Ett barn är fött...

Idyllen kan vara påträngande. Den kan bli för mycket. Idyllen är då ofta avskild från det verkliga. Den avsedda relationen av en s.k. inkarnation kan vara bruten. Några vill inte ...

Av: Hans-Evert Renérius | 25 december, 2014
Gästkrönikör

HANDLINGAR KRING RAYMOND ROUSSELS DÖD

"P.S. Kommissariat - sekt. Politeama - Palermo14 juli 1933 År XI i Fascismens EraInterntelegramÄrade herr förste PretorÄrade herr KvestorPalermo Vid omkring tiotiden idag på förmiddagen då hotellvaktmästaren Antonio Kreuz på Hotel ...

Av: Leonardo Sciascia. översättning: Torbjörn Elensky | 05 oktober, 2009
Utopiska geografier

Jacksonbot in action

Det där kan min robot göra bättre – om konst som algoritmer

Kallar du det där för konst? Min robot skulle kunna göra det mycket bättre! Kanske kommer konstnärer att ersättas av robotar i framtiden. Påståendet får nog en del att rynka ...

Av: Mathias Jansson | 18 februari, 2015
Essäer om konst

46. Kjell

Kjell skyndar över Mårtenstorget. Han är på väg till lasarettet för att sortera bland de gamla apparaterna. Han har varit där i perioder under hela hösten. Ombyggnationen som är på ...

Av: Kjell | 09 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Piscatorial Paedophilia



nzmap

Några anteckningar om flugfiske på Nya Zeeland

Det finns få verkligt effektiva botemedel mot en 12 tidzoner lång östlig jetlag. En privat metod som dock fungerar mycket tillfredställande är att få presentera en egenhändigt vinterbunden fluga i en perfekt, kolsvart pool i en av de många fiskrika strömmande vatten som ännu finns att upptäcka på Nya Zeeland. Tröttheten, detta mentala spöke som annars gör sig så påträngande påmind på eftermiddagen och kvällen efter en liknande resa blir som bortblåst. Den i vanliga fall morgontrötte personen får för en gång skull i sitt liv uppleva den mäktiga och överlägsna känslan att få vakna helt pigg och utvilad klockan halv sex på morgonen.

Flera dagar i rad. Sådan är jetlagen. Lagen om alltings ställande upp-och-ner.

Även om du lyckas hålla dig vaken med artificiella medel, som exempelvis ett uppströms torrflugefiske en vacker kväll i en smal men djup ström några mil utanför Rotorua på Nordön, så vaknar du ändå med solen tidigare än du någonsin gjort och kan inte förstå den outgrundliga lycka som förärats dig. Trots att detta dyrbara fenomen sorgligt nog upphör att existera efter några dagars acklimatisering är det en så genuint njutbar upplevelse för den notoriskt morgontrötte att det i sig motiverar en flygresa till andra sidan klotet. För flugfiskaren finns det ytterligare två saker som i sig motiverar denna blodproppsskapande 40-timmarsresa i en trång flygstol.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

rainbowÖringen och regnbågen.

Dessa två fiskar, släktskapet till trots, kan inte vara mer olika. Öringen är en av de mest anpassningsbara fiskar som finns. Den följde med i det brittiska imperiets fotspår och finns nu spridd över hela jordklotet. Regnbågen har varit mer svårflörtad. Med något undantag så fortplantar den sig inte i Europa. Det har hos oss främst kommit att framstå som en tråkig put-and-take fisk i trista tjärnar och småsjöar där den pelletsmatas för att bli fet. Konnässörerna har skytt den till förmån för de inhemska vilda stammarna av öring, röding och harr. På södra halvklotet är det en helt annan sak.

I vilken mån nu det brittiska imperiets existens så här i efterhand kan ursäktas så spred de i alla fall under något hundratal år sina vanor och ovanor över världen. Fiskyngel var bland de mer fredliga. Och långt efter att britterna tvingades ge upp sina drömmar om världsherraväldet och lämna ifrån sig sina kolonier finns ättlingarna till dessa första resenärer kvar i floder och strömmar i sydligaste Chile och Argentina och på Nya Zeeland. Obefintlig konkurrens från lokala fiskarter, glest befolkat och ett näringsrikt åretruntöppet skafferi har lett till världens bästa fiske efter öring och regnbåge. På nya Zeeland fångas det regelbundet vild regnbåge på 10-15 kilo i vatten som är betydligt mindre än Mörrumsån. Fiskar upp mot 5 kilo är vad många fiskare som fiskar uppströms i de smala och mörka vattnen i nationalparkerna på centrala Nordön kan få uppleva.

Uppströms flugfiske, ja.

Min vän, Dennis Ward som var vår fiskeguide denna dag, var oförstående till vår europeiska tradition att oftast fiska öring nedströms. Han skakade otåligt på huvudet och sa att det var meningslöst i så här pass små vatten. Man oroar bara fisken nedströms. Han visade hur det skulle gå till. Korta precisionskast, rakt uppströms eller snett uppåt och snabb inhämtning av linan, kasta 5-10 kast på de rätta ställena, om ingen fisk hugger kliver man några meter framåt och uppströms. Han stannade aldrig längre än 15 minuter vid samma pool eller ström. "Vattnet ser likadant ut uppström i flera kilometer. Var trettionde meter kommer en ny ström och sedan en ny pool, så varför stanna vid en om inget händer?"

rangatikFloden vi fiskade i var på sina ställen mycket mörk och djup men ofelbart tillräckligt grund att vada över vid forsarna. Vi sick-sackade oss fram uppströms eftersom vegetationen var oftast helt ogenomtränglig. Jag fick tre forsar upp och sedan placerades min fiskekamrat Klas vid den fjärde och hade i sin tur några forsar uppåt som han skulle fiska av. Floden var endast tio-femton meter där den var som bredast. På grund av vegetationen tvingades vi vada ut rejält för att kunna kasta överhuvudtaget. Det var ett mycket spännande fiske. Det högg ganska bra trots att det dagarna innan hade ösregnat. Floderna var ännu inte återställda men höll på att klarna igen efter att ha varit kompakt bruna och ofiskbara.

Vi tappade många denna dag och de vi fångade fick gå tillbaka. Dennis var ständigt missnöjd storleken. De var alldeles för små. Han gjorde verkligen allt för att vi skulle få en av de där riktigt stora som lockade fiskare från hela världen.

Vi fiskade både med torr- och våtflugor. Alla var svarta eller bruna och mycket små. Dennis hängde alltid på en extrafluga för att, som han sa, maximera fångstmöjligheterna. Tyvärr maximerades även trasslen. Det var i denna frustrerande och hårda skola jag lärde mig det ekonomiska flugfisket. Ett par vändor med spöet måste vara tillräckligt annars kan du få ägna mesta tiden åt ett pyssel som inte riktigt ger valuta för de pengar du lagt ner för att ta dig hela vägen till Nya Zeeland. Alla fiskar jag fick högg dessutom vid uppströms fiske inte längre än 5-8 meter från där jag stod.

Dagens sista fisk var en vackert tecknad gyllenbrun öring som innan jag släppte tillbaka den gav mig en riktig kamp. Jag stod i vadarna med strömfåran till midjan för att fiska av en ganska svår sten några meter uppströms men som verkade vara ett perfekt ståndplats. Dennis och Klas hade slutat fiska och satt i skogsbrynet på andra sidan ån och iakttog mig i mina sista försök att lura den där riktigt stora. Det var snart dags att börja vandra tillbaka några kilometer nedströms genom de stora björnbärssnåren, ned till bilen för återfärden.

När fisken högg insåg jag att jag nog stod lite väl djupt till. Det var rejält strömt och att drilla en öring och hålla balansen samtidigt visade sig bli en riktig utmaning. Jag hade ingen håv och tänkte för ett kort ögonblick ropa hit någon av de andra, men när jag tittade upp så satt Dennis och Klas och skrattade roat åt hela scenen. De uppskattade tydligen underhållningen.

Efter en stund som kändes mycket längre än så kunde jag dock ta mig in till grundare vatten och drilla in fisken som visade sig vara mindre än jag hade trott. Den vägde knappt ett kilo, men den var formfulländad och vacker. Innan jag lät den gå tillbaka höll jag upp den mot mina muntra belackare som inte lyft ett finger för att hjälpa mig.

"Vad tycks!" ropade jag till dem.

"Piscatorial Paedophilia" fick jag till svar.

Steven Ekholm

Ur arkivet

view_module reorder
Gunilla Nordlund

När drömmen blir verklighet

Jag känner Gunilla Nordlund sedan minst 10 år tillbaka. Jag har alltid uppskattat hennes kraft som regissör och kulturarbetare att aldrig böja sig för makten utan ständigt fortsätta kämpa för ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 02 november, 2016

Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 13 maj, 2011

Johan Heinrich Füssli, Le prince Arthur et la reine des fées. Foto:  BOT

Modernismens fria bildspråk

Tänker, tänker jag, att jag nu tagit mig vatten över huvudet med en text (essä) om en så bred och inkluderande -ism som modernismen med utgångspunkt i den anglosaxiska, latinska ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2015

Pino Masi och det italienska ärret Intervju med Roan Johnson

På den italienska filmfestivalen den 4 – 7 oktober på biografen Sture visades bland annat filmen ”Högst upp på listan” (I primi della lista), en skruvad komedi med allvarliga undertoner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 oktober, 2012

Universums svekfullhet & förtrolighet

 Hur närma sig verkligheten? Det vore inte obefogat att hävda att stora delar av G.K. Chestertons mångsidiga författarskap graviterar emot denna fråga. Om den då etablerade verklighetsbilden heter det 1912 ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 23 februari, 2013

Eddie och Reb in da House

  Eddie och Reb. Foto: Agneta Tröjer Eddie och Reb in da House I år har Pride House flyttat in på Södra Teatern med ett digert programutbud under Prideveckans första fem dagar. Det ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 04 augusti, 2007

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Veckan från hyllan, vecka 27. 2012

Den ekonomiska krisen fortsätter, och detaljerna kring den blir allt mer bisarra. Förra veckan raljerade jag över den nya grekiska finansministern. Det gick bara någon dag och det blev ännu ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 30 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.