorat sin heder. Hans hustru den ”sköna Helena” hade blivit bortrövad av Paris-Alexandros, son till Trojas regent Priamos. Vi läser om hur gudarna delar upp sig i två partier, de som stödjer achaierna och de som beskyddar trojanerna.

Odyssén handlar om Odysseus, en av hjältarna i det trojanska kriget och hans äventyr på återfärden till Ithaka. I Aten spreds och utvecklandes de homeriska eposen under 500 - 400 talen f.Kr. I början reciterades Homeros diktverk vid fester och furstarnas hov och speciellt vid den panatheneiska festen till gudinnan Athenas ära. Den muntliga traditionen bjöd på många variationer, men den ursprungliga intrigen förändrades knappast. Solonos var den förste som nedtecknade eposen, följd av Peistratos och atenarna lärde sig dikterna utantill. Idealet, ja plikten ansågs vara, att varje generation skulle vidarebefordra myterna, berättelserna, till nästa generation för att även nationernas unga skulle kunna förstå och uppskatta den civilisation de ärvt. På så sätt har tankar och trosföreställningar överlevt ända in i vår tid.

De flesta barn växer upp med sagor och skapar sina egna fantasiberättelser. De första sagoberättarna är föräldrarna och barnen älskar att leva i sagornas värld. ”En gång till!” Mamma och pappa får läsa om de gamla berättelserna gång på gång tills barnet kan dem utantill. De rättar till och med felsägningarna, ber till slut att få läsa själva. För barnet blir upplevelsen ett sätt att förstå och anpassa sig till den värld och det samhälle som det lever i.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Epidavros, en mynt fallerUnder den heroiska tiden spelade historien en stor roll i ungdomarnas uppfostran och även för samhällsutvecklingen i stort, eftersom myterna i episk form besjöng och beskrev grekernas ärorika förflutna. Hjältarna blev förebilder. Myterna förhärligade och hyllade mod, självuppoffring och patriotism som ideal. De så kallade historiograferna hade till syfte att bevisa kontinuiteten i den grekiska civilisationen genom att ange släktskapsförhållanden och söka rötter till samtidshistorien. Herodotos hävdade till exempel att hans berättelser var verklighetsskildringar och inte myter. Han påstod till och med att han själv hade upplevt eller bevittnat det han skildrade.

Myterna har varit grundläggande för att befästa gudars makt över världen. Tron på högre väsen, som bestämmer över varje människas öde, etablerar ordning och rättvisa i samhället har lagt grunden för religionerna. Apollodoros var den som i slutet av det första århundradet e.Kr. sammanställde de flesta grekiska myterna i ett ”Bibliotheke”. Verket har varit fundamentalt för antikforskningen under alla århundraden.

Redan under antiken dyker de första tvivlen på myternas historiska värde upp. Platon anser att myterna är användbara som pedagogiskt undervisningsmaterial när det handlar om den moraliska fostran av den mänskliga karaktären och Aristoteles hävdar att filosofi ju handlar om logik och inte om myter. De försokratiska filosoferna söker varelsernas härkomst i naturelementen.

Men teorin om att eposen speglade ett heroiskt tidsideal och inte handlade om faktiska händelser, ifrågasattes av Heinrich Schliemann. Han menade att resultatet av de utgrävningar han genomförde i Troja och Mykene visar att eposen ändå bygger på verkliga händelser. Självklart bekräftar hans fynd inte att achaierna anföll Troja och inte heller att kriget inleddes på grund av att ”den sköna Helena” hade blivit bortförd, men visar ändå att gränserna mellan myt och historia kan vara flytande.

Epidavros, stora teatern Varje grekisk stad har sin egen tillblivelsemyt. När detta skrivs befinner jag mig i Epidavros, två och en halv timmes bilfärd från Aten vid saroniska golfen. Här har arkeologerna hittat mykenska kammargravar från det tredje årtusendet f.Kr. och nere vid hamnen finns rester av det antika Epidavros. Skyltarna vid stranden ska göra turisterna uppmärksamma på ”den sjunkna staden”, men lockas man dit finns av naturliga orsaker ingenting att se.

I Epidavros finns två berömda antika teatrar. 1972 påbörjades utgrävningarna av ”den lilla teatern” i Epidavros. Byggnaden är av äldre datum, men mycket mindre än den antika teatern Asklipio Epidavros som ligger åtta kilometer längre väster ut. Guiden hävdar att ”den lilla teatern” omfattade 5000 sittplatser, men det kan inte överensstämma med verkligheten. Man bör nog stryka en nolla. Teatern är byggd i form av en solfjäder och består av arton sittrader av marmor som omgärdas av en en meter hög mur högst upp. Smala trappor förbinder sittraderna. Inskrifterna på sittplatserna vittnar om att honoratoriet dedikerade dem till guden Dionysos. Varje år i juli månad framförs konserter på den lilla teatern och utgrävningarna fortsätter med stöd från Europeiska Unionens kulturfond.

Åtta kilometer från Epidavros uppe i bergen ligger den bäst bevarade av Greklands antika teatrar, där guden Asklepieios för första gången tillbads som gud. Men vem var han som bildade hälsokulten som varade i århundraden runt Medelhavet från Grekland till Rom?

Epidavros,  stora teatern en gammal skriftEnligt mytologin var han den sanne hälsoguden, son till Apollo och den dödliga Koronis, född i Epidavros på berget Titthion. Hans mor sägs ha övergivit honom för att undgå skammen att föda ett ”illegalt” barn. Hans far Apollo ska ha sörjt för att Asklepieios blev uppfostrad av kentauren Cheiron i Pelion. Apollo själv har enligt myten undervisat honom i läkekonstens alla hemligheter. En av hans präster var Telemachos. 419-420 förde han Asklepieios i en orms gestalt till staden Aten, där en helgedom till hans ära grundades nedanför Akropolis. På Nationalmuseet i Aten finns en relief som är karaktäristisk för Asklepieios-kulten; Asklepieios sitter på en tron och nedanför honom ligger hans symbol, den ihoprullade ormen. Bredvid honom står hans dotter Hygeia och de människor som tillber honom.

Asklepieios ägde kunskap att bota alla slags sjukdomar och lindra alla sorters smärtor, ja han kunde till och med återuppväcka de döda, något som förargade Zeus till den grad att denne sände sin dödliga blixt på honom. Människan skulle ju inte rubbas i sin tro på Zeus som sann och allsmäktig gud! Men nu blev Apollo verkligen förbittrad över sin sons orättvisa dödsdom och ville utöva hämnd på dem som hade byggt och försett Zeus med mördarvapnet, nämligen kykloperna.

Men vem var Apollo att ifrågasätta Zeus rätt att döda vem han ville? Apollo dömdes till straffarbete i ett år hos Thessaliens kung Admetos för att ha slagit ihjäl fyra av kykloperna.

Efter Asklepieios död fortsatte hans barn att läka mänskliga sår. Som en god far hade han fört vidare sina medicinska kunskaper och lärt dem läkekonstens hemligheter. Efter sin död vördades Asklepieios som gudom. Hans viktigaste helgedom uppfördes i Epidavros i början av 400-talet. Prestigen och ryktet bidrog till ett ekonomiskt uppsving för Epidavros och man byggde ut helgedomen under de fjärde och tredje århundradena f.Kr. Den som trodde på Honom (Asklepieios) skulle bli botad.

Pilgrimer från alla håll och kanter vallfärdade till Epidavros för att få bot och smärtlindring. För att andligen förbereda sig skulle den sjuke först offra till guden, därefter genomgå en reningsceremoni och slutligen lägga sig att sova i en av sovhallarna som upprättats i någon av de heliga byggnaderna. I drömmen skulle Asklepieios uppenbara sig och avslöja det lämpliga botemedlet för åkomman eller helt enkelt bota sjukdomen under sömnen. I svåra fall skulle hans präster överta och övervaka de nödvändiga hälsokurerna.

Byn Epidavros Omkring de heliga byggnaderna fanns utrymmen för sjukvård och rekreation, i dagens terminologi skulle de nog kallas för spa-inrättningar. Runt om Asklepieios helgedom byggdes även tempel i dorisk stil för gudar som Artemis, Afrodite och Themis. Enligt guiden ska det ha funnits flera sinnessjukhus på området, därtill byggnader för pilgrimernas tillfrisknande; stadion, idrottsanläggningar, musikscener, bibliotek, offerplatser, altare, sovhallar, badinrättningar och naturligtvis den stora teatern. Genom att se dramer och lyssna på episka dikter skulle de sjuka lära sig förstå sig på livets gåtor och undervisas i konsten att leva ett hälsosamt liv.

Asklepieios-kulten spreds under det peloponnesiska kriget mellan åren 431-404 f.Kr., då folk led av krigsskador, sjukdomar och umbäranden. Denna terapianläggning levde vidare i tolv hundra år och människors tro på guden Asklepieios och hans helande förmåga var livskraftig längre än tron på alla andra gudar i Epidavros. År 426 e.Kr. förbjöds alla antika religioner.

Asklepieios antika teaterarena och de ”magiska” byggnaderna på området har upptagits på Unescos världslista över de mest betydande monumenten i människans historia på grund av sin enastående arkitektur.

På det antika teaterområdet byggdes åren 1905-1909 ett museum av P. Kavvadias, arkeologen som ansvarade för utgrävningarna i Epidavros. Museet rymmer de flesta av fynden, medan några konstverk har flyttats till Arkeologiska museet i Aten. I det första rummet visas inskriptionerna som berättar om Asklepieios mirakelkurer och en hymn till Apollos ära, komponerad av Epidavros’ store poet Isyllos 280 f.Kr.

I en liten vitrin ligger operationsinstrumenten utspridda; borrar, knivar, pincetter och tänger av järn och koppar samt offergåvor.

I nästa rum visas skulpturer från kultens senare århundraden; gipsavgjutningar av konstverk och offergåvor vars original nu befinner sig på Arkeologiska museet i Aten, samt rekonstruktioner av fallna marmorpelare. I det tredje rummet visas rekonstruktioner och delar av Asklepieios och Hygeia-templen, skulpturer, teckningar, fotografier och skriftlig information för museibesökarna. Den antika teatern Asklipio Epidavros har förstörts av många krig och även två jordbävningar åren 522 och 551 e.Kr. De första arkeologiska utgrävningarna skedde mellan 1879 och 1928 och pågår delvis fortfarande.

Hur lätt är det inte att se paralleller mellan människornas beteenden förr och nu! Lever inte föreställningarna och behoven om olika mirakelkurer kvar än idag?

Jag ser här en rak linje. Utan humaniora det vill säga etnologi, filosofi, historia, idéhistoria, estetik, arkeologi, retorik, språk, litteraturvetenskap, sociologi, pedagogik, kulturantropologi och psykologi hade vi idag inte haft tråden till förgångna epoker. Litteraturens och konstens värde kan inte uppskattas tillräckligt!

Lilian O. Montmar

Hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta

 

 

 



Ur arkivet

view_module reorder

Det är vår..!

Snön smälter blöt på marken. Kommit små vårblommor, Krokus eller Snödroppe. Dagarna blir långa nu, skönt att va ute mer. Solen värmer mycket mer. Varmare luft, det är härligt. Knopparna på träden ...

Av: Suzan Yassine | Utopiska geografier | 11 april, 2011

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 21 april, 2008

Göran Palm. Foto Johan Ljungström Sverigesradio

”I detta måttligt glädjerika land…”

När fjärde och sista delen av Göran Palms ”Sverige – en vintersaga” kom för elva år sedan recenserades den i Sydsvenskan av Lasse Söderberg som tog till samma versmått, blankversen ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2016

Tankens Ambivalens: IX (Delningen)

Som en sten, som en sten i din flod, förbereder jag mitt ansikte Som ett hav, som en droppe av ditt blod, öppnar jag mitt hjärta Min första tanke när jag vaknat ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2014

Adolf Wölfli, det dårförklarade geniet

Felsenau, Bern, 1907.Dårhuset Waldauers sjukhusledning karakteriserar 1911 Adolf Wölfli (1864-1930) som ett "kasserat olycksfall". Denna modernismens solitära outsider lever från vagga till grav som samhällets randfigur: otuktsförsök, fängelse, nytt otuktsförsök ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om konst | 29 januari, 2009

Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | Gästkrönikör | 20 december, 2015

Birger Norman - ett levande arv

Ett författarskap får aldrig reduceras till ett museiföremål. Litterära sällskap ska inte vara rädda att lyfta fram sina respektive skyddslingars kontroversiella och stridbara sidor. Inte minst därför att det är ...

Av: Gregor Flakierski | Litteraturens porträtt | 09 april, 2013

Till Natanya A Pemberton + andra Rapport från filmregissörens besök här för Hammarén-film

Slafsigt skriven rapport här, men mötte regissören, begåvningen, personligheten, röksvampen, som skall göra hammarénbokbaserad långfilm. Jag kommer fram i tid till Skatudden, han kommer med vikingfärjan. Min synska förmåga säger ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts