EN TEXT OM KONST AV CARL KÖHLER (1919-2006)

Henry Köhler son till den berömda bildkonstnären Carl Köhler har skickat till oss en artikel som hans far skrev för många år sedan. Vi hedrar minnet av Carl med denna ...

Av: Carl Köhler | 08 september, 2011
Essäer om konst

Feministiska serier – en ny typ av uttryck

De senaste åren har kvinnliga tecknare som Liv Strömquist, Sara Granér och Nina Hemmingsson blivit omskrivna och hyllade i kulturvärlden, ofta i litteratursammanhang. Jag vill dock se dessa tecknare ur ...

Av: Sara Broström | 24 oktober, 2011
Essäer om konst

Mats Waltré. Om O

 ”om O” är en diktsvit som handlar om allt, eller kanske snarare om alltet. Eleaten som nämns i ett par dikter är Parmenides, och vem kvinnan på Tepeyacs sluttningar är ...

Av: Mats Waltré. | 09 september, 2013
Utopiska geografier

Ord vi dissar (om engelsk ordimport)

Ord vi dissar (om engelsk ordimport) Den engelska ordimporten till Norden är ett ofrånkomligt faktum, och engelskan ter sig närmast oslagbar med sitt enorma utbud av ord, det vill genomsyra bland ...

Av: Stefan Hammarén | 12 oktober, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Varför gnäller männen?



På bilden, från vänster: Martin Svensson, Bob Hansson, Erik Helmerson, Leif Eriksson, Jens Liljestrand.– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand.

– Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson.

Och längre kom de inte, trots att de drog över seminarietiden med en kvart. ”Varför gnäller männen” var rubriken, och det blev bara de vanliga fraserna ännu en gång.

Om man läser rubriken med ett tillräckligt öppet sinne hör man att det bakom ordet ”gnäll” finns något mycket större. Rubriken sätter fingret på ett molande missnöje som det kunde vara på tiden att undersöka närmare. Kanske, kanske kommer vi några steg närmare att förlösa det där missnöjet i ord i K3-salen på Bokmässan, tänkte jag, för när jag får ett seminarieprogram i händerna förvandlas jag lätt till obotlig optimist. I panelen satt Bob Hansson, Leif Eriksson och Martin Svensson med anledning av romanen Dingo dingo – den manliga frigörelsen är här. Där deltog också Erik Helmerson, som skrivit Den onödige mannen, och Jens Liljestrand, aktuell med romanen Adonis.

Diskussionen handlade till stor del om den våg av oförstående angrepp deras böcker har fått i media (och som måste ha gått mig förbi). Belinda Ohlsson jämförde med den kritik hon och hennes medskribenter fick efter boken Fittstim och tyckte att männen gnällde i onödan. Lite får man väl tåla när man gjort ett inspel i debatten, menade hon.

Media kan bara handskas med konflikter genom att gestalta dem i form av den allra enklaste sortens kasperteater. När det gäller det där med manligt och kvinnligt är dramaturgin redan färdig. Som i all billig dramaturgi räcker det aldrig med att någons rättigheter kränks – den som förtrycks måste också vara ädlare, snyggare och född till en överlägsen position. Det är en argumentation som bygger på något annat än rättigheter: orättvisan består istället i att den ädlaste ännu inte befinner sig i toppen av pyramiden, där hon eller han egentligen hör hemma. I medieversionen är kvinnan överlägset bäst på allt och samtidigt maktlös, och mannen är … Ja, ni vet. Om den här fastlåsta dramaturgin ska ändras kommer det stora, tröga maskineriet bakom dessa simpla mediala kasperdockor att tvingas till en lång tids högljutt gnisslande och ansträngande arbete som i slutändan bara lär resultera i att dockorna byter plats. ”Nu är det mest synd om männen” kommer det att heta då.

Genom deras samtal framgick också att det egentligen fanns en större svårighet de brottades med, som med en osynlig, obegriplig och undvikande motståndare, och det var något annat än de kommentarer deras böcker hade fått i media. De var djupt missnöjda med någonting i mansrollen, och samtidigt hade de så svårt att formulera detta missnöje i ord.

Bob Hansson berättade att han själv föraktade all traditionell manlighet tills han var trettio.

– Jag fick bara höra att jag var omanlig och försökte vända det till nåt bra. Jag försökte också ge den komplimangen till en feminist: ”du är okvinnlig”. Det blev inget roligt efter det, kan jag säga.

Så länge man är en vinnare är det inget problem att vara man – men så länge man är en vinnare är det inget problem att vara något annat heller. Det är förlorarna som borde kunna lära oss något. Av den här paneldiskussionen fick vi i stort sett bara lära oss att Bob Hansson är en rolig jävel, så TV-mässigt underhållande att verkar vara instängd bakom en plattskärm trots att han sitter där livs levande. Han kunde vara utmärkt lämpad att skära igenom den bullshit som sådana här försiktiga könsrollsdiskussioner fastnar i, och jag tror att det är vad han innerst inne vill, men i så fall måste han sluta vara så professionellt mysig. Vi lärde oss att Belinda Ohlsson har lite svårt att komma ihåg saker. När hon presenterade Erik Helmerson kallade hon hans roman ”Den menlösa mannen”. Slutligen lärde vi oss också att om man vill framstå som medelmåttigt seriös är det bättre att sitta tyst än att ta risken och försöka formulera någonting – den strategin praktiserade de övriga, med varierande grad av framgång.

Efter att misstaget med titeln på Helmersons bok hade retts ut försökte Ohlsson igen:

– Kan du berätta lite om Mats i din bok?

– M-mm … Peter, som han heter, är en utåt sett framgångsrik vit man i fyrtioårsåldern, svarade Helmerson.

Redan det där inledande ”M-mm …” rymde en hel historia om aggressionshämmade medelklassmän. Romanens Peter känner sig minst av allt privilegierad. På jobbet, i familjen, i kärleken, inför sina manliga vänner är han fullständigt utbytbar. När ett grabbgäng tafsar på hans dotter blir han tvungen att reagera. Han kan inte göra vad Bruce Willis skulle ha gjort – och vad han kan göra istället vet han inte. Han måste hitta en annan lösning, sade Helmerson.

Jag skulle vilja backa ett stycke, från mötet med grabbgänget och de våldsfantasier det utlöste, till den totala överflödighet som Helmerson började med att beskriva – hur hamnade Peter steg för steg i den situationen? Där ligger något som är lika viktigt att diskutera som frågan om hur en timid person ska hantera trakasserier.

– Män som umgås i grupp behöver alltid en hackkyckling, sade Jens Liljestrand. Någon som är med på nåder. Har man ingenting att prata om kan man alltid skoja med honom.

Den repliken var ett tillfälle när samtalet hade kunnat utvecklas i en allvarligare riktning och närma sig smärtsamma erfarenheter. Ett annat var när Bob Hansson läste ur Dingo dingo: ”Jag har förväxlat skammen och ensamheten med själva livet.” Men det skedde aldrig. De medverkande petade försiktigt på ett antal smärtpunkter, konstaterade att de gjorde ont, och därefter visste de inte vad de skulle ta sig till med dem. Det var bara en enda sak som klarnade: när jag gick därifrån visste jag att den fråga jag skulle vilja ha besvarad inte längre var ”varför gnäller männen?” – att det finns gott om skäl att vara missnöjd framgick av samtalet – utan ”varför är de så handfallna?”

Mannen vantrivs, kvinnan vantrivs, och de reagerar genom att börja bråka inbördes om vem som har det värst. Därmed bryter de inte ner de stereotypa föreställningarna om manligt och kvinnligt, utan driver sig själva ännu djupare in i dem. Varför Människan vantrivs med det samhälle och de villkor hon själv är ansvarig för – till den frågan nådde ingen av paneldeltagarna fram.

Håkan Lindgren, text och bild

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 juli, 2013

Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | Resereportage | 03 augusti, 2016

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Ragga sadist!

"- Chefsöverläkaren är min, sa jag bestämt, sadister växer inte på träd, jag ska ha honom."

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 21 maj, 2015

Gunnar Lundin Vad dagen vet

VAD DAGEN VET       Måsarna i mars – de sista snöfläckarna har fått vingar!       En våg i havet En flagga fladdrar i vinden       Det händer att den som talar fort har något att dölja På ett långsamt ord kan ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 05 augusti, 2013

Veckan från hyllan

Just nu pågår det ett VM i handboll i Sverige. Fotbollslandslaget är på turné i Sydafrika. Alla de stora fotbollsligorna ute i Europa pågår för fullt. Det spelas dessutom andra ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 23 januari, 2011

Litteraturens etik

Vad är autonomi? Finns det en litteraturens etik? Detta är de grundläggande frågorna för Carin Franzéns studie För en litteraturens etik som Mårten Björk granskar för Tidningen Kulturens räkning. Är ...

Av: Mårten Björk | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Tills vidare (Essä i fragment)

Vad är redigering? Komposition av aforismer, det avgränsades oavslutade gräns? Formen måste fångas när den finns där – Sudelbuchigheten – och sedan komponera. Och hur leva? Att tillåta detta andra som händer ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 23 maj, 2013

Ivar Kreuger. En spännande entreprenör, i affärsvärlden

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Max Lundqvist | Övriga porträtt | 30 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.