I väntan på år 2012

 Percival om Rimbaud, profetior, och solmedvetenhet  Så vitt jag förstår är världen en ofödd historia, visserligen född men ändå ofödd. Vår värld är uppfylld av en mänsklighet som troligen ...

Av: Percival | 22 juni, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Senmoderniteten. Del 1

Innledning Emnet for essayet mitt er livet i senmoderniteten. ‘Senmoderniteten’ er et abstrakt begrep; om abstrakte begrep sirkulerer i et samfunn, er det ikke helt opplagt at dermed er disse ord ...

Av: Thor Olav Olsen | 20 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

Jobs bok i kristider

Människan är ett syndabocksbenäget djur. Man pekar ut eller också utpekas man. I tider av kris måste officiella huvuden rulla. Chefer avsätts, ministrar avgår, kungen halshuggs. Föremålen skiftar och mekanismen ...

Av: Eugenio Trías | 07 mars, 2011
Agora - filosofiska essäer

Knaster är det enda...

Knaster är det enda... knaster är det enda som efterlämnats tolkningar vill vinnas men eko är det enda som existerar inget går längre att återskapa nytt är redan för gammalt några slut finns inte längre startskotten har ...

Av: Maria Yvell | 20 november, 2007
Utopiska geografier

Livet är en lek



OCH BARNEN LEKERLeken är ett universellt fenomen och början till all kultur. Leken har funnits sedan tidernas begynnelse och genom historien har funnits tänkare som behandlat kopplingen mellan lek och lärande. Platon lyfte upp lekens betydelse i sin beskrivning över idealsamhället i boken ”Staten”. Här förklarade Platon att lek ska utgöra grunden i all utbildning. Motiveringen till detta, menar han, är att människans inlärningsförmåga ökar dramatiskt under lekfulla och positiva förhållanden. Motsvarande tankar fördes fram under den första kristna tiden. Kloster inrättades och kyrkan tog på sig rollen att leda och styra uppfostran och undervisning. Aurelius Augustinus (354-430) som var en stor filosof och teolog under denna tidsperiod, menade att elever lär sig bättre i en verksamhet som präglas av frihet och nyfikenhet. På 1700-talet tar den schweizisk-franske filosofen Jean- Jaques Rousseau i romanen Emile upp leken och dess naturliga sätt att inhämta lärdomar. Friedrich Schiller argumenterade för att leken är den aktivitet ur vilken ordning skapas och skrev i ett brev ”Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är helt och hållet människa bara när hon leker”.

Boken Barnets århundrade av Ellen Key utgiven nyåret 1901 var menad som en väckelseskrift. 1900-talet skulle bli det sekel då barnet skulle stå i centrum. Ökad omsorg om barnens uppväxt skulle göra slut på ” alla de samfundsfrätande missförhållandena. Samhällsdaning måste börja med barnet med villkoren för dess tillblivelse, för dess fysiska och psykiska fostran”. Vad Ellen Key ville var att fostra självständiga individer som skulle våga ta eget ansvar i tillvaron. Hon blev också en förespråkare för en friare uppfostran som skulle ge barnet utrymme att självt forma sin personlighet genom egna erfarenheter och eget sökande. Med hänsyn till Goethe och Rousseau menade hon att ”det gäller att låta naturen hjälpa sig själv och endast se till att de omgivande förhållandena understödjer naturens arbete”. Orden fantasi och känsla har en nyckelroll i Ellen Keys pedagogik.

Ellen Key av Hanna PauliLeken är både kroppsligt och själsligt viktig för människan. Varför den är viktig och vilken nytta den har finns det delade meningar om. Den vanligaste teorin är att leken främjar viktiga färdigheter inför vuxenlivet och att hon redan från födseln imiterar andra. Andra menar att människan får utlopp för sin överskottsenergi genom leken. Att lek är betydelsefull för utveckling har mänskligheten vetat en längre tid t.ex. för utveckling av språk och tänkande, samspel och socialitet eller för utveckling av koordination och balans. Även djur leker, kattungar och hundvalpar tycks ha ett outtömligt lekbehov. Leken finns hos de flesta djurarter, även om ingen hittills lyckats komma fram till ett entydigt svar till varför vi leker. Men leken är mer eller mindre livsnödvändig för människan. Ludere necesse est-vivere non est necesse (att leka är nödvändigt- att leva är inte nödvändigt), är ett ofta citerat talesätt. En läkare noterar i Animal Play att det första tillfrisknandet hos barn på sjukhus är att de börjar leka. Lek som fenomen har också visat sig vara mycket svårt att definiera trots att alla är överens om att djur, barn och även vuxna leker.

Den holländske historikern Johan Huizinga (1872-1945) skrev Homo Ludens 1938. Under sin svenska titel Den lekande människan gavs Huizingas verk ut på 1940-talet och tillhör nu kulturklassikerna. Han ser lek som källan till språk, samhällsliv, kultur och religion och han utgår från att leka är ett centralt element i människans natur- ett kännetecken för vårt väsen. Hans definition är så vid att den omfattar inte bara lek utan även vad vi kallar spel. Enligt honom är ritual, sakrament, och mysterier också lek eller spel, för i såväl religion och sport som konst kommer lekelementen fram. Hans breda definition lyder: ”Lek är en frivillig handling eller sysselsättning som förrättas inom vissa fastställda gränser i tid och rum i enlighet med frivilligt accepterade men obetingat gällande regler; den är sitt eget ändamål och åtföljes av en känsla av spänning och glädje och medvetandet av något som är annorlunda än det vanliga livet”. Huizinga tar också upp uppfattningen om att leken grundar sig i en nedärvd vilja att lära sig. Vidare skriver han att leken kan vara ett sätt för människan att stärka sig själv genom att i leken skapa möjligheter som i verkligheten inte finns. Leken var enligt honom kreativitetens och konstens förutsättning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Lev VygotskijLev Vygotskij (1896-1934) ,professor i psykologi, är en av föregångarna till sociokulturella perspektiv på barns lärande. I boken Fantasi och kreativitet i barndomen skriver han att i själva verket är fantasin grunden för varje kreativ aktivitet inom alla kulturens områden och möjliggör det konstnärliga, vetenskapliga och tekniska skapandet. Han ser samband mellan fantasi och verklighet. Teorins huvudbudskap är att barns lärande utvecklas genom interaktion med andra människor. Vygotskij pekar på betydelsen av social aktivitet, pedagogiskt stöd och kulturell överföring. Han ser samspelet och kommunikationen mellan barn som det centrala i barns utveckling och han lyfter fram leken som ett verktyg för att frigöra tänkandet från det påtagliga nuet. Leken blir ett sätt att realisera ouppfyllda önskningar och gå in i en illusorisk värld där dessa kan förverkligas. Lek och fantasi innebär, enligt Vygotskij, att erfarenheter och känslor kan tolkas genom fantasin. Den ses som ett sätt att tolka verkligheten samt göra den både hanterbar och rikare. I leken kopplas fantasi och verklighet ihop och genom fantasin görs verkligheten begriplig. Fantasin behövs för att barnet ska lära sig att dra slutsatser. Glädje är det viktigaste kännetecknet på lek, enligt hans teori. Barnets upplevelser och erfarenheter utgör grunden för dess lek, men barnets lek är inte en enkel hågkomst av det upplevda utan en kreativ bearbetning av det upplevda.

Vygotskij menar vidare att leken är ett slags substitut för annan behovsuppfyllelse. Leken kännetecknas av regler. I leken mister omvärlden sin dominans över barnet. Han understryker att det är en viktig skillnad mellan lek och verklighet. I lek har aktivitet sin upprinnelse i en inre föreställning. I verklighetens värld är det omvända förhållandet det som är framträdande.

