Bebådelse av  Hebriana Alainentalo

Rösten som sångens öde

Denna text, vars form och struktur nödvändigtvis är fragmentets, handlar om rösten. Rösten som osynlig del av kroppen. Rösten i sina materiella uttrycksformer. Rösten som begrepp, men också röst i ...

Av: Guido Zeccola | 06 februari, 2017
Essäer om musik

26. Ines

Ur intimitetsboken.   Nummer: 1. Datum: 12/10 1938 Datum för händelsen: 24/5 1938 Plats: Skeppargatan, Stockholm. Person: Karin B Händelse: Jag var hemma hos Karin med anledning av hennes fredsarbete. Jag skulle eventuellt genomföra en fredskonferens och ville ...

Av: Ines | 08 juni, 2012
Lund har allt utom vatten

Om Lars Wivallius Klagevisa över denna torra och kalla vår

Gott majregn giv, lät dugga tätt ner, lät varm dagg örterna fukta.Oss torkan bortdriv, lät frosten ej merDe späda blomsteren tukta.Var nådig, var rådig!För dem jag ber,Som Herran tjäna och frukta.Ur ...

Av: Birgitta Milits | 31 Maj, 2013
Essäer

En månad i Kirgizistan

Klockan är ca halv fem på morgonen. En man ligger livlös och övergiven mitt på gatan. Det är fortfarande mörkt ute. Jag är på väg från Manas flygplats till huvudstaden ...

Av: Åsa Gustafsson | 01 september, 2011
Resereportage

Marocko del II Värt att veta på väg till Essaouira



ÅsnetransportVi befinner oss på en dagsresa från Marrakech till Essaouira i en bekväm turistbuss med medföljande guide, som livligt berättar och kommenterar det vi ser på franska och engelska. På den snörraka vägen reser vi genom områden, som helt saknar vatten. Motortrafiken är gles men åsnor, hästar och fotgängare kommer travande på den fina asfaltvägen.

Staten ansvarar för vägbyggena, men lägger ut arbetet till den firma som erbjuder bäst pris. Även utländska företag konkurrerar således om vägarbetena. Staten låter bygga motorvägar i egen regi också. Floderna är uttorkade och på en del platser måste man gräva ned till 140 meters djup för att komma åt dricksvatten. När floderna på våren svämmar över sina breddar, uppstår farliga översvämningar. Staten gynnar dem som med teknikens hjälp förmår att använda så lite vatten som möjligt vid livsmedelsproduktionen. Man odlar eukalyptusträd för att hålla marken på plats. Det har uppstått stora miljöproblem med jorderosion som följd efter skövling av skog och avverkning av all vegetation för att utvinna ytterligare jordbruksmark.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I de isolerade småstäderna finns normalt inga affärer. Man organiserar därför marknadsdagar en gång i veckan på vissa centrala platser i omgivningen. Bönderna rider på sina åsnor till "åsneparkeringar", lämnar sina djur i åsneparkeringens hägn och tar en buss eller en taxi till destinationen.

 

HönsförsäljningJordbruksfamiljerna bor i små hyddor av lera och halm utan fönster men med ett hål i ena väggen, vilket även tjänar som soputkast. Dricksvatten lagras i cisterner och det finns ingen elektricitet. Här försöker människorna hålla sig vid liv genom att föda upp får och odla säd på den steniga marken. Av ullen väver kvinnorna mattor och textiler. Det slaktas många får av religiösa orsaker i landet och under de religiösa helgerna stiger priserna på fårkött. Man får betala 1500 dirham (ca.1250 kr.) och mer för ett slaktfår. Getterna används för övrigt även på ett för oss turister förbryllande sätt: Man tvingar upp getterna i träden för att de ska fotograferas mot betalning. Chauffören väljer att inte stanna bussen för att stävja detta otyg.

Tiggeriet är utbrett. Man blir ständigt påmind om att man inte kan stanna på gatan och betrakta omgivningen. Genast har man fått sällskap av mycket vänliga människor, som vill dela innehållet i ens portmonnä. Gamla män klädda i de traditionella kaftanerna av agaveväv sitter vid vägkanterna eller går runt med en käpp i handen, som de stöter i marken. Ibland tigger de en slant med vana handgester för sin överlevnad. Tillsammans med sina hustrur, iförda burka och beslöjade, vandrar tiggarna genom gatorna från morgon till kväll. Koranen bjuder att man ska ge till de fattiga och efter fredagsbönen hopar sig tiggarna utanför moskéerna. De flesta människor är oförsäkrade, endast en tredjedel av befolkningen har en sjukförsäkring. 40. 000 läkare ska räcka till en befolkning om 33 miljoner. Sjukhus finns endast i de större städerna. Tandvården verkar vara obefintlig. Många marockaner arbetar i europeiska länder och skickar hem en slant till sina fattiga familjer. Familjerna har ibland samlat in pengar för att någon av deras pojkar ska ge sig av norrut och försörja dem på distans. Det förekommer att de unga omkommer i båtolyckor på vägen.

