Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | 25 december, 2009
Kulturreportage

Tibet - en dröm i väst

Om "Prisoners of Shangri-La" av Donald S. Lopez jr. Utgiven på The University of Chicago Press i Chicago 1998 Boken kan ses som en lång och faktaspäckad berättelse om hur ...

Av: Annakarin Svedberg | 23 februari, 2011
Essäer om religionen

Teater Sláva visar Inannas mod

Katabasis. Foto: Daniel Rudholm Den 7 november är det urpremiär för Katabasis - The Best of Hell i Teater Slávas uppförande. Spelet handlar om och kretsar runt Inannas nedstigning i underjorden. Inanna ...

Av: János Deák | 03 november, 2008
Scenkonstens porträtt

Primo Levi. Så faller det oanade över oss

Två poeter för mig okända i den egenskapen, Primo Levi så känd för sitt öde, delvis av politiska skäl, att det överskuggat hans diktning, Chlebnikov okänd för han språk för ...

Av: Oliver Parland | 27 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Parisgatans mistlur



altRue de Paris. Parisgatan i Le Havre. Ett stenkast från en av Europas största hamnar. Hotellets interiör påminner en om havets frost. Fotografier av sjömän med allvarliga, djupsinniga anleten täcker tapeterna. På ett av fotografierna blickar en frusen man rakt in i betraktaren - tittar man noga kan man se hur kaffekoppen sakta börjar tina upp fiskarens stelfrusna kropp.

Nånstans i fjärran hör man havet vagga i novemberblåsten. Men det är kanske lika mycket en inre ljudbild som spelar upp sina märkliga symfonier, än havets egentliga dån. I närheten av hav har jag en förmåga att slussas in i ett säreget tempo. En rytm i vilken jag själv inte bemästrar motoriken, utan där vägen tycks färdigutstakad framför mina fötter. Och alla stigar leder till havet - i alla fall är det så den romantiskt lagda poeten inom mig önskar, i verkligheten är stegen troligen följden av kortsiktigt tänkande.

Jag läser ord, rader, meningar om skeenden, försöker få bukt med den övergripande känslan. Känslan som sått ett frö i mitt inre och fått resa sig likt en stolt och vredgad bröstkorg mot en - föreställer jag mig - okänd framtid. Det är att vänta på det okända, att invänta sin egen förvandling.

Jag har försett mig med en trave litteratur. En säck för att vara precis. I den ligger tusentals sidors på hög, likt en pyramid, i väntan på att upptäckas. Kanske är det så, resonerar jag, som litteraturen kunnat överleva ensamheten bredvid den rastlösa människan. Litteraturen har haft tålamod nog att inte omfamna samma yta, samma fåfänga världsbild som tenderar att prägla det mänskliga sinnet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Under veckorna blir Hotel de Richelieu ett tillhåll för veckoarbetare, de flesta i hamnen. På helgerna är det nästan tomt. Föreståndaren, som drivit hotellet tillsammans med sin man i mindre än ett år, städar rummen och leker kurragömma med tystnaden i trapporna.

  - Om sju år kanske vi kan ta lite ledigt och resa bort själva, kanske bo på hotell nånstans, säger hon och försvinner med blicken, i riktning mot de svartvita fotografierna på väggen.

  - Kanske, tillägger hon med en konstpaus utan uppföljning.

I gryningen ljuder en mistlur med klagande eko. Mistlurar väcker ett särskilt lugn inom mig. Med vetskap om att låta lagom drömmande tar mistlurarnas långsamma sång med mig tillbaka till en plats jag aldrig skådat med blotta ögat, men som jag vet finns nånstans inom räckhåll. Jag vet inte varför, men ur ingenstans tycker jag mig se Herman Hesses litterära version av Siddharta lunka förbi längs asfalten - och det är nog i sin ordning, tänker jag, eftersom jag bara timmarna före nickade en hälsning till den lilla flickan Momo, i Michael Endes fantastiska äventyr Eller kampen om tiden. Hon släntrade barfota fram genom Le Havres gränder, utan att skynda, utan förutfattade meningar.

Litteraturens olika och omöjliga gestalter spränger fram som levande reliker ur kuststadens ljudformationer. Bilderna, inser jag, kommer först senare. Först träder ett minne fram, därefter en reflektion och slutligen en helhetsbild. Vet jag vad jag gett mig in på i den här tillvaron? Det är ingen fråga, frågetecknet till trots, det är ett fjärran eko som tränger djupt in i kroppen, landar på en trave litteratur och tillryggalagda steg. Parisgatans tempo och mistlurens sorgsna sång, tänker jag, det är allt som finns kvar.

Jag öppnar terrassdörren, kliver ut, sträcker ut huvudet och försöker nå horisonten med blicken. Den fastnar istället på en kvinna med röd kortärmad tröja som tvättar fönstren. Jag röker och låter rökmolnen dansa framför mig, stiga som karnevaler mot de genomskinliga gardinerna. Det är det där med att vänta på det okända, på att få bli ett med havet. Där Le Havre slutar slutar även det kontinentala Europa som vi känner till. Den karga kusten slår upp vågor mot strandvallen medan ett fraktfartyg kastar loss och blir ett med utsikten utan tydliga mönster.

 Bon voyage, ropar jag i blåsten och sträcker ut en vinkande hand. Om några dagar står jag själv på andra sidan verkligheten, ombord på ett liknande fartyg och stirrar in över den vackra bukten. Husen längs Le Havres klättrande kullar längs med kusten liknar dockhem. Då står jag där i blåsten, med en resa över Atlanten framför mig.

Klas Lundström, text och bild
resande reporter & författare
http://rastareportern.tidningen-anti.se

Ur arkivet

view_module reorder

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Det mångkulturella Storbrittannien

   Tarquin Hill. www.tarquinhall.com Det mångkulturella StorbrittannienBok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan ...

Av: Tidningen Kulturen | Litteraturens porträtt | 28 september, 2006

Mathias Jansson

Mathias Jansson. En dikt

Indimmiga loci. En dikt av Mathias Jansson , konstvetare och konstskribent med mera

Av: Mathias Jansson | Utopiska geografier | 18 juli, 2016

Angående balansgång och att kunna flyga med verkligheten

Henrik Eklundh Paglert, redaktör, formgivare och förläggare, uttrycker sig mycket insiktsfullt i bokens inledningstext: ’…vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning.’ ’Elskåp på malmöitiska alltså’ ...

Av: Ida Thunström | Essäer | 26 januari, 2013

Anna Larsson om kulturföretagande i dagens Sverige. Intervju

Anna Larsson började som gymnast och märkte efterhand att hon var duktig på att dansa. Då började hon ta lektioner i streetjazz och hiphop på en dansskola i Lund, för ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2013

Döden är den stora illusionen

Den tibetanska dödsboken och det som aldrig dör

”Total närvaro är väsentligt då någon dör. Det är av yttersta vikt och mycket kraftfullt om vi kan relatera i nuet, eftersom det just då finns en osäkerhet mellan kropp ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 01 december, 2015

En martyr är dödad...

Budskapet kommer som ett brev på posten: oväntat, opaketerat och sårbart. Det centrala temat denna Annandag jul är martyrens. Det är ett nytt budskap, som talar om lidande, försakelse, sorg ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 26 december, 2014

Guido Zeccola. Foto: Ida Thunström

Innan festen tar slut

Chefredaktören Guido Zeccola lämnar i februari Tidningen Kulturen. Ida (som även hon lämnar sitt uppdrag -som konstredaktör- på tidningen) och Guido har träffats för att tala om Tidningen Kulturens liv ...

Av: Ida Thunström | Media, porträtt | 28 februari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts