Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | 15 oktober, 2008
Essäer om samhället

Benjamin 28

Av: Håkan Eklund | 25 februari, 2012
Kulturen strippar

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Slottet i Montsegur

Göran Fant och medeltidens katarer – en över trettio år lång livsrelation

Förra året - 2016 - utsågs av katolska kyrkan till ett så kallat misskundsamhetsår, då man vill förlåta alla synder som begåtts i det förflutna. En grupp människor som drabbades ...

Av: Michael Economou | 08 september, 2017
Övriga porträtt

World Radio Day



Georg Rydeberg Lennart Hyland och Maj Nordvander.1951. Foto WikipediaI vargtimmen när jag ändå inte kan sova lyssnar jag på BBC och får reda på att det är World Radio Day i dag, den 13 februari  (sedan tar firandet av Sankt Valentin över). Världsradiodag är det för all del mest varje dag eller natt för mig. Men kanske behövs en sådan manifestation för att påminna om hur fantastiskt detta medium är, och hur relativt kort dess historia är. Det allra första radiodramat skrevs av Richard Hughes och radierades över London i mitten av januari 1924, ”A Comedy of Danger”. Pjäsen utspelar sig i en gruvgång när ljuset plötsligt slocknat. Det var fiffigt uträknat och väl anpassat till det nya mediet. En radiolyssnare som blundar är genast försatt i händelsernas centrum och kan identifiera sig med personerna som försöker famla sig fram i kolmörkret. 

Jag minns en annan radiodramatisk höjdpunkt, i ett avsnitt av en kriminalserie av Francis Durbridge som sändes av Radiotjänst (så hette bolaget ännu) för sisådär femtio år sedan, fast vad det hette kommer jag inte ihåg. I alla fall trevar sig det gifta deckarparet i jakt på en mördare fram på en beckmörk vind utan att kunna se något. De känner sig fram, och hon får tag på hans hand: ”Men är det inte din hand?” Nej, det var det inte, och håret reste sig på mig och alla andra som lyssnade. En som var fenomenal på att leta upp sådana förskräckande historier, lämpade för radio, var Torsten Jungstedt i ”Mannen i svart” som gick länge i radio, och som dessutom blev till en antologi. En annan som han gav ut hade en lika heltäckande titel: ”Kalla kårar” - trivsamma ruggigheter.

Gunnar Hallingberg som en gång doktorerade på hörspelsdramat skrev en trevlig översikt om den svenska radioteaterns första fyrtio år. Hur det står till med den nuförtiden vet jag inte i min utländska exil, men kunde förstås lyssna mig fram genom Sveriges Radios programtablåer tack vare datorn. Lika lättvindigt gick det inte till förr. I mina tidiga tonår satt jag med örat klistrat mot radions kortvågssändningar och hörde ett knastrande brus från fjärran land, skickade sedan en rapport till Radio Quito att programmet hade gått fram, och fick i sinom tid ett DX-kort från Ecuador (och kanske ett omnämnande i nästa sändning därifrån). Det var minst lika exotiskt som silkespapperna min barndoms apelsiner var inslagna i, med färgglada bilder som fick en att drömma sig bort.

World Radio DayI ett par faktarika krönikor har Hallingberg skrivit om radion i Sverige från mitten av tjugotalet, när Radiotjänst sände från Kungsgatan 8 just nedanför Kungstornen, och fram till slutet av förra seklet. I de böckerna (”Stockholm-Motala” och ”Tidens tusende tungor”) finns allt förtecknat som man nostalgiskt kan tänka tillbaka på, Tjugo frågor, Karusellen med Lennart Hyland, Vi som vet mest, frågesporten mellan gymnasister där det alltid var stockholmslagen som vann, det var lika återkommande som retfullt, och alla kloka och folkbildande föredrag där skånska akademiker som Ingvar Andersson, Hjalmar Gullberg och Ivar Harrie var tongivande (Gullberg var dessutom radioteaterchef), Sten Frykbergs och Bo Teddy Ladbergs program med klassik musik... Det var ett allmänbildande folkuniversitet som tog lyssnarna på allvar och inte fjamsade bort sändningstiden. 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En annan läsvärd bok som bland annat tar upp radions roll när det gällde att öppna folks öron för vad som var nytt utomlands är ”Moderna människor” av Johan Fornäs, om det svenska folkhemmet och jazzen. Han sätter nog punkt innan Claes Dahlgren med sin karakteristiska amerikansk satsmelodi rapporterade från New York om jazz och Leif Anderssons whiskyhesa stämma gjorde sammalunda i Smoke Rings som ständigt inleddes med Glenn Millers Stardust. Johan Fornäs som just fyllt sextio har fått sig tillägnad en festskrift som man kan läsa i sin helhet på nätet. Där finns bland annat en intressant uppsats av hans professorskollega  Alf Björnberg,  om moderna människors mobila musik före transistortiden, varav framgår att man tidigt kunde lyssna på sin hemmabyggda bärbara radio i en eka på sjön, åtminstone om släpade efter sig en lång blank kopparledning i vattnet som jordledning…

 

 Ivo Holmqvist

http://liu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:496579

 

Ur arkivet

view_module reorder

Magisk Prag

 Nyligen visade SVT den fascinerande dokumentären "Åter till Prag", där Astrid Ohlsén repriserar filmbilder från ett besök i revolutionsyrans Prag 1989. Hon intervjuade då också den tillbakadragne Vaclav Havel; regimkritikern ...

Av: björn gustavsson | Resereportage | 06 december, 2009

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 maj, 2008

Veckans porträtt: Katarina Norling om Katarina Norling

Katarina Norling om Katarina Norling    "Vaktchefen", 2006 (ur "Natten, A-Z")    The Anchor, 2006. 1. Min mor kom aldrig hem från resan till Italien. Hon fick en hjärtattack i Castiglione della Pescaia, ett fiskeläge ...

Av: Katarina Norling | Konstens porträtt | 23 november, 2006

Mjällare än älfvenben

Orden här uppe tillhör Viktor Rydberg, för våra unga läsare vill jag berätta att han inte är någon programledare från tevens barndom, utan en svensk författare som dog redan 1895 ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer | 12 april, 2012

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Erotomanen Carl Jonas Love Almqvist – en överraskande upptäckt

Mina barn gav mig en läsplatta i födelsedagspresent, och den första bok jag laddade ner var Johan Svedjedals imponerande trebandsverk om Carl Jonas Love Almqvist, med titlarna Kärlek är, Rosor ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 09 augusti, 2013

Bilmekanikerskojaren och döden

Plötsligt men jag har fått nog mer än ett pluralis, mer än impulsivt tvingat. Jag ger upp, orken släpper. Börjar afträda bokbranschen och avsluta författarskapet. Har närmast redan i tio år ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 27 oktober, 2014

Postemmakrönika 7 Post krönikawc

Vad i helgjutna mässingshelgon, gjort jag hade beställt en bok om bokomslag, eftersom, så eftersom jag skulle slippa läsa, avförkorta proceduren, läsa 58 romaner och böcker från art deco-tiden i ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts