Skrivandet och Sfinxen: verkligheten som spöke

Idag upplever vi en verklighetskris som är en verklighetsförlust. Alla meningssystem har kollapsat och lämnat kvar den utelämnade mänskliga subjektiviteten. Verkligheten har blivit spöklik och fragment av mening hemsöker subjektiviteten ...

Av: Bo Gustavsson | 26 Maj, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Björn Gustavssons musikkrönika

Hur mycket spännande musik man än får höra, känns det alltid lika uppfriskande att återvända till Johann Sebastian Bach. Ungefär som att lämna staden och fara iväg till en avlägsen ...

Av: Björn Gustavsson | 13 april, 2011
Gästkrönikör

Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 22 Maj, 2012
Essäer

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Skymning och mörker hos Melker Garay

Ivo Holmqvist har läst en klärobskyr novellsamling. En essä om Melker Garays senaste bok "Fågelskrämman".

Av: Ivo Holmqvist | 03 november, 2015
Essäer om litteratur & böcker

En månad i Kirgizistan




Osj bazaar BisjkekKlockan
är ca halv fem på morgonen. En man ligger livlös och övergiven mitt på gatan. Det är fortfarande mörkt ute. Jag är på väg från Manas flygplats till huvudstaden i Kirgizistan, Bisjkek. På höger sida står en lastbil på kant och på vänster sida ligger en demolerad personbil. Vid lastbilen står en liten klunga samlad. Mannen mitt på gatan dyker upp i mitt blickfång på nära håll. Han har ett fridfullt ansiktsuttryck med slutna ögon. Jag har blivit klarvaken. Tio minuter senare är vi framme vid språkskolan i Bisjkek där jag ska bo den kommande månaden. Det är första gången jag är i Kirgizistan. Planen är att jag ska få ryskundervisning på dagarna och assistera vid en organisation för mänskliga rättigheter på eftermiddagarna, Citizens against Corruption, CAC.

Kirgizistan är till folkmängden det minsta landet i Centralasien. Befolkningen beräknas uppgå till ungefär 5,5 miljoner. Kirgizistans yta är lite mindre än hälften av Sveriges. Ca 90 procent av landets yta består av berg. Mer än 80 procent ligger högre än 5000 meter och ingenstans inom territoriet är landet lägre än 380 meter.

I april förra året skedde den senaste revolutionen i Kirgizistan. President Bakijev såg sig till slut föranledd att fly landet efter våldsamheterna. I Kirgizistan verkar det finnas en politisk nerv som emellanåt kan, och ”tillåts”, blossa upp. Och i Kirgizistan är det civila samhället starkt jämfört med övriga länder i Centralasien. För mig var det avgörande faktorer vid val av resmål. Tidigare har jag bara varit i Kazakstan (och Afghanistan) i regionen. När jag vid ett tillfälle skulle åka nattåg från Almaty till huvudstaden Astana 2007 i Kazakstan småpratade jag innan min avresa från hotellet med portiern och dörrvakten. Båda påpekade att president Nazarbajev ”har köpt de spanska snabbtågen åt oss”. Lite kuriosa, men det ger kanske ändå en bild av presidentens inflytande.

Mot TalasPå språkskolan i Bisjkek har jag blivit tilldelad ett av tre sovrum i en sorts studentkorridor. Det finns ett gemensamt slitet minimalt kök och ett anfrätt badrum med dusch. En sovjet-känsla vilar över byggnaden och rummen. Efter någon vecka dyker kackerlackorna upp, mest i kök och badrum. Men de är inte så många egentligen. Bara några få gånger ser jag kackerlackor inne i mitt sovrum. Men det får mig ändå att sova med lampan på vissa nätter.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under sommarperioden är det hett i Bisjkek. När jag är där ligger temperaturen oftast på 31-32 grader. Det är ingenting mot juli-augusti när fyrtiostrecket passeras. Fläkt på rummet på natten är oundgängligt för en nordbo.

När jag anländer meddelar man mig att varmvattnet är avstängt i hela Bisjkek och finns att tillgå igen den 10 juni. Det stängs av en månad varje vår för ”rensning av rören”. Så det är bara kallvatten som gäller för dem som inte har varmvattenberedare hemma . Och det har inte så många i Bisjkek, säger personalen på skolan, för det är dyrt att installera. Så, ja, det blir kalla duschar någon vecka.

Bisjkek är en grön stad. Det finns flera parker i centrum och ofta växer det träd längs gatorna. De ger svalkande skugga under promenader i hettan. Ingen äldre stadskärna finns. Bisjkek som stad daterar sin historia endast till 1800-talet, men tidigare ska platsen ha varit en rastplats på en förgrening av Sidenvägen. Arkitekturen är en blandning av mycket, inklusive hyreshus i sovjetstil och pampiga monument i centrum. Gatorna bildar i stort ett rutnät, så det är lätt att hitta. Ställen som säljer pizza och hamburgare finns lite varstans. Men det finns också god tillgång på traditionell mat och dryck. Till exempel säljs en sorts syrlig yoghurtdrink i stånd i vart och vartannat gatuhörn. Men nationaldrycken kymys, ungefär lätt alkoholhaltig jäst hästmjölk, går egentligen att få tag på endast på landsbygden. Kymys tar det lite tid att vänja sig vid, den är minst sagt ”ampert sur”.., som den blivande nationalikonen i Finland Gustaf Mannerheim uttryckte det under sin resa till häst i Kirgizistan 1906.

Lunch i TalasKombinationen sovjetarv – kirgizisiskt kulturarv, inklusive språkförhållandet ryska – kirgiziska, utgör en komplex mix i Kirgizistan. Andelen personer av rysk etnicitet har minskat sedan Sovjets fall och beräknas enligt nationella siffror nu uppgå till mindre än 10 %. Kirgizerna, som pratar det med turkiskan besläktade språket kirgiziska, är i majoritet med ungefär 70 %. Uzbekerna ligger tvåa med ca 15 %. Dessutom finns många andra minoriteter i landet.

De kirgizer jag träffar är stolta över sin härkomst. Ofta nämns att kirgizerna varit ett nomadfolk. Kommer man in på grannfolken klargörs ofta att samhörigheten är störst med kazakerna, också de ett tidigare nomadfolk. Ryszard Kapuściński skriver i sin ”Imperium” Can one even begin to imagine human civilization without the contribution of nomads?. Gyllene horden (kanske snarare ungefär Gyllene lägret) och timuridernas (ättlingar till Timur Lenk) rike var de största imperierna på sin tid. Och det längsta eposet i världslitteraturen, som kallas ”Manas” och omfattar fyrtio volymer, är ett nomadfolks, kirgizernas, nationella epos, skriver Kapuściński.

Jag får höra att det finns olika åsikter om Manas identitet och nog också om han verkligen existerat som historisk person. Och kanske är inte Manas-eposet längst ändå, sägs det. En helg besöker jag Manas-muséet och mausoléet i Talas-regionen i nordvästra Kirgizistan. Resan från Bisjkek till Talas med bil tar en sex-sju timmar och går genom passet Tör-Ashuu på ca 3580 meters höjd och sedan Otmek-passet på ca 3330 meters höjd. Vägarna är emellanåt ganska dåliga och bilförarna Jurta nära Issyk-Kulriskbenägna, som ofta i Kirgizistan. Men vyerna är fantastiska. Jag och ressällskapet sover över hos en kirgizisk bondfamilj – en ”homestay” – enkelt, med sovplats på golvet på traditionella färgrika täcken, och inget badrum, men bekvämt. Vid måltiderna hos familjen sitter vi på sedvanligt vis direkt på golvet runt ett bord. Under hela den avslutande rikliga lunchen med ris och kyckling sitter mormodern i familjen på knä med oss och fyller upprepat på våra teskålar. Också ris, kyckling, bröd och inlagda söta bär bjuds om ett otal gånger. Det är svårt att tacka nej.

Senare reser jag till kirgizernas stolthet, sjön Issyk-Kul i östra Kirgizistan. Den och Titicaca-sjön i Sydamerika är de största bergssjöarna i världen. Den kylslaget vackra Issyk-Kul tronar som en diamant, väl medveten om sitt värde, inom en ram av snötäckta bergstoppar och kantad av sandstränder. I den lilla staden Cholpon-Ata vid nordkusten råder det närapå lite av riviera-stämning. Välbärgade ryssar och kazaker flanerar på den något kala huvudgatan, där spridda caféer och affärer med uppblåsbara luftmadrasser utgör attraktioner.

Det är förhållandevis lätt att resa runt i Kirgizistan som utlänning. Till exempel finns ett välfungerande system med minivans, som är väldigt billiga, även om det tar ett tag att komma fram. Men man bör gärna kunna lite ryska, eller åtminstone det kyrilliska alfabetet. Det går bra att ta sig runt också som ensam kvinna, med ett säkerhetstänkande med sig i bagaget, som alltid när man är på resande fot.

Det som kanske kan kallas det fria handhavandet av islam i Kirgizistan av de flesta kirgizer sägs ofta ha sin grund i nomadhärkomsten. En av de bildade kvinnor jag pratar med säger; ”vi kan kanske kallas liberala muslimer, men i till exempel Iran skulle man nog inte ens kalla oss det”. På Bisjkeks gator promenerar unga tjejer i höga klackar, minimala linnen och lågt skurna tajta jeans, eller annan klädsel som ligger väldigt långt från att kroppen är ”täckt”. Ytterst få muslimska kvinnor med täckt hår syns i stadsbilden.

I BisjkekDen 30 oktober i år ska presidentval genomföras för att fylla platsen efter Rosa Otunbajeva som upprätthållit posten efter Bakijevs fall. Ännu verkar inga uppenbara favoriter finnas, även om ganska många hoppfulla nu aviserat intresse. Mycket stora utmaningar väntar den som vinner valet. Ansträngningar måste göras för att få ekonomin på räls. Den mycket utbredda korruptionen är ett enormt problem, liksom den allmänt dåligt fungerande statsapparaten. Hur ska klyftan nord-syd i landet kunna hanteras i framtiden? Och såren ligger ännu öppna efter våldsamheterna mellan kirgizer och uzbeker i Kirgizistans näststörsta stad Osj i juni 2010, då över 400 dog och ungefär 2000 skadades.

Anna är en av de unga människor jag träffar i Bisjkek. Hon är blond, blåögd och av rysk etnicitet. Om att gifta sig och religion säger hon: ”Det som är hemskt är att jag är 24 år och inte gift! Skriv det! Men jag tycker inte att man måste gifta sig tidigt, varför ska man gifta sig bara för sakens skull. Jag har en pojkvän, men han är inte med på våra familjemiddagar. Min familj är rysk-ortodox, men inte speciellt religiös. Jag gillar egentligen inte kyrkan. Eller nej, religionen är viktig, men inte så viktig.. Jag har kirgiziska vänner som är muslimer. Det händer att vi diskuterar religion – men inte så ofta.” Och om revolutionen: ”Jag tycker att Rosa Otunbajeva är BRA! Jag önskar henne och vårt land all lycka. Jag har ingen favorit till presidentvalet i höst, åtminstone inte ännu. Revolutioner är på ett sätt värdelösa. De ändrar ingenting. Jag var i Bisjkek i april 2010 under revolutionen. Men jag åkte inte till torget. Jag följde det hela på TV, allt sändes där för de som gjorde revolution hade tagit över någon kanal. En hel del som var på torget visste inte varför de var där, de visste inte riktigt vad som hände. Oskyldiga dödades, unga från mitt universitet som åkte dit.”

Adilet är 19 år och arbetar femton nätter per månad som jour på min språkskola, som tillhandhåller undervisning på ryska, kirgiziska eller engelska. Adilet är av kirgizisk etnicitet. Han kommer inte från en akademikerfamilj, men har valt att läsa vid Kirgizistans tekniska universitet för att bli elektronikingenjör. Han klarar uppehället och att finansiera studierna genom sitt arbete. Adilet bor hemma hos sin syster i en lägenhet i Bisjkek. ”Om jag var tvungen att betala hyra skulle det inte gå ihop.”

Mormor och HaiperiAdilet vill avsluta sina studier och också klara av TOEFL-testet i engelska. Känner han någon som flyttat utomlands? Ja, ett par stycken, genom Fulbright-stipendier. ”De stannar nog utomlands och återvänder inte till Kirgizistan”, tror Adilet. Också Adilet drömmer om att flytta utomlands. Det är inte omöjligt, men ett stort problem är pengar; hur finansiera det? Om han fick möjligheten att flytta utomlands tror han inte att han senare skulle flytta tillbaka till Kirgizistan; ”varför skulle jag göra det?” Adilet tror inte att situationen kommer att förändras på något märkbart vis i landet efter presidentvalet i höst. De som kommer att ställa upp i valet har alla på något sätt anknytning till ”vita huset” (där presidenten har sitt kontor).

Adilet är muslim. Är han utövande muslim? Saken kan inte klarläggas helt. Ibland går Adilet till moskén, kanske en gång på 2-3 månader. Han tror inte att islam kommer att växa sig starkare i Kirgizistan.

Janara är 27 år och av kirgizisk etnicitet. Janara gick i kirgizisk skola, men hon lärde sig ändå flytande ryska. ”Jag tror att man egentligen borde främja kirgiziskan. Det skulle kanske vara bra att en lag antogs, som i Kazakstan. Men kirgiziskan måste uppdateras, göras modern!” Janara har läst vid American Central Asian University, det mest prestigefyllda universitetet i Bisjkek. Hon fick finansiellt stöd från universitetet, som täckte ca 60 % av kostnaderna, resten betalade föräldrarna. Normalt måste föräldrarna betala eller bidra till universitetsstudier. Just nu har Janara ingen närmare vän som är av rysk etnicitet, när hon tänker efter. ”Det finns blandade äktenskap mellan kirgizer och ryssar och det blir mer och mer vanligt i Bisjkek. Men egentligen så tittar nog en del en extra gång på sådana par. På landet är det inte så vanligt.” säger Janara. ”Mina föräldrar skulle inte välkomna om jag presenterade en rysk pojkvän för dem. Vi är muslimer. Men om jag blev kär i en rysk-ortodox man skulle jag försöka få dem att acceptera det. Och det skulle nog fungera…..! Ja, skilsmässor existerar, numera är det ganska många skilsmässor. Rosa Otunbajeva är ju också skild.. . Men egentligen är det nog inte så välkommet.”

Janara tycker att revolutionen i april förra året var en nationell tragedi. ”Men på ett sätt var det bra att det hände. Det visar att folk inte är likgiltiga. Men ungefär 90 personer dog! Men man måste komma ihåg att under Bakijevs regim attackerades journalister och dödades också. I Kazakstan blir det inga revolutioner. Nazarbajev är mer av en förtryckare, framförallt det är skälet, tror jag.”

Mellan Talas och BishkekJanara arbetade ett par år på Kirgizistans utrikesministerium efter sin examen, men slutade där. ”Jag trivdes inte.” Nu arbetar hon på en NGO i Bisjkek. Hon bor kvar hemma. Unga har normalt inte råd att flytta hemifrån ensamma i tjugoårsåldern – och varför skulle de vilja det? ”Men varför flyttar så unga hemifrån i Sverige; vill inte föräldrarna att deras barn ska bo kvar hemma?” Jag säger att det finns föräldrar som tycker att det är bra att barnen skaffar något eget i arton-tjugoårsåldern. ”Slänger de alltså ut barnen?!” För många unga är det en dröm att skaffa något eget, en egen liten lägenhet, säger jag. ”Jaha…??”.

