Pierre Rosanvallon, att rekonstruera demokratins ursprung

När man i Sverige talar om politisk teori avses för det mesta den huvudsakligen anglosaxiska tradition som fick en renässans i och med "A Theory of Justice", John Rawls epokgörande ...

Av: Anders Burman | 19 mars, 2012
Porträtt om politik & samhälle

Upplevelseteater bortom handikappet

I en industrilokal i Stockholm skapar Mosaikteatern ett nytt kulturcentrum för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Hit flyttade man i februari i år och även om större delen av de 1200 ...

Av: Marcus Ridung | 08 mars, 2012
Scenkonstens porträtt

Crister Enander

Crister Enander - Den litterärpolitiske aktivisten och aktive litteraturgiganten.

Med anledning av Crister Enanders sjukdom och det hopp och den önskan vi hyser om hans snara tillfrisknande delger jag läsarna mina recensioner och essäer genom åren om Cristers författarskap ...

Av: Benny Holmberg | 03 augusti, 2017
Litteraturens porträtt

Att lyssna till sfärernas vidunderliga musik

Det har skrivits åtskilliga spaltmetrar om kontroversen kring användningen av Ligetis musik i Kubricks film 2001. Redogörelserna för de juridiska turerna är delvis motsägelsefulla. Klart är i alla fall att ...

Av: Svante Karlsson | 30 oktober, 2013
Essäer om musik

På jakt efter kvinnliga regissörer



På jakt efter kvinnliga regissörer

 Maria Ahlin och Josefin Thillius
Maria Ahlin och Josefin Thillius

Filmbranschen har länge varit en patriarkatisk djungel, där kvinnor i ledande positioner har lyst med sin frånvaro. Problemet uppmärksammades, och när Svenska Filminstitutet skulle förnya filmavtalet förra året skrevs ett krav in att år 2009 bör 40 procent av de ledande positionerna i filmbranschen vara representerade av kvinnor. Nu har det gått över ett år sedan avtalet skrevs, men har det blivit någon förändring?

– För att leverera en bra produkt så krävs samarbete och man måste öppna sitt sinne. Vi ska inte slå oss till en plats men det är svårt att springa i motvind, säger Maria Ahlin. Hon har tillsammans med Josefin Thillenius grundat Fröken Lojal, ett nystartat nätverk för unga kvinnliga filmare som vill ta sin plats i filmbranschen.

Klockan är närmare halv elva på kvällen och jag sitter i soffan hemma hos Maria Ahlin tillsammans med Josefin Thillenius och diskuterar film och genusfrågor. De är trötta efter många timmars ideellt arbete. Men trots det är stämningen på topp. För vad gör man inte för det man brinner för? De är glada och intensiva och meningarna flyger över mig som i en flod av entusiasm över att få berätta och nå ut. I kväll har dessutom Fröken Lojals affisch kommit, en vit plansch med 150 namn på unga kvinnliga filmare.Namnen är ett resultat av en aktion som Fröken Lojal gjorde i vintras för att visa hur omfattande intresset är.

– Vi skickade ett mail till tjugo tjejer och bad dem skriva under för att visa att vi finns. Sen bad vi dem sprida informationen vidare. Nu har vi 150 namn och vi får fortfarande in fler, säger Maria Ahlin stolt. Maria Ahlin och Josefins Thillenius mål med Fröken Lojal är inte att uppmuntra till kvotering utan istället få in tjejer i branschen genom att skapa kvalité. Vilket de vill uppnå genom peppning och samarbete. – Vi vet att det finns grymma tjejer där ute och vi vill samla ihop dem, säger Josefin Thillenius. Maria Ahlin håller med och påpekar samtidigt vikten av samarbete och nätverk.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Vi hade aldrig varit där vi är i dag om vi inte hade haft varandra säger hon och påpekar samtidigt fördelarna av personliga möten. Många pratar om att ”göra något för unga”, men var är mötet? Jag har svarat på cirka 100 mail från entusiastiska tjejer och då kan jag också tala för hundra personer, berättar Maria Ahlin. Så intresset för att arbeta med film är stort hos tjejer råder det då ingen tvekan om. Men faktum kvarstår att av de långfilmer som hade premiär förra året så svarade kvinnliga regissörer för mindre än 20 procent. Men var är då den felande länken? Ser det likadant ut på Sveriges film- och TV-skolor? Jag gick själv ut regilinjen vid Institutet för högre TV-utbildning i vintras. I min klass var vi fyra tjejer och tio killar. Var killarna bättre? Eller sökte inte tjejer in till skolan? Jag bestämde mig för att ringa min gamla lärare Martin Hammar för att undersöka saken. Han är mitt uppe i antagningsprocessen till höstterminen och låter trött på rösten.

– Problemet med antagningarna är att det är fler killar som söker och de är ofta äldre och har filmat mer. När vi tar in elever så går vi i första hand på erfarenhet, antagningsproven och lämplighet. Sen har vi märkt att det är oftare som en tjej tackar nej till en plats än vad killar gör, säger Martin Hammar. Han berättar även att antalet sökande till skolans producent- och manusklass ser annorlunda ut.

– Kanske är regissör ett typiskt pojkdrömsyrke, förmågan att kunna styra och bestämma över någon annan, avslutar Martin Hammar. Filmhögskolan vid Göteborgs universitet ser lite annorlunda på saken. Gunilla Burstedt är biträdande rektor och aktiv i jämställdhetsfrågan. Exempelvis är hon med i nätverket Doris, som likt Fröken Lojal försöker få in tjejer i branschen. Gunilla Burstedt håller med om att det är fler killar än tjejer som söker. Men hävdar samtidigt att kvinnorna oftast har bättre ansökningar.

– Tjejerna reflekterar mer över vad de vill ha ut av utbildningen. De är mer undersökande och självreflekterande över film som medier, vilket är något som vi värdesätter. På filmhögskolan har de lyckats uppnå en könsfördelning på hälften tjejer och hälften killar. Men varför det sen saknas tjejer i branschen tror Gunilla Burstedt beror på gamla sociala strukturer.

– Man är barn av sin egen tid där det är en manlig norm som dominerar. Det är lätt för producenter och konsulenter att falla in i en ”trygghetsfälla” och anta att män är bättre, säger Gunilla Burstedt. Filmhögskolan var i vintras ute i ett annorlunda blåsväder. I en kurs för manusskrivande blev samtliga av kursens åtta platser tillsatta av kvinnor. En man som ansåg att han hade likvärdiga meriter kände sig diskriminerad och anmälde fallet till JämO (övervakar att kvinnor och män har lika rättigheter i arbetslivet).

– Det var intressant och han har all rätt att anmäla. Egentligen tycker vi inte om enkönade klasser, men vi i antagningskommittén valde de sju bästa manusen och om det konstnärliga urvalet ser ut på det sättet är det de manusförfattarna som ska antas. Alternativet hade varit att könskvotera och det har vi inte rätt att göra, säger Gunilla Burstedt. Även DI (Dramatiska Institutet) har lyckats uppnå en jämn könsfördelning utan kvotering i filmklasserna. Vid antagningen i vintras sökte 80 kvinnor och 257 män till de fyra platserna på regilinjen. Harald Stjerne, professor i filmmanus och lektor i filmregi på DI tror att det beror på det tekniska i filmbranschen.

– Vad vi har sett är att film för män är ett mer tekniskt nojsande. Det är mer av en nörd- och samlarvärld. Medan det är svårt att hitta kvinnor som är tekniskt intresserade. Det måste man vara eftersom film är tekniskt, säger Harald Stjerne. För att väcka intresset för teknik har DI haft förberedande kurser bara för tjejer.

– Där har vi fått väldigt stort intresse. Men man får inte göra kurser som inriktar sig bara mot en grupp. Så de kurserna måste göras utanför högskolevärlden, avslutar Harald Stjerne. Hur upplever då produktionsbolagen situationen? Marianne Gray är dramachef för Jarowskij. Hon hoppas på en jämnare fördelning i branschen utan att behöva ta till kvotering.

– Vi vill ha in fler kvinnor men arbetar alltid för produktionens bästa. Kvotering gynnar inte kvinnorna, vi bör istället inspirera kvinnor att ta mer plats, säger Marianne Gray. Hon tycker att nätverk, som Fröken Lojal, är ett bra forum.

– Det är jättebra att jobba på olika nivåer säger Marianne Gray och tillägger att det redan i dag börjar bli fler kvinnor i ledande positioner. Om man lyfter ögonen från regissörerna är det många manusförfattare och producenter som är kvinnor. Och de sätter ju stort avtryck på historierna, säger Marianne Gray.

Carin-Maria Dahlberg

Ur arkivet

view_module reorder

Konung i rike

Simulerat körverk för fem ostämda fioler, en småskev viola, en vinbestänkt cello och en rostig trombon (Pjäsen är huvudsaken)  En konung äger smala händer En konung äger små ögon En dag går konungen ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 03 augusti, 2009

Ett rebelliskt kvinnligt ego i artonhundratalets kultur-Sverige

Wendela Hebbe.Wendela Hebbe tillhör tveklöst en av 1800-talets i särklass mest fascinerande och mer fängslande personligheter. Det lite gäckande och gåtfullt tillbakadragna i hennes väsen har lett till att hon ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 04 augusti, 2008

”Ögat med vilket jag ser Gud är samma öga med vilket Gud ser…

Bangalore – 8,5 miljoner invånare; snudd på hela Sveriges befolkning koncentrerad i ett stadsområde. Bangalore är en av Asiens snabbast växande städer och utgör basen för Indiens IT-teknologi, varefter staden ...

Av: Pontus Bergmark | Essäer om religionen | 12 december, 2011

Religiösa visioner och mystik erfarenhet

Altarbild. Tempera på duk, serie 187-1Hilma af Klint (1864-1944) och Violet Tengberg (f.1920) är två svenska konstnärer som har fått internationell uppmärksamhet men som inte blivit speciellt uppmärksammade i Sverige ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 09 februari, 2009

Simon O. Pettersson 

Deklassering

En ny lång novell av Simon O. Pettersson 

Av: Simon O. Pettersson | Utopiska geografier | 18 augusti, 2017

Veckan från hyllan,vecka 29- 2012

Den förträfflige rumänske författaren Mircea Cartarescu har skrivit ett debattinlägg, bland annat publicerat i Det Stora Svenska Morgonbladet, där han kommenterar situationen i Rumänien. Rubriken är ”Den rumänska nationen är ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 14 juli, 2012

Omöjlig intervju. Bertil Falk intervjuar Jane Austen

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 14 april, 2012

Alice Petrén

Frankrike och Algeriet – oupplösliga band och olösliga konflikter

Elisabeth Tegelberg om Alice Petréns nya bok om relationerna mellan Frankrike och Algeriet

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 11 juli, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.