Vitrockarna, ett fall för Ignaz Semmelweis?

Socialstyrelsen utfärdade år 2007 ett förbud för läkare att använda den långärmade, vita läkarrocken vid patientbesök, eftersom deras vita rockar är riktiga hygienbovar och drar till sig mikroorganismer som sedan ...

Av: Lilian O. Montmar | 09 juni, 2009
Övriga porträtt

Livet är en lek

Leken är ett universellt fenomen och början till all kultur. Leken har funnits sedan tidernas begynnelse och genom historien har funnits tänkare som behandlat kopplingen mellan lek och lärande. Platon ...

Av: Lena Månsson | 27 augusti, 2013
Kulturreportage

Erfarenhet genom praxis - årets bästa böcker

Jag begränsar mig i denna text till böcker som publicerats på svenska under året, böcker som jag haft tillgång till men inte hunnit eller haft tillfälle att beröra i Tidningen ...

Av: Nikanor Teratologen | 17 december, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Från Warszawa med kärlek

Det känns som om Warszawa är en stad i förvandling. En stad som fortfarande balanserar på gränsen mellan öst och väst, men som sakta håller på att tippa över mot ...

Av: Mathias Jansson | 11 augusti, 2010
Resereportage

Eurostar! Och en ny värld öppnar sig...



altI dessa vulkanutbrotts tider tackar jag Eurostar, denna fantastiska konstruktion invigd den 17de november 1994 under den engelska kanalen som förenar kontinenten med Storbritannien.

Då jag reste över från Paris för några dagar i London med tåget, hörde jag klagomål på att det inte gick något vidare med affärerna för Eurostar. Många föredrog att flyga till London. Annat var det på tillbakavägen, då alla flyg var inställda på grund av vulkanutbrottet, med fulla tåg som gick varje halvtimme i skytteltrafik mellan de båda huvudstäderna. Tunnelbanan till Gare du Nord går på ett nafs, sedan slussades jag upp på övre våningen för att komma igenom tullarna och in på Eurostars avdelning. I det bortre hörnet passade jag på att växla pengar och köpa en tunnelbanebiljett för min Londonvistelse. Drygt två timmar senare anlände jag till St Pancreas. Det är morgon och för tidigt att gå och ta ett glas champagne i deras bar, lika lång som ett tåg. "Too bad" tänker jag när jag dyker ner i underjorden. Det känns verkligen som jag har anlänt till en annan värld här: människor talar ett annat språk; klär sig annorlunda: framförallt de unga flickorna som bär kort-kort vilket de inte gör i Paris; de engelska, söta, röda tegelhusen med sina små trädgårdar är så annorlunda från de franska ståtliga 1800-tals byggnaderna; avstånden är gigantiska. Jag lär mig snabbt några bussar som kan ta mig till de utställningar jag vill se så jag kan besöka staden från min bussplats på övre våningen. Det är kyligare än i Paris, jag drar jackan tätt inpå mig och ångrar att jag lämnade koftan hemma, men glädjen av att vara här, så långt borta och ändå så nära, gör att jag glömmer väder och vind. Det har blivit billigare också i London eller så är det Paris som blivit dyrare...

Tate Britain

Tate Modern ligger lite avigt till och deras permanentutställning tycker jag inte är lika bra som den i Paris på Centre Pompidou, så jag beslöt mig för att undersöka Tate Britain denna gång. Skulptören och tecknaren Henry Moores (1898-1986) konst visas i en omfattande retrospektiv utställning (pågår tills den 8de augusti) med över 150 skulpturer, verk i trä, bronser och teckningar. Denne radikale, experimenterande och avantgarde man var en av Englands främste konstnärer. Jag försöker övervinna min lust att smeka de taktila skulpturerna, mestadels kvinnor och barn, hans "fundamentala besatthet". Men utställningen belyser även krigets trauman (med teckningar av Londons överfulla skyddsrum under Blitzen bland annat), psykoanalysens uppkomst, nya idéer om sexualitet och surrealisternas samt de primitivas inflytande över Moore.             

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Med fötterna lite släpandes efter mig tar jag mig upp till övervåningen för att kasta ett öga på en för mig helt okänd engelsk konstnär: Chris Ofili (född 1968). Överraskningen var total när jag gjorde denna sensationella upptäckt. Ofili blandar afro-konst med hip hop, rasta, bibliska scener och tecknade seriefigurer i färgsprakande, gigantiska tavlor. De stora "bollarna" tavlorna står på och som finns klistrade på vissa visar sig vara elefantspillning! "Det är ett sätt att få tavlorna upp från marken och ge känslan av att de kommer från jorden snarare än bara vara upphängda på en vägg" förklarar Ofili. Inspirerad, fotograferade jag honom från en dokumentärfilm av honom snarare än att bara fotografera hans konst.

altVidare såg jag några verk av Lucien Freud (född 1922 i Berlin, naturaliserad engelsman 1939). Dessa var så starka och inspirerande att jag, betagen, bestämde mig för att väl tillbaka i Paris, bege mig till Centre Pompidou. Efter år av tystnad från den franska huvudstaden ägnas äntligen denne konstnär som påminner lite om Francis Bacon i sina gestalters förtvivlan och nakenhet en värdig utställning: "jag målar inte människor för deras utseendens skull eller trots deras utseenden, men för vad de är". Freund är en mästare på att porträttera människans väsen i all sin humanism och sårbarhet.

Till sist gick jag igenom de vida, luftiga salarna på rad där Willian Turners underbara, färgsprakande oljemålningar och akvareller hänger. Där blev jag tillräckligt mätt och förnöjd för att inte behöva trängas i köerna till Turnerutställningen utanför Grand Palais med alla intresserade parisare. En tågresa från Paris...

Queens Gallery

I London är det fest att gå på teatern eller som i detta fall, se en show. Jag beslöt mig för att gå och se Billy Elliot och det ångrar jag inte. En fantastisk föreställning med en ung pojke som både kunde sjunga och dansa och få med sig en entusiastisk publik inför nästa dagstur till Buckingham Palace. Solen sken denna lite kyliga aprilmorgon när jag begav mig till romantikens palats. Drottning Victoria och Prins Albert gifte sig av kärlek 1840 och - båda konstamatörer - gav varandra gåvor i form av konst under äktenskapet. Denna utställning (19 mars - 31 oktober 2010) är den första i sitt slag att visa deras gemensamma entusiasm för konst. Konst var en viktig del av deras liv och ett sätt att visa varandra kärlek. Över fyra hundra objekt från tavlor, till möbler, smycken och skulpturer ställs ut. Även drottningens egna altsmå teckningar och akvareller är med. Edwin Landseers djurmålningar fascinerade kungaparet som själva hade olika husdjur. Hans måleri påminner mig om vår djurmålare per excellence: Bruno Liljefors. Akvarellisten James Roberts ger oss insikt i slottens interiörer och trädgårdar. Samlingen av tidiga fotografier leder oss att förstå intresset för moderna tekniker vars höjdpunkt nåddes under den stora världsutställningen 1851 som Prins Albert organiserade och presiderade över i Londons Hyde Park. Den var en succé och besökt av över sex millioner människor och inspirerade Paris världsutställning några decennier senare då flera framstående byggnader byggdes som Eiffeltornet och Grand Palais.

Båda huvudstäderna förenas således i konstens intresse med kärlekens sigill. Numera med Eurostars snabba tågförbindelse för oss vanliga dödliga på ömse sidor om kanalen att njuta till fullo av.

Anne Edelstam, text och bilder

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Hebriana Alainentalo tre dikter

nu har jag lämnat varje möte       med dig i porten denna öppning som stängde hjärtats utrop   där jag flämtar andetagen som om jag vore döende   intill ett liv av sorg omkring trädskuggorna vars kronor nu ler tyngre mot marken    

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 23 december, 2013

illustration Signe Collmo

Den franska nationalismens rena blod

Fransk nationalism har en mörk historia. Äkta fransmän är de som har vit hud och rent blod. Frihet, jämlikhet och broderskap gäller bara för äkta fransmän. Historiskt sett har det ...

Av: Bo Gustavsson | Gästkrönikör | 01 juni, 2015

Ett tvättfat i Kristitårs color

Hörde i örat till hjärnan, hjältinna, en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt utställt eller framme som flöt iland hos henne vid ett klippors ytterskär ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 01 november, 2011

Veckan från hyllan. Vecka 6 2012

Veckans krönika skulle som vanligt handla om något aktuellt. Jag funderade på antingen den absurda ”Storebror-ser-dig-lagen” ACTA eller den inte mindre absurda svenska anslutningen till europakten. Då kom budet om ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 04 februari, 2012

Hypatia av Alexandria som levde i sällskap med stjärnorna

2009 kom filmen Agora av den spanska regissören Alejandro Amenábar, den handlar om en nästan bortglömd filosof i det gamla Egypten: Hypatia av Alexandria. Men vem var Hypatia? Vid universitetet i Neapel ...

Av: Guido Zeccola | Agora - filosofiska essäer | 16 augusti, 2010

En cynism som samsas med satiren. Om Amanda Svensson

Det är högst ovanligt med debutromaner som med en sådan snabb och direkt genomslagskraft lyckas tränga igenom det massiva massmediala bruset och väcka så starka reaktioner. När Amanda Svensson gav ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 11 februari, 2013

Yasuragi Hasseludden, sett från Saltsjön. Foto: Bengt Oberger. CC BY-SA 4.0.

Spahotellet Yasuragi

Ett av Sveriges allra främsta spahotell återfinns – i vacker skärgårdsnatur, på en bergshöjd ovanför vattnet – endast någon mil öster om centrala Stockholm. Yasuragi, byggt på 1960-talet, präglas av ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 05 januari, 2016

Eyvind Johnsons Norrbotten

Eyvind Johnson inleder sin självbiografiska romansvit om Olof med att beskriva den 13-årige huvudpersonens uppbrott från fosterföräldrarna. Olof dras nämligen med en stark längtan efter att få komma ut i ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 16 december, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.