Thomas Hardy. Sammanstötningen (rader när Titanic gick under)

Efter oceanångaren Titanics undergång i april 1912 organiserades insamlingar till stöd för de överlevande. Thomas Hardy ombads att medverka med en dikt till en sådan insamling, och skrev då The ...

Av: Thomas Hardy | 11 april, 2014
Kulturreportage

Lärdomsgiganten - Henrik Schück

Henrik Schück var i alla avseenden en gigant, obegripligt produktiv under hela sitt långa liv och överväldigande kunnig. Ingen svensk lärd eller humanistisk vetenskapsman kan - varken då eller nu ...

Av: Crister Enander | 07 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Senmoderniteten. Del 2

Det desillusjonerte menneske Del 1 ble avrundet med at jeg snakket om Internett, som er en bra ordning, i og med at via nettet er det ganske enkelt å oppdage svindel ...

Av: Thor Olav Olsen | 25 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

Du är tillämpningen – Johan von Fritz, dikter och prosa.

Jag heter Johan von Fritz, von är inte riktigt på riktigt. Är 29 år gammal och bor på Gotland. Har skrivit sen jag var liten, på något sätt rättfärdigar skrivandet ...

Av: Johan von Fritz | 27 februari, 2012
Utopiska geografier

Parisgatans mistlur



altRue de Paris. Parisgatan i Le Havre. Ett stenkast från en av Europas största hamnar. Hotellets interiör påminner en om havets frost. Fotografier av sjömän med allvarliga, djupsinniga anleten täcker tapeterna. På ett av fotografierna blickar en frusen man rakt in i betraktaren - tittar man noga kan man se hur kaffekoppen sakta börjar tina upp fiskarens stelfrusna kropp.

Nånstans i fjärran hör man havet vagga i novemberblåsten. Men det är kanske lika mycket en inre ljudbild som spelar upp sina märkliga symfonier, än havets egentliga dån. I närheten av hav har jag en förmåga att slussas in i ett säreget tempo. En rytm i vilken jag själv inte bemästrar motoriken, utan där vägen tycks färdigutstakad framför mina fötter. Och alla stigar leder till havet - i alla fall är det så den romantiskt lagda poeten inom mig önskar, i verkligheten är stegen troligen följden av kortsiktigt tänkande.

Jag läser ord, rader, meningar om skeenden, försöker få bukt med den övergripande känslan. Känslan som sått ett frö i mitt inre och fått resa sig likt en stolt och vredgad bröstkorg mot en - föreställer jag mig - okänd framtid. Det är att vänta på det okända, att invänta sin egen förvandling.

Jag har försett mig med en trave litteratur. En säck för att vara precis. I den ligger tusentals sidors på hög, likt en pyramid, i väntan på att upptäckas. Kanske är det så, resonerar jag, som litteraturen kunnat överleva ensamheten bredvid den rastlösa människan. Litteraturen har haft tålamod nog att inte omfamna samma yta, samma fåfänga världsbild som tenderar att prägla det mänskliga sinnet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under veckorna blir Hotel de Richelieu ett tillhåll för veckoarbetare, de flesta i hamnen. På helgerna är det nästan tomt. Föreståndaren, som drivit hotellet tillsammans med sin man i mindre än ett år, städar rummen och leker kurragömma med tystnaden i trapporna.

  - Om sju år kanske vi kan ta lite ledigt och resa bort själva, kanske bo på hotell nånstans, säger hon och försvinner med blicken, i riktning mot de svartvita fotografierna på väggen.

  - Kanske, tillägger hon med en konstpaus utan uppföljning.

I gryningen ljuder en mistlur med klagande eko. Mistlurar väcker ett särskilt lugn inom mig. Med vetskap om att låta lagom drömmande tar mistlurarnas långsamma sång med mig tillbaka till en plats jag aldrig skådat med blotta ögat, men som jag vet finns nånstans inom räckhåll. Jag vet inte varför, men ur ingenstans tycker jag mig se Herman Hesses litterära version av Siddharta lunka förbi längs asfalten - och det är nog i sin ordning, tänker jag, eftersom jag bara timmarna före nickade en hälsning till den lilla flickan Momo, i Michael Endes fantastiska äventyr Eller kampen om tiden. Hon släntrade barfota fram genom Le Havres gränder, utan att skynda, utan förutfattade meningar.

Litteraturens olika och omöjliga gestalter spränger fram som levande reliker ur kuststadens ljudformationer. Bilderna, inser jag, kommer först senare. Först träder ett minne fram, därefter en reflektion och slutligen en helhetsbild. Vet jag vad jag gett mig in på i den här tillvaron? Det är ingen fråga, frågetecknet till trots, det är ett fjärran eko som tränger djupt in i kroppen, landar på en trave litteratur och tillryggalagda steg. Parisgatans tempo och mistlurens sorgsna sång, tänker jag, det är allt som finns kvar.

Jag öppnar terrassdörren, kliver ut, sträcker ut huvudet och försöker nå horisonten med blicken. Den fastnar istället på en kvinna med röd kortärmad tröja som tvättar fönstren. Jag röker och låter rökmolnen dansa framför mig, stiga som karnevaler mot de genomskinliga gardinerna. Det är det där med att vänta på det okända, på att få bli ett med havet. Där Le Havre slutar slutar även det kontinentala Europa som vi känner till. Den karga kusten slår upp vågor mot strandvallen medan ett fraktfartyg kastar loss och blir ett med utsikten utan tydliga mönster.

 Bon voyage, ropar jag i blåsten och sträcker ut en vinkande hand. Om några dagar står jag själv på andra sidan verkligheten, ombord på ett liknande fartyg och stirrar in över den vackra bukten. Husen längs Le Havres klättrande kullar längs med kusten liknar dockhem. Då står jag där i blåsten, med en resa över Atlanten framför mig.

Klas Lundström, text och bild
resande reporter & författare
http://rastareportern.tidningen-anti.se

Ur arkivet

view_module reorder
Sångaren Rickard Söderberg vill ta opera till lyssnarnas vardagsrum. Foto: Christian Andersson.

Operahuset med Rickard Söderberg

”Operan är en av de häftigaste upplevelserna man kan ha. Jag bryr mig inte om alla normer som förknippas med den, kom i skitiga kläder, sitt med din mobil om ...

Av: Linda Bönström | Musikens porträtt | 04 april, 2016

Marxismen och marknaden: Del III

Marxismens problem är att marknadskrafterna kunde smälta ner dess kritik och göra den till del av sitt maskineri. Den kritiska konsten blev insugen i varuutbudet och prissatt efter principen om ...

Av: Anton Stigermark | Agora - filosofiska essäer | 13 februari, 2014

Livet er om det vi trenger

Forord   Artikkelen min danner innledning til Livet med filosofi, der jeg allerede har planlagt at prosjektet skal bestå av følgende artikler, som jeg har gitt disse navn: Biologisk liv, Biografisk liv ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 maj, 2014

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | Essäer om samhället | 04 augusti, 2007

Leipzig en kulturstad

20 mil söder om Berlin – 1,5 timme med snabbtåg – ligger ett veritabelt Mecka för den kulturintresserade: halvmiljonstaden Leipzig. Jag minns hösten 1989: varje vecka gick hundratusentals leipzigbor ut på ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 21 november, 2013

Robotens sporadiska dans tillbaka mot framtiden

Moderna museets konstår 2014 i Stockholm inleds med utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”, som visas 22 januari - 27 april 2014. Vid sekelskiftet 1800/1900 hade moderniseringen av västvärlden inletts ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 31 januari, 2014

Är höga klackar och chica fransyskor förenliga med den gröna vägen?

Det var en av frågorna jag ställde mig under denna miljövänliga vår vi har haft i Paris, med utställningar, konferenser och mässor. Miljöfrågorna verkar ha blivit trendiga i Frankrike. Att ...

Av: Anne Edelstam | Reportage om politik & samhälle | 12 juni, 2009

Två röda systrar

Hella WuolijokiHella Wuolijoki var exceptionell både som människa och konstnär. Hon beskrev sig själv som ett "smått underligt djur som inte låter sig placeras i någon fålla". Hon var en ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.