GatubildStora slumområden har vuxit upp i och runt de marockanska städerna som ett resultat av landets ekonomiska problem och en islamistisk rörelse har fått fotfäste. Visserligen har Mohammed VI tillåtit satsningar på turismen och staten genomfört en del ekonomiska reformer som lett till förbättringar, men regimen är hård, pressfriheten inskränkt och det är strikt förbjudet att kritisera eller ifrågasätta kungen eller hans beslut. Media förblir under kungahusets kontroll. Samarbetet med USA och Frankrike har fortsatt och länderna samarbetar vad gäller kriget mot terrorismen. Marocko utsågs år 2004 till en "major non Nato ally" av USA, den högsta status en militärt allierad nation kan få förutom ett Nato-medlemskap.

Skolgången är inte obligatorisk i Marocko. Den är en rättighet och staten betalar ut en liten summa pengar till familjerna, så att de släpper ifrån sig sina pojkar och flickor till den 6-åriga skolundervisningen. Familjerna är beroende av sina barns medarbete i familjeförsörjningen. Många äldre personer försöker att lära sig läsa och skriva på gamla dagar. Vi påminns om att vi inte har sett en enda bokhandel, bara tidningsstånd i Marrakech. Men det kanske finns bibliotek i alla fall, för den mest lästa författaren i Marocko är en kvinna, som lärde sig läsa och skriva vid 26 års ålder, berättar guiden. Det saknas gymnasier för de fattiga, men lyceum finns för den som kan betala för sig och 14 statliga universitet i Marocko, ett privat och det islamska universitetet Al-Qarawiyin i Fès.

ÖverläggningarBussen stannar till och vi besöker ett kooperativ, där kvinnorna utvinner och bearbetar olja ur arganträdets nötter. Arganträdet är lågväxande med taggiga, knotiga grenar och små gröna löv. Med en nöt i ett fast grepp mellan tummen och pekfingret knäcker kvinnorna nötskalet med hjälp av en sten. Det är ett tidsödande arbete som kräver en hel del övning och starka nypor. Skalet är stenhårt och den lillfingernagelstora kärnan är tunn som ett solrosfrö. I en ring runt väggarna sitter kvinnorna hela dagarna framåtlutade på jordgolvet i en lerydda utan elektriskt ljus. En del av oljan används i marockansk matlagning. Av resten tillverkas kosmetika som säljs på marknaderna och till turisterna, vars bussar dagligen stannar vid kooperativen. Det har gett kvinnorna en egen inkomst och en social position, vilket har påverkat hela samhället positivt. Något som gynnar kooperativen är arganskogens status som världsnaturarv. I de torra områdena i södra Marocko är skogen ofta det enda skyddet mot öknens utbredning och år 1999 togs arganskogarna upp på Unescos lista över områden som är viktiga att skydda.

Ett problem för kooperativen är att europeiska företag börjat köpa upp nötterna för att utvinna oljan i fabriker i Europa. Deras olja är ofta billigare, men den bidrar inte till den sociala tillväxten i området.

Bakgrundshistorien till kvinnokooperativen är att den kvinnliga forskaren Zoubida Charouff intresserade sig för arganoljans kemiska egenskaper i början av 1990-talet. I samarbete mellan universiteten i Lille, där hon hade tagit sin examen i kemi några år tidigare, och i Rabat fick hon möjlighet att studera strukturen hos arganmolekylen. Hon hoppades hitta en förklaring till den traditionella användningen av oljan för att bota sjukdomar och hudproblem. Det visade sig också att arganoljan minskar kolesterolvärdet i blodet. Invånarna i områdena där arganoljan produceras drabbas mer sällan av hjärt- och kärlsjukdomar. Hon ville även effektivisera produktionen och förbättra produkten. År 1995 startade hon det första kvinnostyrda kooperativet i en liten by nära Essaouira, men kvinnorna var ovana vid att arbeta utanför hemmet och när hon senare besökte byn, var produktionen nedlagd. Hon beslutade sig därför för att försöka förlägga verksamheten till andra byar i området och det gick bättre.

KvinnokooperativEnligt konstitutionen har kvinnor och män lika rättigheter. Sex kvinnor innehar ministerposter i regeringen. Men kvinnorna har en svår situation i hemmen. Månggifte förekommer och en ensamstående mor kan stå under förmyndarskap av sin 16-årige son. Det hårda arbetet med att skörda oliver är kvinnoarbete. Kvinnorna skördar även honung, tillverkar ost och ansvarar för mjölkningen av får och getter. Detta arbete sker numer allt oftare med hjälp av kvinnokooperativ, som stöds av europeiska organisationer och staten för att kvinnor ska få betalt för sitt arbete och bli självständigare. Sedan 1990-talets mitt har kvinnorna grundat olika kooperativ för att minska beroendet av männen. Tanken med kooperativen är att garantera att en del av vinsten går tillbaka till kvinnorna som uppmuntras att använda pengarna till hushållet eller för att skicka sina döttrar till skolan.

Vi närmar oss staden hamnstaden Essaouira. Den grundades redan under feniciernas tid och under det första århundradet e. Kr. blev Essaouira berömt för sin purpurframställning. Morerkungen Juba II upprättade fabriker för att framställa purpurfärg av Murex-snäckan för att färga den romerska kejsarens toga kungligt blå. Efter romarnas och portugisernas styre grundades staden i mitten av 1700-talet. 1760 beslutade sultanen Mohammed ben Abdallah att bygga en ny hamn vid Atlantkusten för att kunna konkurrera med hamnen i Agadir, som vid den tiden innehade monopolet för handeln med Europa och den övriga världen.

Sultanen erbjöd därför handelsfolk skattemässiga fördelar för att de skulle slå sig ned och idka handel i Essaouira. En betydande andel judiska handelsmän följde inbjudan och staden utvecklandes väl i samexistens mellan judiska, islamiska och kristna handelsmän. På 1960-talet upptäckte Hippies staden. Idag lever staden främst på konsthantverk, fiskeri och turism.

SnickerierI motsats till Marrakech andas Essaouira lugn och ro. Folk flanerar ut och in i de olika hantverksverkstäderna, äter mat på någon av de många restaurangerna och solar sig på stranden. Vi märker inga "påhopp", men tiggeriet finns här lika väl.

Ett stort intryck efterlämnar snickerihantverken. Det är ett enormt tidskrävande detaljarbete att skära in figurer som intarsia i olika sorters träslag och de marockanska snickrarna är specialister på och har en lång kulturell tradition i sin yrkesutövning.

Tillbaka i Marrakech efter vår dagsutflykt till Essaouira tar vi en promenad i närområdet och inser att det inte bara är på landet som folk bor i omålade betonglådor. Trehundra meter norr om vårt femstjärniga hotell i den nybyggda stadsdelen Gueliz står "betonghusen" tätt intill varandra vid foten av en klippa. Bergfoten är inpackad i sopor; plast, avfall och bråte. Här bor fattigfolket bredvid dem som "äger världen". Det är med en bitter känsla i munnen man går "hem" till hotellets alla bekvämligheter.

Populationen i Marocko är mycket ung, medelåldern är bara 23 år. När man betraktar det politiska läget i Tunisien och vad som händer där idag, kan man undra hur länge den unga generationen i Marocko kommer att acceptera de levnadsvillkor som de själva och den äldre generationen lever under. Den nya digitala tekniken medför att ungdomarna i Marocko hänger med i utvecklingen och vill leva på samma levnadsstandard som andra unga människor runt om i världen.

 

Lilian O. Montmar http://home.swipnet.se/Alerta
Mats Olofsson, bilder

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Edmund Husserls Experience & judgment. Om erfarenhet, omdöme och andra fenomenologiska grundbegrepp …

 Foucault är bland annat känd för att ha förutspått hur århundradet skulle bli deleuzianskt, men med tanke på Husserl-arkiven i Leuvens utgåva av Husserliana. Edmund Husserl Gesammelte Werke om 42 ...

Av: Allan Persson | Agora - filosofiska essäer | 30 april, 2012

Om Lars Wivallius Klagevisa över denna torra och kalla vår

Gott majregn giv, lät dugga tätt ner, lät varm dagg örterna fukta.Oss torkan bortdriv, lät frosten ej merDe späda blomsteren tukta.Var nådig, var rådig!För dem jag ber,Som Herran tjäna och frukta.Ur ...

Av: Birgitta Milits | Essäer | 31 Maj, 2013

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 02 april, 2011

Hawaii - ett paradis eller en illusion?

Hawaiis tropiska och avlägsna öar är för de flesta människor förknippat med paradiset på jorden. Långa, milslånga sandstränder med vajande palmer, solsken och ständigt leende människor med blommor runt halsen ...

Av: Linda Johansson | Resereportage | 06 april, 2009

Å leve i forbindelsen. Del I

Slik jeg har skrevet om disse anliggender tidligere(i TK), så undersøkte såvel W. Dilthey(1833-1911) som W. Schapp(1884-1965), hver på sin måte, det de forstod som 'livssammenhengen', det vil si at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 oktober, 2012

Vad jag till sist kommit fram till

Vad jag till sist kommit fram till i alla dessa studier, allt detta tänkande, är att världen inte styrs av en Gud, men den är heller inte ett mekaniskt, deterministiskt ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 28 november, 2014

Gilda Melodia

Ett avantgarde av missfoster

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka. I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 Maj, 2016

Den stora resan

Den vilda och hemlösa karaktären hos den sista resan i detta liv kan inte sublimeras. Döden infinner sig som ett otajmat avbrott med prägeln av ett mörkt mirakulum. Den kommer alltid ...

Av: Eugenio Trías | Agora - filosofiska essäer | 05 januari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.