Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | 15 oktober, 2008
Essäer om samhället

Benjamin 28

Av: Håkan Eklund | 25 februari, 2012
Kulturen strippar

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Slottet i Montsegur

Göran Fant och medeltidens katarer – en över trettio år lång livsrelation

Förra året - 2016 - utsågs av katolska kyrkan till ett så kallat misskundsamhetsår, då man vill förlåta alla synder som begåtts i det förflutna. En grupp människor som drabbades ...

Av: Michael Economou | 08 september, 2017
Övriga porträtt

Samernas och finnarnas olika syn på användningen av markerna



Pekka Aikio vid en föreläsning vid LMU (Ludwig Maximilian universitetet) i München år 2006. Foto: LMUDet handlar om samhällets omorientering från destruktiv och narcissistisk inställning ”jag-i-centrum” till ”vi-i-centrum”. Willigis Jäger i förordet till Hans Wielens bok

Samernas rättigheter till land är ett känsligt, mycket omdiskuterat och ännu olöst problem. Det centrala för det samiska folket är inte att äga landområdena, utan att ha fullständig rätt att använda dem, något som de finska beslutsfattarna inte helt förstår. Under de år jag har lärt känna samernas situation i Sameland, på samiska Sápmi (norra Norge, Sverige, Finland och Ryssland), har jag blivit allt mer övertygad om att kommunikationen mellan dem och majoritetsbefolkningen påverkar politiska beslut eftersom dessa folkgrupper inte förstår sig på varandras mentalitet och världsbild.

Turismen och renskötseln, vilka jag här går närmare in på, konkurrerar om användningen av land i Lappland. Båda näringarna företräder olikheter i synen på land hos samerna och finnarna. Mina källor är främst samiskan dr Anni-Siiri Länsmans avhandling Väärtisuhteet Lapin matkailussa (2004) och informationer av Sametingets f.d. president,dr h.c. Pekka Aikio.

Interkulturell kommunikation

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Interkulturell kommunikation betyder växelverkan mellan människor från olika kulturer. Man lär sig förstå hur människor påverkas av olika världsbilder, mentaliteter, tidsuppfattningar, maktförhållanden, värden m.m. och av skillnader mellan individuell samt kollektiv inställning. Tyvärr kombineras ofta dessa differenser med nedvärdering så att främlingshat, fördomar eller rasism uppstår.

Följande händelse är ett exempel på kombinationen av fördomar och nedvärdering: Marit Manfredsdotter skriver i en artikel i ”Samefolket” 4/2009 (tidskrift för Sveriges samer) om tre ledamöter från skogsägarföreningen i Norge som har undertecknat en skrivelse där det står ”medlemmarna i familjen Fjellheim från Brebben är för intelligenta för att vara samer och de borde därför gentestas”. Sverre Fjellheim som är en av de drabbade sade att det är tragiskt att man på 2000-talet har en så föråldrad syn på samerna. Händelsen uppfattats som rasistisk och som ren hets mot folkgrupp och kommer att leda till allvarliga konsekvenser.

 en ren som äter hö Foto: Jan SaijetsDet är våra marker” (fi. Meijän maat)

Länsman beskriver främst i kapitlet ”Meijän maat” (”Våra marker”) samernas och de finska turisternas olika syn på Lappland som en plats. Hon skiljer mellan begreppen land och landskap. Land hänför sig till boende, där land används och odlas, där bostäder byggs osv. Landskap är däremot en plats som kopplas till fritiden och konsumeras även visuellt. Ur turistens synvinkel är Lapplands landskap annorlunda och exotiska. Den lokala befolkningens sällskap erbjuder social färg och omväxling i vardagen. Dessa områden är för turisten platser där man slappnar av och slår sig lös från vardagslivet medan samerna ständigt bor och lever där.

De i Länsmans forskning intervjuade samerna talar om en ”vi-grupp” som precis vet till vem de bästa hjortronställena och fiskeplatserna hör. Det finns oskrivna överenskommelser, ”tyst kunskap”, som man inte talar med utomstående om. Samerna för inte turisterna till dessa ställen eftersom ”de tar allt” medan de själva tar endast det som de behöver. Samerna är dock visa, finkänsliga och kreativa i fråga om att minimera spänningar som kan uppstådärigenom. Länsman ger ett exempel på turister som frågade var man får mycket fisk. Samerna förde dem till en sjö där det fanns mycket gäddor och behöll för sig själva sjöar där det fanns mycket sikar - samerna uppskattar nämligen inte gäddor särskilt mycket. De hittar alltid ett sätt att mötas där båda parter är nöjda.

