Detalj ur omslaget till

Vad kan vi lära av Läsebok för folkskolan?

I ”Läsebok för folkskolan” – huvudlärobok för svenska skolbarn fram till 1960-talet – speglas tydligt hur ett samhälles rådande mentaliteter reproduceras när det gäller att smidigt infoga de unga i ...

Av: Björn Gustavsson | 13 juli, 2017
Björn Gustavsson

Vårt behov av Bukowski

Kalsongerna är skitiga. Han är orakad, otvättad sedan minst en vecka tillbaka. Den slitna och gamla rangliga soffan är nerpinkad. Whiskyn är slut, flaskan ligger tom och naken under bordet ...

Av: Crister Enander | 13 Maj, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Balthazar Gracian, Arthur Schopenhauer och livsviljan

I en tid då många människor praktiserar Schopenhauers åsikt att man kan befria sig ur världens elände genom att förneka livsviljan, är filosofen om inte glömd så dock förgäten. Låt ...

Av: Bo I. Cavefors | 02 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Kampen mot nutiden: Martin Becks Budapest

Maj Sjöwalls och Per Wahlöös romaner om polisen Martin Beck hamnade återigen på tapeten under vintern. Få svenska kriminalromaner har fått samma spridning, i alla fall innan deckarboomen, och få ...

Av: Markus Öbrink | 10 april, 2013
Essäer

POETRY SLAM - folklighet eller elitism?



POETRY SLAM - folklighet eller elitism?

Poesi - ett artificiellt språk från de finlitterära salongerna, eller ett ärligare sätt att uttrycka sig på, ett medel för att spräcka barriärerna och säga precis som det är?

Någon lägger upp fötterna på bordet, rapar och kallar det poesi. Någon annan stryker hastigt förbi bibliotekets lyrikhylla utan att ens bläddra bland titlarna, för poesi är något heligt, nästan farligt, som man behöver vara född med en särskild kulturell ådra för att kunna ta till sig. Uppfattningarna om vad poesi egentligen är går brett isär, men idén om att poesi inte är till för vanligt folk är utbredd, och ur viljan att förändra den inställningen föddes Poetry Slam i USA på åttiotalet. 1994 tog poeten Erkki Lappalainen Poetry Slam till Sverige och 1995 genomfördes det första svenska mästerskapet. Sedan dess har rörelsen bara expanderat. Varje år tävlar lag från olika delar av landet i svenska mästerskapen, och lokala tävlingar hålls med jämna mellanrum på olika orter.

Poetry Slam är en tävling i att framföra sin egen poesi. Det går inte att tävla i poesi, därför gör vi det, sa en gång amerikanen Bob Holman, och det är till stor del det Poetry Slam handlar om; att ta ner poesin på jorden, att punktera det heliga och göra den mer folklig och lättillgänglig. Vi lever i ett samhälle där det tävlas i allt - varför inte också tävla i poesi?

 hatt
 Gatupoeten har samlat lite pengar.
 Bild: Elin Bengtsson
De tävlande poeterna läser i tur och ordning var sin egen dikt. Dikterna får inte vara längre än tre minuter, och ingen rekvisita får användas. Varje framträdande poängsätts, från ett till tio, av fem jurygrupper som består av frivilliga ur publiken. Den högsta och lägsta poängen räknas bort, och poetens slutgiltiga poäng blir det sammanlagda resultatet av de övriga. Efter grundomgången paras poeterna ihop, och tävlar mot varandra två och två, där en vinner och en slås ut. Efter semifinal, kvartsfinal och final kan en vinnare koras, som förutom äran och möjligheten att få läsa en segerdikt, vinner en hatt med pengar och småsaker som publiken samlat in under kvällen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På Slamkvällar kommer en publik som kanske aldrig skulle gå på en traditionell diktuppläsning på biblioteket. Och de tävlande är inte alltid poeter i den bemärkelsen att deras högsta mål är att ge ut en diktsamling på Bonniers. Precis som punken hade sina stjärnor som inte kunde ta fler än tre ackord, kan Slamtävlingar vinnas av poeter som knappt kan svenska, än mindre stava. Poetry Slam har också blivit ett forum för poeter att få respons direkt från sin publik eller läsekrets. Här får poeter vara artister på samma vis som musiker och skådespelare. Kunna läsa av reaktionerna direkt i publikens ansikten, och delta i den kollektiva upplevelsen att man inte måste läsa poesi ensam på sin kammare, utan poesi kan vara gemenskap, det kan vara party.

Allt väl så långt. Poetry Slam ger nya dimensioner åt kulturlivet, fler får upp ögonen för poesin som konstart och poesin i sig blir lite rockigare, lite roligare, lite skitigare. Men har förhoppningarna om att skapa en mindre elitistisk poesi infriats, eller har det helt enkelt slagit över åt andra hållet?

I de lokala, mindre tävlingarna, deltar ofta en brokig samling poeter.

Unga som gamla, nyskapande som traditionella. Finstämd naturlyrik blandas upp med rappa förortsbeat, svidande politiska budskap ställs i kontrast mot vackra abstraktioner. De lokala tävlingarna har plats för alla, och vem som vinner beror nästan enbart på publiken, som på vissa ställen har en medelålder på tjugo år, på andra kring sjuttio. Men så fort man kommer upp på de högre nivåerna, förändras Poetry Slam-scenen radikalt. Många av dem som definierar sig som poeter i högre grad än som artister, de äldre och de med svårtillgängligare och mindre slagfärdig poesi är som bortblåsta. Kvar finns de vana aktörerna, för det mesta unga, humoristiska och rappa i käften. Det verkar finnas en färdig mall för hur en dikt ska se ut för att gå hem i mästerskapstävlingarna. Från att på lokal nivå vara ett forum där olika poesiarter möts, tenderar Poetry Slam på riksnivå att bli en tävling där alla tävlar i samma genre. Många av de etablerade scenpoeterna tävlar med samma dikter i flera mästerskap, dikter som de vet går hem hos publiken, och som publiken känner igen. Vill man nå framgång verkar det gälla att anpassa sig till formen.

Finns det en problematik i det? Det beror på ur vilket perspektiv man väljer att se på den växande Poetry Slam-rörelsen. Handlar Poetry Slam om en helt ny konstart och ett helt nytt uttryckssätt, är det naturligt att rörelsen skapar sina egna ideal och unika former som utövarna rättar sig efter. Men ser man på rörelsen som det den ofta utger sig för att vara; ett forum för dem som skriver dikter att få möta en publik, kan likriktningen helt klart bli ett problem. De som inte anpassar sig osynliggörs och slås ut ur tävlingarna på ett tidigt stadium, och Poetry Slam blir precis det som grundarna av rörelsen en gång ville protestera mot; ett elitistiskt forum för poesi där många känner sig utestängda.

Poetry Slam är en rörelse med stor potential att utvecklas. Dess styrka ligger i att det är utövarna som skapar den, poeterna och publiken som bestämmer. Den har inga uråldriga traditioner som måste upprätthållas, och inga direktiv från högre instanser anger vad som är rätt och fel. Det innebär att det är poeterna, åskådarna och entusiasterna som avgör åt vilket håll utvecklingen ska gå. Antingen kan man förstärka de tendenser som vi kan se redan idag - den tydliga inriktningen mot ståuppkomik och slagfärdighet, och låta Poetry Slam vara en konstform skild från den traditionella poesin och estradpoesin, eller också kan man arbeta för en större tolerans gentemot olika poesiarter. Det är synd om Poetry Slam ska gå miste om den mångfald som finns bland dem som skriver poesi idag - och det är synd om inte alla poeter ska få lika stor chans att möta sin publik ansikte mot ansikte, och uppleva i omvälvningen som börjar i den stund poesin lämnar papperet och får fritt spelrum i en lokal fylld med människor. För även om poesi har många ansikten, och kan definieras på olika sätt, finns det ett begrepp den aldrig kommer att kunna förenas med - elitism. Poesi kommer av den inre rösten i människan, och den kommer alltid att hitta, mot alla odds, ett rum där den kan utvecklas fritt. Förhoppningsvis kan Poetry Slam-scenen få vara ett av många sådana rum, ett forum öppet för alla engagerade och en explosiv rörelse för det fria ordet.

Elin Bengtsson

Ur arkivet

view_module reorder

August Strindberg 2012

Om August Strindbergs liv, leverne, texter och persona tvistar de lärde ständigt. De flesta har en uppfattning om Strindberg och ofta en ganska stark sådan. Det är anmärkningsvärt att en ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 07 januari, 2012

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | Melker Garay : Reflektioner | 15 september, 2015

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

I juletid blommar körsbärsträden i Central Park

Efter en tolvtimmars flygresa över Atlanten i ”monkeyclass” kan det kännas skönt att sträcka på benen med en promenad. Vi är på besök hos dottern och ska fira jul på ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 15 januari, 2012

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn   Klipporna på Färöarna är otaligt många och fantastiskt vackra. Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 09 februari, 2007

Det är vackert i sin uppgivenhet och i det vackra finns i sin…

I dessa dagar då samhället tampas med problem som utanförskap och ungdomar på glid, fyller två guldpärlor 30 år. Guldpärlor i form av film om just tonårens utmaningar, utanförskap och ...

Av: Nicole E. Wallenrodhe | Essäer om film | 24 april, 2013

Europas vatten

Att Försvaret bitit sig fast vid Vättern som föreslaget utökat övningsområde för militärt flyg oroar. Dessutom förmår man inte sända representanter till Ödeshög eller Jönköping för samråd om det som ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 15 november, 2011

Orientalism – västs syn på Öst

Foto: Simon Amarcord TEMA ÖST-VÄST Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi beskriver hur den västerländska självbilden vuxit fram i kontrast till ett, mer eller mindre, konstruerat Öst. Resor till fjärran länder i syfte att upptäcka ...

Av: Mohammad Fazlhashemi | Essäer om samhället | 30 april, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.