Att leka är en rättighet. I FN: konvention om barnets rättigheter regel 31 fastslås att barn har rätt till lek, vila och fritid. Leken är alltså en grundläggande rättighet för barn. 

Leken läker är ett påstående som många anammat. Barn kan inte bearbeta svåra upplevelser endast genom att prata om dem utan behöver gestalta dessa konkret. Det är i lekandet som barnet eller den vuxne kan vara kreativ och använda hela sin personlighet skriver D. W Winnicott, brittisk barnläkare och psykoanalytiker, i sin bok Lek och verklighet. Han lanserade begreppet övergångsobjekt som beteckning på den snuttefilt eller teddybjörn som små barn använder för att få tröst och trygghet. Han talar om ett tredje rum som ligger mellan vår individuella personlighet, vår fantasi och verklighet, det är i detta mellanrum vi leker. Han jämför upplevelsen av tidlöshet, då man skapar något fritt från prestationskrav med tidlöshet i leken. Winnicott arbetar med att förstå den skapande processen, en process där människan med hjälp av sina inre föreställningar och sitt känsloliv formar den yttre verkligheten och gjuter in en symbolisk betydelse i den. Mellanrummet är lekens område men, enligt honom också konstens, den skapande forskningens, kärlekens och mystikens område. Skapandet i stort och smått samt upplevelser av andlig och kulturell art har Winnicott försökt ge ord och mening åt. Leken är, menar han, nödvändig för människan då den skapar mening som får individen att känna att livet är värt att leva.

Barn förlorar sig i leken som är en skyddad värld med perfekt harmoni. Detta betyder inte att lekens innehåll är harmoniskt utan att harmoni råder inom den som leker eller mellan dem som leker. Leken är paradoxal, den är både glädje och djupaste allvar. För att gå in i leken måste man lämna verkligheten, ge sig hän och glömma sig själv. En fullständig inlevelse i leken kan man beskriva med begreppet flow som karakteriseras av fullständig koncentration samt en känsla av intensiv eufori och tidlöshet. När barn leker fantasi-och rollekar använder de minnen av tidigare upplevelser och erfarenheter i en nyskapad process. Genom leken lär sig barnet hur kulturen fungerar och hur den långsamt förändras, att låtsas, att föreställa oss situationer som inte finns i verkligheten. Denna förmåga att omforma och förvandla något till något annat bör ses som grunden intellektuell aktivitet. Leken gör oss innovativa och innovation är grunden för förändring.

Johan Huizinga

Författare omformar sina privata erfarenheter till generella drag i mänskligt liv. Vetenskapsmannen omvandlar systematisk erfarenhet till teorier, religionen upplevelser av det jordiska, det oförståeliga, det mystika till myter och riter. Poeten William Blake betraktade fantasin som kärnan i vår existens. I sin bok The Law and Promise skriver han:” Människan är bara Fantasi”, och förtydligade: ”Människan eteriska kropp är Fantasin det vill säga Gud själv”.    

Innanför lekramen finns lekvärlden där allt är möjligt. Att leka är att transformera verkligheten till något annat. När man är djupt inne i leken är man i ett förändrat medvetandetillstånd som innebär att det är de inre föreställningarna som råder över de yttre omständigheterna. Man verkar vara i lätt hypnotisk trance. Tillståndet upplevs som mycket tillfredsställande. Leken kan även ses som en förberedelse för kulturen och de sköna konsterna. Att dikta kan jämföras med att leka, kanske är det samma sak. De klara inre bilderna, förmågan att väva ihop upplevelser, kunskap och infall i en skapande process. I skrivandet är författaren liksom barnet långt ifrån här och nu i ett medvetande- tillstånd som liknar hypnotisk trance. Blake skriver: ”Allt vi ser, trots att det verkar vara Utanför oss, finns inom oss i Fantasin, av vilka denna Förgänglighetens Värld blott är en skugga.” Med dessa ord påminner han oss om den kraft som lever inom oss varje stund. Även om formuleringarna är annorlunda är likheterna slående mellan det Blake skriver och det den flertusenåriga buddhistiska traditionen förmedlar. Det är våra övertygelser som avgör vad vi upplever.

 De sköna konsternas symbolspråk och lekens har många gemensamma drag, transformationerna, hängivenheten, tidlösheten. Leken liksom skapandet har behov av ostördhet. Självförglömmelse karakteriserar både leken och skapandet. Konstnären måste nå bortom tekniken, gå utanför sig själv för att inte stå i vägen för konsten. Barns lek och vuxnas kultur står i ett ömsesidigt beroende av varandra. Paul Klee påverkades starkt av barns teckningar som han menade var ursprunget till all verklig konst. Han skriver: ”Konsten leker med tingen utan att fråga förnuftet först. Just så som ett barn i lek försöker efterlikna oss efterliknar vi i leken de krafter som skapade och alltjämt skapar världen”. När vi betraktar konst tolkar vi den och projicerar våra föreställningar, tankar på den och är på det viset medskapande. Vi kan gå in i tavlan och samtidigt vet vi att det är en tavla.

Dagens samhälle är hektiskt och tiden är begränsad. Människan föds kreativ men glädjen och kreativiteten minskar när barnet växer. Forskare anser att barn idag inte får vara barn tillräckligt länge och att tid för fri lek ofta saknas samt att datorskärmar hotar barns läsning, lärande, kreativitet och framtida relationer. De hävdar bestämt att barn, för att utveckla låtsaslek och annan möjlighetslek, behöver mycket fri lek som innebär att de har tid, utrymme och rum. Dessutom måste barn ges utrymme att ha tråkigt för att kunna utveckla sin kreativa fantasi och det är först efter tillräckligt lång ensam tid som fantasin kan få eget utrymme och därmed börja utvecklas, enligt dessa forskare.

OCH BARNET FORTSÄTTER LEKA...

Barnläkaren Lars H. Gustafsson framhåller i sin senaste bok Att leka för livet att tid för lek konkurrerar med tid för organiserade aktiviteter och påverkan av media. Han menar att leken har utvecklats från gemensam utelek till individuell innelek och att detta är olyckligt. Gustafsson hävdar att den spontana leken i skog och mark inte bara handlar om motorisk träning, den ger även stimulans för alla sinnen. Han skriver: ” I skogen skärps våra sinnen, vi använder dem inte bara för att njuta utan också för att orientera oss. Trädet är i barnets lek en symbol för såväl liv som för det bestående. Barnet som vistas i skogen får en anknytning där, känner sig hemma och tillfreds. Lek är vårt första möte med glädje. Lek är vår allra första erfarenhet av att det går att förvandla livet och få det att skimra och lysa. I leken förtrollar barnen världen omkring sig. Med egen kraft går de ut ur den här världen och in i en annan som har en annan och djupare sanning. I lekens trygga värld kan allt hända utan att det händer på riktigt. Den har ingen praktisk funktion och är inte inriktad på något resultat. Leken är motsats till prestation men kan leda till kompetens. Förhoppningsvis kan vi alla även som vuxna förändra verkligheten genom att betrakta världen som ett barn och leva oss in i den andra världen. Buddha sa: ”Allt framträder och försvinner på grund av samverkan mellan orsaker och omständigheter och ingenting existerar någonsin helt och hållet i avskildhet; allt står i relation till allt annat”. När Buddha väl hade upptäckt den här sanningen själv ägnade han resten av sitt liv åt att lära sina anhängare hur vi kan förändra världen genom att genom att förändra oss själva.

Barn kan genom att stiga in i sagans och mytens värld och i lekandet uppnå läkande av oförlöst sorg, söka svar på existentiella frågor om livets uppkomst och mening, bearbeta smärtsamma upplevelser och separationer. I leken kan de öva, pröva uttryck, lära sig bemästra sina känslor, särskilt de starka farliga känslorna som man måste ha under kontroll; rädsla, skräck och aggression. Enligt kreativitetsforskare behöver inte kreativitet vara kopplad till någon speciell talang utan bör snarare ses som en grundläggande livshållning. Människan är en lekfull och kreativ varelse, vi leker som barn men fortsätter även som vuxna i diktandet och läsandet i utövandet av musik och konst. Leken ger människan positiva känslor som anspänning, förväntan, förnöjelse och nyfikenhet.  Upplevelsen är primär och når sinnena direkt. Är det något vi lär oss som barn och kan lära oss av barn är konsten att improvisera. Jag tror att leken är viktig även för vuxnas utveckling och utan lekfullhet hade ingenting blivit skapat, allra minst ett kulturellt verk.

Kreativitet och ett öppet synsätt ökar vårt skapande och välmående. Idag, med alla stora förändringar i världen, behöver vi nya tankar och idéer. Kreativitet är ett tillstånd där man är helt i nuet och har portarna öppna till såväl hjärnan som alla sinnen. Förmågan att uppleva världen som ett barn innebär ögonblick av förundran. Detta är viktigt för vårt välbefinnande och vår känsla av att höra till. När man leker tränas föreställningsförmågan. Man skapar inre bilder som när man försjunker i en bok och ser allt framför sig eller går upp i en musikupplevelse, eller skapar något och låter sig sugas in med hela sitt väsen. Ju tidigare och ju oftare man fått vara med om det här, desto lättare har man sedan hela livet att fortsätta leka, fantisera, skapa och desto rikare upplever man sig som människa.

You can discover more about a person in an hour of play than in a year of conversation. (Platon)

 

Lena Månsson

Ur arkivet

view_module reorder

Debatt och Samtal om rasism på Peace & Love festival 2012

Rasismen som inte kom tillbaka utan som alltid funnits – ”Hur bygger vi ett samhälle där vi kan leva tillsammans?” Förutsättningarna för samtalet om rasism och främlingsfientlighet i Sverige är inte ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Collografi gör gott för själen

Kärt barn har många namn. Jag får en känsla av att det ter sig så för konstnärerna som uttrycker sig genom collografi – eller collagrafi, alternativt limtryck, som denna tryck- ...

Av: Marit Jonsson, Formom | Essäer om konst | 16 februari, 2012

Anna plus Sonja är lika med bra

  Anna Järvinens medverkan på samlingsplattan "Sonja Åkesson tolkad av..." befäste ytterligare hennes position som en chanteuse extraordinaire i dagens Sverige. Skivan har fått väldigt fina recensioner (till exempel här på ...

Av: Viktor Andersson | Musikens porträtt | 23 januari, 2011

Pennan

Jag skriver, ibland skriver jag ord, och ibland, om min ägare tillåter det, blir dessa ord meningar. Det händer ofta att jag kommer till en punkt och mer ofta än ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 15 april, 2014

Robert Halvarsson Foto Robin Malmqvist

Tre nya dikter av Robert Halvarsson

Robert Halvarsson presenterar tre nya dikter.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 23 juli, 2016

Kulturen og dens voktere

Atikkelen er om de ulike former for kultur: kultur er ikke bare om imaginativ skaping, eller at det er om det menneskene selv lager, for det som er spesifkt for ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 augusti, 2011

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Friedrich Zarathustra Nietzsche

Nietzschelitteraturen är, minst sagt, omfattande. Redan 1889-1890 utgavs första kommentaren till Friedrich Nietzsches Sålunda talade Zarathustra, Gustav Naumanns tvåbandsutgåva Zarathustra-Commentar. Få filosofiska verk har initierat en sådan mängd synpunkter, lagt ...

Av: Bo I. Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 30 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.