Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del III

 Vår egen tid I senere artikler har jeg tatt opp anliggender som har å gjøre med vår menneskeværen; det på høy tid å vende tilbake til spørsmålet om en har å ...

Av: Thor Olav Olsen | 05 februari, 2013
Agora - filosofiska essäer

Marius Daniel Popescu - flyttade hållplatser

I mars besökte den flerfaldigt prisbelönte rumänsk- schweiziske författaren och busschauffören Marius Daniel Popescu (f. 1963) Stockholm och framträdde i ett samtal med Jonas Ellerström och Anna Nyman på Rumänska ...

Av: Benita Funke | 18 juni, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Analys av Kvasirmyten

1. Sammanfattning av innehållet i Kvasirmyten Enligt Snorres tolkning i Skaldskaparmál var mjöden en produkt av freden mellan asar och vaner. För att befästa freden spottade bägge parter i ett kar ...

Av: Kristian Pella | 25 mars, 2012
Essäer om religionen

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten

”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan ...

Av: Magnus Bunnskog | 03 mars, 2013
Essäer om musik

Två svenskar och en spansk helgedom



Två svenskar
och en spansk helgedom

santiago_de_compostelaSantiago de Compostela i Spanien är en av de allra heligaste platserna i Europa. För där hade man på ett mirakulöst sätt omkring 818 upptäckt kvarlevorna efter Sankt Jakob. Dessutom visade sig benknotorna inte tillhöra aposteln Jakob som man först hade trott, utan en annan Jakob: självaste Jesu broder. (Det var inte kol-14-metoden man använde…) Det var en dyrbarare relik än alla flisorna av det Sanna korset sammantaget, eller någon av de Heliga spikarna.

Lustigt nog finner vi i historien två svenskar som var och en stått i ett nära förhållande till helgedomen, nämligen Röde Orm och den heliga Birgitta. Man kan förstås invända att Röde Orm är en fiktiv figur och därför inte alls bör räknas. På det skulle jag svara att hans skapare Frans G. Bengtsson var oerhört lärd och synnerligen väl bevandrad i vikingarnas historia. Hans romankaraktärer är så pass trovärdiga att de mycket väl skulle ha kunnat existera. Röde Orm är helt enkelt inte "gripen ur luften". Man skulle också kunna invända att Röde Orm var skåning och därmed inte svensk, Skåne tillföll ju Sverige först långt senare. På det svarar jag att "svenskheten" är nödvändig för att den här berättelsen ska bli logisk. Här får jag helt enkelt anpassa fakta en aning för en understryka huvudpoängen.

Efter många om och men hamnar så Röde Orm och hans följe i det moriska Spanien, al-Andalus. De är duktiga krigare och värvas liksom många andra nordmän på den tiden till kalifens livvakt, de så kallade "väringarna". Enligt Frans G. Bengtsson konverterar nu Röde Orm, delvis av pragmatiska skäl, till islam.

I augusti 997 leder kalifen Al-Mansur ett härtåg mot norra Spanien för att förstöra de kristnas helgedom, Santiago de Compostela. Kyrkan jämnas med marken och kalifen kan återvända i triumf till Cordoba, åtföljd av en mängd kristna fångar, som på sina axlar bar kyrkportarna och de tolv enorma klockorna. En för varje apostel. Dörrarna placerades i taket på moskén som höll på att byggas, och klockorna fylldes med olja och hängdes upp för att tjäna som lampor.

Så långt den officiella historieskrivningen. Om man får tro Frans G. Bengtsson så var det endast elva av de tolv klockorna som hängdes upp i Cordobas moské för att lysa till profetens ära. Den tolfte följde med Röde Orm till Irland och måhända vidare hem till Skåne. Med i Al-Mansurs här finner vi nämligen Röde Orm och hans följeslagare. Strax innan skövlingen av Santiago anfalls morernas läger av de kristna. De får syn på kalifen och ska just till att fälla honom med sina spjut då den dödsföraktande vikingen Röde Orm kastar sig över sin befälhavare och skyddar honom med sin egen kropp. Tack vare denna bragd räddas Al-Mansurs liv och Röde Orm belönas med en medalj. Han är muslimernas hjälte. Och hur gick egentligen det till när klockorna fraktades till Cordoba? Bengtsson ger besked. Kalifens metod att låta de kristna krigsfångarna släpa dem över marken med rep visade sig bristfällig. Den rådkloke Röde Orm konsulteras. Han föreslår att klockorna ska rullas på stock, liksom vikingarna plägade göra med sina drakskepp då de var på land. Det fungerade utmärkt och Röde Orm steg än högre i muslimernas aktning. Väl framme vid kusten lastas en av klockorna på Röde Orms skepp. De bestämmer sig för att lämna Andalusien och fara hem igen. På havet blåser det upp till storm. Slutet kan vara nära. Vikingarna offrar till både Ägir, Allah och Sankt Jakob, vars klocka man ännu har ombord. Man gör bäst i att inte försumma någon gud. Vem vet när de kan vara till gagn. Mycket riktigt bedarrar stormen. Deras fördomsfria eklekticism tycks fungera.

För den som inte nöjer sig med en skriftlig beskrivning av Röde Orms omvändelse till islam, skövlingen av Santiago och den skräckfyllda seglatsen, skulle jag vilja passa på att lägga ett ord för den danske serietecknaren Charlie Christensens (Arne Ankas skapare) oerhört vackra och välgjorda seriealbum (Galago 2004). De barbröstade moriska flickorna gör det till en desto större fröjd för ögat.

Den heliga Birgittas förhållande till Santiago skiljer sig avsevärt från Röde Orms "hedniskt" vanvördiga hållning. Birgitta var en from katolik, ja, ett av påven kanoniserat helgon dessutom. Hon hade redan som flicka haft en vision av den lidande Kristus, utmärglad med blödande sår och en törnekrona på huvudet. Hon frågade: "O min käre Herre, vem har väl gjort dig detta?" Kristus svarade: "Alla de, som glömma mig och förakta min kärlek". Från den dagen ville hon få förbli jungfru och helt och hållet tjäna sin Mästare. Men familjen ville annorlunda. Då hon bara var tretton år gammal blev giftes hon bort med Ulf Gudmarsson. 1341 vandrar Birgitta och hennes make ner till Santiago de Compostela. De var klädda i tagelskjortor för att ytterligare späka sig. I handen hade de varsin vandringsstav. Packningen hade de på sina hästar, själva gick de barfota bredvid. Om nätterna sov de i olika kloster. Väl framme vid helgedomen bad de vid Jakobs grav. Det var en stor stund. Om hon hade känt till Röde Orms tidigare bravader, skulle hon antagligen ha hållit tyst om saken, för att inte dra skam över fäderneslandet.

Under hemfärden insjuknade Ulf i feber. De tog in i ett kloster i franska Arras. Birgitta var viss om att maken skulle dö. Hon bad med Frankrikes skyddshelgon Sankt Dennis som förbedjare. Hon blev hörd. När hon gick tillbaka till sjukbädden fann hon Ulf stå upp och dricka vin. Det hade skett ett under! Birgitta sträckte upp sina händer mot skyn och sade: "Jag skall grunda ett kloster i Vadstena till Guds ära!"

Vi vet att hon höll sitt löfte. När hon var 40 år gick dock Ulf bort i alla fall. Hon hade av sin döende make mottagit ett "fingergull" som han bett henne bära till minne av deras äktenskap. Nu strök hon ringen av fingret. Då man förvånade sig över en sådan kärlekslöshet, svarade hon: "När jag begrov min man, begrov jag med honom min jordiska kärlek." Från och med nu var hon äntligen Kristi brud. Den heliga Birgitta föddes 1303 på Finsta gård i Uppland, mellan Uppsala och Norrtälje. Hon skulle bli Sveriges första europeiskt ryktbara person. Hennes grav i Vadstena har liksom Santiago de Compostela blivit en pilgrimsort. Var Röde Orms grav är belägen är än så länge okänt. Om den upptäcks kanske den skulle kunna bli en helig plats för muslimer eller till och med asadyrkande hundhedningar. Vem vet. Hur som helst var detta slutet på berättelsen om två frejdade svenskar och deras förhållande till en spansk helgedom.

Mohamed Omar

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Min kreativitet håller mig vid liv

Inom mig klämtar en ständig geografisk samt själslig längtan till några platser. Känslan förstärks, vidgas med tid och avstånd. Detta har legat latent som ett virus under lång tid, först ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 12 december, 2013

Den holländska guldåldern och Judith Leyster

Under 1600-talet hade målarkonsten i Holland sin gyllene tid. Denna utgjorde en blomstrande period i Hollands historia ur såväl politisk, ekonomisk som social och konstnärlig synvinkel. Välståndet kom att spegla ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 14 oktober, 2012

Lakrits och benproteser. Tredje generation Skarabéerbok

Ett jamesjoycianskt ordflöde, strindbergskt egensinne och ett näst intill postnorénsk uttryck i den underliggande kärlekssagans navelexponerande privatexhibitionism och i övrigt något som i sina mest kroppsfilosofiska intimiteter kan liknas vid ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2012

Ladogas ishästar

Myten om Ladogas ishästar lever

Under krigstiden i Finland användes över 70 000 hästar av armén. Hästarna var nödvändiga för transporter av utrustning som proviant, ammunition, vapen. Hästarna drog tunga kanoner. Man uppskattar att 15 ...

Av: Rolf Karlman | Kulturreportage | 29 oktober, 2016

Sekelskiftets svenska kvinnliga konstnärers avbildningar av de Andra

Eva Bonnier, Orientalisk kvinna (1884). I de svenska handböckerna som tecknar 1800-1900-talets konsthistoria är den koloniala historien märkbart dold. Om den nämns så är det för att blicka ut mot ...

Av: Åsa Carin Bharathi Larsson | Essäer om konst | 08 september, 2008

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 maj, 2012

En schlager-teologisk reflektion

När nu Loreens Euphoria har vunnit Eurovision Song Contest så kan man undra hur viktig låttexten är när Europa ska rösta fram sin vinnare. Är det så att de som ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 03 juni, 2012

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.