TV-serien Morran och Tobias, Foto: SVT

Skrattet vid ensamhetens avgrund

Mathias Jansson har hittat parallellerna mellan SVT:s komedisuccé "Morran och Tobias" och andra tragikomiska radarpar genom TV-historien. Många av komediserierna bygger i grunden på djupa existentiella frågor om mänsklig utsatthet ...

Av: Mathias Jansson | 04 november, 2015
Media, porträtt

Guds död, människans bankrutt och den kreativa subversionens metamorfoser - En essä om…

Finns det böcker som kan spränga hela folkhemska helyllebibliotek åt helvete? Nästan alla torde väl förneka att något sådant vore möjligt; dessvärre kanske de har rätt. Om något aldrig förut ...

Av: Nikanor Teratologen | 11 mars, 2011
Essäer om litteratur & böcker

"Jag var inte toastmaster åt någon generation" - Bob Dylan och livet fram…

"Jo", börjar jag försiktigt, "Bob Dylan fyller sjuttio år den 24: e maj, tror du att jag kan få in något om det?". När redaktören svarar javisst blir jag smått ...

Av: Linda Bönström | 24 maj, 2011
Kulturreportage

Anna Fredén. En dikt

Jag är en typisk sängskrivare som helst läser Ann Jäderlund och Pia Tafdrup. När min man sitter med hörlurarna på för att lyssna och skriva så ligger jag i sängen med ...

Av: Anna Fredén. | 06 oktober, 2014
Utopiska geografier

Nationaldagen – bakgrund och dagsform



Du gamla Du fria

Om man idag frågar varför vi firar Sveriges nationaldag den 6 juni kan märkliga svar fås, t.ex.: Har inte det med Vasaloppet att göra? Men förresten, det äger ju rum på vintern…Eller: Var det inte då ett krig tog slut? Visst kan man säga att de två fenomenen har med varandra att göra, men något långsökt är det onekligen. Gustav Vasas val till kung och regeringsformen 1809, båda händelserna kopplade till den 6 juni är den officiella förklaringen till varför denna dag ska firas som nationaldag; sedan år 2005 även som en röd dag; annandag pingst fick stå tillbaka. Men hur ser vi svenskar på vår nationaldag och vilka känslor väcker den?

 

När tanken på en nationaldag på allvar tog sig uttryck i slutet av 1800-talet hade nationalismen allt starkare växt sig in i folks medvetande. Artur Hazelius, Skansens och Nordiska museets skapare, bidrog till att den 6 juni blev valet för firande. Det förekom även förslag på den 6 november (Gustav II Adolf:s dödsdag )och 30 november ( Karl II:s dödsdag). Ett hett alternativ var midsommardagen, inte utan anledning. Avslutning av vårens och försommarens arbete och förväntan inför skörden liksom folktro var viktiga argument för ett sådant val. Midsommar omtalas för övrigt redan i de isländska kungasagorna och beskrivs hos Olaus Magnus på 1550-talet. Länge var midsommarfirande ett viktigt inslag på våra regementen. Även i våra dagar är midsommar, enligt många, den dag och den tid som passar allra bäst att utses som vårt lands valda högtidsdag för nationell samling och svenskhet.  

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Somliga störs av viljan att fira en kung, som inte längre är så allmänt känd för sin person och sina gärningar. Inte heller en gammal regeringsform är så imponerande att framhålla. Kanske kan vi därvidlag skylla på den historielöshet som mer och mer griper omkring sig men det är nog inte hela sanningen. Känslor för en nation kommer inte automatiskt genom firande av dagar och traditioner som dessutom kan tyckas vara något stela och ibland underliga. Högtidstal, parader, flagghyllningar, folkdräkter och folkdanser i all ära men kan de idag frammana känslor av samhörighet och djupare känslor för fosterlandet? På många håll får även invandrares kulturer och traditioner plats vid firandet men en helt lyckad blandning av det ”svenska” och det ”nya”, som alla är nöjda med, tycks vara svår att skapa.

Så detta med midsommar: Små grodorna kan man inte tycka illa om men så väldigt känslomässigt stämningshöjande är de inte. Dansen kring majstången är inte heller för alla höjden av lycka och medför inte nödvändningsvis inkännande med nationen och landsmännen. Svenskhet: Vad är det? Redan år 1689 skrevs i Björksäter i Västergötland: ”Blev förbudit att uppsätta Midsommarstänger, att det elaka lefwernet ungdomen der wid plägar bruka, måtte förbådas och avskaffa.” Tankar åt det hållet rör sig idag i mångas huvuden. I alla fall vill nog inte folk i allmänhet att svenskhet enbart ska förknippas med ”att supa till”.

En dröm är att alla svenskar ska kunna känna att nationen och nationaldagen är något värdefullt att samlas kring - utan chauvinistiska baktankar. Skulle inte Erik Hamrén kunna ta en stunds sångträning inför landskamperna och mellan taktiksnack och offsideövningar träna spelarna att sjunga Du gamla, du fria, förvisso inte världens vackraste nationalhymn, men dock den vi nu har. Det är inte bara Zlatan som håller igen. Kanske vill spelarna självkritiskt bespara publiken från att lyssna till oskolade sångröster men ändå: Det skulle se snyggt ut med ett gäng, med olika bakgrund och hudfärg, men som svenskar, gemensamt ville visa sitt land vördnad.

Vårt fina land med demokrati och välstånd är värt att uppskattas efter förtjänst och stor uppslutning och värdigt firande på nationaldagen. Vi bör vara glada och tacksamma över att få leva i Sverige och visa detta i handling, inte minst denna dag. Det är de som byggt detta land värda.

Kurt Bäckström

 

Ur arkivet

view_module reorder

sista_kväll erotik

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 november, 2012

Sannheten

Innledning I uminnelige tider har så vel lek som lærd undret seg over hva som menes med ‘sannhet’ og hva for egenskaper, eller kvaliteter, som gjør at en kan hevde om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 september, 2014

Experimentmässor, igenkänning och julgåvor

Med start på Första söndagen i Advent, alltså den 2 december, kan Svenska kyrkans nya försöksordningar för mässan komma att användas. Ett antal församlingar har fått ansöka om att bli ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 26 oktober, 2012

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

Free your mind – and the rest will follow

  foto: Henriette Lykke Free your mind – and the rest will follow Sedan drygt femtio år tillbaka har den japanska dansformen Butoh fascinerat sin publik. Butoh är konsten att sudda ut kroppens ...

Av: Johanna Wilkens | Konstens porträtt | 14 augusti, 2007

Remember Manhattan

  Silence (over Manhattan) A black September shadow cloaks the dawn,The City’s once white teeth now rotting stumps,Midst choking dusty embers ether-borne,Its shrunken soundless heart now barely pumps.Infernos upon retribution rise,Fanaticism maddening ...

Av: Guido Zeccola | Allmänna reportage | 11 september, 2011

Who is Charlie?

Alla begrepp flyter in i varandra. Ingenting är längre vad det brukade vara och ingenting är heller hur det ser ut att vara.

Av: Niklas Anderberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 december, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.