På tal om Herakleitos

  Under en längre period denna höst 2012 har jag haft anledning att i lugn och ro ägna mig åt Herakleitos, vilket allteftersom gett upphov till följande i den gamle upphovsmannens ...

Av: Bertil Falk | 22 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Oswald Spengler, av  von Rudolf Großmann i tidskriften  Simplicissimus, 1922

Oswald Spenglers undergång ?

Det finns författare vars tänkande man bävar inför; vars texter ger sådana utblickar att läsaren känner svindel inför den bergstopp hon ställs på och den vy hon därmed skänks. Den ...

Av: Marcus Myrbäck | 13 juli, 2017
Agora - filosofiska essäer

Häxjakt, inkvisition och Camus - afrikanen

Förnuftsmässigt vet vi och via socialantropologin har vi lärt oss att trolldom förekommit, förekommer och kommer förekomma i alla samhällsformer, under varje religiös täckmantel. Redan Romarrikets kejsare Constantinus (337-336 f.Kr.) ...

Av: Bo I. Cavefors | 16 december, 2013
Essäer

Poeter får inte ljuga

Jag läser en amerikansk poet som säger att poeter inte ska vänta sig pengars framgång. Det innebär förstås att poeter inte är poeter på riktigt, de gör något annat. Den här killen ...

Av: William Males | 18 december, 2008
Gästkrönikör

Tack så mycket för elden



F. Scott FitzgeraldF. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda levde ett liv som kostade pengar och F. Scott bekostade denna verksamhet genom att skriva noveller åt de stora veckotidningarna som The Saturday Evening Post och Esquire. Veckopressen uppfattades inte som riktigt fin, men Fitzgerald fick enda upp emot 4000 dollar för en novell på 1920- och 1930-talen, ett belopp som omräknat i dagens värde är enormt. Författaren såg i viss mån ned på sina noveller och hans tvekan om dem gjorde att de blev liggande. Numera har de publicerats i olika samlingar och frågan är om han inte var en större novellist än romanförfattare. Och han hade en oerhörd bredd. Man förväntar sig att han bara skrev mainstream, men bland dessa noveller finns bland annat en utsökt deckare som utspelar sig i den segregerade amerikanska södern, en science fictionberättelse om en man som lever livet baklänges och som 2008 filmades med Brad Pitt i huvudrollen och många av hans noveller har ett säreget drag av fantasy, som ”The Diamond as Big as the Ritz”, de båda sistnämnda publicerade 1922. Härom året fann man bland hans efterlämnade papper en mycket kort, opublicerad novell, som han skrev 1936. Hösten 2012 publicerades i The New Yorker. Han avled 1940 och det har alltså gått mer än 70 år efter hans död, så texten är fri. Den översatta texten är däremot inte fri. Men jag har gjort den för Tidningen Kulturen.

Bertil Falk

Tack så mycket för elden

Av F. Scott Fitzgerald

 

Mrs. Hanson var en snygg, något bedagad kvinna i fyrtioårsåldern, som sålde korsetter och gördlar med utgångspunkt från Chicago. Under många år omfattade hennes område Toledo, Lima, Springfield, Columbus, Indianapolis och Fort Wayne och när hon överfördes till Iowa-Kansas-Missouri distriktet så var det en befordran, för hennes företag var mer förankrat väster om Ohio.

Österut hade hon känt sina klienter på den nivå där man småpratar och hon hade ofta blivit erbjuden en cigarett på klientens kontor sedan affärerna avslutats. Men hon fann snart att det var annorlunda i hennes nya distrikt. Det var inte bara det att hon aldrig blev tillfrågad om hon ville ha en cigarett. När hon själv vid flera tillfällen frågade om man hade något emot att hon rökte så fick hon det halvt ursäktande svaret att ”det är inte så att jag motsätter mig, men det skulle vara ett dåligt föredöme för de anställda.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Åh, naturligtvis, jag förstår.”

Att röka betydde ibland mycket för henne. Hon arbetade mycket hårt och rökning hade en viss psykologisk förmåga att få henne att koppla av. Hon var änka och hade inga nära släktingar att skriva till om kvällarna och mer än en biograffilm i veckan tålde inte hennes ögon, så rökningen hade kommit att bli ett viktigt utropstecken i det långa straff som en dag i arbete utgjorde.

