Berlinbiennalen är verklig

Medialiseringen av verkligheten framstår idag "som en serie dokument som snabbt avlöser varandra och producerar ett slags efterfrågan på verklighet - en passion för det reala - som de emellertid ...

Av: Anna Dubra | 05 september, 2010
Essäer om konst

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel Mycket har sagts och mycket har skrivits om Per Olof Enquist och hans författarskap alltsedan romandebuten med Kristallögat 1961. Drygt fyrtio år senare nämns ...

Av: Patrik Tornéus | 08 februari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Benjamin 4

  Om Om

Av: Håkan Eklund | 03 september, 2011
Kulturen strippar

Intervju Jamie Woon

Soul och dubstep-artisten Jamie Woon har hyllats i sitt hemland Storbritannien. Med sammetslen ljus röst sjunger han sina egenproducerade kompositioner vars eklektiskt klara ljudbild är minimalistisk och svängig på samma ...

Av: Lena Lidén | 30 augusti, 2011
Musikens porträtt

Rutten lax, rutten jul och arg på pappa, tre musikbiografier



Jultips från Belinda

fulla jular forväntansfulla jular sorgsna jularDet finns självbiografier och det finns julböcker. Genren julsjälvbiografi är inte en vanlig genre. Men Peter Jöback och hans medarbetare har lyckats skapa ett verk i denna genre. Minnen av jular som flytt, som inte blivit som de skulle, spökar hela tiden. Men till skillnad från i Charles Dickens ”En julsaga” tar Jöback inte itu med spökena på riktigt, han snarare flirtar med dem lite (lidande kan ju bli bra mellansnack på en julkonsert) så det kanske inte är så konstigt att de vill bo kvar. ”Jul, jul strålande jul …” Julen är inte alltid så vit, så vacker och så strålande. Peter Jöbacks julbok är till utseendet underbar, lockande och vacker. Det känns som om den doftar jul, med sina recept och vackra bilder och collage av gamla bokmärken (otroligt snygg formgivning). Det känns som om den låter jul med sina sångtexter och sina noter och sin bonus-DVD med Peter Jöbacks julkonsert 2009 (som ska vara den bästa uppsättningen av den!) … Men texten är mest en jul-självbiografi. En självbiografi där inte alla jular är svenska, snöiga och bekväma.

Konsten att tycka synd om sig själv 

En ensam jul i London, med bara broccoli och rutten lax som sällskap, får illustrera en av sångerna, som nedskrivet ”mellansnack”. Man kan vara lite förvånad över att Peter Jöback klarar av att vara deprimerad och tycka synd om sig själv till och med i London (och att han bara har broccoli och rutten lax hemma) – London har mycket av världens bästa julshopping och världens bästa julmat.

Harrods och Fortnum&Mason är kända för internationell kvalitet – där finns ingen ”rutten” eller ”äcklig” mat – där finns delikatessmat som passar de flesta i hela världen, vare sig man är köttätare, vegetarian eller bara extremt sötsugen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

England har också mycket av det bästa firandet, julafton är en vanlig dag, juldagen är mycket mer avspänd än en svensk julafton och annandagen kan man fira på puben eller med att se en fotbollsmatch. Glöm julstress och julpanik! Julen är till för att avnjutas och man behöver varken rimma till paketen eller gröten och man slipper gröt över huvud taget.

William Wordsworth skrev att han levde på gröt när han var fattig. Mycket litet har förändrats sedan romantikens epok – gröt är fortfarande inte kalasmat …

Men om man vill stanna hemma och gråta över bristen på svensk jul istället för att fira med pub och fotboll, finns det inte mycket man kan göra åt det. ”Stiff upper lip” är en livsstil som inte kan läras ut i en handvändning.

Som musikälskare är det alltid väldigt intressant att se varför en artist väljer en viss sång, vad han lägger in för minnen i den, vilka känslor, vilka betydelser (även om förklaringarna blir lite repetitiva just i denna bok) … och Peter Jöback är bra på att tolka in känslor i ord och toner. Inte för inte gör han succé på musikalscenerna där känsla är lika viktigt som bra röst för att ge sin karaktär rundning. Att bli utvald till att spela huvudrollen i ”The Phantom of the Opera” i London (dessutom när musikalen hade jubileum!) är givetvis ett av de positiva minnena i boken.

Livets rosor och törnen

Det är också intressant att läsa om Peter Jöbacks eget liv, med toppar och dalar och egenhändigt skapade jultraditioner. Som att spela bowling. Lena-Katarina Swanberg har skrivit texten till boken och hon får fram känslan att det är Peter Jöback själv som står på en scen och pratar till oss läsare/lyssnare.

Det finns också minnen med från julturnén 2009 – den med Cookies ’N Beans och R.E.M.-duetten med irländaren Declan O'Rourke vilket var mitt favoritnummer. Det bästa Peter Jöback gjort i en julkonsert? Stämningsfullt. Och ändå totalt ojuligt. Det är denna konsert som man får bilder från och det är den som finns med på en bonus-DVD.

DVDn gör boken värd att inneha, men att säga så känns lite orättvist mot de som jobbat med layout och formgivning och skapat ett ”julkonstverk” – retroinspirerade foton, de juligaste låtarna, de finaste tonsättningarna, det godaste godiset och de bästa minnena … och de värsta. 

Fredsförklaring

hela historien om sig själv och sitt livNär man har varit i musikbranschen i över 40 år, dels som artist och dels som låtskrivare till andra artister, och har 34 plattor bakom sig – då har man en del att förtälja. Neil Young gör detta i ”Fredsförklaring” – som är en mycket snäll självbiografi: lagom avslöjande, trevliga anekdoter och mycket musikhistoria. Neil Young har träffat de flesta inom rock, blues och country-genrerna. Samarbetat med dem, skrivit åt dem och varit ute och ridit med dem på ranchen.

Vad Neil Young skriver är lagom informativt och lagom avslöjande, t. ex. om Linda Ronstadt (de var också ute och red tillsammans):

”… nu har Linda blivit något av en ensling. Hon hoppade helt enkelt av för att bilda familj och leva ett 'normalt' liv i 'verkligheten'. En gång beskrev hon mig med de orden. Hon sa till Nicolette att hålla sig undan från mig eftersom jag 'inte levde i verkligheten'! Men det spelade ingen roll för Nicolette och jag hade i alla fall ett förhållande ett tag. Men det varade inte. Sånt är livet. Hur som helst, när jag lärde känna Nicolette var hon och Linda på ranchen och spelade in de låtar jag hade presenterat för dem i Malibu. (Linda missbrukade förresten jordnötssmör på den tiden! Det är väl ändå den sortens spännande information man förväntar sig i en bok av det här slaget?)”

Märk ironin. Roligare avslöjanden än så här blir det inte: jordnötssmörsmissbruk. Detta hade även Elvis Presley problem med, men det är inte så farligt, felet var att han missbrukade mycket annat också. Hoppas man på en kiss ’n tell bok med massor av skandaler är en bok med titeln ”Fredsförklaring” inte den bok man letar efter.

Är man däremot intresserad av gedigen amerikansk musikhistoria (och även en del europeisk musikhistoria) med listor över turnéer och historier om hur låtar spelades in, då är detta helt rätt bok. Neil Young missbrukar inte jordnötssmör. Han avslöjar istället att han älskar att promenera: 

”Jag äskar att promenera. Det lugnar min själ. Mamma sa alltid att morfar Ragland brukade ta en promenad varje dag och att han älskade det. Han levde länge. Min favoritpromenad är fortfarande uppe på åsen ovanför ranchen. Jag går mellan två och en halv och tre kilometer och mår alltid bättre efteråt, i alla väder. … det finns ett ställe på åsen där två eukalyptusträd har växt ihop. En gren på det ena trädet har växt över till det andra och vuxit rakt genom stammen. De sitter ihop för alltid jag har döpt dem till de förälskade träden. Jag går till de förälskade träden och hem igen så ofta jag kan.” 

Det är inte ofta man läser sådana här passager, om promenader och fantasier om besjälad natur i rockbiografier. Men det är kanske sådant som behövs om man ska leva (och överleva) länge?

Mest rörande är det att läsa När Neil skriver om Amber Young, hans dotter, numera en känd konstnär. När hon var liten konfronterade hon Neil med att han aldrig var hemma och såg henne växa upp. Sådan far, sådan dotter – båda två är väldigt rakt på sak. Konstnärer har inte så mycket tid för ”den verkliga världen”.

Men Neil Young är känd för sitt engagemang inom politiken och också för miljöfrågor och han är inblandad i flera välgörenhetsprojekt. Så även om han inte lever ett normalt liv, försöker han engagera sig i det normala livet. Som ”Farm Aid” och ”The Bridge School” som han har varit med och grundat.

Neil Young har också blivit invald i Rock and Roll Hall of Fame … Två gånger. Både som soloartist 1995 och som medlem i en grupp – Buffalo Springfield – 1997. De flesta kan bara drömma om att bli invald en gång … Men producerar man stora hits varje årtionde sedan 1960-talet kanske det inte är en så stor sak att bli vald två gånger.

Bruce 

Han har gett röst åt USAs folksjälBruce Springsteen är så stor att hans biografi bara heter Bruce. Precis som Madonnas biografi bara heter Madonna. Men den musikaliska damen har sedan länge dumpat efternamnet. Biografin ”Bruce” är den första Bruce-biografin på 25 år. Som Bruce medverkat i. Dessutom medverkar alla andra som räknas i hans liv med öppenhjärtliga intervjuer både om Bruce och hans musik. Bruce sätt personifierar glappet mellan den amerikanska drömmen och den amerikanske verkligheten –eller rättare sagt: hans musik gör det!

Som “Everybody’s Got a Hungry Heart”. En glad melodi med en inte så glad text. Ungefär som en svensk dansbandslåt (om man vill vara lite vanvördig). En man uppfyller den amerikanske drömmen – att bara sätta sig i bilen och köra. Frun får ta hand om barnen, dem skiter han i. Han vill vara fri. Men det finns egentligen ingen frihet. Att bara driva runt är ett sätt att vara fången i lösdriveriet. Och ingen blir lyckligare för det.

En hel del om Bruce handlar om hans olyckliga förhållande till pappan som hade depressioner och satt i köket och stirrade vid köksbordet långa stunder. Bruce har ärvt den psykiska ohälsan. ”Min pappa älskade mig inte (kanske) och jag är lik min pappa (fast jag inte vill vara det)-problemet” gör att den här biografin snabbt påminner om Peter Jöbacks julbok där han berättar om hur olycklig han var i sitt förhållande till sin pappa … men idag, mycket dyr terapi senare, är han lycklig.

Med Bruce är det samma sak. Han hävdar att mycket terapi och mycket medicinering senare har gjort honom lycklig. En allt för enkel lösning? ”Tough luck” – du får ingen annan förklaring.

Skillnaden mellan framgångsrika personer och inte framgångsrika personer är att en grupp tycker mycket synd om sig själv medan den andra bara tycker synd om sig själv. Varför? De som inte lyckats har ju fortfarande tron på att det kan bli bättre, de som fått framgången de har inget att hoppas på längre – förutom missbruk, terapi och medicinering. Att bli älskad av ett publikhav är tydligen inte nog med bekräftelse.

I slagdängan ”sex, drugs and rock ’n roll” har ”roll” försvunnit ur rocken och drogerna har blivit receptbelagda från apoteket och sex har bara blivit ännu ett missbruk, liksom apoteksbesöken.

Men det finns fortfarande folk i allmänhet som lyssnar på rock för att känna sig bättre.

Det här är en intressant och läsvärd biografi – helt klart den bästa på 25 år! – och den är inte alls vad man har tänkt sig när man börjar läsa den. Precis som Peter Jöbacks julbok är det mer ”mycket möda och stort besvär” än ”hejsan hoppsan, slå i glasen” och klackarna i taket.

Rocken har blivit gammal och deprimerad och är i behov av terapi. Men alla kan ju inte dö när de är 27 år gamla … I sådana fall skulle det inte bli några riktigt tjocka biografier.

 

Belinda Graham

 

Källa

Jag kommer hem igen till jul
Peter Jöback, Lena-Katarina Swanberg
Medarbetare: Wickholm, Pär (form) / Thessing, Anders (foto)
Bonnier Fakta

Fredsförklaring 
Neil Young
Översättare: Patrik Hammarsten
Norstedts

Peter Ames Carlin
Bruce
Översättare: Boo Cassel, Thomas Andersson
Bonniers 

Ur arkivet

view_module reorder
André Brink. Foto: Seamus Kearney, Wikipedia

André Brink, 1935-2015

André Brink avled den 6 februari på planet från Amsterdam till Kapstaden, efter att några dagar tidigare ha blivit hedersdoktor vid katolska universitetet i belgiska Louvain/Leuven.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 15 februari, 2015

33 meter över havet

Vi skulle stråla samman. Frågan blev var ses vi? Vi kom från lite olika håll och skulle senare ut på middag på Tabac i gamla stan respektive föreställningen ”Knitting Peace” ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 21 februari, 2014

Veckans porträtt: Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson

Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson    Tuija Nieminen Kristofersson Foto: Hans Kristofersson Och asterisken, tecknet som Aristarchos uppfann och använde när han hänvisade till en versrad av Homeros, lyste som diktens starka sken en ...

Av: Tuija Nieminen Kristofersson | Litteraturens porträtt | 09 november, 2006

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Gerd Karin Nordlund. Två noveller

Lektionen Alla hjälps åt med mörkläggningen och ommöbleringen av rummet. Filmprojektorn står på plats och lysrören släcks. En gulrandig hankatt, tillitsfull och vacker, stryks över pälsen. Närbilderna smeker hans bulliga kinder ...

Av: Gerd Karin Nordlund | Utopiska geografier | 17 oktober, 2011

Otto Andersson på 1950-talet.

Stilla dagar i Mejlans

Som av en händelse blev den finlandssvenske författaren, psykiater, politikern, jazzpianisten m.m. Claes Andersson aktuell i flera sammanhang några vackra höstveckor. Först kom hans uppföljare till ”Ottos liv” från 2011 ...

Av: Rolf Karlman | Litteraturens porträtt | 11 september, 2017

Från Cornelis till Gud. En intervju med Louise Hoffsten

Bjõrn Augustson intervjuar sångerskan och kompositören Louise Hoffsten Under din skoltid var du först trummis i punkbandet Mer Kött för att sedan bli sångerska i bandet Dyzenteri, hur minns du den ...

Av: Bjõrn Augustson | Musikens porträtt | 07 augusti, 2012

Adolf Hitler. Foto: Wikipedia

Hitlers maktdrömmar

Bo I Cavefors om Adolf Hitler som försökte skapa ett kontinentalt maktcentrum mot bolsjevismen och Storbritannien.

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 25 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.