Den polska staden Toruń och den stulna klockan i Uppsala domkyrka

Tillsammans med Ukraina är Polen värdland för fotbolls-EM som drar igång den 8 juni. Under några sommarveckor kommer landet att invaderas av utländska fotbollsfans. Men de reser inte till Toruń ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juni, 2012
Resereportage

Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | 30 november, 2009
Utopiska geografier

Sosialetikk. Del II

For å komme på sporet av grunnlaget for autentiske yrkesvalg, har en å tenke videre enn å oppholde seg ved de ytre sanser, for nå er det om ‘mening’. For ...

Av: Thor Olav Olsen | 08 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Underkastelse och revolt: sado-masochism i Charlotte Brontës Jane Eyre

Illustratuion: Man Ray En uppenbar risk med det okritiska återgivandet av färdigtuggade kunskaper kan illustreras med de välvilliga men likväl felaktiga läsningar av som gjorts av Charlotte Brontës Jane Eyre ...

Av: Björn Kohlström | 15 augusti, 2008
Essäer om litteratur & böcker

”Du har ställt flera frågor kring Kulturdepartementets direkta engagemang och närvaro…” Peace & Love 2012



Budskap från BRISRedan när Tidningen Kulturen publicerar min artikel ”Folkfesten som tänjer gränser för socialt medvetande” (16 juni 2012) har funderingen legat där och grott; det måste väl ändå vara mycket intressant för kulturpolitiken att närmare 50 000 människor besöker ett evenemang med musik, performance, debatter, ja egentligen det mesta man kan tänka sig? En folkfest under temat ”En ny värld” skulle kunna ge en riktning, en idé om hur man ska nå ut och engagera med en levande svensk kultur. När jag tittar på kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths (M) kalender ser jag att hon inte har några inbokade offentliga åtaganden under Peace & Love festivalen, i juni månad har hon totalt haft tio framträdanden planerade. Tänker att ministern kanske skulle må bra av att visa lite good will inför den bredare massan så jag skickar några frågor till henne; kommer ministern eller någon från kulturdepartementet besöka Borlänge för att representera regeringen?

På festivalens näst sista dag får jag ett svar från Daniel Urso, politisk sakkunnig för ministern, där han inleder sitt svar med att bekräfta att jag ”har ställt flera frågor kring Kulturdepartementets direkta engagemang och närvaro vid musikfestivaler”, jo det har jag ju, lite spännande är det allt.

Departementet sysslar med att ”förverkliga regeringens övergripande mål i kulturpolitiska frågor”, fast mer än att dessa mål syftar till ”bredd och mångfald inom det musikaliska området” kan jag nog inte påstå att jag blir något klokare på. Men översättningen är mer eller mindre att man fördelar pengar, med betoningen som idag används rätt friskt från regeringshåll ”mer och riktade”. Statliga pengar ska i ökad grad gå direkt till utövarna och inte byggas in i administrativa strukturer. Fantastiskt! Men det är en glädje som känns avlägsen, svår att riktigt ta till sig, ta till mig, som känner många människor som kämpar med att berika det här landet med kultur. De är duktiga men visst krävs det lite tur att någon gång under sin karriär få se en statlig krona. ”Musiken är ett viktigt område inom kulturpolitiken”, svarar Urso på en av mina andra frågor, men departementet lägger ut det praktiska på andra myndigheter så som Statens musikverk, Statens kulturråd och Konstnärsnämnden. Kan inte låta bli att känna det som att det där viktiga har hamnat på entreprenad, om än en statlig sådan. En annan av mina frågor till kulturministern har jag ställt lite sådär på flit, berått, men barnen då? ”Regeringen har särskilt prioriterat barn och ungas rätt till kultur, bland annat genom att anta denna rättighet som ett nationellt kulturpolitiskt mål”.

