Bevissthetsfilosofi

Bevisstheten som grunnkategori Diskursen om bevisstheten er tvetydig; den kan stå for systematiske undersøkelser av bevisstheten, dens struktur og dens fenomen, eller den kan dreie seg om relasjonen mellom vår tilgang ...

Av: Thor Olav Olsen | 05 januari, 2015
Agora - filosofiska essäer

Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.” Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den ...

Av: Staffan Skott | 08 april, 2014
Kulturreportage

Hurra för Drottningen

Den 23 december kommer svenska flaggor hissas upp som om det var Juldagen, men så är det ej, anledningen är att vi firar H.M. Drottning Silvias 71:e födelsedag. Grattis. På den ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 december, 2014
Gästkrönikör

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | 09 december, 2013
Gästkrönikör

Tack så mycket för elden



F. Scott FitzgeraldF. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda levde ett liv som kostade pengar och F. Scott bekostade denna verksamhet genom att skriva noveller åt de stora veckotidningarna som The Saturday Evening Post och Esquire. Veckopressen uppfattades inte som riktigt fin, men Fitzgerald fick enda upp emot 4000 dollar för en novell på 1920- och 1930-talen, ett belopp som omräknat i dagens värde är enormt. Författaren såg i viss mån ned på sina noveller och hans tvekan om dem gjorde att de blev liggande. Numera har de publicerats i olika samlingar och frågan är om han inte var en större novellist än romanförfattare. Och han hade en oerhörd bredd. Man förväntar sig att han bara skrev mainstream, men bland dessa noveller finns bland annat en utsökt deckare som utspelar sig i den segregerade amerikanska södern, en science fictionberättelse om en man som lever livet baklänges och som 2008 filmades med Brad Pitt i huvudrollen och många av hans noveller har ett säreget drag av fantasy, som ”The Diamond as Big as the Ritz”, de båda sistnämnda publicerade 1922. Härom året fann man bland hans efterlämnade papper en mycket kort, opublicerad novell, som han skrev 1936. Hösten 2012 publicerades i The New Yorker. Han avled 1940 och det har alltså gått mer än 70 år efter hans död, så texten är fri. Den översatta texten är däremot inte fri. Men jag har gjort den för Tidningen Kulturen.

Bertil Falk

Tack så mycket för elden

Av F. Scott Fitzgerald

 

Mrs. Hanson var en snygg, något bedagad kvinna i fyrtioårsåldern, som sålde korsetter och gördlar med utgångspunkt från Chicago. Under många år omfattade hennes område Toledo, Lima, Springfield, Columbus, Indianapolis och Fort Wayne och när hon överfördes till Iowa-Kansas-Missouri distriktet så var det en befordran, för hennes företag var mer förankrat väster om Ohio.

Österut hade hon känt sina klienter på den nivå där man småpratar och hon hade ofta blivit erbjuden en cigarett på klientens kontor sedan affärerna avslutats. Men hon fann snart att det var annorlunda i hennes nya distrikt. Det var inte bara det att hon aldrig blev tillfrågad om hon ville ha en cigarett. När hon själv vid flera tillfällen frågade om man hade något emot att hon rökte så fick hon det halvt ursäktande svaret att ”det är inte så att jag motsätter mig, men det skulle vara ett dåligt föredöme för de anställda.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Åh, naturligtvis, jag förstår.”

Att röka betydde ibland mycket för henne. Hon arbetade mycket hårt och rökning hade en viss psykologisk förmåga att få henne att koppla av. Hon var änka och hade inga nära släktingar att skriva till om kvällarna och mer än en biograffilm i veckan tålde inte hennes ögon, så rökningen hade kommit att bli ett viktigt utropstecken i det långa straff som en dag i arbete utgjorde.

Den sista veckan av hennes första tripp på den nya rundan befann hon sig i Kansas City. Det var mitten av augusti och hon kände sig en smula ensam bland alla dessa nya kontakter, så hon blev uppmuntrad när hon vid receptionen fann en kvinna som hon känt i Chicago. Hon satte sig ner och väntade medan hennes ankomst anmäldes och under samtalet fick hon veta lite om den man hon skulle möta.

”Har han något emot om jag röker?”
”O, för Guds skull,” sa hennes vän. ”Han har skänkt pengar till förmån för en lag mot rökning!”
”Åh. Jag är tacksam för det rådet – mycket tacksam.”

”Det är bäst att du ser upp överallt här omkring”, sa hennes vän. ”Särskilt med män över femtio. De som inte var ute i kriget. En man berättade för mig att ingen som var med i kriget någonsin skulle motsätta sig att någon rökte.”

Men vid sin nästa anhalt stötte Mrs. Hanson på undantaget. Han tycktes vara en trevlig ung man men hans ögon var så fixerade vid hennes trummande mot tumnageln med en cigarett att hon lade den ifrån sig. Hon belönades när han bjöd henne på lunch och under det timslånga besöket fick hon en stor beställning.

Efteråt insisterade han på att köra henne till hennes nästa möte, fast hon hade tänkt hitta ett hotell i närheten och dra några få bloss inne i damrummet.

Det vare en av dessa dagar fyllda med väntetider – alla var upptagna, det var sent, och det verkade som om klienterna när de dök upp var den där sortens män med skarpskurna anleten som inte gillar andra människors självsvåldighet eller också var de kvinnor som villigt eller ovilligt accepterade dessa män.

Hon hade inte rökt sedan frukosten och hon insåg plötsligt att hon kände sig vagt missbelåten efter varje möte, oavsett hur framgångsrikt det varit affärsmässigt sett.

Hon kunde säga: ”Vi tror att vi täcker ett annorlunda fält. Det handlar naturligtvis om gummi och linne, men vi har lyckats sammanföra dem på ett annorlunda sätt. En trettioprocentig ökning i nationell marknadsföring på ett år talar sitt eget språk.”

Och för sig själv tänkte hon, Om jag bara fick dra tre bloss så kunde jag sälja gammaldags valbenskorsetter.

Zelda FitzgeraldHon hade ännu en kund kvar att besöka men det avtalade möte var inte förrän om en halvtimme. Det var tillräckligt med tid för att gå till hotellet, men då det inte fanns någon taxi inom synhåll, vandrade hon utmed gatan och tänkte, Jag borde kanske sluta röka, jag börjar bli en slav under lasten.

Framför sig såg hon den katolska katedralen. Den föreföll mycket hög och plötsligt blev hon inspirerad: om så mycket rökelse har fått gå upp i slingor till Gud, så kan en smula rök i vestibulen inte göra någon skillnad. Inte kan Herren Gud bry sig om ifall en trött kvinna drar några få bloss i vestibulen?

Trots att hon inte var katolik, så upplevde hon tanken som en försyndelse. Var det så viktigt för henne att få sin cigarett när det kanske skulle uppfattas som en försyndelse av andra människor också?

Men ändå. Han skulle inte bry sig, tänkte hon om och om igen. På Hans tid hade man inte ens upptäckt tobaken …’

Hon gick in i kyrkan, det var mörkt i vestibulen och hon letade efter en tändsticka i sin handväska, men det fanns ingen.

Jag går in och tänder cigaretten mot ett av deras vaxljus, tänkte hon.

Mörkret i mittskeppet bröts bara av några ljusstänk i ett hörn. Hon gick upp genom mittgången mot det suddiga ljuset och fann att det inte bestod av vaxljus och i vilket fall så höll det på att slockna – en gammal man var sysselsatt med att släcka den sista oljelampan.

”Det här är offergåvor”, sa han. ”Vi släcker dem på kvällen, Vi tror att det betyder mer för människor som gett dem om de sparas till nästa dag i stället för att brinna hela natten.”

”Jag förstår.”

Han släckte den sista. Det fanns nu inget ljus kvar i katedralen, bortsett från en elektrisk ljuskrona högt ovanför deras huvuden och den ständigt lysande lampan framför Sakramentet.

”God natt”, sa kyrkvaktmästaren.
”God natt.”
”Jag antar att ni är här för att be.”
”Javisst.”

Han försvann in i sakristian. Mrs. Hanson böjde knä och bad.

Det var länge sedan hon senast bad. Hon visste knappt vad hon skulle be för, så hon bad för sin arbetsgivare och för klienterna i Des Moines och Kansas City.

När hon slutat be lyfte hon på överkroppen. En bildstod av Madonnan såg ned på henne från en nisch ett par meter över hennes huvud.

Hon uppfattade den lite vagt. Sedan reste hon sig upp och sjönk trött tillbaka i hörnet på en bänk, I hennes fantasi steg Jungfrun ned som i skådespelet ”Hägringen” och tog hennes plats och sålde korsetter och gördlar åt henne och blev trött precis som hon själv var. Därefter måste Mrs. Hanson ha somnat till några få minuter.

Hon vaknade medveten om att någonting förändrats och långsamt förnam hon det fanns en välbekant doft i luften som inte var rökelse och att hennes fingrar smärtade. Då förstod hon att cigaretten som hon höll i sin hand var tänd – och brann.

Fortfarande alldeles för dåsig för att kunna tänka drog hon ett bloss för att hålla glöden vid liv. Sedan såg hon upp mot Madonnans dunkla nisch i halvmörkret.

”Tack så mycket för elden”, sa hon.

Det kändes inte tillräckligt, så hon gick ned på knä medan röken virvlade upp från cigaretten mellan hennes fingrar.

”Tack så hemskt mycket för elden”, sa hon.

(1936)

Översättning Bertil Falk

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan. Vecka 10 -2013

Efter att ha varit bortrest i två veckor undrar jag efter hemkomsten vad som har hänt under min bortavaro. Som vanligt visar det sig att det har inte hänt något ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 mars, 2013

Nigredo

I.   All denna vakna tid tillbringad i andra människors mardrömmar i denna värld av sinnrikt vävda lögner i de svarta pelarnas skuggor vid kanten av den öppna massgraven   Det är som om ett svart hål fötts fram ...

Av: Sven Andrè | Utopiska geografier | 08 november, 2010

Georges Simenon

Maigret kommer tillbaka – svarta döden direkt!

Det är inne just nu att använda ordet retro som försäljningsargument. Vi gjorde det nyss när vi lade ut en del Rörstrandsporslin från sextiotalet på blocket – allt såldes nästan ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2016

Natur och kultur mer samhöriga än vi tror . Byggmästaren som bygger våra…

  Speculum veritatis Titeln på Brian Goodwins bok från 2007, Nature's Due. Healing Our Fragmented Culture, är inte helt lätt att översätta. "Nu är det naturens tur!" (Nature is due) är ett ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2009

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 december, 2013

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 29 januari, 2016

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts