Bandyspel med början i Habo - en personlig bandyhistoria

 Habo och bandy  En ung man som under tonårstid växte upp i Habo under femtiotalet kunde inte undvika att delta i ett fostrande bandyspel. Att leka med ”det röda nystanet” var ...

Av: Hans-Evert Renérius | 12 augusti, 2014
Essäer

Vuxen mot min vilja

En bieffekt av den underbara erfarenheten av att vara förälder är att man tvingas vara så förbaskat vuxen. Man måste lyssna till sin egen tjatröst: Klä på dig nu, borsta ...

Av: Marja Beckman | 26 februari, 2013
Gästkrönikör

Ernst Jüngers Glasbin

Ernst Jüngers Gläserne Bienen, eller The Glass Bees, som den heter i den engelska utgåva som jag själv har läst, är en på många sätt märklig bok, som hittills inte ...

Av: Tobias Harding | 13 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Contemplando nello specchio di Dioniso av Fernando Mastropasqua

Parnassos toppar

"Tragedins födelse" från 1872 är för den breda allmänheten kanske mest känt för att ha populariserat de konstnärliga motsatsparen det dionysiska och det apolloniska. Nietzsche var ingalunda först ut ...

Av: Adam Johansson | 10 juli, 2015
Agora - filosofiska essäer

Från Warszawa med kärlek



altDet känns som om Warszawa är en stad i förvandling. En stad som fortfarande balanserar på gränsen mellan öst och väst, men som sakta håller på att tippa över mot väst. Längs de raka breda boulevarderna samsa en ganska tråkig och likriktad öststats arkitektur med västerländska glasskulpturer som skjuter upp ur jorden med ett löfte om ekonomiska framsteg och förändring. Men än så länge kastar Warszawas högsta byggnad, Kulturpalatset med sina 231 meter sin skugga över stadens skyskrapor. Kulturpalatset var en "gåva" från Stalin till Warszawa på 50-talet, ja, en "gåva" som man fick betala själva och som förmodligen hade rivits ner efter kommunismens fall om det inte hade visat sig blivit för dyrt. Tanken var att byggnaden skulle byggas efter ryska ritningar med arkitekten Lev Rudned lät sig istället inspireras av både amerikanska skyskrapor och polsk arkitektur vilket är anledningen till att det i dag finns en dynamik i byggnaden som gör den både spännande och intressant att titta på.

Warszawa är visserligen en gammal stad som enligt legenden grundlades vid floden Wisla efter att fiskaren Wars räddade flodsiren Sawa från döden (Wars Sawa). Flodsiren återfinns idag som en beskyddande staty på torget i gamla stan, där adjektivet gamla snarare är förhoppning än något som har med verkligheten att göra. Precis som många andra städer under andra världskriget bombades Warszawa sönder och samman och hela den gamla stadsbebyggelsen från 1600-talet låg i ruiner efter kriget. På 50-talet byggdes den gamla staden upp igen, så den största anledningen till att den gamla staden idag känns så autentisk är att man använde dåligt byggmaterial som inte riktigt höll för tidens tand. Vi man se en riktig gammal polsk stadskärna bör man snarare bege sig Krakow än Warszawa. Att Warszawa håller på att förvandlas hittar man också tydliga bevis på om man besöker något av de nybyggda köpcentra i centrum. För när man väl kommit in i kommersens mecka är det svårt att avgöra om man befinner sig i Polen eller någon annan västeuropeiskt land.

altNågot annat som håller på att förändras i Polen är inställningen till HBT frågor. I juli arrangerade Europride i Warszawa vilket var första gången som den ägde rum i ett östeuropeiskt land. Polen har länge varit känt för sin katolska och konservativa syn när det gäller HBT frågor men det verkar nu som om det håller på att luckras upp.  Som uppvärmning inför Europride visade Nationalmuseet i Warszawa en stor utställning med titeln Ars Homo Erotica. En utställning där curatorn Pawel Leszkowicz hade samlat 200 konstverk med homoerotiska motiv. Det fanns både äldre verk från museet samlingar som lerkrukor med Sappho motiv till äldre målningar av Sankt Sebastian, som genom en queerläsning ställdes i dialog med nyproducerade videoverk och installation från i huvudsak konstnärer från öststaterna. Ars Homo Erotica är en intressant och gedigen utställning som visserligen väckte en del diskussioner från konservativa krafter uppe på regeringsnivå när den var på planeringsstadiet, men som också fått positiva reaktioner i media och varit välbesökt. HBT rörelsen är i Warszawa, jämfört med andra europeiska huvudstäder, än ganska liten och inte speciellt synlig, men förhoppningarna finns att det ska förändras i och med Europride och att frågorna ska komma upp på den politiska agendan.

altFörutom Europride präglas Warszawa i år av Chopins närvaro. I år är det nämligen 200 år sedan Frédéric Chopin föddes, eller Fryderyk som man säger i Polen för att markera hans polska tillhörighet. Även om hans far ursprungligen var från Frankrike och han vid 20 års ålder tvingades gå i landsflykt och dog i Frankrike 1849 så är han nästan ett nationellt helgon i Polen. Lagom till jubileet har man därför invigt ett nytt Chopinmuseum i det gamla Ostrogski palatset. En byggnad med ursprung från 1600-talet som totalrenoverats med skimrande plafonder och vita stuckaturer, men Chopin museet är inget traditionell "gå och titta men inte röra museum", utan det är ett museum som genomsyras av musik, teknik och interaktivitet. Här kan man vända notblad och få noterna uppspelade för sig, lyssna på berättelser om föremålen, spela spel och vara interaktiv på olika sätt. På många sätt känns det som ett framtidens museum, hur vi kommer att uppleva historien på nya sätt och med nya tekniker genom att själv vara aktiva i vårt besök. Chopin museet blir därför också en symbol för ett Warszawa i förändring, en traditionsrik och lite konservativ byggnad som håller på att ta steget in i framtiden.

Mathias Jansson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Kalle på Spången

För några dagar sedan under en promenad i byn vid havet på ön Korčula, cruisade en bil med svenska registreringsplåtar och nedvevade rutor förbi oss långsamt. Jag sa instinktivt ”hejsan ...

Av: Merima Dizdarevic | Gästkrönikör | 16 augusti, 2013

Rabbe Enckell: ”I flykten går tiden förbi”

Vem kan läsa sig till kunskap nog. Vilkens flit kan liknas vid en hand som kan genombläddra livets skog. Outtömlig ter sig gåtans bok och oändlig läsning återstår. / H. Martinson: Ur Boken i vårt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 13 oktober, 2014

Paula Modersohn-Becker – det tyska avantgardets förstadam

TEMA KONST Mor med barn på bröstet, 1906.. Utanför Tyskland är Paula Modersohn-Becker ett relativt okänt namn, trots att hon kan räknas som en pionjär inom nordeuropeisk modernism. Denna vinter har ...

Av: Line Engen | Essäer om konst | 05 mars, 2008

Skulle Stålmannen vinna över Übermensch?

Rädslan som finns för en ondskefull Stålmannen påminner om rädslan för en hemsk version av Nietzsches Übermensch. Idén om en fascistisk ledare (General Zod i Superman-världen), "övermänniskan" med oändlig makt ...

Av: Mats Hansson | Essäer | 26 oktober, 2013

Ida Andersen. Foto: Privat

”Det handlar om att bryta sig ur en identitet ”

Ida Andersen är översättare, skribent med mera. Hennes essäer och intervjuer publiceras i flera tidningar och tidskrifter bland andra Tidningen Kulturen. Nu har Ida Andersen givit ut en roman: ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 30 augusti, 2016

Den svåra konsten att ha stund-fokus

Avlyssnat samtal på en buss i Stockholm en vanlig vardagseftermiddag: En flicka i 8-årsåldern sitter tillsammans med sin pappa.Hon pratar oavbrutet med pappan som hummar till svar samtidigt som han ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 04 juni, 2009

Hans Kirk

Den kollektiva blickens mästare

Hans Kirk, född 1898 i Hadsund och död 1962 i Köpenhamn, var en av de första att introducera den kollektiva romanen inte bara i hemlandet Danmark men också i världslitteraturhistorien ...

Av: Tommy Gunnarsson | Essäer om litteratur & böcker | 27 februari, 2017

Rösten är ett väldigt personligt instrument

Rösten är ett väldigt personligt instrument Ylva Q. Arkvik har framför allt komponerat instrumentalmusik, alltifrån solostycken till orkester och opera, men även elektroakustiska verk och stycken för instrument och band. Hon ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 26 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.