Vincent van Gogh och orientalismen – Del 2

Vincent van Gogh var japonist – inte orientalist. I artonhundratalets Japan finner man en konst som skiljer sig väsentligt från den västerländska. Den typ av japansk konst som här är ...

Av: Allan Persson | 31 december, 2012
Essäer om konst

Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 augusti, 2012
Essäer om konst

Special: Pride

    Foto: Sofie Nikolajsen Bergh.  Special: Pride   Essäer - Religion Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det ...

Av: Agneta Tröjer & Sarah Degerhammar & Mårten Björk & Simon Sorgenfrei | 03 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Det litterära utövandet är ultraviola

"Problemet med att vara utmanande som människa, litterärt eller på något annat transgenitalt vis, är att viljan ofta vänder sig utåt i sitt sökande, istället för att, som ett spegelglas ...

Av: Freke Räihä | 06 juli, 2010
Essäer

Från Warszawa med kärlek



altDet känns som om Warszawa är en stad i förvandling. En stad som fortfarande balanserar på gränsen mellan öst och väst, men som sakta håller på att tippa över mot väst. Längs de raka breda boulevarderna samsa en ganska tråkig och likriktad öststats arkitektur med västerländska glasskulpturer som skjuter upp ur jorden med ett löfte om ekonomiska framsteg och förändring. Men än så länge kastar Warszawas högsta byggnad, Kulturpalatset med sina 231 meter sin skugga över stadens skyskrapor. Kulturpalatset var en "gåva" från Stalin till Warszawa på 50-talet, ja, en "gåva" som man fick betala själva och som förmodligen hade rivits ner efter kommunismens fall om det inte hade visat sig blivit för dyrt. Tanken var att byggnaden skulle byggas efter ryska ritningar med arkitekten Lev Rudned lät sig istället inspireras av både amerikanska skyskrapor och polsk arkitektur vilket är anledningen till att det i dag finns en dynamik i byggnaden som gör den både spännande och intressant att titta på.

Warszawa är visserligen en gammal stad som enligt legenden grundlades vid floden Wisla efter att fiskaren Wars räddade flodsiren Sawa från döden (Wars Sawa). Flodsiren återfinns idag som en beskyddande staty på torget i gamla stan, där adjektivet gamla snarare är förhoppning än något som har med verkligheten att göra. Precis som många andra städer under andra världskriget bombades Warszawa sönder och samman och hela den gamla stadsbebyggelsen från 1600-talet låg i ruiner efter kriget. På 50-talet byggdes den gamla staden upp igen, så den största anledningen till att den gamla staden idag känns så autentisk är att man använde dåligt byggmaterial som inte riktigt höll för tidens tand. Vi man se en riktig gammal polsk stadskärna bör man snarare bege sig Krakow än Warszawa. Att Warszawa håller på att förvandlas hittar man också tydliga bevis på om man besöker något av de nybyggda köpcentra i centrum. För när man väl kommit in i kommersens mecka är det svårt att avgöra om man befinner sig i Polen eller någon annan västeuropeiskt land.

altNågot annat som håller på att förändras i Polen är inställningen till HBT frågor. I juli arrangerade Europride i Warszawa vilket var första gången som den ägde rum i ett östeuropeiskt land. Polen har länge varit känt för sin katolska och konservativa syn när det gäller HBT frågor men det verkar nu som om det håller på att luckras upp.  Som uppvärmning inför Europride visade Nationalmuseet i Warszawa en stor utställning med titeln Ars Homo Erotica. En utställning där curatorn Pawel Leszkowicz hade samlat 200 konstverk med homoerotiska motiv. Det fanns både äldre verk från museet samlingar som lerkrukor med Sappho motiv till äldre målningar av Sankt Sebastian, som genom en queerläsning ställdes i dialog med nyproducerade videoverk och installation från i huvudsak konstnärer från öststaterna. Ars Homo Erotica är en intressant och gedigen utställning som visserligen väckte en del diskussioner från konservativa krafter uppe på regeringsnivå när den var på planeringsstadiet, men som också fått positiva reaktioner i media och varit välbesökt. HBT rörelsen är i Warszawa, jämfört med andra europeiska huvudstäder, än ganska liten och inte speciellt synlig, men förhoppningarna finns att det ska förändras i och med Europride och att frågorna ska komma upp på den politiska agendan.

altFörutom Europride präglas Warszawa i år av Chopins närvaro. I år är det nämligen 200 år sedan Frédéric Chopin föddes, eller Fryderyk som man säger i Polen för att markera hans polska tillhörighet. Även om hans far ursprungligen var från Frankrike och han vid 20 års ålder tvingades gå i landsflykt och dog i Frankrike 1849 så är han nästan ett nationellt helgon i Polen. Lagom till jubileet har man därför invigt ett nytt Chopinmuseum i det gamla Ostrogski palatset. En byggnad med ursprung från 1600-talet som totalrenoverats med skimrande plafonder och vita stuckaturer, men Chopin museet är inget traditionell "gå och titta men inte röra museum", utan det är ett museum som genomsyras av musik, teknik och interaktivitet. Här kan man vända notblad och få noterna uppspelade för sig, lyssna på berättelser om föremålen, spela spel och vara interaktiv på olika sätt. På många sätt känns det som ett framtidens museum, hur vi kommer att uppleva historien på nya sätt och med nya tekniker genom att själv vara aktiva i vårt besök. Chopin museet blir därför också en symbol för ett Warszawa i förändring, en traditionsrik och lite konservativ byggnad som håller på att ta steget in i framtiden.

Mathias Jansson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Livsmotet

Forord Å ha et liv å føre forlanger mye mot – livsmot. Om vi knytter an til den melankolske dikterfilosofen Martin Heidegger, så kjenner ingen av oss til hvordan livet var ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 november, 2014

Det sceniska rummet. Ett sommarminne

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2012

Stjärnhängningen

”Lite till höger Eva”, Erika höll varsamt i stjärnan och kände dess värme fortplanta sig i sin tunna, men ändamålsenligt formade kropp. ”Annars blir pappa arg.” Orden var inte särskilt allvarligt ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 25 december, 2013

Å ha et filosofisk liv å føre

Innledning For meg innebærer livet mitt ikke bare at livet er mitt eget, og ingen annens, eller at jeg har et liv å føre. ‘Å ha et liv å føre’ betyr ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2013

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Uppsala reggaefestival 2011

På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid ...

Av: Moa Hjärtström och Liv Nordgren | Allmänna reportage | 11 augusti, 2011

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.