Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 augusti, 2013
Essäer om samhället

Zonen mellan verklighet och verklighet

Under större delen av 2000-talets första årtionde publicerades en liten tidskrift i A5-format som kom fyra gånger om året. Den hette Mitrania och trots det obetydliga formatet var Mitrania en ...

Av: Bertil Falk | 16 mars, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Lovsång

Tidig morgon vid Gryningens Port Din hand sträcktes ut- möte med min Vi vandrade igenom och - det blev Morgon - det blev Zenit - allt stod stilla Vi voro en - varandras like  

Av: Violet Tengberg | 26 april, 2010
Utopiska geografier

När vetenskap blir till religion

Jag är för vetenskap. Så länge den inte blir till religion. När den blir till religion händer det att bokstavstrogna vetenskapsfundamentalister kryper fram ur gömmorna och etablerar sig som nät-terrorister. Till ...

Av: Stefan Whilde | 01 Maj, 2013
Stefan Whilde

Piscatorial Paedophilia



nzmap

Några anteckningar om flugfiske på Nya Zeeland

Det finns få verkligt effektiva botemedel mot en 12 tidzoner lång östlig jetlag. En privat metod som dock fungerar mycket tillfredställande är att få presentera en egenhändigt vinterbunden fluga i en perfekt, kolsvart pool i en av de många fiskrika strömmande vatten som ännu finns att upptäcka på Nya Zeeland. Tröttheten, detta mentala spöke som annars gör sig så påträngande påmind på eftermiddagen och kvällen efter en liknande resa blir som bortblåst. Den i vanliga fall morgontrötte personen får för en gång skull i sitt liv uppleva den mäktiga och överlägsna känslan att få vakna helt pigg och utvilad klockan halv sex på morgonen.

Flera dagar i rad. Sådan är jetlagen. Lagen om alltings ställande upp-och-ner.

Även om du lyckas hålla dig vaken med artificiella medel, som exempelvis ett uppströms torrflugefiske en vacker kväll i en smal men djup ström några mil utanför Rotorua på Nordön, så vaknar du ändå med solen tidigare än du någonsin gjort och kan inte förstå den outgrundliga lycka som förärats dig. Trots att detta dyrbara fenomen sorgligt nog upphör att existera efter några dagars acklimatisering är det en så genuint njutbar upplevelse för den notoriskt morgontrötte att det i sig motiverar en flygresa till andra sidan klotet. För flugfiskaren finns det ytterligare två saker som i sig motiverar denna blodproppsskapande 40-timmarsresa i en trång flygstol.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

rainbowÖringen och regnbågen.

Dessa två fiskar, släktskapet till trots, kan inte vara mer olika. Öringen är en av de mest anpassningsbara fiskar som finns. Den följde med i det brittiska imperiets fotspår och finns nu spridd över hela jordklotet. Regnbågen har varit mer svårflörtad. Med något undantag så fortplantar den sig inte i Europa. Det har hos oss främst kommit att framstå som en tråkig put-and-take fisk i trista tjärnar och småsjöar där den pelletsmatas för att bli fet. Konnässörerna har skytt den till förmån för de inhemska vilda stammarna av öring, röding och harr. På södra halvklotet är det en helt annan sak.

I vilken mån nu det brittiska imperiets existens så här i efterhand kan ursäktas så spred de i alla fall under något hundratal år sina vanor och ovanor över världen. Fiskyngel var bland de mer fredliga. Och långt efter att britterna tvingades ge upp sina drömmar om världsherraväldet och lämna ifrån sig sina kolonier finns ättlingarna till dessa första resenärer kvar i floder och strömmar i sydligaste Chile och Argentina och på Nya Zeeland. Obefintlig konkurrens från lokala fiskarter, glest befolkat och ett näringsrikt åretruntöppet skafferi har lett till världens bästa fiske efter öring och regnbåge. På nya Zeeland fångas det regelbundet vild regnbåge på 10-15 kilo i vatten som är betydligt mindre än Mörrumsån. Fiskar upp mot 5 kilo är vad många fiskare som fiskar uppströms i de smala och mörka vattnen i nationalparkerna på centrala Nordön kan få uppleva.

Uppströms flugfiske, ja.

Min vän, Dennis Ward som var vår fiskeguide denna dag, var oförstående till vår europeiska tradition att oftast fiska öring nedströms. Han skakade otåligt på huvudet och sa att det var meningslöst i så här pass små vatten. Man oroar bara fisken nedströms. Han visade hur det skulle gå till. Korta precisionskast, rakt uppströms eller snett uppåt och snabb inhämtning av linan, kasta 5-10 kast på de rätta ställena, om ingen fisk hugger kliver man några meter framåt och uppströms. Han stannade aldrig längre än 15 minuter vid samma pool eller ström. "Vattnet ser likadant ut uppström i flera kilometer. Var trettionde meter kommer en ny ström och sedan en ny pool, så varför stanna vid en om inget händer?"

rangatikFloden vi fiskade i var på sina ställen mycket mörk och djup men ofelbart tillräckligt grund att vada över vid forsarna. Vi sick-sackade oss fram uppströms eftersom vegetationen var oftast helt ogenomtränglig. Jag fick tre forsar upp och sedan placerades min fiskekamrat Klas vid den fjärde och hade i sin tur några forsar uppåt som han skulle fiska av. Floden var endast tio-femton meter där den var som bredast. På grund av vegetationen tvingades vi vada ut rejält för att kunna kasta överhuvudtaget. Det var ett mycket spännande fiske. Det högg ganska bra trots att det dagarna innan hade ösregnat. Floderna var ännu inte återställda men höll på att klarna igen efter att ha varit kompakt bruna och ofiskbara.

Vi tappade många denna dag och de vi fångade fick gå tillbaka. Dennis var ständigt missnöjd storleken. De var alldeles för små. Han gjorde verkligen allt för att vi skulle få en av de där riktigt stora som lockade fiskare från hela världen.

Vi fiskade både med torr- och våtflugor. Alla var svarta eller bruna och mycket små. Dennis hängde alltid på en extrafluga för att, som han sa, maximera fångstmöjligheterna. Tyvärr maximerades även trasslen. Det var i denna frustrerande och hårda skola jag lärde mig det ekonomiska flugfisket. Ett par vändor med spöet måste vara tillräckligt annars kan du få ägna mesta tiden åt ett pyssel som inte riktigt ger valuta för de pengar du lagt ner för att ta dig hela vägen till Nya Zeeland. Alla fiskar jag fick högg dessutom vid uppströms fiske inte längre än 5-8 meter från där jag stod.

Dagens sista fisk var en vackert tecknad gyllenbrun öring som innan jag släppte tillbaka den gav mig en riktig kamp. Jag stod i vadarna med strömfåran till midjan för att fiska av en ganska svår sten några meter uppströms men som verkade vara ett perfekt ståndplats. Dennis och Klas hade slutat fiska och satt i skogsbrynet på andra sidan ån och iakttog mig i mina sista försök att lura den där riktigt stora. Det var snart dags att börja vandra tillbaka några kilometer nedströms genom de stora björnbärssnåren, ned till bilen för återfärden.

När fisken högg insåg jag att jag nog stod lite väl djupt till. Det var rejält strömt och att drilla en öring och hålla balansen samtidigt visade sig bli en riktig utmaning. Jag hade ingen håv och tänkte för ett kort ögonblick ropa hit någon av de andra, men när jag tittade upp så satt Dennis och Klas och skrattade roat åt hela scenen. De uppskattade tydligen underhållningen.

Efter en stund som kändes mycket längre än så kunde jag dock ta mig in till grundare vatten och drilla in fisken som visade sig vara mindre än jag hade trott. Den vägde knappt ett kilo, men den var formfulländad och vacker. Innan jag lät den gå tillbaka höll jag upp den mot mina muntra belackare som inte lyft ett finger för att hjälpa mig.

"Vad tycks!" ropade jag till dem.

"Piscatorial Paedophilia" fick jag till svar.

Steven Ekholm

Ur arkivet

view_module reorder
Stefan Zweig

Stefan Zweig om den politiska människan

Tobias Harding om den  österrikisk-ungerske författaren Stefan Zweigs politiska konservatism.

Av: Tobias Harding | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2015

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

 Leandro Erlich“Swimming Pool”  The 21 st. Century Museum of Art of Kanazawa, Courtesy the Artist

Ända in i kaklet! - simbassänger i konsten

Simbassängerna låg uppradade i dalen som en flod som ledde ända fram till huset. När Burt Lancaster dyker upp i början av filmen The Swimmer från 1968 har han bara ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 februari, 2017

En generation som var kåt på att leva! Intervju med Benny Holmberg

Benny Holmberg är en av Tidningen Kulturens portalfigurer. Han har skrivit essäer, recensioner, skönlitterära texter och är aktiv del av Tidningen Kulturens verklighet. Det känns därför konstigt att redaktionen intervjuar honom ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2013

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.