Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

Svenska PEN kräver ett slut på den tysta diplomatin



Herta Müller Fredagen den 23 september var det på dagen tio år sedan Dawit Isaak och en rad andra eritreanska journalister fängslades i ett tillslag mot den oberoende journalistiken i landet. Tio år av tyst diplomati har inneburit ett fullständigt misslyckande, konstaterade Svenska PEN:s ordförande, författaren Ola Larsmo, i en välbesökt manifestation på Bokmässan. Nu står inte bara Sveriges utan även EU:s trovärdighet på spel om inget görs för att rädda Dawit Isaak, sade han.

 Bokmässans mest berömda besökare, Herta Müller och Mario Vargas Llosa, ställde upp för att ge sitt stöd åt kraven på Dawit Isaaks frigivning. Det betet högg pressfotograferna villigt på. De rusade till manifestationen och slog ner på nobelpristagarna som en flock svarta måsar, allt för den goda sakens skull.

Ola Larsmo inledde med att läsa upp ett pressmeddelande.

 – Sedan några år tillbaka är Dawit Isaak fånge nummer 36 i det ökända dödslägret Eira Eiro, där flera av hans medfångar avlidit av den behandling de utsätts för. Flera av dem sägs också ha tagit sina egna liv. Såvitt vi vet är Dawit Isaak ännu i livet – men de få rapporter som nått oss säger att hans hälsa sakta brutits ned.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Efter att ha dömt ut den tysta diplomatin ställde Larsmo två krav.

 – Som ett absolut minimum bör Sveriges regering och EU:s beslutande organ ställa kravet att en internationell delegation från Röda korset får besöka Eira Eiro och ge Isaak och hans kollegor den läkarvård de förmodligen är i stort behov av för att överleva. Om inte detta görs möjligt bör EU undersöka alla till buds stående medel att verka för sanktioner inte bara mot Eritrea utan mot de företag och länder som ännu samarbetar med regimen.

 Därefter avlöste en ström av talare varandra i ett jäktat tempo.

Vargas Llosa  – Man kan ibland få höra den arroganta åsikten att det fria ordet bara angår författare, sade Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund. Han betonade att yttrandefriheten inte bara är ett skråintresse – utan den kan samhällen inte utvecklas.

Jesper Bengtsson, från Reportrar utan gränser, påminde om hur lång tid det tagit för oss att få upp ögonen för Dawit Isaaks fall. Det tog ett år innan svenska medier reagerade och ännu längre tid för UD.

 – När Reportrar utan gränser höll ett seminarium om Dawit Isaak 2004 var det fortfarande nästan bara exileritreaner i publiken, sade han.

 – Vi har en moralisk skyldighet att agera, sade Mario Vargas Llosa, och därför måste vi samla våra styrkor hur svaga de än är.

 På mig gjorde Herta Müller det starkaste intrycket. Hon såg skör och trött ut, påtagligt medveten om ordens precision liksom deras hjälplöshet inför makten. Trots det hon dagen innan sagt om litteraturens maktlöshet i sitt invigningstal – i en diktatur kan litteraturen inte ändra på någonting utanför författarens egen hud –  ville hon nu göra sitt bästa för att stödja Dawit Isaak. Men vad kan man säga som inte redan är utslitet och förvandlat till välmenande meningslösheter? Hon valde att utgå från något som Eritreas diktator, president Isaias Afewerki, hade sagt.

 – Jag har hört att diktatorn har sagt att Sverige är irrelevant. Det är det värsta sammanhang i vilket jag har hört ordet irrelevant användas. Här handlar det inte om Sverige utan om en individ.

Hon hoppades att man kunde förmå även odemokratiska stater att sätta press på Eritrea. Kinas inflytande i Afrika är stort, påminde hon, men det syntes tydligt att hon var medveten om hur klent detta hopp var.

 Ordföranden för internationella PEN, John Ralston Saul, påminde om att svenska och kanadensiska gruvföretag är aktiva i Eritrea. De är ansvariga inför sina befolkningar, sade han. Sist återvände Ola Larsmo och levererade en bitsk avslutning:

 – Just nu sitter president Afewerki ironiskt nog i samma rum som Reinfeldt och Bildt, nämligen i FN. Inget samtal kommer att äga rum.

Håkan Lindgren, text och bilder

 PEN (förkortningen står för Poets, Essayists and Novelists) är en organisation som kan beskrivas som författarnas eget Amnesty. Grundad i London 1921 med syftet att främja det internationella litterära utbytet har den allt mer kommit att agera för att försvara och uppmärksamma fängslade författare världen över.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts