Paracelsus, en legend i folkmun

En knapp timmes promenad utanför Einsiedeln ligger ett typiskt schweiziskt hus med snedtak, det ligger i utkanten av en liten by, eller snarare är det bara en klunga med några få ...

Av: Crister Enander | 30 mars, 2009
Litteraturens porträtt

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | 28 september, 2012
Essäer om samhället

Författarens vardag och litteraturens överlevnad

”Nej, för all del, käre unge man, tänk ej på att ge ut från trycket Edra dikter. Ni skulle endast bli utskrattad, så omogna äro de i alla afseenden – ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2015
Stefan Whilde

Jag lever hellre med tre kvinnor

Jag har mött en och annan kvinna i mitt liv. Mor svepte in mig i flera lager nankin och födde upp mig på bröstmjölk och sagostunder. Hon var den första ...

Av: Stefan Whilde | 02 juni, 2013
Stefan Whilde

Jubileum och gemenskap på Öland Roots



Back A Yard

Tidigt på torsdag morgon är redan festivalen igång. Inne på festivalområdet är det full rulle med att soundchecka, dekorera och bygga scener. Ingen tycks störas av den höga musiken trots att klockan är före nio, alla väntar på att få komma fram till scenen för att inviga det tionde året på Öland Roots.

 Inne på campingen har kaffebilen vid namn "Fogarolli" placerat sig lägligt och många kaffesugna besökare köar utanför. Efter en regnig natt är alla nöjda med ett mulet men relativt varmt väder.

 Klockan två på dagen börjar festivalen och det inhemska bandet Alvaret även grundare av festivalen är först på scen. De öppnar upp med en låt vid namn "Äntligen" vilken verkar tala för alla besökare och artister som väntat och sett fram emot ännu ett år på Öland. Alvaret välkomnar alla med sin musik och under deras spelning spricker himlen upp och solen sätter standarden för vädret under de resterande tre dagarna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

FamiljecampingenSamtidigt som spelningarna fortsätter så syns fler och fler matstånd runt omkring scenerna. Det jamaicanska köket "Back A Yard" är sist framme men gör sig snabbt hemma. Maten de serverar lagas på plats och bakom den lilla husvagnen rörs det om i grytorna.

Framför scenerna bildas ett gungande publikhav när "Slag från hjärtat" bjuder in med rytmisk musik och budskap om kärlek. "Ge och få" heter deras första låt och både publik och artister följer låtens budskap och ger och får i ett kravlöst utbyte.

 Direkt efter deras spelning tar en nykommen artist vid namn Tiffany K över den lilla scenen. Hon tar allas fokus och kommer med nytänkande och ärliga låttexter som gör henne värd både en större scen, ett större band och en större publik.

 Kvällen bjuder på mycket roots när låtar av Max Romeo får stämningen att vibrera på festivalen. Han tillsammans med sitt band gör reggaens starka kultur och historia synlig, vilket gör honom till en unik och viktig del av Öland Roots.

Max RomeoEn anmärkningsvärd punkt är att många av instrumentalisterna i bandet är kvinnor och tillsammans med Max Romeo gör de konserten till något värt att minnas. När Max Romeo frågar publiken hur de känner vrålar alla av glädje och svaret från honom kommer med ett leende: "Yes, I feel the same!".

För alla som suktar efter mer musik och dans när programmet är slut så öppnas stranden upp för fest med Dj musik och ljus. Varje kväll är det full fart och de som inte har plats att dansa på stranden låter sig inte hindras utan tar sig ut i Ölands långgrunda vatten.

För de som väljer att sova så finns många olika alternativ och man kan hitta sovplats med utsikt över havet, inne på den lilla men fulla campingen eller bland barnfamiljer på familjecampingen. Alla platser har sin charm och ger möjlighet till både lugn, umgänge, skratt och lek.

Ölands Roots tioårsjubileum har tagit in hela reggaesverige. Alla artister delar musik och trots att programmet är satt så vet man aldrig vilka som dyker upp på scen. Gästartister syns med jämna mellanrum och under Labyrints spelning är scenen full av representanter från olika band.

Sista kvällen blir en av höjdpunkterna då Kultiration med sin överraskande och personliga konsert får hela publiken att komma ner på jorden. Alla är samlade och under konserten sänker sig mörkret över Öland samtidigt som stämningen i publiken går från hetsig till lugn. Istället för att applådera för ett extra nummer sjunger publiken tillbaka Kultiration som avslutar festivalen med en sista låt.

Liv Meijer Nordgren (skribent)
Suneth Haduva Maringnage (Fotograf) 

Scenen full under Labyrints spelning

 

Ur arkivet

view_module reorder

Zanzibar, Zanzibar!

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 25 juli, 2012

Terrence Malick & tystnadens hemligheter

Då och då ― oftast på obskyra filmbloggar ― publiceras suddiga bilder som sägs fånga Terrence Malicks ansikte. Den skygge filmregissören och författaren har gjort isoleringen och blygheten inför offentlighetens ...

Av: Klas Lundström | Essäer om film | 19 april, 2013

Berwaldhallen – Den samstämda radiostudion

Det är en torsdag i slutet av mars. Sveriges Radios Symfoniorkester har konsert. Dirigenten Simone Young tar plats på podiet och höjer taktpinnen för att påkalla uppmärksamhet. Det råder ett ...

Av: Mi Karlsson Bergkvist | Musikens porträtt | 16 april, 2014

"Jag går min egen väg"

"Jag går min egen väg"   Foto: Tony Landberg Ett samtal med Ewa Rudling. Text av Carl Abrahamsson. Den svenska fotografins "first lady" Ewa Rudling fyllde nyligen 70 år. Någon risk för pensionering föreligger ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 17 november, 2006

Sceniska rum. Gustavo Mosqueras ”Moebius” och psykoanalysens topologi

Artikelserien Sceniskarum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 25 mars, 2013

Animula, Vagula. Blandula

I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 24 juli, 2013

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Förnyelse höjer seriestatus

Bland kännare är Alan Moores album klassiska och ingår självklart i serieläsarnas kanon. Böckerna kommer i ständigt nya upplagor och mästerverket Watchmen, som kom första gången på 1980-talet, har för ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 19 maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.