GruppkramEn morgon håller sig regnet borta från Peace & Love och jag går och tittar på en uppvisning i breakdance, det är en del av barnens festival. I fem dagar har ett gäng ungar mellan sju till femton år tränat i Borlänges dansstudio med de flerfaldiga mästarna Ultimate B-Boys. Det är en workshop som visar att man behöver inte vara stor för att ha en stor publik, det är faktiskt ett sådant tryck att där jag sitter i fotodiket ser jag hur ett par små fötter tillhörande en beundrare plötsligt dyker upp över staketkanten. Själv skulle jag varken våga eller kunna snurra runt så där som på scenen, men ett kollektivt själförtroende lyser emot oss. ”Vill ni se mer?!”, ropar en av ledarna ut mot publiken. Åttaåringen bredvid mig ropar ännu högre till svar; ”Ja klart att vi vill!”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Efter uppträdandet lyckas jag tillsist fånga några av de unga dansarna som slängt sig i en avslutande gruppkram, det är en rätt euforisk stämning backstage men jag ska inte ljuga, när de inser att någon vill skriva om dem tittar de så på mig att jag känner mig viktig fast det är helt oförtjänt. Och de är viktiga utan att riktigt förstå varför. De talar om för mig att de har haft det jättekul och jag frågar om de tänker fortsätta med dansen nu då? ”Självklart”, utbrister de i mun på varandra och en av killarna förklarar för mig att ”har man dansat i tre år så ska man väl inte sluta heller”, det borde jag ha förstått. En av tjejerna fyller snabbt i, hon säger ”men har man dansat i tre månader så ska man ju fortsätta också”. Hela konversationen på extatiskt dalmål. Barn pratar alltid smartare än vuxna om man lyssnar, som ”inte sluta” kontra ”fortsätta”. Jag sitter kvar en stund och tittar på hur de säger hejdå till varandra och sina tränare, det är en uppenbar beundran, glädje och redan en saknad. Ultimate B-Boys får skriva autografer och kramas.

Jag funderar på hur det skulle vara om kulturministern varit där, hade workshopen varit gratis då? För det är den inte, trots att regeringen tycker att det är en rättighet för barn och unga att ha tillgång till kultur. Men ”kulturdepartementet har inte någon officiell närvaro vid någon särskild musikfestival under sommaren” har jag ju fått veta.

Olivias PoesiorkesterMen nu är det ju som sagt inte kulturdepartementet som bestämmer vart pengarna ska gå, vilket kanske är en smula märkligt, men eftersom jag haft det på känn att mina frågor inte skulle få något särskilt konkret svar har jag förutseende nog redan vänt mig till Statens kulturråd med samma frågeställningar. Jag hamnar hos Thorleif Warmboe på avdelningen för kommunikation. Sedan 2009 har Kulturrådet beviljat stöd till arrangörer inom musikområdet, Warmboe menar att man sett ett behov av detta och att man aktivt bejakar förutsättningarna bland annat genom internationellt mobilitetsstöd och utvecklingsstöd till regionala institutioner. Det verkar logiskt, om man bara ser till under Peace & Love dagarna tar många internationella kulturutbyten plats. Under våren kommer Kulturrådet utlysa möjligheter för fler festivaler att söka projektbidrag berättar Warmboe och på mina frågor om hur Kulturrådet deltar i samtal och informerar om sitt uppdrag i samband med den här typen av event får jag veta att de ”besöker festivaler regelbundet som en del av sin omvärldsbevakning och för att följa upp stöden” och att man fortsätter att prioritera ungdomsperspektivet. Han säger att ”Festivalen Peace & Love har också tidigare besökts flitigt av Kulturrådet”. Fast när jag frågar festivalens presschef Ronny Mattson om de fått ekonomiskt eller annat stöd i år också får jag svaret; ” Vi har inte fått något stöd av Statens kulturråd genom åren vad jag vet om”. 


VigselFör säkerheten ska målsman närvara med unga festivalbesökare, för dem som inte fyllt femton på festivalområdet och för dem under sexton år på campingområdet. Elin Junzell är trygghetssamordnare under Peace & Love 2012 och berättar hur man i år bestämt sig för att starta ett treårigt Trygghetsprojekt som ska öka säkerheten på och omkring campingområdet och att Vuxenvandrarna är en del av detta. ”I kartläggningsarbetet inför projektet framkom att föräldrar behöver mer stöd i att kunna fortsätta ta sitt föräldraansvar även under festivalen”, berättar hon och säger att man därför vill ge vuxna som finns närmast ungdomarna en möjlighet att finnas närvarande på campingen, för att finnas till. Genom alla åren jag har varit festivalbesökare har jag noterat att Svenska kyrkan brukar vara medverkande och den här gången är inget undantag. Själavårdare kallas de trettiosju pastorerna, prästerna och diakonerna från Svenska kyrkan och andra frikyrkor medan några av dem även är socionomer och pedagoger. Trots att vi får vara med som publik till två lyckliga vigslar på Shangri-La scenen under fredagen är det så att bland 60 734 personer som besöker, arbetar och bidrar till festivalen blir det ändå en del brustna hjärtan.

Sofia Johansson, pressekreterare hos Ungdomsstyrelsen, berättar att deras uppdrag är att fördela bidrag till ideella organisationer men inte specifikt riktat till ungas musik men att man har ett generellt organisationsbidrag till dem som engagerar ungdomar. ”Vi verkar för att ungdomspolitikens mål om allas rätt till välfärd och inflytande ska få gehör i samhället. Det kan ske med kulturella inslag, där musik kan vara en metod”. Det låter bra men samtidigt lite klurigt. Arbetet bygger på att det är ”de unga som ska ha idéerna och genomföra dem” samtidigt som hon förklarar att Ungdomsstyrelsen får ganska många ansökningar och att de allra flesta organisationerna känner till de möjligheter som finns.

DalahästarTraditionellt sett har folkrörelsen betytt mycket för skapandet av ideella föreningar, man ska kunna gå tillsammans för att verka för gemensamma intressen. Att starta en organisation är visserligen inte världens svåraste sak, men inte heller den lättaste.

Måndag eftermiddag kommer jag till Borlänge, under bussresans gång har det ihållande regnet satt i gång strategiska samtal bland mina medresenärer. Två tjejer ångrar en smula att de inte satsade lite högre än det där nittionio kronors tältet de kommit med; ”Vi skiter i att sätta upp det, vi rullar in oss i presenning i natt”. Hur det faktiskt gick för dem vet jag inte, men på Borlänge busstation var de knappast ensamma med crazy ass schemes. Det är ett myller av unga människor med tält, sovsäckar och ölflak som trampar på stället i väntan på festivalbussarna som går i skytteltrafik mot campingen. De är vid ett under omständigheterna otroligt gott mod. Annika Rohdin, marknads- och försäljningschef på Visit Södra Dalarna berättar att man på Turistbyrån under Peace & Love dagarna får ta in extra personal för att klara trycket; ”Det är störst behov av personal under tisdag till torsdag, då de flesta frågorna handlar om var man ska lösa in sina biljetter till band samt var de ska bo”. Jag frågar henne om det lokala näringslivet påverkas och hon menar att många av deras aktörer får ut positiva effekter av festivalveckan, boendeanläggningarna är fullbelagda och det ”spiller över” till viss del även på kringliggande kommuner. Även om Turistbyrån inte har något informationstält på själva festivalområdet närvarar man ändå med personal för att kunna sälja konceptet på bästa sätt och hon påpekar att ”att samtala med besökare är givetvis en viktig del i detta”. 

Tribute to The BandNär jag får höra att Garth Hudson ska spela med i en hyllningskonsert för The Band förstår jag att det kommer att bli speciellt. Som originalmedlem i The Band var Hudson en av dem som spelade med Dylan under sin första och mycket kontroversiella elektriska turné 1965, men han är definitivt en musiklegend i sin egen rätt. Med Garth (74) och hans fru Martha Hudson (61) på scenen kan jag inte låta bli att lite oroligt fundera på hur det ska gå. Det går mer än bra, det är en fantastisk upplevelse att få dela. Den amerikanska country gruppen Deadman leder tributen som går under namnet ”When The Music Is Not Forgotten” som också gästas av John Hiatt, Calle Norén, Anna Ternheim, Israel Nash Gripka, Basia Bulat, Stiko Per Larsson, Hoffmaestro, Ebbot Lundberg och Orlando Weeks. Publiken är alldeles för liten jämfört med vad spelningen förtjänar, men några inbitna sjunger med och alltfler som passerar stannar nyfiket till. Poängen är att kultur måste vara tillgänglig men att vi också måste söka upp den, delta; kultur är inget som ska serveras på ett silverfat. Deadman vokalisten Steven Collins säger att det är viktigt att vi kan ”komma samman med främlingar och sjunga högt utan att skämmas” och skratt sprider sig i publiken.

 Thorsten FlinckTemat för Peace & Love 2012 är ”En ny värld”, hur vill vi att den ska se ut? Naturligtvis är de stora orden fred och kärlek. Men jag hittar något annat, en förutsättning som vi måste lista ut innan vi kommer dit. Jag vet inte om det är medvetet och planerat eller bara en slump men det är två andra ord som tycks vara mer aktuella; närhet och avstånd.

Olivias Poesiorkester uppträder på Flying Circus scenen. Olivia Bergdahl och stråkkvartetten med Erika Risinger, Ida Rosén Hamrå, Johannes Bergion och David Werthén är något som poesin behöver; den mår gott av denna kungliga behandling. Det är ingen massiv publik men jag märker att de som går förbi stannar upp en stund, slår av på takten. Trots att festivaler har en rätt laid back air runt sig så har alla ändå lite bråttom. Bara till olika saker antar jag. ”Fantastiskt att tillsist få någon som slänger sig mot kravallstaketet” skrattar Olivia Bergdahl men tillägger med ett allvar, närhet är viktigt. Thorsten Flinck är inne på samma sak, avståndet mellan dem uppe på scenen och publiken nedanför, ”för att vi ska vara finare än er men det är då fan ingen socialism”, skriker Flinck. ”Jag är den enda som säger sanningen, det kan jag lova er”. Jag vet inte hur det är med just den saken, men sanningen för mig måste nog vara att hur ska man förstå den folkliga kulturen – kultur rakt ut – om man inte är med och känner av vibbarna? Man kan satsa pengar, man ska och måste satsa pengar, för ett levande kulturliv men pengar bygger inte traditioner. Man kan nog inte alltid köpa återgivningen av vad folket vill ha, det är en förenkling som politiker gillar att legitimera sig med.

Så ja, jag har frågor om engagemang och närvaro.

Linda Bönström, text och bilder

 

Ur arkivet

view_module reorder

Valentin och Caligula

Varje år när det är Alla hjärtans dag tänker jag på Valentin. Det var en pojke i min klass som hette så i andranamn, något som vår lärare hurtfriskt påminde ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 14 februari, 2014

Ensamheten är inskriven i en social väv. Intervju med Tova Gerge

Tova Gerge är författare, scenkonstnär och aktivist. Hon har nyligen släppt boken Rakel delat med tio, en text som jag skulle beteckna som en kortroman. Boken är släppt på två ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 20 mars, 2013

Europa och den monumentala väggen – Del 2

Det svenska monumentalmåleriet influerades av artonhundratalets rådande estetiska idéströmningar ute i Europa. Hur det uppstod och kom att blomstra runt om i Sverige kan tecknas i tre delar. Perioden som ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 17 januari, 2013

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 28 september, 2012

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 23-2013

Värmen har slagit till här uppe i norr, och det var varmare i Norrbotten än i Spanien. Det kanske vore en tanke, de ger oss sitt klimat, och vi sköter ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 juni, 2013

En dikt

borrar schaktar borrar så djupt att jag träffar djävulen och lars törnman

Av: Peo Rask | Utopiska geografier | 22 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.