När litteratur färdas väl. Om det engelska språkets globala särställning

(Översatt från engelska av författaren. Den engelska originaltexten finns att läsa på netzinet Bewildering Stories) Eftersom jag lever i ett begränsat språkområde - bara drygt 9 miljoner människor talar svenska - ...

Av: Bertil Falk | 24 april, 2010
Kulturreportage

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | 18 september, 2017
Konstens porträtt

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | 30 april, 2012
Gästkrönikör

Mylingar under mossan, varulvar i Stockholm, häxor i Bergslagen … fantasin övertar Sverige!

Martin OlczakIllustratör: Anna SandlerSerie: Jakten på Jack - 4 böckerTrolldom i gamla stanVarulvar i StorkyrkanVålnader på WasaskeppetHäxor i TunnelbananBonnier Carlsen Amanda HellbergJag väntar under mossanBonnier Carlsen  Mats Strandberg och Sara Bergmark ElfgrenCirkelnEldRabén & ...

Av: Belinda Graham | 01 maj, 2013
Kulturreportage

Tack så mycket för elden



F. Scott FitzgeraldF. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda levde ett liv som kostade pengar och F. Scott bekostade denna verksamhet genom att skriva noveller åt de stora veckotidningarna som The Saturday Evening Post och Esquire. Veckopressen uppfattades inte som riktigt fin, men Fitzgerald fick enda upp emot 4000 dollar för en novell på 1920- och 1930-talen, ett belopp som omräknat i dagens värde är enormt. Författaren såg i viss mån ned på sina noveller och hans tvekan om dem gjorde att de blev liggande. Numera har de publicerats i olika samlingar och frågan är om han inte var en större novellist än romanförfattare. Och han hade en oerhörd bredd. Man förväntar sig att han bara skrev mainstream, men bland dessa noveller finns bland annat en utsökt deckare som utspelar sig i den segregerade amerikanska södern, en science fictionberättelse om en man som lever livet baklänges och som 2008 filmades med Brad Pitt i huvudrollen och många av hans noveller har ett säreget drag av fantasy, som ”The Diamond as Big as the Ritz”, de båda sistnämnda publicerade 1922. Härom året fann man bland hans efterlämnade papper en mycket kort, opublicerad novell, som han skrev 1936. Hösten 2012 publicerades i The New Yorker. Han avled 1940 och det har alltså gått mer än 70 år efter hans död, så texten är fri. Den översatta texten är däremot inte fri. Men jag har gjort den för Tidningen Kulturen.

Bertil Falk

Tack så mycket för elden

Av F. Scott Fitzgerald

 

Mrs. Hanson var en snygg, något bedagad kvinna i fyrtioårsåldern, som sålde korsetter och gördlar med utgångspunkt från Chicago. Under många år omfattade hennes område Toledo, Lima, Springfield, Columbus, Indianapolis och Fort Wayne och när hon överfördes till Iowa-Kansas-Missouri distriktet så var det en befordran, för hennes företag var mer förankrat väster om Ohio.

Österut hade hon känt sina klienter på den nivå där man småpratar och hon hade ofta blivit erbjuden en cigarett på klientens kontor sedan affärerna avslutats. Men hon fann snart att det var annorlunda i hennes nya distrikt. Det var inte bara det att hon aldrig blev tillfrågad om hon ville ha en cigarett. När hon själv vid flera tillfällen frågade om man hade något emot att hon rökte så fick hon det halvt ursäktande svaret att ”det är inte så att jag motsätter mig, men det skulle vara ett dåligt föredöme för de anställda.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Åh, naturligtvis, jag förstår.”

Att röka betydde ibland mycket för henne. Hon arbetade mycket hårt och rökning hade en viss psykologisk förmåga att få henne att koppla av. Hon var änka och hade inga nära släktingar att skriva till om kvällarna och mer än en biograffilm i veckan tålde inte hennes ögon, så rökningen hade kommit att bli ett viktigt utropstecken i det långa straff som en dag i arbete utgjorde.

Den sista veckan av hennes första tripp på den nya rundan befann hon sig i Kansas City. Det var mitten av augusti och hon kände sig en smula ensam bland alla dessa nya kontakter, så hon blev uppmuntrad när hon vid receptionen fann en kvinna som hon känt i Chicago. Hon satte sig ner och väntade medan hennes ankomst anmäldes och under samtalet fick hon veta lite om den man hon skulle möta.

”Har han något emot om jag röker?”
”O, för Guds skull,” sa hennes vän. ”Han har skänkt pengar till förmån för en lag mot rökning!”
”Åh. Jag är tacksam för det rådet – mycket tacksam.”

”Det är bäst att du ser upp överallt här omkring”, sa hennes vän. ”Särskilt med män över femtio. De som inte var ute i kriget. En man berättade för mig att ingen som var med i kriget någonsin skulle motsätta sig att någon rökte.”

Men vid sin nästa anhalt stötte Mrs. Hanson på undantaget. Han tycktes vara en trevlig ung man men hans ögon var så fixerade vid hennes trummande mot tumnageln med en cigarett att hon lade den ifrån sig. Hon belönades när han bjöd henne på lunch och under det timslånga besöket fick hon en stor beställning.

Efteråt insisterade han på att köra henne till hennes nästa möte, fast hon hade tänkt hitta ett hotell i närheten och dra några få bloss inne i damrummet.

Det vare en av dessa dagar fyllda med väntetider – alla var upptagna, det var sent, och det verkade som om klienterna när de dök upp var den där sortens män med skarpskurna anleten som inte gillar andra människors självsvåldighet eller också var de kvinnor som villigt eller ovilligt accepterade dessa män.

Hon hade inte rökt sedan frukosten och hon insåg plötsligt att hon kände sig vagt missbelåten efter varje möte, oavsett hur framgångsrikt det varit affärsmässigt sett.

Hon kunde säga: ”Vi tror att vi täcker ett annorlunda fält. Det handlar naturligtvis om gummi och linne, men vi har lyckats sammanföra dem på ett annorlunda sätt. En trettioprocentig ökning i nationell marknadsföring på ett år talar sitt eget språk.”

Och för sig själv tänkte hon, Om jag bara fick dra tre bloss så kunde jag sälja gammaldags valbenskorsetter.

Zelda FitzgeraldHon hade ännu en kund kvar att besöka men det avtalade möte var inte förrän om en halvtimme. Det var tillräckligt med tid för att gå till hotellet, men då det inte fanns någon taxi inom synhåll, vandrade hon utmed gatan och tänkte, Jag borde kanske sluta röka, jag börjar bli en slav under lasten.

Framför sig såg hon den katolska katedralen. Den föreföll mycket hög och plötsligt blev hon inspirerad: om så mycket rökelse har fått gå upp i slingor till Gud, så kan en smula rök i vestibulen inte göra någon skillnad. Inte kan Herren Gud bry sig om ifall en trött kvinna drar några få bloss i vestibulen?

Trots att hon inte var katolik, så upplevde hon tanken som en försyndelse. Var det så viktigt för henne att få sin cigarett när det kanske skulle uppfattas som en försyndelse av andra människor också?

Men ändå. Han skulle inte bry sig, tänkte hon om och om igen. På Hans tid hade man inte ens upptäckt tobaken …’

Hon gick in i kyrkan, det var mörkt i vestibulen och hon letade efter en tändsticka i sin handväska, men det fanns ingen.

Jag går in och tänder cigaretten mot ett av deras vaxljus, tänkte hon.

Mörkret i mittskeppet bröts bara av några ljusstänk i ett hörn. Hon gick upp genom mittgången mot det suddiga ljuset och fann att det inte bestod av vaxljus och i vilket fall så höll det på att slockna – en gammal man var sysselsatt med att släcka den sista oljelampan.

”Det här är offergåvor”, sa han. ”Vi släcker dem på kvällen, Vi tror att det betyder mer för människor som gett dem om de sparas till nästa dag i stället för att brinna hela natten.”

”Jag förstår.”

Han släckte den sista. Det fanns nu inget ljus kvar i katedralen, bortsett från en elektrisk ljuskrona högt ovanför deras huvuden och den ständigt lysande lampan framför Sakramentet.

”God natt”, sa kyrkvaktmästaren.
”God natt.”
”Jag antar att ni är här för att be.”
”Javisst.”

Han försvann in i sakristian. Mrs. Hanson böjde knä och bad.

Det var länge sedan hon senast bad. Hon visste knappt vad hon skulle be för, så hon bad för sin arbetsgivare och för klienterna i Des Moines och Kansas City.

När hon slutat be lyfte hon på överkroppen. En bildstod av Madonnan såg ned på henne från en nisch ett par meter över hennes huvud.

Hon uppfattade den lite vagt. Sedan reste hon sig upp och sjönk trött tillbaka i hörnet på en bänk, I hennes fantasi steg Jungfrun ned som i skådespelet ”Hägringen” och tog hennes plats och sålde korsetter och gördlar åt henne och blev trött precis som hon själv var. Därefter måste Mrs. Hanson ha somnat till några få minuter.

Hon vaknade medveten om att någonting förändrats och långsamt förnam hon det fanns en välbekant doft i luften som inte var rökelse och att hennes fingrar smärtade. Då förstod hon att cigaretten som hon höll i sin hand var tänd – och brann.

Fortfarande alldeles för dåsig för att kunna tänka drog hon ett bloss för att hålla glöden vid liv. Sedan såg hon upp mot Madonnans dunkla nisch i halvmörkret.

”Tack så mycket för elden”, sa hon.

Det kändes inte tillräckligt, så hon gick ned på knä medan röken virvlade upp från cigaretten mellan hennes fingrar.

”Tack så hemskt mycket för elden”, sa hon.

(1936)

Översättning Bertil Falk

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Goebbels - den intelligente fanatikern

  Goebbels bland gymnasiekamrater 1916. Goebbels - den intelligente fanatikern Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 25 januari, 2007

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 13 februari, 2017

Om Skönheten

I en tid då skönhetens motiv och uttryck är stadda i ständig förändring är det lätt att känna ett sting av saknad vid minnet av den tid då Logos regerade ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2013

Kaurismäki – absolut finskt?

Aki Kaurismäki kan ses som någonting absolut finskt även om många finländare tycker att han förmedlar en felaktig bild på Finland i sina filmer. Ändå tilltalar Kaurismäkis filmer en internationell publik ...

Av: Mirva Huusko | Övriga porträtt | 17 januari, 2014

Tankens Ambivalens: IX (Delningen)

Som en sten, som en sten i din flod, förbereder jag mitt ansikte Som ett hav, som en droppe av ditt blod, öppnar jag mitt hjärta Min första tanke när jag vaknat ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2014

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009

Helhetstänkandets suveränitet – en slutsats utifrån människans väg genom historien

Det finns en bok av Jean Gebser som överträffar det mesta. Originalet heter Ursprung und Gegenwart och är från 1949/1953/1973. Översättningen till engelska från 1984 av Noel Barstad m fl ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 21 december, 2013

Manfred Stier en hjälte på Växjö frimärkscentrum

En av Sveriges intressantaste aktörer på marknaden för mången filatelist, är nog onekligen detta omtalade centrum i Växjö, grundades 1984 när Manfred Stier köpte tillsammans med Uno Olofsson Sydsvenska Frimärkslagret, en ...

Av: Stefan Hammarén | Allmänna reportage | 14 augusti, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.