Om kärlek och kärlek i kärlek

En måste ju få tillträde till avträdet, sa gubben irriterat till sin fru. Och efter en stund där, något mindre irriterad:Nu har en skiljt agnarna från vetet. Äldsta sonen i Östra gården ...

Av: Björn Augustson | 22 maj, 2012
Gästkrönikör

Mikael Mansén

Nästan kärlek

Det var sommar och väldigt varmt. Jag var sexton år. Hela natten hade jag och en kompis dragit runt på Stockholms gator. Då gryningen kom var vi väldigt hungriga. Vi ...

Av: Mikael Mansén | 18 september, 2017
Gästkrönikör

Rejessörens andra besök här

Söndag fort nu tillskynda vidare till möta decemberrejessören emot herrn anlända, stå sig rysskramae honom mött som en måttligt redbar loserförfattare istället helst tillmötes, gudskélovet, vad värre det kunnat förlöpt ...

Av: Stefan Hammarèn | 20 december, 2012
Stefan Hammarén

Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Intervju med Daniel Barber

Roberto Fogelberg Rota intervjuar regissören till filmen "Keeping Room", en film om det amerikanska inbördeskriget, vars historia och foto i hög grad imponerat intervjuaren.

Av: Roberto Fogelberg Rota | 15 april, 2015
Filmens porträtt

På jakt efter kvinnliga regissörer



På jakt efter kvinnliga regissörer

 Maria Ahlin och Josefin Thillius
Maria Ahlin och Josefin Thillius

Filmbranschen har länge varit en patriarkatisk djungel, där kvinnor i ledande positioner har lyst med sin frånvaro. Problemet uppmärksammades, och när Svenska Filminstitutet skulle förnya filmavtalet förra året skrevs ett krav in att år 2009 bör 40 procent av de ledande positionerna i filmbranschen vara representerade av kvinnor. Nu har det gått över ett år sedan avtalet skrevs, men har det blivit någon förändring?

– För att leverera en bra produkt så krävs samarbete och man måste öppna sitt sinne. Vi ska inte slå oss till en plats men det är svårt att springa i motvind, säger Maria Ahlin. Hon har tillsammans med Josefin Thillenius grundat Fröken Lojal, ett nystartat nätverk för unga kvinnliga filmare som vill ta sin plats i filmbranschen.

Klockan är närmare halv elva på kvällen och jag sitter i soffan hemma hos Maria Ahlin tillsammans med Josefin Thillenius och diskuterar film och genusfrågor. De är trötta efter många timmars ideellt arbete. Men trots det är stämningen på topp. För vad gör man inte för det man brinner för? De är glada och intensiva och meningarna flyger över mig som i en flod av entusiasm över att få berätta och nå ut. I kväll har dessutom Fröken Lojals affisch kommit, en vit plansch med 150 namn på unga kvinnliga filmare.Namnen är ett resultat av en aktion som Fröken Lojal gjorde i vintras för att visa hur omfattande intresset är.

– Vi skickade ett mail till tjugo tjejer och bad dem skriva under för att visa att vi finns. Sen bad vi dem sprida informationen vidare. Nu har vi 150 namn och vi får fortfarande in fler, säger Maria Ahlin stolt. Maria Ahlin och Josefins Thillenius mål med Fröken Lojal är inte att uppmuntra till kvotering utan istället få in tjejer i branschen genom att skapa kvalité. Vilket de vill uppnå genom peppning och samarbete. – Vi vet att det finns grymma tjejer där ute och vi vill samla ihop dem, säger Josefin Thillenius. Maria Ahlin håller med och påpekar samtidigt vikten av samarbete och nätverk.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Vi hade aldrig varit där vi är i dag om vi inte hade haft varandra säger hon och påpekar samtidigt fördelarna av personliga möten. Många pratar om att ”göra något för unga”, men var är mötet? Jag har svarat på cirka 100 mail från entusiastiska tjejer och då kan jag också tala för hundra personer, berättar Maria Ahlin. Så intresset för att arbeta med film är stort hos tjejer råder det då ingen tvekan om. Men faktum kvarstår att av de långfilmer som hade premiär förra året så svarade kvinnliga regissörer för mindre än 20 procent. Men var är då den felande länken? Ser det likadant ut på Sveriges film- och TV-skolor? Jag gick själv ut regilinjen vid Institutet för högre TV-utbildning i vintras. I min klass var vi fyra tjejer och tio killar. Var killarna bättre? Eller sökte inte tjejer in till skolan? Jag bestämde mig för att ringa min gamla lärare Martin Hammar för att undersöka saken. Han är mitt uppe i antagningsprocessen till höstterminen och låter trött på rösten.

– Problemet med antagningarna är att det är fler killar som söker och de är ofta äldre och har filmat mer. När vi tar in elever så går vi i första hand på erfarenhet, antagningsproven och lämplighet. Sen har vi märkt att det är oftare som en tjej tackar nej till en plats än vad killar gör, säger Martin Hammar. Han berättar även att antalet sökande till skolans producent- och manusklass ser annorlunda ut.

– Kanske är regissör ett typiskt pojkdrömsyrke, förmågan att kunna styra och bestämma över någon annan, avslutar Martin Hammar. Filmhögskolan vid Göteborgs universitet ser lite annorlunda på saken. Gunilla Burstedt är biträdande rektor och aktiv i jämställdhetsfrågan. Exempelvis är hon med i nätverket Doris, som likt Fröken Lojal försöker få in tjejer i branschen. Gunilla Burstedt håller med om att det är fler killar än tjejer som söker. Men hävdar samtidigt att kvinnorna oftast har bättre ansökningar.

– Tjejerna reflekterar mer över vad de vill ha ut av utbildningen. De är mer undersökande och självreflekterande över film som medier, vilket är något som vi värdesätter. På filmhögskolan har de lyckats uppnå en könsfördelning på hälften tjejer och hälften killar. Men varför det sen saknas tjejer i branschen tror Gunilla Burstedt beror på gamla sociala strukturer.

– Man är barn av sin egen tid där det är en manlig norm som dominerar. Det är lätt för producenter och konsulenter att falla in i en ”trygghetsfälla” och anta att män är bättre, säger Gunilla Burstedt. Filmhögskolan var i vintras ute i ett annorlunda blåsväder. I en kurs för manusskrivande blev samtliga av kursens åtta platser tillsatta av kvinnor. En man som ansåg att han hade likvärdiga meriter kände sig diskriminerad och anmälde fallet till JämO (övervakar att kvinnor och män har lika rättigheter i arbetslivet).

– Det var intressant och han har all rätt att anmäla. Egentligen tycker vi inte om enkönade klasser, men vi i antagningskommittén valde de sju bästa manusen och om det konstnärliga urvalet ser ut på det sättet är det de manusförfattarna som ska antas. Alternativet hade varit att könskvotera och det har vi inte rätt att göra, säger Gunilla Burstedt. Även DI (Dramatiska Institutet) har lyckats uppnå en jämn könsfördelning utan kvotering i filmklasserna. Vid antagningen i vintras sökte 80 kvinnor och 257 män till de fyra platserna på regilinjen. Harald Stjerne, professor i filmmanus och lektor i filmregi på DI tror att det beror på det tekniska i filmbranschen.

– Vad vi har sett är att film för män är ett mer tekniskt nojsande. Det är mer av en nörd- och samlarvärld. Medan det är svårt att hitta kvinnor som är tekniskt intresserade. Det måste man vara eftersom film är tekniskt, säger Harald Stjerne. För att väcka intresset för teknik har DI haft förberedande kurser bara för tjejer.

– Där har vi fått väldigt stort intresse. Men man får inte göra kurser som inriktar sig bara mot en grupp. Så de kurserna måste göras utanför högskolevärlden, avslutar Harald Stjerne. Hur upplever då produktionsbolagen situationen? Marianne Gray är dramachef för Jarowskij. Hon hoppas på en jämnare fördelning i branschen utan att behöva ta till kvotering.

– Vi vill ha in fler kvinnor men arbetar alltid för produktionens bästa. Kvotering gynnar inte kvinnorna, vi bör istället inspirera kvinnor att ta mer plats, säger Marianne Gray. Hon tycker att nätverk, som Fröken Lojal, är ett bra forum.

– Det är jättebra att jobba på olika nivåer säger Marianne Gray och tillägger att det redan i dag börjar bli fler kvinnor i ledande positioner. Om man lyfter ögonen från regissörerna är det många manusförfattare och producenter som är kvinnor. Och de sätter ju stort avtryck på historierna, säger Marianne Gray.

Carin-Maria Dahlberg

Ur arkivet

view_module reorder
Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 24 januari, 2016

Nina Karp och havet. Foto: Anna Vörös Lindén

Bok om livet och verklighetens intrång

Anna Nyman träffade Nina Karp för en intervju om liv och författarskap.

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2015

Ina Sohlberg, dikter

Ina Sohlberg är 25 år och Magister i litteraturvetenskap med fokus på William Blake, Guillaume Apollinaire, Gunnar Ekelöf, André Gide och de franska surrealisterna på 1920-talet. Bor i Paris, flyttar ...

Av: Ina Sohlberg | Utopiska geografier | 12 september, 2011

Medeltidsveckan XXX Del 1 Marknad, mat och gyckel

Medeltidsveckan i Visby är den äldsta medeltidsfestivalen i Sverige. I år firade Medeltidsveckan 30 år och det gjordes med både jubileumsparad den första söndagen och med konsert på fredagen. Visby, en ...

Av: Jessika Ahlström och Alexander Sanchez | Kulturreportage | 18 augusti, 2013

Du ska va inne, min vän

När jag var yngre hade jag en kompis utanför Växjö vars mamma var en hurtig naturälskare. Detta ledde till att hon jämt försökte få mig och min kompis att gå ...

Av: Anna Nyman | Gästkrönikör | 14 juni, 2009

Spegeln - bild av vår tid

  I tunnelbanefönstrets dunkel händer det att du möter någon annans blick i din egen medan din blick i de upplysta skyltfönstren återkastas av tomma dockögon. Den moderna storstadsmänniskan är i ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 januari, 2011

1989, Kommunismens nedgång

Jag minns 1989 års politiska händelser som ganska omtumlande - särskilt som jag till viss del fick uppleva dem på ort och ställe. I början av 1989 styrdes många länder av ...

Av: Björn Gustavsson | Reportage om politik & samhälle | 21 september, 2009

Poeter får inte ljuga

Jag läser en amerikansk poet som säger att poeter inte ska vänta sig pengars framgång. Det innebär förstås att poeter inte är poeter på riktigt, de gör något annat. Den här killen ...

Av: William Males | Gästkrönikör | 18 december, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.