Jag ropar

Jag ropar en varm tunga öppnar en sångs tillblivelse Har i vändpunkten ropet som är ett direkt tilltal där randen av fuktighet möter . En tunga söker en mun En blick är funnen I ett stenröse en röst begraven ...

Av: Hebriana Alainentalo | 11 januari, 2007
Utopiska geografier

Kurt Peter Larsen har tappat minnet

Den danske författaren Kurt Peter Larsen, översatt till engelska, polska, tjeckiska, svenska, tyska, holländska... och vars pjäs "AAAHR!!!" blev utsedd till vinnare av den världsomfattande dramatävlingen utlyst av International Playwrights ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 oktober, 2008
Gästkrönikör

14. Kjell

Kjell öppnade locket på brödburken. Därinne låg ett allt för stort mörkt bröd som borde ätits upp för länge sedan. Det var hårt och fullt med gryn och skal som ...

Av: Kjell | 16 mars, 2012
Lund har allt utom vatten

Barnet Felicia

Efter att ha läst åtskilliga recensioner, krönikor och intervjuer angående boken Felicia försvann vill jag nu genom egen läsning skapa mig en förståelse av texten och det tänker jag göra ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | 17 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Från Warszawa med kärlek



altDet känns som om Warszawa är en stad i förvandling. En stad som fortfarande balanserar på gränsen mellan öst och väst, men som sakta håller på att tippa över mot väst. Längs de raka breda boulevarderna samsa en ganska tråkig och likriktad öststats arkitektur med västerländska glasskulpturer som skjuter upp ur jorden med ett löfte om ekonomiska framsteg och förändring. Men än så länge kastar Warszawas högsta byggnad, Kulturpalatset med sina 231 meter sin skugga över stadens skyskrapor. Kulturpalatset var en "gåva" från Stalin till Warszawa på 50-talet, ja, en "gåva" som man fick betala själva och som förmodligen hade rivits ner efter kommunismens fall om det inte hade visat sig blivit för dyrt. Tanken var att byggnaden skulle byggas efter ryska ritningar med arkitekten Lev Rudned lät sig istället inspireras av både amerikanska skyskrapor och polsk arkitektur vilket är anledningen till att det i dag finns en dynamik i byggnaden som gör den både spännande och intressant att titta på.

Warszawa är visserligen en gammal stad som enligt legenden grundlades vid floden Wisla efter att fiskaren Wars räddade flodsiren Sawa från döden (Wars Sawa). Flodsiren återfinns idag som en beskyddande staty på torget i gamla stan, där adjektivet gamla snarare är förhoppning än något som har med verkligheten att göra. Precis som många andra städer under andra världskriget bombades Warszawa sönder och samman och hela den gamla stadsbebyggelsen från 1600-talet låg i ruiner efter kriget. På 50-talet byggdes den gamla staden upp igen, så den största anledningen till att den gamla staden idag känns så autentisk är att man använde dåligt byggmaterial som inte riktigt höll för tidens tand. Vi man se en riktig gammal polsk stadskärna bör man snarare bege sig Krakow än Warszawa. Att Warszawa håller på att förvandlas hittar man också tydliga bevis på om man besöker något av de nybyggda köpcentra i centrum. För när man väl kommit in i kommersens mecka är det svårt att avgöra om man befinner sig i Polen eller någon annan västeuropeiskt land.

altNågot annat som håller på att förändras i Polen är inställningen till HBT frågor. I juli arrangerade Europride i Warszawa vilket var första gången som den ägde rum i ett östeuropeiskt land. Polen har länge varit känt för sin katolska och konservativa syn när det gäller HBT frågor men det verkar nu som om det håller på att luckras upp.  Som uppvärmning inför Europride visade Nationalmuseet i Warszawa en stor utställning med titeln Ars Homo Erotica. En utställning där curatorn Pawel Leszkowicz hade samlat 200 konstverk med homoerotiska motiv. Det fanns både äldre verk från museet samlingar som lerkrukor med Sappho motiv till äldre målningar av Sankt Sebastian, som genom en queerläsning ställdes i dialog med nyproducerade videoverk och installation från i huvudsak konstnärer från öststaterna. Ars Homo Erotica är en intressant och gedigen utställning som visserligen väckte en del diskussioner från konservativa krafter uppe på regeringsnivå när den var på planeringsstadiet, men som också fått positiva reaktioner i media och varit välbesökt. HBT rörelsen är i Warszawa, jämfört med andra europeiska huvudstäder, än ganska liten och inte speciellt synlig, men förhoppningarna finns att det ska förändras i och med Europride och att frågorna ska komma upp på den politiska agendan.

altFörutom Europride präglas Warszawa i år av Chopins närvaro. I år är det nämligen 200 år sedan Frédéric Chopin föddes, eller Fryderyk som man säger i Polen för att markera hans polska tillhörighet. Även om hans far ursprungligen var från Frankrike och han vid 20 års ålder tvingades gå i landsflykt och dog i Frankrike 1849 så är han nästan ett nationellt helgon i Polen. Lagom till jubileet har man därför invigt ett nytt Chopinmuseum i det gamla Ostrogski palatset. En byggnad med ursprung från 1600-talet som totalrenoverats med skimrande plafonder och vita stuckaturer, men Chopin museet är inget traditionell "gå och titta men inte röra museum", utan det är ett museum som genomsyras av musik, teknik och interaktivitet. Här kan man vända notblad och få noterna uppspelade för sig, lyssna på berättelser om föremålen, spela spel och vara interaktiv på olika sätt. På många sätt känns det som ett framtidens museum, hur vi kommer att uppleva historien på nya sätt och med nya tekniker genom att själv vara aktiva i vårt besök. Chopin museet blir därför också en symbol för ett Warszawa i förändring, en traditionsrik och lite konservativ byggnad som håller på att ta steget in i framtiden.

Mathias Jansson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Salvador Dalís gåta

En av Moderna Museets många dyrgripar är Wilhelms Tells gåta. Salvador Dalí målade den år 1933 och museet köpte den 1967. Det är en stor oljemålning på duk, cirka två ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 15 december, 2009

Krönika från Maspalomas 2

 Hade borgarna kunnat vinna valet 2006 om inte Persson-Nuder redan börjat talla på välfärden? Nej, inte om det funnits något vettigt reformförslag, något som kommit eftersatta grupper till godo. Tandvårdsreform ...

Av: Christer B Johansson | Gästkrönikör | 24 september, 2012

Någon förklarade världen. Han kallades Buddha

Det finns ett träd med hjärtformade blad och ovanligt lång spets. Det kallas Bodhi-träd. Bodhi betyder upplysning. En munk satte sig under ett sådant träd med löfte att inte resa ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 14 mars, 2017

Gösta Ekman

Den store Gösta Ekman - Alla tiders störste svenske skådespelare

”De som givit sitt liv medan de levat, kan inte dö”. - Gösta Ekman 1890 - 1938. Störst, bäst och vackrast. När Gösta Ekman begravdes den 18 januari 1938 i Stockholm följdes ...

Av: Belinda Graham | Scenkonstens porträtt | 11 september, 2017

Roland Barthes

Roland Barthes och den tidlösa autarkin

Roland Barthes, som föddes för precis 100 år sedan och dog 1980, etablerade sig som ledande fransk intellektuell med den litteraturteoretiska essän "Litteraturens nollpunkt" (1953), en position som bara förstärktes ...

Av: Arne Melberg | Litteraturens porträtt | 18 december, 2017

Rapport från Stockholms genrefilmfestival ”Monsters of Film”

Från 8:e till 12:e oktober 2014 iscensattes den andra upplagan av Monsters of Film-festivalen i Stockholm, en genrefilmfestival där skräck, fantasi, provokation, surrealism, konst och framförallt monster får plats. Festivalen ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om film | 25 oktober, 2014

"Bilderna finns där jag är..."

"Bilderna finns där jag är..." Ett samtal med Gunnar Smoliansky. Text & foto: Carl Abrahamsson Fotografen Gunnar Smoliansky är aktuell med inte mindre än tre utställningar under hösten 2006. Det stillsamt poetiskt ...

Av: Tidningen Kulturen | Konstens porträtt | 29 september, 2006

Ngugi Wa Thiong'o. Foto: Daniel Anderson

Kenyansk författare i helt porträtt

Kenyanska författaren Ngugi Wa Thiong'o ges nu ut i ny svensk upplaga på Modernista. De tre romanerna ”Floden mellan bergen”, ”Om icke vetekornet” och ”Djävulen på korset” skildrar alla den ...

Av: Simon Olofsson | Essäer om litteratur & böcker | 29 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.