Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 Maj, 2014
Agora - filosofiska essäer

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | 28 augusti, 2008
Konstens porträtt

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | 10 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Renässans för Rönblom

”Råkefårt, sade handlaren på sin flytande franska och svängde med armen.” H.–K. Rönbloms deckare ”Skratta, Pjazzo” från 1956 inleds i speceriaffären på en lantlig ort där ryktena snabbt tar fart ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Eurostar! Och en ny värld öppnar sig...



altI dessa vulkanutbrotts tider tackar jag Eurostar, denna fantastiska konstruktion invigd den 17de november 1994 under den engelska kanalen som förenar kontinenten med Storbritannien.

Då jag reste över från Paris för några dagar i London med tåget, hörde jag klagomål på att det inte gick något vidare med affärerna för Eurostar. Många föredrog att flyga till London. Annat var det på tillbakavägen, då alla flyg var inställda på grund av vulkanutbrottet, med fulla tåg som gick varje halvtimme i skytteltrafik mellan de båda huvudstäderna. Tunnelbanan till Gare du Nord går på ett nafs, sedan slussades jag upp på övre våningen för att komma igenom tullarna och in på Eurostars avdelning. I det bortre hörnet passade jag på att växla pengar och köpa en tunnelbanebiljett för min Londonvistelse. Drygt två timmar senare anlände jag till St Pancreas. Det är morgon och för tidigt att gå och ta ett glas champagne i deras bar, lika lång som ett tåg. "Too bad" tänker jag när jag dyker ner i underjorden. Det känns verkligen som jag har anlänt till en annan värld här: människor talar ett annat språk; klär sig annorlunda: framförallt de unga flickorna som bär kort-kort vilket de inte gör i Paris; de engelska, söta, röda tegelhusen med sina små trädgårdar är så annorlunda från de franska ståtliga 1800-tals byggnaderna; avstånden är gigantiska. Jag lär mig snabbt några bussar som kan ta mig till de utställningar jag vill se så jag kan besöka staden från min bussplats på övre våningen. Det är kyligare än i Paris, jag drar jackan tätt inpå mig och ångrar att jag lämnade koftan hemma, men glädjen av att vara här, så långt borta och ändå så nära, gör att jag glömmer väder och vind. Det har blivit billigare också i London eller så är det Paris som blivit dyrare...

Tate Britain

Tate Modern ligger lite avigt till och deras permanentutställning tycker jag inte är lika bra som den i Paris på Centre Pompidou, så jag beslöt mig för att undersöka Tate Britain denna gång. Skulptören och tecknaren Henry Moores (1898-1986) konst visas i en omfattande retrospektiv utställning (pågår tills den 8de augusti) med över 150 skulpturer, verk i trä, bronser och teckningar. Denne radikale, experimenterande och avantgarde man var en av Englands främste konstnärer. Jag försöker övervinna min lust att smeka de taktila skulpturerna, mestadels kvinnor och barn, hans "fundamentala besatthet". Men utställningen belyser även krigets trauman (med teckningar av Londons överfulla skyddsrum under Blitzen bland annat), psykoanalysens uppkomst, nya idéer om sexualitet och surrealisternas samt de primitivas inflytande över Moore.             

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Med fötterna lite släpandes efter mig tar jag mig upp till övervåningen för att kasta ett öga på en för mig helt okänd engelsk konstnär: Chris Ofili (född 1968). Överraskningen var total när jag gjorde denna sensationella upptäckt. Ofili blandar afro-konst med hip hop, rasta, bibliska scener och tecknade seriefigurer i färgsprakande, gigantiska tavlor. De stora "bollarna" tavlorna står på och som finns klistrade på vissa visar sig vara elefantspillning! "Det är ett sätt att få tavlorna upp från marken och ge känslan av att de kommer från jorden snarare än bara vara upphängda på en vägg" förklarar Ofili. Inspirerad, fotograferade jag honom från en dokumentärfilm av honom snarare än att bara fotografera hans konst.

altVidare såg jag några verk av Lucien Freud (född 1922 i Berlin, naturaliserad engelsman 1939). Dessa var så starka och inspirerande att jag, betagen, bestämde mig för att väl tillbaka i Paris, bege mig till Centre Pompidou. Efter år av tystnad från den franska huvudstaden ägnas äntligen denne konstnär som påminner lite om Francis Bacon i sina gestalters förtvivlan och nakenhet en värdig utställning: "jag målar inte människor för deras utseendens skull eller trots deras utseenden, men för vad de är". Freund är en mästare på att porträttera människans väsen i all sin humanism och sårbarhet.

Till sist gick jag igenom de vida, luftiga salarna på rad där Willian Turners underbara, färgsprakande oljemålningar och akvareller hänger. Där blev jag tillräckligt mätt och förnöjd för att inte behöva trängas i köerna till Turnerutställningen utanför Grand Palais med alla intresserade parisare. En tågresa från Paris...

Queens Gallery

I London är det fest att gå på teatern eller som i detta fall, se en show. Jag beslöt mig för att gå och se Billy Elliot och det ångrar jag inte. En fantastisk föreställning med en ung pojke som både kunde sjunga och dansa och få med sig en entusiastisk publik inför nästa dagstur till Buckingham Palace. Solen sken denna lite kyliga aprilmorgon när jag begav mig till romantikens palats. Drottning Victoria och Prins Albert gifte sig av kärlek 1840 och - båda konstamatörer - gav varandra gåvor i form av konst under äktenskapet. Denna utställning (19 mars - 31 oktober 2010) är den första i sitt slag att visa deras gemensamma entusiasm för konst. Konst var en viktig del av deras liv och ett sätt att visa varandra kärlek. Över fyra hundra objekt från tavlor, till möbler, smycken och skulpturer ställs ut. Även drottningens egna altsmå teckningar och akvareller är med. Edwin Landseers djurmålningar fascinerade kungaparet som själva hade olika husdjur. Hans måleri påminner mig om vår djurmålare per excellence: Bruno Liljefors. Akvarellisten James Roberts ger oss insikt i slottens interiörer och trädgårdar. Samlingen av tidiga fotografier leder oss att förstå intresset för moderna tekniker vars höjdpunkt nåddes under den stora världsutställningen 1851 som Prins Albert organiserade och presiderade över i Londons Hyde Park. Den var en succé och besökt av över sex millioner människor och inspirerade Paris världsutställning några decennier senare då flera framstående byggnader byggdes som Eiffeltornet och Grand Palais.

Båda huvudstäderna förenas således i konstens intresse med kärlekens sigill. Numera med Eurostars snabba tågförbindelse för oss vanliga dödliga på ömse sidor om kanalen att njuta till fullo av.

Anne Edelstam, text och bilder

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

Dagarna bara försvinner

slängt idag ut min enorma samling plank- och bredstumpar från ena lidret, kan inte fatta hur det blivit sådana mängder, och ens varifrån, helt abnormt, men tiotals års mest meningslösa ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 02 augusti, 2012

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | Essäer om samhället | 04 augusti, 2007

Samuel Beckett, nobelpristagare 1969. En tillbakablick

Samuel Beckett fick nobelpriset år 1969 och har nått ut till en stor publik, framför allt när det gäller pjäsen I väntan på Godot, just nu aktuell på Stockholms Stadsteater ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2009

Oförkränkta sinnen

Jag levde före revolutionen sovande med fagra kärleksbon i lindor runt hårsvallet och skuldrorna. Duva, nu när du kommer dråsande, kommer du sent men du kommer efterlängtad.Ömmande lust och ömhet ...

Av: BOEL SCHENLÆR | Essäer om religionen | 07 september, 2009

Rapport från Stockholms genrefilmfestival ”Monsters of Film”

Från 8:e till 12:e oktober 2014 iscensattes den andra upplagan av Monsters of Film-festivalen i Stockholm, en genrefilmfestival där skräck, fantasi, provokation, surrealism, konst och framförallt monster får plats. Festivalen ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om film | 25 oktober, 2014

Benjamin 3

     

Av: Håkam Eklund | Kulturen strippar | 28 augusti, 2011

Oliver Knussen, foto Mark Allan

Orkesterns man! - Oliver Knussen i Stockholms konserthus

Tonsättarporträtten i Stockholms konserthus är inne på sin trettioförsta vända. Nu kan man hänga upp ytterligare ett porträtt - på den engelske tonsättaren Oliver Knussen - bredvid de andra trettio ...

Av: Ulf Stenberg | Musikens porträtt | 01 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.