Carsten Palmer Schale

Carsten Schale - 16 dikter (till TD)

Carsten Palmer Schale är främst dr. i sociologi och forskare och författare i filosofi, men har under de senaste 25 åren sysslat alltmer med skönlitteratur (där han också har universitetsutbildning) ...

Av: Carsten Palmer Schale | 14 september, 2015
Utopiska geografier

Peter Nilsons deus ex machina

Peter Nilson (1937-1998) började under 1960-talet att studera i Uppsala, först matematik, därefter teoretisk fysik, estetik, idé- och lärdomshistoria och astronomi. Från 1977 var Peter Nilson författare på heltid inom ...

Av: Göran af Gröning | 03 juni, 2014
Litteraturens porträtt

Bob Dylan, människor och myter

Sommaren 2009 stoppades en man av polis i Long Branch, New Jersey. Regnet vräkte ner. Mannen stoppades efter att en boende i området hade ringt polisen och berättat om en ...

Av: Björn Augustson | 09 mars, 2012
Essäer om musik

Rolf Zandén – dikter i naturen

Rolf Zandén. Född 1945 och bosatt i Karlstad, har nästan alltid skrivit dikter; givit ut 7 egna diktsamlingar samt deltagit i en del antologier, nu senast i höstas i en ...

Av: Rolf Zandén | 16 april, 2012
Utopiska geografier

På jakt efter kvinnliga regissörer



På jakt efter kvinnliga regissörer

 Maria Ahlin och Josefin Thillius
Maria Ahlin och Josefin Thillius

Filmbranschen har länge varit en patriarkatisk djungel, där kvinnor i ledande positioner har lyst med sin frånvaro. Problemet uppmärksammades, och när Svenska Filminstitutet skulle förnya filmavtalet förra året skrevs ett krav in att år 2009 bör 40 procent av de ledande positionerna i filmbranschen vara representerade av kvinnor. Nu har det gått över ett år sedan avtalet skrevs, men har det blivit någon förändring?

– För att leverera en bra produkt så krävs samarbete och man måste öppna sitt sinne. Vi ska inte slå oss till en plats men det är svårt att springa i motvind, säger Maria Ahlin. Hon har tillsammans med Josefin Thillenius grundat Fröken Lojal, ett nystartat nätverk för unga kvinnliga filmare som vill ta sin plats i filmbranschen.

Klockan är närmare halv elva på kvällen och jag sitter i soffan hemma hos Maria Ahlin tillsammans med Josefin Thillenius och diskuterar film och genusfrågor. De är trötta efter många timmars ideellt arbete. Men trots det är stämningen på topp. För vad gör man inte för det man brinner för? De är glada och intensiva och meningarna flyger över mig som i en flod av entusiasm över att få berätta och nå ut. I kväll har dessutom Fröken Lojals affisch kommit, en vit plansch med 150 namn på unga kvinnliga filmare.Namnen är ett resultat av en aktion som Fröken Lojal gjorde i vintras för att visa hur omfattande intresset är.

– Vi skickade ett mail till tjugo tjejer och bad dem skriva under för att visa att vi finns. Sen bad vi dem sprida informationen vidare. Nu har vi 150 namn och vi får fortfarande in fler, säger Maria Ahlin stolt. Maria Ahlin och Josefins Thillenius mål med Fröken Lojal är inte att uppmuntra till kvotering utan istället få in tjejer i branschen genom att skapa kvalité. Vilket de vill uppnå genom peppning och samarbete. – Vi vet att det finns grymma tjejer där ute och vi vill samla ihop dem, säger Josefin Thillenius. Maria Ahlin håller med och påpekar samtidigt vikten av samarbete och nätverk.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Vi hade aldrig varit där vi är i dag om vi inte hade haft varandra säger hon och påpekar samtidigt fördelarna av personliga möten. Många pratar om att ”göra något för unga”, men var är mötet? Jag har svarat på cirka 100 mail från entusiastiska tjejer och då kan jag också tala för hundra personer, berättar Maria Ahlin. Så intresset för att arbeta med film är stort hos tjejer råder det då ingen tvekan om. Men faktum kvarstår att av de långfilmer som hade premiär förra året så svarade kvinnliga regissörer för mindre än 20 procent. Men var är då den felande länken? Ser det likadant ut på Sveriges film- och TV-skolor? Jag gick själv ut regilinjen vid Institutet för högre TV-utbildning i vintras. I min klass var vi fyra tjejer och tio killar. Var killarna bättre? Eller sökte inte tjejer in till skolan? Jag bestämde mig för att ringa min gamla lärare Martin Hammar för att undersöka saken. Han är mitt uppe i antagningsprocessen till höstterminen och låter trött på rösten.

– Problemet med antagningarna är att det är fler killar som söker och de är ofta äldre och har filmat mer. När vi tar in elever så går vi i första hand på erfarenhet, antagningsproven och lämplighet. Sen har vi märkt att det är oftare som en tjej tackar nej till en plats än vad killar gör, säger Martin Hammar. Han berättar även att antalet sökande till skolans producent- och manusklass ser annorlunda ut.

– Kanske är regissör ett typiskt pojkdrömsyrke, förmågan att kunna styra och bestämma över någon annan, avslutar Martin Hammar. Filmhögskolan vid Göteborgs universitet ser lite annorlunda på saken. Gunilla Burstedt är biträdande rektor och aktiv i jämställdhetsfrågan. Exempelvis är hon med i nätverket Doris, som likt Fröken Lojal försöker få in tjejer i branschen. Gunilla Burstedt håller med om att det är fler killar än tjejer som söker. Men hävdar samtidigt att kvinnorna oftast har bättre ansökningar.

– Tjejerna reflekterar mer över vad de vill ha ut av utbildningen. De är mer undersökande och självreflekterande över film som medier, vilket är något som vi värdesätter. På filmhögskolan har de lyckats uppnå en könsfördelning på hälften tjejer och hälften killar. Men varför det sen saknas tjejer i branschen tror Gunilla Burstedt beror på gamla sociala strukturer.

– Man är barn av sin egen tid där det är en manlig norm som dominerar. Det är lätt för producenter och konsulenter att falla in i en ”trygghetsfälla” och anta att män är bättre, säger Gunilla Burstedt. Filmhögskolan var i vintras ute i ett annorlunda blåsväder. I en kurs för manusskrivande blev samtliga av kursens åtta platser tillsatta av kvinnor. En man som ansåg att han hade likvärdiga meriter kände sig diskriminerad och anmälde fallet till JämO (övervakar att kvinnor och män har lika rättigheter i arbetslivet).

– Det var intressant och han har all rätt att anmäla. Egentligen tycker vi inte om enkönade klasser, men vi i antagningskommittén valde de sju bästa manusen och om det konstnärliga urvalet ser ut på det sättet är det de manusförfattarna som ska antas. Alternativet hade varit att könskvotera och det har vi inte rätt att göra, säger Gunilla Burstedt. Även DI (Dramatiska Institutet) har lyckats uppnå en jämn könsfördelning utan kvotering i filmklasserna. Vid antagningen i vintras sökte 80 kvinnor och 257 män till de fyra platserna på regilinjen. Harald Stjerne, professor i filmmanus och lektor i filmregi på DI tror att det beror på det tekniska i filmbranschen.

– Vad vi har sett är att film för män är ett mer tekniskt nojsande. Det är mer av en nörd- och samlarvärld. Medan det är svårt att hitta kvinnor som är tekniskt intresserade. Det måste man vara eftersom film är tekniskt, säger Harald Stjerne. För att väcka intresset för teknik har DI haft förberedande kurser bara för tjejer.

– Där har vi fått väldigt stort intresse. Men man får inte göra kurser som inriktar sig bara mot en grupp. Så de kurserna måste göras utanför högskolevärlden, avslutar Harald Stjerne. Hur upplever då produktionsbolagen situationen? Marianne Gray är dramachef för Jarowskij. Hon hoppas på en jämnare fördelning i branschen utan att behöva ta till kvotering.

– Vi vill ha in fler kvinnor men arbetar alltid för produktionens bästa. Kvotering gynnar inte kvinnorna, vi bör istället inspirera kvinnor att ta mer plats, säger Marianne Gray. Hon tycker att nätverk, som Fröken Lojal, är ett bra forum.

– Det är jättebra att jobba på olika nivåer säger Marianne Gray och tillägger att det redan i dag börjar bli fler kvinnor i ledande positioner. Om man lyfter ögonen från regissörerna är det många manusförfattare och producenter som är kvinnor. Och de sätter ju stort avtryck på historierna, säger Marianne Gray.

Carin-Maria Dahlberg

Ur arkivet

view_module reorder

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

The conductor by Percival. Detail

Who is a Human Being in Time’s Play? By Percival

Who is asleep, who is awake, in our busy business life, where we hope to rediscover a lost paradise?

Av: Percival | Utopiska geografier | 05 Maj, 2016

“The elitism of talent and the tyranny of appearance”

En romantiskt sinnad kan kalla det för skönhet, en pragmatiker kan benämna det estetik; det finns en mängd olika beteckningar för konstens självändamål. Oavsett ordval torde framgå för varje normalt ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om konst | 26 december, 2017

Å leve i forbindelsen. Del II

I filosofi er forståelse det basale Det er ikke alltid slik at jeg forstår det jeg selv har uttrykt, og når det er slik at jeg har vansker med å forstå ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 oktober, 2012

Häxorna, inkvisitionen och Camus dröm om Arkadien

Förnuftsmässigt vet vi och via socialantropologin har vi lärt oss att trolldom förekommit, förekommer och kommer förekomma i alla samhällsformer, under varje religiös täckmantel. Redan Romarrikets kejsare Constantinus (337-336 f.Kr.) ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 22 januari, 2009

Sentrale element i oldtidens filosofi: Fra Platon til Plotin

Det er svært mye som ikke er en reell opsjon for meg som filosof, som for eksempel at jeg ikke kan overta de gamle grekernes allmenne forestillingsverden. med dens mange ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 augusti, 2010

En avsevärd del av mig är inte här. Intyervju med Ulrika Nielsen

Vitt dis över strömmen och mellan husen i Gamla stan. Det hänger julgranspynt i skyltfönstret till en affär som ännu inte har öppnat och utanför cafét tar hon av sig ...

Av: Jessica Poikkijoki | Litteraturens porträtt | 14 december, 2010

Ezra Pound

Dag Hammarskjölds stora insats för poesin: frigivningen av Ezra Pound

I Dag Hammarskjölds magnifika livsverk finns ett lite udda inslag. Under sin tid som generalsekreterare för FN engagerade han sig under många år för en av patienterna på sinnessjukhuset St ...

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 28 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.