Dessa landområden har gått i arv från generation till generation. Att tala om ”våra marker” speglar en grundläggande kulturell, etnisk och kollektiv identitet som utesluter utomstående. Det samiska kollektiva vi-samfundet bygger på den traditionella samiska seden att förena plats och identitet till en enhet. Samerna behöver markernas resurser för sin utkomst och inte för rekreation eller för sitt nöje så som turisterna använder sig av naturen. Finnarna har en individuell inställning till land som något som ägs av individen och avgränsas med staket.

Dräktiga renkor på väg till områdena där de får sina kalvar i början av aprill år 2006.  Renkarlarna följer med hjorden vid sidan om och bakom den utan brådska. Foto: Pekka AikioDen allemansrätt som hör till finnarnas tradition är i strid med samernas traditionsbundna användning av land, men de förstnämnda har lagen på sin sida. Samerna är kritiskt inställda även till den makthavande befolkningens sätt att tala om ”obebodda och orörda ödemarker”. Det finns inget samiskt ord för ödemark, men flera begrepp för ödemark som används på olika sätt. En orsak till att turisterna talar om orörda ödemarker är att samerna inte lämnar spår efter sig. Samernas användning av naturen förblir därför osynlig så att föreställningen uppstått att inte någon tidigare har varit där.

Samernas kollektiva inställning, vi-gruppen, kolliderar med den västliga världens (i detta fall finnarnas) individuella syn, ”jag i centrum”, vilket leder till kulturkrockar. Kulturkrockar är missförstånd och sammanstötningar mellan människor från olika kulturer, där olika sätt att tänka stöter på varandra.

Traditionell och nutida samisk renskötsel

Pekka Aikio, som också arbetar som renskötare, samordnar sedan hösten 2008 samisk undervisning, forskning och samiska projekt vid Lapplands och Uleåborgs universitet. Han utnämndes i maj 2009 till hedersdoktor som en ärebetygelse för hans gedigna kännedom om samisk kultur och renskötsel. Han betraktas som Finlands främsta expert för den samiska rennäringen.

Renskötselområdets markyta utgör hela 36 % av hela Finlands yta. Därför har renskötseln stor kulturell och ekonomisk betydelse. Renskötsel bedrivs sedan 1932 genom ett system med renbeteslag. Samerna i Finland har inte monopol på renskötseln som i Sverige ooch Norge. Alla renskötare är inte samer utan även finnar utövar denna näring. Varje renskötselföretagare är delägare i ett av sammanräknat 56 renbeteslag. Renbeteslagen har bestämda gränser, är till ytan olika stora och även antalet renar som man får hålla varierar. Renbeteslagens områden är helt eller delvis omgärdade av staket så att renarnas rörelsefrihet hindras.

Samiska flaggan (Sámi leavga) är Astrid Båhls design. Dess motiv härstammar från shamantrumman och sydsamen Anders Fjellners dikt Páivien párneh (solens söner) där Fjellner beskriver samerna som solens döttrar och söner. Flaggans röda cirkel återspeglar solen och den blå månen. Foto: Nina Michael (utanför Kautokeino högskola)Aikios speciella sorgebarn är den samiska traditionella renskötselns framtid, en form av renskötsel där renarna betar och vandrar fritt i naturen. Denna form av renskötsel håller på att uppslukas av politikernas ambitioner att göra samerna till bönder och renarna till nötkreatur i ladugårdar och utfodra dem med hö. Detta innebär att renarna inte mera kan följa sin naturliga instinkt att vandra mellan sommar- och vinterbetesmarker, vilket är rena rama djurplågeriet! ”Renen är inte någon ko” brukar Aikio förnärmat säga till denna ”utveckling”.

Renarna slaktas maskinellt på löpande band. Samernas traditionella slaktmetoder har inneburit att allt från renen tagits tillvara medan det i moderna slakterier uppstår ”problemavfall”. Renarnas antal i Finland begränsas till ca 200.000 djur vilket innebär att finländarna kan konsumera knappt ett halvt kilo renkött per person och år. Enligt Aikio hålls renskötarna fattiga med lagar som gynnar lantbruket - trots att renkött skulle ha stor marknad i Europa..

Även den samiska renskötseln återspeglar samernas kollektiva syn: de äger renarna, arbetar och lever tillsammans med familj och släktingar. Därför har samerna inte kunnat besvara frågan om hur många renar hon/han har. Renskötseln är ett sätt att leva på och har inte maximal köttproduktion och personlig rikedom som mål.

Aikios favorittanke är att renen, människan och miljön bildar ett inbördes system som möjliggör att alla parter kan anpassa sig till ett liv i det kargasubarktiska livet på gränsområdet mellan taiga och tundra. Han anser att den traditionella samiska renskötseln utgör grunden för samisk kultur. Då han blickar tillbaka har livet förlorat mycket av sin forna kvalitet, säger han.

Avslutning

Jag har här försökt ge en bild av finska samernas och finnarnas olika syn på användningen av markerna. Olika faktorer speciellt av ekonomisk natur påverkar den finska synen. Länsman går in på interkulturella synpunkter som försvårar situationen. Det är uppenbart att det finns stora skillnader i mentalitet och världsåskådning mellan de två kulturerna.

Hans Wielens säger i sin bok Pengar & spiritualitet. Kan den materiella världens kris övervinnas? ”Om dessa två olika syner verkligen kan mötas så att växelverkan äger rum kan man ha hopp om att en ny och intressant utveckling kommer igång.” Han anser att denna handlar om att integrera de olika synsätten och inte att skilja dem från varandra.

Det är ett allmänt känt faktum att alla världens små kulturer med tiden kommer att uppslukas av de stora nationalstaterna. Den samiska kulturen representerar inre värden som hos oss i väst har gått förlorade, men som vi kan återvinna (inte enbart på fritiden som turist) om vi öppnar oss för att lära av varandra. Det vore vöärt att sträva efter att bevara denna färgrika och mångfacetterade kultur som ständigt är i en process av omvandling så att samerna inte ses endast ur förgånget perspektiv, vilket ofta är fallet.

Nina Michael, München

[email protected]nina-michael.com

http://groups.yahoo.com/group/baerenkreis/

www.nina-michael.com

 

Källor

Aikio, Pekka: Personlig kommunikation sedan 2003

Länsman, Anni-Siiri: Väärtisuhteet Lapin matkailussa. Kustannus-Puntsi. Saarijärvi 2004

Manfredsdotter, Marit: ”Gentesta samer - de är för intelligenta!” Samefolket 4/2009

Michael, Nina: ”Den långa vägen till Helsingfors - samernas och finnarnas syn på hur markerna används.” Seminariearbete: Interkulturell kommunikation. Åbo Akademis Öppna Universitet 2008

Wielens, Hans: Im Brennpunkt: Geld & Spiritualität. Ist die Krise der materiellen Welt überwindbar? Verlag Vianova 2004

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Magisk Prag

 Nyligen visade SVT den fascinerande dokumentären "Åter till Prag", där Astrid Ohlsén repriserar filmbilder från ett besök i revolutionsyrans Prag 1989. Hon intervjuade då också den tillbakadragne Vaclav Havel; regimkritikern ...

Av: björn gustavsson | Resereportage | 06 december, 2009

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 maj, 2008

Veckans porträtt: Katarina Norling om Katarina Norling

Katarina Norling om Katarina Norling    "Vaktchefen", 2006 (ur "Natten, A-Z")    The Anchor, 2006. 1. Min mor kom aldrig hem från resan till Italien. Hon fick en hjärtattack i Castiglione della Pescaia, ett fiskeläge ...

Av: Katarina Norling | Konstens porträtt | 23 november, 2006

Mjällare än älfvenben

Orden här uppe tillhör Viktor Rydberg, för våra unga läsare vill jag berätta att han inte är någon programledare från tevens barndom, utan en svensk författare som dog redan 1895 ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer | 12 april, 2012

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Erotomanen Carl Jonas Love Almqvist – en överraskande upptäckt

Mina barn gav mig en läsplatta i födelsedagspresent, och den första bok jag laddade ner var Johan Svedjedals imponerande trebandsverk om Carl Jonas Love Almqvist, med titlarna Kärlek är, Rosor ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 09 augusti, 2013

Bilmekanikerskojaren och döden

Plötsligt men jag har fått nog mer än ett pluralis, mer än impulsivt tvingat. Jag ger upp, orken släpper. Börjar afträda bokbranschen och avsluta författarskapet. Har närmast redan i tio år ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 27 oktober, 2014

Postemmakrönika 7 Post krönikawc

Vad i helgjutna mässingshelgon, gjort jag hade beställt en bok om bokomslag, eftersom, så eftersom jag skulle slippa läsa, avförkorta proceduren, läsa 58 romaner och böcker från art deco-tiden i ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts