Från tablåspel till kyrkodrama

Följande är en genomgång av Olov Hartmans dramatiska arbeten. Det ger en bild av en ovanlig litterär utveckling och av det moderna, kyrkospelets framväxt. Den kritiska udden i granskningen förstör ...

Av: Bertil Falk | 28 oktober, 2009
Essäer om religionen

”For the times they are a-changin'. Dylan, Savannah och musikminnet

Hettan dallrade ovanför det skräpiga hamnbassängsvattnet. På kajen studsade truckar fram på brännheta däck, järnvägsvagnar skramlade över rostiga spår, solen stekte så det bildades luftspeglingar ovanför de gröna presenningar som ...

Av: Benny Holmberg | 17 maj, 2013
Kulturreportage

Elvis dog den 16 augusti 1977 bara 42 år ung

Om tre dagar är det är det dags att minnas 35-årsdag av kungens frånfälle I går den 12 augusti 2012 avslutades i London dem 30:e Olympiska sommarspelen. Under avslutningsceremonin hyllades bland ...

Av: Vladimir Oravsky | 13 augusti, 2012
Gästkrönikör

Om rasjonalister, materialister og utilitarister

Innledning Vår tid er tuftet på rasjonalisme, materialisme og utilitarisme. I denne sammenheng står ‘rasjonalisme’, ‘materialisme’ og ‘utilitarisme’ for følgende synspunkt. For det første, hva angår beskrivelsen av mennesket som fornuftig(‘rasjonalismen’) ...

Av: Thor Olav Olsen | 04 september, 2013
Agora - filosofiska essäer

Brugge - den levande, döda staden



BruggeDet pågår en stor kulturfestival i Brugge i belgiska Flandern, vilket inte bör förvåna. Tjugo procent av stadens budget går till kulturen, minst tio gånger så mycket som i de flesta europeiska städer.

- En klok investering, säger Filip Strobbe, direktör för Brugge Plus som organiserar projekt i skärningspunkten mellan kultur och turism.
Varje år besöks denna inte särskilt stora stad (drygt 100 000 invånare) av tre miljoner turister. Vid sidan av det rika kulturlivet är det främst pittoreska, historiska miljöer som lockar - vackra husfasader, slingrande kanaler där svanar majestätiskt glider omkring, det mäktiga klocktornet, stilla kullerstensbelagda gränder.

- Vilken tid stänger Brugge? Frågar en besökare.
Hela den välbevarade medeltida stadskärnan är som ett stort friluftsmuseum.
Under några århundraden, från början av 1200-talet till slutet av 1400-talet, var Brugge den viktigaste hamn- och handelsstaden i Nordeuropa. Här möttes sjöfarare inte bara från Medelhavet, England och Östersjön utan också från exotiska platser i Afrika och Asien för att utbyta varor och valutor. Affärerna gjordes upp på ett torg utanför det pampiga huset som ägdes av familjen Van der Beurze. Så föddes det nederländska och sedermera internationella ordet "beurs": "bourse" på franska, "borsa" på italienska och "börs" på svenska.

Porträtt av en ung kvinna (ca 1480), av anonym konstnär, förmodligen från staden Ulm i det medeltida tyska hertigdömet Schwaben.Från 1385 och knappt hundra år framåt ingick Flandern i hertigarna av Bourgognes välde. I Brugge inrättade de ett av sina favoritresidens; de franska hertigarna älskade god konst och understödde frikostigt talangfulla målare som bosatte sig i staden, exempelvis Jan van Eyck och Hans Memling.
Brugge var ett livaktigt centrum för handel och konst. Men en bit in på 1500-talet dog staden nästan ut. Floden Zwijn, med vilken Brugge stod i förbindelse med havet, sandades igen och blev ofarbar. Sjöfarten och handeln flyttade till Antwerpen. Brugge blev ett samhälle som under sekler framåt låg i träda. Just därför kom de centrala delarna att förbli nästan oförändrade; det fanns varken pengar eller vilja att modernisera och bygga nytt.

Den senmedeltida stadskärnan är idag i stort sett intakt och har på senare år blivit en stor turistattraktion, belägen endast en timmes tågfärd från Bryssel. Och tack vare satsningarna på kultur - scenföreställningar, konserter, film, konstutställningar med mera - återvänder människor hit gång på gång.

2002 var Brugge europeisk kulturhuvudstad. Ett nytt konserthus invigdes och den mest besökta utställningen kretsade kring det stora inflytandet som Jan van Eyck och andra flamländska mästare hade på det sydeuropeiska måleriet. Den nu aktuella festivalen - som pågår till slutet av januari - kallas Brugge Centraal, vilket inte i första hand ska föra tankarna till stadens järnvägsstation utan till Centraleuropa.

Luc Tuymans framför ett självporträtt i ballongform av Pawel Althamer.På Groeninge Museum visas utställningen Van Eyck till Dürer som blickar österut och illustrerar hur de flamländska målarna under perioden 1420-1530 påverkade centraleuropeiska konstnärer, däribland Albrecht Dürer.

Bortåt 300 verk förevisas, de flesta med bibliska och andra kristna motiv. Här finns målningar, altartavlor, gravyrer, teckningar med mera inte bara av Van Eyck, Dürer och Memling utan också av bland andra Dirk Bouts, Hugo van der Goes, Robert Campin, Stefan Lochner, Martin Schongauer, Rogier van der Weyden samt en rad kanske mindre kända men inte mindre begåvade mästare från Centraleuropa.

Det är en på alla sätt magnifik och beundransvärd exposition, dock inte lika utmanande och oförutsägbar som det andra huvudnumret under kulturfestivalen: den kontemporära utställningen En vision av Centraleuropa med Belgiens kanske nu främste konstnär Luc Tuymans som curator.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hans utgångspunkt är en jämförelse mellan Brugge och Warszawa, två städer vars historiska delar finns med på Unescos världsarvslista - men av helt olika skäl. I Brugge har stadskärnan skonats och bevarats genom seklerna. Warszawa bombades sönder och samman under andra världskriget, men Gamla stan byggdes sedan upp igen, nästan sten för sten - en rekonstruktion som 1980 förklarades som världskulturarv.

Den döda klassen av Tadeusz Kantor.Ungefär en fjärdedel av de drygt fyrtio representerade konstnärerna är ursprungligen från Polen, däribland Bruno Schulz (mer känd som författare), Hans Bellmer, Tadeusz Kantor, Walerian Borowczyk, Andrzej Wróblewski och Pawl Althamer. Det handlar mycket om minnen (av krig, våld, förtryck, diktatur, trauman) men också om minnets otillräcklighet.
Från Polen går trådarna vidare till artister från exempelvis Tyskland, Kroatien, Ukraina och Tjeckien (bland annat Klara Kristalova som lever och är verksam i Norrtälje) för att sedan - något oväntat - nå fram till popkonstnärer som amerikanen Andy Warhol och japanenTakashi Murakami.

Luc Tuymans utställning visas i fem olika lokaler i skilda delar av Brugge. Besökarna strosar kors och tvärs längs gatorna och själva staden blir därmed en framträdande del av utställningen, på samma sätt som den spelar en central roll i den franskspråkige, belgiske symbolisten Georges Rodenbachs klassiska roman Bruges-la-Morte (1892) - en bok som varit en viktig utgångspunkt för Luc Tuymans. Med titeln Det döda Brügge finns romanen i en svåröverkomlig svensk utgåva från 1904, men någon gång under 2011 kommer den i nyöversättning av Leif Jäger på det lilla förlaget CKM.

Berättelsens huvudperson, änklingen Hugues Viane, har efter hustruns död instinktivt sökt sig till Brugge för att sörja sin älskade. Här har han funnit "den döda staden" vars tomma, tysta, gråa, melankoliska gränder hjälper honom att bearbeta sorgen. Bara här kan han stå ut. En afton, under en av sina ensliga promenader, får Hugues syn på en ung dam - en dansös vid teatern, ska det visa sig - som är till förvillelse lik den kvinna han mist och saknar så förtvivlat. Han följer efter damen, blir besatt av henne och stryper henne till sist med den döda hustruns hårslingor, vilka han har sparat som reliker.

Avrättning av Andrzej Wróblewski.Efterhand framstår Brugge allt tydligare som romanens egentliga huvudperson; de gestalter som rör sig på stadens gator är bara staffage. Den yttre miljön speglar Hugues Vianes inre känslor och själstillstånd.
I december 1898 drabbades Georges Rodenbach av blindtarmsinflammation. Han avled i Paris på julaftonen, endast 43 år gammal. Hans roman Bruges-la-Morte var då redan berömd och översatt till flera språk. Författarens tidiga död skapade myter kring och ökade ytterligare intresset för boken. Konstnärer, diktare och intellektuella vallfärdade från olika hörn av Europa till Brugge för att uppleva den sorgmodiga och bitterljuva stämningen i "den döda staden". Det var så den moderna turismen började i Brugge. Från Sverige kom författaren Oscar Levertin och målaren Olof Sager Nelson.

"Blott ett par steg från centrum, ut på de långa gatorna, ner mot kajerna, tycks all rörelse död, all färdsel förstummad", skriver Oscar Levertin i ett resebrev från sent 1890-tal. Han fortsätter: "En obeskriflig känsla af undran först och rysande svårmod sedan bemäktigar sig ens själ? Hvar är man och hvart går man? Hvad de äro sällsamma dessa tysta, smala gator utan fotsteg och vagnsbuller."
Ja, var är man och vart går man i denna levande, döda stad med dess vindlande, medeltida gränder? Den som en gång varit här längtar alltid tillbaka.

Johan Werkmäster, text och bilder

Läs mer om den pågående kulturfestivalen i Brugge på www.bruggecentraal.be

 

Ur arkivet

view_module reorder
Tomas Ledin, 2015. Foto: Wikipedia

Ångaren Bollsta och olycksskepp i visans värld

Stormen piskar, vågorna skummar, seglen trasas sönder och sjömän kämpar för sina liv på de sju haven. Den svenska visskatten är fylld med skeppsbrott, grundstötningar och tragiska kantringar. Mathias Jansson ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om musik | 21 oktober, 2015

Rune Depp 3

                                           

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 27 januari, 2012

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Förfallets natur

Förfallets natur    Fallande änglar, Pieter Bruegel den unge. Leif V Erixell, redaktör för serie Prometheus på bokförlaget h:ström - Text & Kultur, diskuterar det samhälleliga förfallets natur. Den mest typiska associationen när man ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om samhället | 23 november, 2006

Å ha et filosofisk liv å føre

Innledning For meg innebærer livet mitt ikke bare at livet er mitt eget, og ingen annens, eller at jeg har et liv å føre. ‘Å ha et liv å føre’ betyr ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2013

Den bortglömda förmågan att hålla en hemlighet - Eller: vem är Burial?

Sampling var sedan länge ett känt fenomen, bland annat inom den brittiska dansmusiken, långt innan Burial. Men genom sina 2-steprytmer, djupa basgångar och melankoliska drift mot allt djupare innebörder, blev ...

Av: Robert Halvarsson | Musikens porträtt | 12 februari, 2014

Demokratin är ett hot mot demokratin

FRA-lagen rör upp en storm av känslor. Den åsidosätter rättigheter som vi trodde att en demokratisk statsform garanterar. Betraktad ur ett formellt perspektiv är det emellertid svårare att se ...

Av: Jens Eriksson | Agora - filosofiska essäer | 14 april, 2011

Stigmatisering

Ansträngningarna och framgångarna inom vårdvetenskaperna och deras praktiska tillämpningar hotas alltjämt av en kvardröjande och utbredd stigmatisering av psykisk sjukdom. En psykiskt lidande människa tvingas därför mer än ofta att ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 25 april, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.