Den sista veckan av hennes första tripp på den nya rundan befann hon sig i Kansas City. Det var mitten av augusti och hon kände sig en smula ensam bland alla dessa nya kontakter, så hon blev uppmuntrad när hon vid receptionen fann en kvinna som hon känt i Chicago. Hon satte sig ner och väntade medan hennes ankomst anmäldes och under samtalet fick hon veta lite om den man hon skulle möta.

”Har han något emot om jag röker?”
”O, för Guds skull,” sa hennes vän. ”Han har skänkt pengar till förmån för en lag mot rökning!”
”Åh. Jag är tacksam för det rådet – mycket tacksam.”

”Det är bäst att du ser upp överallt här omkring”, sa hennes vän. ”Särskilt med män över femtio. De som inte var ute i kriget. En man berättade för mig att ingen som var med i kriget någonsin skulle motsätta sig att någon rökte.”

Men vid sin nästa anhalt stötte Mrs. Hanson på undantaget. Han tycktes vara en trevlig ung man men hans ögon var så fixerade vid hennes trummande mot tumnageln med en cigarett att hon lade den ifrån sig. Hon belönades när han bjöd henne på lunch och under det timslånga besöket fick hon en stor beställning.

Efteråt insisterade han på att köra henne till hennes nästa möte, fast hon hade tänkt hitta ett hotell i närheten och dra några få bloss inne i damrummet.

Det vare en av dessa dagar fyllda med väntetider – alla var upptagna, det var sent, och det verkade som om klienterna när de dök upp var den där sortens män med skarpskurna anleten som inte gillar andra människors självsvåldighet eller också var de kvinnor som villigt eller ovilligt accepterade dessa män.

Hon hade inte rökt sedan frukosten och hon insåg plötsligt att hon kände sig vagt missbelåten efter varje möte, oavsett hur framgångsrikt det varit affärsmässigt sett.

Hon kunde säga: ”Vi tror att vi täcker ett annorlunda fält. Det handlar naturligtvis om gummi och linne, men vi har lyckats sammanföra dem på ett annorlunda sätt. En trettioprocentig ökning i nationell marknadsföring på ett år talar sitt eget språk.”

Och för sig själv tänkte hon, Om jag bara fick dra tre bloss så kunde jag sälja gammaldags valbenskorsetter.

Zelda FitzgeraldHon hade ännu en kund kvar att besöka men det avtalade möte var inte förrän om en halvtimme. Det var tillräckligt med tid för att gå till hotellet, men då det inte fanns någon taxi inom synhåll, vandrade hon utmed gatan och tänkte, Jag borde kanske sluta röka, jag börjar bli en slav under lasten.

Framför sig såg hon den katolska katedralen. Den föreföll mycket hög och plötsligt blev hon inspirerad: om så mycket rökelse har fått gå upp i slingor till Gud, så kan en smula rök i vestibulen inte göra någon skillnad. Inte kan Herren Gud bry sig om ifall en trött kvinna drar några få bloss i vestibulen?

Trots att hon inte var katolik, så upplevde hon tanken som en försyndelse. Var det så viktigt för henne att få sin cigarett när det kanske skulle uppfattas som en försyndelse av andra människor också?

Men ändå. Han skulle inte bry sig, tänkte hon om och om igen. På Hans tid hade man inte ens upptäckt tobaken …’

Hon gick in i kyrkan, det var mörkt i vestibulen och hon letade efter en tändsticka i sin handväska, men det fanns ingen.

Jag går in och tänder cigaretten mot ett av deras vaxljus, tänkte hon.

Mörkret i mittskeppet bröts bara av några ljusstänk i ett hörn. Hon gick upp genom mittgången mot det suddiga ljuset och fann att det inte bestod av vaxljus och i vilket fall så höll det på att slockna – en gammal man var sysselsatt med att släcka den sista oljelampan.

”Det här är offergåvor”, sa han. ”Vi släcker dem på kvällen, Vi tror att det betyder mer för människor som gett dem om de sparas till nästa dag i stället för att brinna hela natten.”

”Jag förstår.”

Han släckte den sista. Det fanns nu inget ljus kvar i katedralen, bortsett från en elektrisk ljuskrona högt ovanför deras huvuden och den ständigt lysande lampan framför Sakramentet.

”God natt”, sa kyrkvaktmästaren.
”God natt.”
”Jag antar att ni är här för att be.”
”Javisst.”

Han försvann in i sakristian. Mrs. Hanson böjde knä och bad.

Det var länge sedan hon senast bad. Hon visste knappt vad hon skulle be för, så hon bad för sin arbetsgivare och för klienterna i Des Moines och Kansas City.

När hon slutat be lyfte hon på överkroppen. En bildstod av Madonnan såg ned på henne från en nisch ett par meter över hennes huvud.

Hon uppfattade den lite vagt. Sedan reste hon sig upp och sjönk trött tillbaka i hörnet på en bänk, I hennes fantasi steg Jungfrun ned som i skådespelet ”Hägringen” och tog hennes plats och sålde korsetter och gördlar åt henne och blev trött precis som hon själv var. Därefter måste Mrs. Hanson ha somnat till några få minuter.

Hon vaknade medveten om att någonting förändrats och långsamt förnam hon det fanns en välbekant doft i luften som inte var rökelse och att hennes fingrar smärtade. Då förstod hon att cigaretten som hon höll i sin hand var tänd – och brann.

Fortfarande alldeles för dåsig för att kunna tänka drog hon ett bloss för att hålla glöden vid liv. Sedan såg hon upp mot Madonnans dunkla nisch i halvmörkret.

”Tack så mycket för elden”, sa hon.

Det kändes inte tillräckligt, så hon gick ned på knä medan röken virvlade upp från cigaretten mellan hennes fingrar.

”Tack så hemskt mycket för elden”, sa hon.

(1936)

Översättning Bertil Falk

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
“Life Sharing” av Eva och Franco Mattes (2000-2003)

100 nedslag i nätkonstens historia

Datorn står i sovrummet. Vi kan tänka oss att den brummar lite hemtrevligt medan fläkten snurrar för att kyla processorn. I sängen bredvid datorn ligger någon och sover fridfullt. Plötsligt ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 oktober, 2017

E.L. Doctorow. Foto: Mark Sobczak. Wikipedia

E. L. Doctorows Amerika. Del 2

Andra delen av Ivo Holmqvists essä-porträtt om E. L. Doctorows.

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 02 augusti, 2015

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 26 juni, 2012

Det klingande sakramentet. Religion och Musik

Religion och Musik hör ihop. Nu som då. Genom historien har de tu länkat samman. Var än religion praktiseras i världen finns det musik. Dess förmåga att beröra människor känslomässigt ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om religionen | 01 augusti, 2011

Palestinier

  Jag är palestinier. I eldskrift på alla slagfält, har jag ristat mitt namn, och ställt alla andra anspråk åt sidan. De klamrar sig fast vid mig, bokstäverna i mitt namn. De lever med mig, ger mig näring, fyller ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Utopiska geografier | 28 februari, 2011

Skidans ursprung

Årets myckna snö ger mig anledning att fundera över det lättaste sättet att ta mig fram på oplogade trottoarer och över meterhöga snödrivor. Med hjälp av kälkar, sparkstöttingar och inte ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 27 januari, 2010

Revolutionär konservativ anarkism. Collage: Guido Zeccola

Antiparlamentarism

Antiparlamentarism utefter hela skalan alltifrån konservatism till anarkism är ett ideologiskt och socialpolitiskt svårplacerat begrepp, vilket emellertid inte innebär att antiparlamentarism saknar antropologiskt fotfäste. Istället för att tala om konservatism ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 17 juni, 2015

Samhällets morot Foto  Vladimir Oravsky

Morötter, Hitler och snögubbar

I dag är det den 4:e april enligt vår kalender och som varje annan dag kan även den 4:e april ha olika betydelser för var och en av oss jordingar ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 04 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.