Omslag  av boken ” Mikronationer - på besök i hemgjorda länder”

Mikronationer - på besök i hemgjorda länder

"Mikronationer - på besök i hemgjorda länder" (Gidlunds förlag, 2017) är namnet på en ny bok som handlar om mikronationer. Mikronationer det är länder som inte är riktiga länder

Av: Mathias Jansson | 12 oktober, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Konrad Lorenz. Djurvärldens Einstein

Konrad Lorenz ansåg att den tidiga barndomens händelser är de mest avgörande för en människas vetenskapliga och filosofiska utveckling. Lorenz föddes år 1903 och tillbringade barndomen i ett slottsliknande hus ...

Av: Lilian O. Montmar | 06 april, 2014
Övriga porträtt

Fragment från en önation. En resa till Indonesien

Vi var ett delvis nytt och ett delvis gammalt gäng med rötter ifrån möten på Sigtunastiftelsen, som flög via Singapore till Jakarta, huvudstaden på den stora ön Java i världens ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | 29 Maj, 2014
Resereportage

"Kinas terrakottaarmé" på Östasiatiska i Stockholm

"Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,"Ur "Muren och böckerna" av Evert Taube Det var aldrig meningen att de skulle utföra några krigiska bedrifter, dessa tusentals soldater som skapades på kejsaren ...

Av: Birgitta Milits | 11 september, 2010
Kulturreportage

"Go west young woman!" - en västernopera på Kungliga Teatern



Nina Stemme. Foto: Alexander Kenney Kungliga OperanDet var inte bara män som lystrade till uppmaningen - Go west young man! - under gudruschens bråda dagar i Kalifornien i mitten av 1800-talet, även om de dominerade kraftigt. Det var i de flesta fall ett otacksamt slitgöra - och guldet lyste för det mesta med sin frånvaro. Kvinnorna - de som vågade ett liv i denna ofta brutala mansvärld - hamnade på barer och andra manliga inrättningar. Whiskyn flödade.

Ett fåtal lyckades undvika de underordnade positionerna och bli barägare, om vi ska tro den masskulturella mytologin, som Minnie i Giacomo Puccinis sällan framförda opera, "Flickan från Västern", som hade premiär på Stockholmsoperan i helgen. Förra gången det begav sig på denna plats var 1934 och succé är knappast ordet. Denna gång smakar det däremot väl i munnen. Operan hade premiär på Metropolitan i New York 1910 med självaste Caruso i en av huvudrollerna och med Toscanini på pulten. Jag var inte där men har svårt att tänka mig att det skulle ha låtit så mycket bättre.

Inledningen är magnifik. På en väldig filmduk i svartvit cinemascope, som visar en klassisk öppningsscen i vilken John Ford-västern som helst, med en ensam ryttare i förgrunden och ett ödsligt och bergigt västernlandskap i fonden, rullas förtexterna upp till kvällens operaföreställning. Innan ryttaren rider vidare för att strax komma springande emot oss och forcera bioduken och därmed förflytta sig till en annan dimension, till ett här och ett nu, och med dragna revolvrar, i full technicolor, uppenbara sig som Minnie (alias Nina Stemme). Puccini eldar på med sprudlande och sprakande filmmusik (som den senare kom att praktiseras av herrar Korngold, Tiomkin, Steiner, Herrmann, Waxman m fl). Scenbilden bibehålls i cinemascopeformat när den överger bioduken och får fysisk gestalt.

Kopplingen opera-film är central för denna uppsättning, som till skillnad från Puccinis tidigare operor slutar lyckligt. Happy End. Lite Hollywood före Hollywood med andra ord. Parallellt med agerandet på scen visas en stumfilmskopia av detsamma på fondväggen i den saloon där det mesta av handlingen försiggår. Det är ett tacksamt och väl fungerande grepp. Operaagerande och stumfilmsagerande har många likheter i ett ofta övertydligt och lätt stiliserat rörelsemönster, där det psykologiska finliret inte är lika framträdande (det ligger, när det förekommer, i musiken respektive närbilden). Stumfilmen var heller aldrig stum, den beledsagades av allt ifrån en ensam pianist till en fullskalig symfoniorkester.

"Flickan från Västerns" långa törnrosasömn förefaller mig högst märklig. Musiken är högoktanig Puccini, låt vara att den skiljer sig från det melodska högtryck som utmärker "Butterfly" och "Tosca" - här är det funktionalisten Puccini mer än melodikern som talar. Men visst känner man igen tongångarna. Den orkestrala uppbackningen, de kraftfulla urladdningarna men också finliret och belcanton. Melodilinjerna och ariorna finns där, inte lika påtagligt och uttalat som i de tidigare operorna. Mer integrerat i dramatiken, lite samtida tyskt mitt i det italienska. Lättköpt och banalt? Knappast.

Handlingen är inte mycket att orda om. Den är inte odrägligare än mången annan operahandling, men den är originell på en punkt: den utspelas i vilda västern. Det är en känsloladdad melodram där den kvinnliga kärleken räddar den förtappade mannen. Kärleken som renande, helande och frälsande kraft (också det lite tyskt - Wagner). Mycket mer att orda om är däremot själva framförandet, det var länge sedan det klingade så hundraprocentigt på Stockholmsoperan, om orkester, kör och solister - ett suveränt lagarbete under säker ledning av regissören Christof Loy. En konstnärlig triumf.

Nina Stemme som den kyske Minnie, som ännu inte kysst någon karl och enbart ridit på en ponny, och Aleksanders Antonenko som banditen Dick, som längtar efter ett annat liv, är båda magnifika i sina roller. Liksom sheriffen Jack, hopplöst förälskad i Minnie, som sjungs svartsjukt och hotfullt av John Lundgren. Det är kring dessa triangeldramat utspelar sig, med guldgrävarna som kommenterande kör och medagerande, pendlande mellan lynchmobb och individuellt ansvarstagande, där en av guldgrävarna påpassligt fått låna drag av Chaplins figur i filmen "Guldfeber".

Nina Stemme visar att hon inte bara kan sjunga Wagner och Strauss utan också Puccini, liksom en gång Birgit Nilsson när hon tog sig an "Turandot". Det är närmast bländande skönsång hon bjuder på, inte minst i de högre forte-registren, där Aleksandrs Antonenkos lödigt italienska tenor, lite åt Jussi-hållet, följer henne perfekt, också det bländande och skönt. Allt sammanhållet av ett hovkapell i högform och en dirigent, Pier Giorgio Morandi, som vet hur en slipsten skall dras. Eller kanske riktigare hur man hittar guld i ett förbisett Puccini-partitur.

  

Ulf Stenberg 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Världen är kall och ödslig

Det finns inte längre några drömmar. Det finns inget hopp.Invånarna i Världsstaten framlever sina liv instängda och avskärmade djupt nere i de underjordiska städernas vittförgrenade nätverk av kulvertar. Arbete, sömn ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 mars, 2010

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Kultur og livsform

Innledning Emnet for artikkelen min er at livet består av mye mer enn jobbing og shopping, instrumentell vitenskap og teknisk politikk. Dette beskriver jeg i termer av ‘progressivt framskritt’, som er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 september, 2013

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Filosofi og framskritt. Del 3

De filosofiske tradisjonenes betydning for epistemiske og etiske framskritt Nåtiden er ikke spesielt opptatt av at det gis relativt lange linjer i filosofihistorien; i vår tid driver en med filosofi uavhengig ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 augusti, 2013

Om maktmekanismer i det sydkoreanska samhället. Intervju med Cheol-soo Jang

Sydkorea kännetecknas av en vital filmindustri, en filmindustri som ofta kännetecknas av en extrem omsorg för det tekniska så till vida att alla filmtekniska medel musik, foto, skådespeleri ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 28 januari, 2011

Fornuft, følelser og liv

Innledning I dag er det svært mange konflikter og kriger rundt om i verden, som betyr at den pasifistiske idé har elendige kår. Tesen jeg forsvarer er denne: At sammen har ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 september, 2014

Höstdag i Provence

Jag befann mig, än en gång, på resa: destination Marseille för att därifrån ta mig via flyg till London, dit jag blivit inbjuden för att hålla ett litet anförande och ...

Av: Lars Holger Holm | Kulturreportage | 25 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts