Thomas Hardy. Sammanstötningen (rader när Titanic gick under)

Efter oceanångaren Titanics undergång i april 1912 organiserades insamlingar till stöd för de överlevande. Thomas Hardy ombads att medverka med en dikt till en sådan insamling, och skrev då The ...

Av: Thomas Hardy | 11 april, 2014
Kulturreportage

Lärdomsgiganten - Henrik Schück

Henrik Schück var i alla avseenden en gigant, obegripligt produktiv under hela sitt långa liv och överväldigande kunnig. Ingen svensk lärd eller humanistisk vetenskapsman kan - varken då eller nu ...

Av: Crister Enander | 07 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Senmoderniteten. Del 2

Det desillusjonerte menneske Del 1 ble avrundet med at jeg snakket om Internett, som er en bra ordning, i og med at via nettet er det ganske enkelt å oppdage svindel ...

Av: Thor Olav Olsen | 25 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

Du är tillämpningen – Johan von Fritz, dikter och prosa.

Jag heter Johan von Fritz, von är inte riktigt på riktigt. Är 29 år gammal och bor på Gotland. Har skrivit sen jag var liten, på något sätt rättfärdigar skrivandet ...

Av: Johan von Fritz | 27 februari, 2012
Utopiska geografier

På jakt efter kvinnliga regissörer



På jakt efter kvinnliga regissörer

 Maria Ahlin och Josefin Thillius
Maria Ahlin och Josefin Thillius

Filmbranschen har länge varit en patriarkatisk djungel, där kvinnor i ledande positioner har lyst med sin frånvaro. Problemet uppmärksammades, och när Svenska Filminstitutet skulle förnya filmavtalet förra året skrevs ett krav in att år 2009 bör 40 procent av de ledande positionerna i filmbranschen vara representerade av kvinnor. Nu har det gått över ett år sedan avtalet skrevs, men har det blivit någon förändring?

– För att leverera en bra produkt så krävs samarbete och man måste öppna sitt sinne. Vi ska inte slå oss till en plats men det är svårt att springa i motvind, säger Maria Ahlin. Hon har tillsammans med Josefin Thillenius grundat Fröken Lojal, ett nystartat nätverk för unga kvinnliga filmare som vill ta sin plats i filmbranschen.

Klockan är närmare halv elva på kvällen och jag sitter i soffan hemma hos Maria Ahlin tillsammans med Josefin Thillenius och diskuterar film och genusfrågor. De är trötta efter många timmars ideellt arbete. Men trots det är stämningen på topp. För vad gör man inte för det man brinner för? De är glada och intensiva och meningarna flyger över mig som i en flod av entusiasm över att få berätta och nå ut. I kväll har dessutom Fröken Lojals affisch kommit, en vit plansch med 150 namn på unga kvinnliga filmare.Namnen är ett resultat av en aktion som Fröken Lojal gjorde i vintras för att visa hur omfattande intresset är.

– Vi skickade ett mail till tjugo tjejer och bad dem skriva under för att visa att vi finns. Sen bad vi dem sprida informationen vidare. Nu har vi 150 namn och vi får fortfarande in fler, säger Maria Ahlin stolt. Maria Ahlin och Josefins Thillenius mål med Fröken Lojal är inte att uppmuntra till kvotering utan istället få in tjejer i branschen genom att skapa kvalité. Vilket de vill uppnå genom peppning och samarbete. – Vi vet att det finns grymma tjejer där ute och vi vill samla ihop dem, säger Josefin Thillenius. Maria Ahlin håller med och påpekar samtidigt vikten av samarbete och nätverk.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Vi hade aldrig varit där vi är i dag om vi inte hade haft varandra säger hon och påpekar samtidigt fördelarna av personliga möten. Många pratar om att ”göra något för unga”, men var är mötet? Jag har svarat på cirka 100 mail från entusiastiska tjejer och då kan jag också tala för hundra personer, berättar Maria Ahlin. Så intresset för att arbeta med film är stort hos tjejer råder det då ingen tvekan om. Men faktum kvarstår att av de långfilmer som hade premiär förra året så svarade kvinnliga regissörer för mindre än 20 procent. Men var är då den felande länken? Ser det likadant ut på Sveriges film- och TV-skolor? Jag gick själv ut regilinjen vid Institutet för högre TV-utbildning i vintras. I min klass var vi fyra tjejer och tio killar. Var killarna bättre? Eller sökte inte tjejer in till skolan? Jag bestämde mig för att ringa min gamla lärare Martin Hammar för att undersöka saken. Han är mitt uppe i antagningsprocessen till höstterminen och låter trött på rösten.

– Problemet med antagningarna är att det är fler killar som söker och de är ofta äldre och har filmat mer. När vi tar in elever så går vi i första hand på erfarenhet, antagningsproven och lämplighet. Sen har vi märkt att det är oftare som en tjej tackar nej till en plats än vad killar gör, säger Martin Hammar. Han berättar även att antalet sökande till skolans producent- och manusklass ser annorlunda ut.

– Kanske är regissör ett typiskt pojkdrömsyrke, förmågan att kunna styra och bestämma över någon annan, avslutar Martin Hammar. Filmhögskolan vid Göteborgs universitet ser lite annorlunda på saken. Gunilla Burstedt är biträdande rektor och aktiv i jämställdhetsfrågan. Exempelvis är hon med i nätverket Doris, som likt Fröken Lojal försöker få in tjejer i branschen. Gunilla Burstedt håller med om att det är fler killar än tjejer som söker. Men hävdar samtidigt att kvinnorna oftast har bättre ansökningar.

– Tjejerna reflekterar mer över vad de vill ha ut av utbildningen. De är mer undersökande och självreflekterande över film som medier, vilket är något som vi värdesätter. På filmhögskolan har de lyckats uppnå en könsfördelning på hälften tjejer och hälften killar. Men varför det sen saknas tjejer i branschen tror Gunilla Burstedt beror på gamla sociala strukturer.

– Man är barn av sin egen tid där det är en manlig norm som dominerar. Det är lätt för producenter och konsulenter att falla in i en ”trygghetsfälla” och anta att män är bättre, säger Gunilla Burstedt. Filmhögskolan var i vintras ute i ett annorlunda blåsväder. I en kurs för manusskrivande blev samtliga av kursens åtta platser tillsatta av kvinnor. En man som ansåg att han hade likvärdiga meriter kände sig diskriminerad och anmälde fallet till JämO (övervakar att kvinnor och män har lika rättigheter i arbetslivet).

– Det var intressant och han har all rätt att anmäla. Egentligen tycker vi inte om enkönade klasser, men vi i antagningskommittén valde de sju bästa manusen och om det konstnärliga urvalet ser ut på det sättet är det de manusförfattarna som ska antas. Alternativet hade varit att könskvotera och det har vi inte rätt att göra, säger Gunilla Burstedt. Även DI (Dramatiska Institutet) har lyckats uppnå en jämn könsfördelning utan kvotering i filmklasserna. Vid antagningen i vintras sökte 80 kvinnor och 257 män till de fyra platserna på regilinjen. Harald Stjerne, professor i filmmanus och lektor i filmregi på DI tror att det beror på det tekniska i filmbranschen.

– Vad vi har sett är att film för män är ett mer tekniskt nojsande. Det är mer av en nörd- och samlarvärld. Medan det är svårt att hitta kvinnor som är tekniskt intresserade. Det måste man vara eftersom film är tekniskt, säger Harald Stjerne. För att väcka intresset för teknik har DI haft förberedande kurser bara för tjejer.

– Där har vi fått väldigt stort intresse. Men man får inte göra kurser som inriktar sig bara mot en grupp. Så de kurserna måste göras utanför högskolevärlden, avslutar Harald Stjerne. Hur upplever då produktionsbolagen situationen? Marianne Gray är dramachef för Jarowskij. Hon hoppas på en jämnare fördelning i branschen utan att behöva ta till kvotering.

– Vi vill ha in fler kvinnor men arbetar alltid för produktionens bästa. Kvotering gynnar inte kvinnorna, vi bör istället inspirera kvinnor att ta mer plats, säger Marianne Gray. Hon tycker att nätverk, som Fröken Lojal, är ett bra forum.

– Det är jättebra att jobba på olika nivåer säger Marianne Gray och tillägger att det redan i dag börjar bli fler kvinnor i ledande positioner. Om man lyfter ögonen från regissörerna är det många manusförfattare och producenter som är kvinnor. Och de sätter ju stort avtryck på historierna, säger Marianne Gray.

Carin-Maria Dahlberg

Ur arkivet

view_module reorder
Sångaren Rickard Söderberg vill ta opera till lyssnarnas vardagsrum. Foto: Christian Andersson.

Operahuset med Rickard Söderberg

”Operan är en av de häftigaste upplevelserna man kan ha. Jag bryr mig inte om alla normer som förknippas med den, kom i skitiga kläder, sitt med din mobil om ...

Av: Linda Bönström | Musikens porträtt | 04 april, 2016

Marxismen och marknaden: Del III

Marxismens problem är att marknadskrafterna kunde smälta ner dess kritik och göra den till del av sitt maskineri. Den kritiska konsten blev insugen i varuutbudet och prissatt efter principen om ...

Av: Anton Stigermark | Agora - filosofiska essäer | 13 februari, 2014

Livet er om det vi trenger

Forord   Artikkelen min danner innledning til Livet med filosofi, der jeg allerede har planlagt at prosjektet skal bestå av følgende artikler, som jeg har gitt disse navn: Biologisk liv, Biografisk liv ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 maj, 2014

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | Essäer om samhället | 04 augusti, 2007

Leipzig en kulturstad

20 mil söder om Berlin – 1,5 timme med snabbtåg – ligger ett veritabelt Mecka för den kulturintresserade: halvmiljonstaden Leipzig. Jag minns hösten 1989: varje vecka gick hundratusentals leipzigbor ut på ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 21 november, 2013

Robotens sporadiska dans tillbaka mot framtiden

Moderna museets konstår 2014 i Stockholm inleds med utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”, som visas 22 januari - 27 april 2014. Vid sekelskiftet 1800/1900 hade moderniseringen av västvärlden inletts ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 31 januari, 2014

Är höga klackar och chica fransyskor förenliga med den gröna vägen?

Det var en av frågorna jag ställde mig under denna miljövänliga vår vi har haft i Paris, med utställningar, konferenser och mässor. Miljöfrågorna verkar ha blivit trendiga i Frankrike. Att ...

Av: Anne Edelstam | Reportage om politik & samhälle | 12 juni, 2009

Två röda systrar

Hella WuolijokiHella Wuolijoki var exceptionell både som människa och konstnär. Hon beskrev sig själv som ett "smått underligt djur som inte låter sig placeras i någon fålla". Hon var en ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.