Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Svensk lagstiftning bidrar till samiska kvinnors underordning



I en kojaDet finns knappast någon forskning som behandlar levnadsvillkoren för vår urbefolkning, de svenska samerna under det senaste århundradet. Kunskapen om kvinnor och mäns jämställdhet i denna folkgrupp är mager. Under sagda tidsperiod har såväl förutsättningarna som villkoren för både renskötande samer och andra samer i hög grad genomgått stora förändringar. Industrier som gruvdrift, skogsbruk, vattenkraft och turism har medfört att samerna och deras renar har trängts samman på mindre ytor. Ny teknik och effektivisering av renskötseln har hjälpt till att hålla rennäringen lönsam, något som samtidigt medfört att allt färre personer kunnat ägna sig åt rennäringen.

Som en konsekvens av detta har före detta renskötande samer, speciellt de samiska kvinnorna, tvingats byta yrke och arbetar nuförtiden i det svenska samhället. I dagens Sverige ägnar sig knappast några kvinnor åt aktiv renskötsel, något som var vanligt på aderton- och nittonhundratalen.

Andrea Amft forskar vid Institutionen för arkeologi och samiska studier vid Umeå universitet. Hennes doktorsavhandling handlar om ”Sápmi i förändringens tid: En studie av svenska samers levnadsvillkor under 1900-talet ur ett genus- och etnicitetsperspektiv”.

Av hennes forskning framgår att rennäringen och därmed den ekonomiska och politiska makten bland samerna har maskuliniserats. Utvecklingen har skett både inom det samiska samhället och till följd av myndigheters behandling av samer. Andrea Amft jämför renbeteslagen med flera hundra år gamla lagar om hur jordegendom gått i arv.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Även i 1971 års rennäringslag återkommer rester från gamla lagar som förkastats i modern tid. 1971 blev lagen i och för sig formellt könsneutral genom att kvinnorna inte längre miste sina privilegier om de gifte sig med en man utan privilegier. Men i praktiken underordnas kvinnorna männen genom att de sällan blir fulla medlemmar i samebyn där alla ekonomiska beslut tas. Makten bygger nämligen på hur många renar man har. Om det finns renar som hör till andra i familjen än den aktivt renskötande - i praktiken mannen - tillfaller de den aktivt renskötande medlemmen i samebyn.”

Man kan fråga sig på vilka grunder lagarna har tillkommit.

“I splittringen som finns i dag mellan renskötande och ickerenskötande samer har lappväsendet haft en mycket stor påverkan” säger docent Patrik Lantto1, CeSam, i en intervju med  Camilla Andersson, Samiskt informationscentrum om hans bok om Lappväsendet. “Lappfogdarna bedrev aktivt en politik för att renodla vem som skulle betraktas som renskötare och vem som skulle få vara medlem i samebyn. Folk uteslöts från medlemskap i samebyn när fogdarna ville få bort alla som man menar inte kunde försörja sig på renskötseln. Eftersom lappfogdarna ville konservera systemet, förhindrade de alla möjligheter till reformer för att stärka samernas ställning. Fogdarna har bidragit till att den svenska samepolitiken utvecklats mycket långsamt och att det funnits ett väldigt motstånd mot att acceptera samiska förslag till reformer. Och det är påtagligt att vissa strukturer från lappväsendet finns kvar i rennäringsförvaltningen av i dag”, säger han.

flagganKopplingen mellan samer och renar är stark. Den samiska renskötseln återspeglar samernas levnadssätt. De äger renarna, arbetar och lever tillsammans med familj och släktingar.

Plats och identitet är en enhet.

Målet är inte maximal köttproduktion och personlig rikedom. Allt ska återgå till naturen. Det är den bilden av "samen" som målas upp i lagar och myndighetsföreskrifter.

Länge försökte staten förhindra att de nomadiserande samerna blev bofasta. ”Lapp ska vara lapp! De står utanför det ”svenska”, är okunniga och oskyldiga med barns egenskaper”mässade sociologen och högermannen Adrian Molin (1880 – 1942) och kyrkoherden Gustaf Lundgren (1893 – 1954).

Men det finns och har alltid funnits samer som ägnat sig åt annat än renskötsel. Gruv- och kraftindustrin betydde och betyder ju ödeläggelse av renbetesland och jaktmarker. Dessutom beslagtogs all mark som inte odlades och blev kronomark.

Vid tiden för nationsbygget blev kolonisationen med nybyggare viktig. Majoriteten av nybyggarna var på 1800-talet av samesläkt. Skogssamerna har livnärt sig på fiske, jakt och boskapsskötsel. Tyvärr har de inte haft samma status som renskötande samer eftersom de särskilda samerättigheterna enbart knutits till renskötseln. ”Same är den som arbetar och livnär sig på renskötsel!” Denna svenska lagstiftning har medfört osämja samerna emellan.

Gällande renskötseln och rättigheterna har sedan slutet av 1800-talet följande lagar införts:

1886: Lagstadgad renskötselrätt samt jakt- och fiskerättigheter gäller på obegränsad tid.
1898: Revidering, byordning infördes.
1928: Lappbyarnas självständighet krossades. Renskötsel tillkom endast person av samisk härkomst om släkten arbetat med renskötsel av urminneshävd 90 år före 1972 .
1971: Samebyn blev ekonomisk förening, d.v.s juridisk person med styrelse

skolbarn”De samiska hushållen som sysslade med renskötsel runt förra sekelskiftet var funktionellt organiserade - alla hade en väl definierad uppgift, även barnen. Männen ägnade sig åt den aktiva renskötseln och kvinnorna styrde över hushållet. Barnen uppfostrades av både männen och kvinnorna, men till de olika uppgifter pojkarna och flickorna skulle utföra när de blev äldre. Även om kvinnorna inte ägnade sig åt den tyngsta delen av renskötseln så fanns de med i arbetet runt omkring. Det fanns också kvinnor som hade renskötselrätt, vilket gav dem andra privilegier som rätten att fiska och jaga. Om de ägde en renhjord hade de också ekonomisk makt i samebyarna”, konstaterar Andrea Amft.

Historiskt sett har det samiska samhället i grunden varit jämställt. Kvinnorna har haft en stark ställning, men denna balans har förskjutits. Det har funnits flera samekvinnor vars mod och framåtanda har satt spår i historien. En av dem var Maria Magdalena Mathsdotter, som 1864 skidade från Vilhelminatrakten till Stockholm för att be kung Karl XV om hjälp att grunda skolor och skolhem för samiska barn. Hon blev mottagen vid hovet och av flera stadsråd. Hon lyckades med Svenska Missionssällskapets hjälp utverka sju skolor i Lappland, efter några år återstod fyra. År 1866 genomförde hon sin andra resa till Stockholm, något som resulterade i att odlingsgränsen fastställdes i lag 1871. Se även http://urplay.se/Produkter/174398-En-bok-en-forfattare-Maria-Magdalena-Mathsdotter?play_category=kultur+och+historia.

Renbeteslagen 1928 betydde i praktiken en avsevärd försämring för samer i allmänhet. I synnerhet medförde den en diskriminering av kvinnor vad gäller renskötseln. I rättslig mening fick efter år 1928 endast en renskötande person betrakta sig som same. Beteckningen ”same” avser därmed en yrkesgrupp, ingenting annat! De flesta andra samer, nämligen de som utövade andra yrken, exkluderades därmed från de samiska rättigheterna.

Om en kvinna gifte sig med en man som inte hade samma rättigheter, förlorade kvinnorna sina rättigheter och därmed sin renhjord. Om en samisk man däremot ingick giftermål med en kvinna utan privilegier gällde inte lagen på samma vis. Genom denna underordning av kvinnorna garanterade staten att privilegierna inte överfördes till icke-samiska män. Renskötseln stannade inom det samiska samhället genom att förstärka den manliga dominansen. Den rättsliga statusen blev genom 1928-års lagstiftning direkt beroende av civilstånd och tydligt diskriminerande för kvinnors del.

År 1971 trädde en ny rennäringslag i kraft, en lagstiftning som tydligt präglades av moderniseringstankar och rationaliseringssträvanden där renskötseln framförallt skulle styras mot lönsamhet. Rennäringslagen från 1971 innebar en förändring såtillvida att både kvinnor och män nu kunde gifta sig tillrenskötselrätt. Den som ingick äktenskap med en renskötselberättigad person fick i och med detta själv renskötselrätt, oavsett etnisk tillhörighet.

på gårdenÄven i 1971 års rennäringslag finns rester av synsätt ur det förgångna som inte hör hemma i modern tid. År 1971 blev lagen i och för sig formellt könsneutral genom att kvinnorna inte längre miste sina privilegier om de gifte sig med en man utan privilegier, men i praktiken underordnas kvinnorna männen ändå därigenom att de sällan får fullt medlemskap i samebyn där alla ekonomiska beslut fattas. Inflytandet i samebyn är avhängig hur många renar en renskötare äger. Om det finns renar i renhjorden som tillhör andra familjemedlemmar än den aktivt renskötande, tillfaller dessa renar den aktivt renskötande medlemmen som i regel är en man.

Marginaliseringen beskrivs av Ann-Mari Spiik i en artikel i tidskriften Samefolket 1975:

”Det är så att man blir arg när man tänker på hur det är. I ett samehem är det kvinnan som regerar, men när hon kommer till samebymöte och begär ordet då börjar karlarna fnissa. Att kvinnan ska tiga i församlingen är något som blivit en lag i samebyarna. Det enda vi får vara med om att rösta om är valet av ordförande på mötet. Oj, vilket förtroende! Ifråga om den ekonomiska förvaltningen har vi ingenting att säga till om, trots att det är vi som sköter ekonomin hemma och bör väl vara någotsånär insatta i ekonomiska frågor. Det är bara de som är aktiva i renskogen som har bestämmanderätt. Men jag uppfattar mig själv som aktiv i renskötselarbetet. Jag rustar säcken åt min karl och kör honom dit han ska för att titta till renarna. När han kommer tillbaka på kvällen ska han ha mat och torra kläder. Sånt här måste väl också räknas som en insats i renskötseln. Nej, rennäringslagen har inte beaktat kvinnorna.”

”Det finns en föreställning bland samerna själva att den samiska kvinnan är stark, högaktad och jämställd. Men hon är inte så jämställd”, säger Andrea Amft. ”Allt som ger privilegier i samebyarna är de manliga uppgifterna, inte de kvinnliga som egentligen är lika viktiga. I Sametinget är majoriteten män. Om kvinnor och män vore jämställda skulle slumpen göra att hälften var kvinnor.”

Andrea Amft anser att det är problematiskt för samiska kvinnor att påstå att de är diskriminerade då lojaliteten inom rennäringskollektivet är stark. Visserligen finns det en nordisk samisk kvinnoorganisation, Sáráhkka, men den saknar verkligt inflytande i viktiga och avgörande frågor.

”Den kvinna som säger att hon är underordnad uppfattas som försvenskad. Föreställningen är att det samiska samhället är egalitärt. På så sätt måste samiska kvinnor underordna sig själva som kvinnor för att kunna vara "riktiga" samer”, säger hon och fortsätter: ”I 1993 års revidering av rennäringslagen återkommer till och med ordet "husfolk" om de personer som ingår i renskötarens hushåll.  Den nu gällande svenska lagen betraktar alltså en renskötande samisk man som husbonde och hans fru, barn och eventuella släktingar som husfolk. Redan på 20-talet var det begreppet gammalmodigt”, säger Andrea Amft.2

NorrskenHistoriskt sett har överheten och majoritetssam­hället avgjort vilka behov samerna haft och byggt samepolitiken och lagstiftningen på dessa antaganden. Politiken har utformats utan delaktighet från samernas sida. När de samerättsliga frågorna diskuteras ligger fokus allt som oftast på renskötselrät­ten och frågeställningar som är knutna till hur mark och naturresurser kan brukas i förhållande till annan markanvändning.

Förlusten av renskötselrätten innebar i praktiken att man var tvungen att lämna renskötarlivet. Denna för kvinnor diskriminerande lagstiftning var gällande i fyrtiotre år, och samiska män och kvinnor jämställdes inte officiellt i den svenska rennäringslagstiftningen förrän 1971. Kvinnorna utsattes därmed för ”dubbel underordning” under lång tid enligt Andrea Amft. De diskriminerades både som minoritet i ett majoritetssamhälle och som kvinnor inom den samiska gruppen3.

Rennäringslagen från 1971 bygger alltså i huvudsak på förutsättningarna från 1928 års lagstiftning. Att lagstiftningen inte nämnvärt förändrats får naturligtvis strukturella konsekvenser främst vad gäller möjligheterna att skapa en jämställd och jämlik sameby, där alla enskilda har möjlighet att påverka och utforma sitt eget liv och vardag. Genom förändringarna 1971 flyttades ansvaret för att lösa eventuella interna konflikter till samebyarna och deras styrelser, vilket naturligtvis ställer stora krav på samebyn framförallt då samebyn består av enskilda individer med egna ekonomiska intressen. Den enskildes rättigheter överfördes i vissa delar vid förändringen av rennäringslagen till samebyn.

I rennäringslagen återfinns bestämmelser om att same­byn skall fatta beslut som utgår från ”allas bästa”, samtidigt som den avgörande faktorn för vilket inflytande den enskilde har är medlemskapet. Rennäringslagens bestäm­melser om medlemskap påverkar bland annat vem som får rösta i olika frågor. Avgörande för vilket inflytande den enskilde har är om han eller hon är att betrakta som renskötande medlem eller inte.

”En renskötande medlem är den som själv eller genom sitt husfolk driver renskötsel”. Renar som tillhör en renskötande medlems husfolk anses i lagstiftningen tillhöra den renskötande medlemmen. Kvarlevor i rennäringslagen, som ordet ”husfolk” har försvunnit i all annan svensk lagstiftning. Det är också den renskötande medlemmen som är ansvarig i förhållande till samebyn. Samebyns kostnader fördelas mellan de renskötande medlemmarna som också har ett solidariskt betalningsansvar.

shamanisk trummaDenna konstruktion medför att de ekonomiska besluten som fattas av de renskötande medlemmarna också påverkar hela familjer inom en sameby. Portalparagrafen i rennäringslagen stadgar att det endast är samer som har renskötselrätt. Samtidigt kan en person utan samisk härkomst vara medlem i samebyn genom att ingå äktenskap med en samebymedlem med samisk härkomst. Medlemskapet i detta fall är dock knutet till äktenskapet och upphör vid en eventuell skilsmässa eller dödsfall.

Nedanstående punkter är naturligtvis inte enbart en kon­sekvens av lagstiftningen. Alla samhällsförhållanden kan och ska naturligtvis inte regleras genom lagar.

• Kvinnor känner sig idag mindre delaktiga, respektive värderar sin egen insats mindre.

• Färre kvinnor än män har uppdrag i samebyn.

• Kvinnor måste ofta arbeta i annan verksamhet (utan­för samebyn)för att bidra ekonomiskt till familjens försörjning.

• Många kvinnor upplever att samebyns gemensamma ekonomi påverkar situationen i den egna familjen negativt.

• Familjer splittras eftersom kvinnan (och barnen) inte kan flytta med mannen och renarna när hon har ett fast arbete.

Det finns ett samband mellan lagstiftarens cementering av gamla strukturer i samebyn och samiska kvinnors marginalisering. Ett första steg för att skapa möjligheter till förändringar är att aktivt lyfta frågorna inom det samiska samhället.4

Lilian O. Montmar

Fotnoter

1 Lappväsendet, Tillämpningen av svensk samepolitik 1885-1971.

2 ”Kvinna i Sameland”, Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs Universitet, Bosse Parbring, 2000-05-04, Genus 3/00

3 Sápmi i förändringens tid: En studie av svenska samers levnadsvillkor under 1900-talet ur ett genus- och etnicitetsperspektiv, Andrea Amft.

4 Svenska Samernas Riksförbund (SSR), Jenny Wik Karlsson, Förbundsjurist

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.