Min sista kväll i Bisjkek: Det börjar ösregna i hettan. Vi kör iväg mot flygplatsen vid halvtvåtiden på natten. När vi kommit en bit från staden tvärbromsar föraren Anatolij i ganska hög hastighet. Bilen tar ett litet skutt som om den kört över en hög vägbump. Jag vaknar till och frågar; ”Vad var det?”. ”Sabaka” (hund), svarar Anatolij lakoniskt. Jag gör inga försök att ta reda på om vi tog livet av hunden eller om den redan var påkörd och död. Vi kör vidare under tystnad. På flygplatsen dyker oväntade hinder upp under incheckningsproceduren, till exempel; ”Hur betalade ni biljetten?”, ”Jaha, ni betalade med kort, vilket kort?”, ”Kan vi få kontrollera kortet, tack.”. Men slutligen sitter jag på planet till Istanbul. Efter en månad av ryskundervisning med start 8.30 om dagarna, engagemang i CAC på eftermiddagarna, engagemang i Kirgizistan resten av tiden, har jag under dagen känt en begynnande matthet sprida sig i kroppen. Vi lyfter vid fyratiden på natten efter en kort acceleration på den knöggliga landningsbanan. Jag lutar huvudet mot flygstolen och stirrar oseende framför mig. Utanför flygplansfönstren försvinner ljusen från Bisjkek.

 

Åsa Gustafsson, text och bilder

 

  

Ur arkivet

view_module reorder
Gandhara Buddha foto CC BY SA 3.0

In & ut

Översättning till svenska: Esmeralda Westerstrand.

Av: vrd. Ñāṇavīra Thera | Agora - filosofiska essäer | 27 februari, 2017

Vladimir Oravskys sommarföljetong Dagmar Daggmask Del 1

Liksom de andra daggmaskarna i Katharinas och Aleksandras trädgård har även daggmasken Dagmar varit mest intresserad av sig själv och sitt arbete. Fast, och det är lika bra att demaskera ...

Av: vladimir oravsky | Utopiska geografier | 01 juli, 2014

James Ellroy  Foto Modernista

James Ellroys Perfidia

Jag ser recensenter som menar att James Ellroys nya roman ”Perfidia” (Modernista; övers: Hans-Jacob Nilsson) – den första titeln i den andra LA-kvartetten – inte är bra för att den ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 16 augusti, 2016

Filosofi for vår tid

Vår tid er ikke den beste av alle tenkelige tider, som, for eksempel, at i den velstående del av verden er det så å si en selvfølgelighet at de aller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 18 april, 2010

Vill du spotta i någons soppa?

TEMA KONST Att spotta i någons soppa Människor har mardrömmar om att göra konstiga och udda saker. Ibland känner man sig inställsam, som om man kysser chefen, fast man egentligen vill ...

Av: Niels Hebert | Kulturreportage | 03 mars, 2008

Moralens fundament

Innledning I denne artikkelen argumenter jeg for følgende oppfatninger, og som jeg holder for sanne oppfatninger: 1). At det finnes absolutte og reelle skiller mellom fundamentale begrepsord som sant og usant(falskt) ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 april, 2014

Antonin Artaud. En återtagning av ljuset som mörkret häktar

  "Former för en avgörande förtvivlan, Mötesplats för åtskiljanden, Mötesplats för förnimmelse av mitt kött, Övergiven av min kropp, Övergiven av alla tänkbara känslor inom människan. Jag kan bara jämföra den med det tillstånd i vilket ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 17 mars, 2017

Tröghet

Döden är framför allt detta: allt man har sett, har setts förgäves. En sorg över det som vi förnummit." Roland Barthes (Övers. Leif Janzon, Kärlekens samtal, Modernista 2016)

Av: Torbjörn Elensky | Essäer om litteratur & böcker | 28 september, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts