En porrkrönika från Loserförfattarfabriken del II

blivit lätt i bruksanvisning närmare stådd, ändå fastnade detta, penumbran bockade i lock om opp höjt ovanfört, palindromt är förstört ditt namn karbottnat på språk, tillrop, vilje, rikt; krypin plus ...

Av: Stefan Hammarén | 17 januari, 2012
Stefan Hammarén

Ett självporträtt: Sensuellt och färgstarkt

Under en tid har jag upplevt att jag står på en välvd bro och tittar ner i vattnet. Mitten på bron har blivit min fasta punkt i tillvaron. Landskapet på ...

Av: Helena Svensson | 01 januari, 2011
Konstens porträtt

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | 16 maj, 2010
Essäer om konst

Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | 26 april, 2015
Litteraturens porträtt

De akustiska upplevelsernas London del 2



The Royal Albert HallMusikutbudet i London är gigantiskt. Denna gång hade vi bestämt oss för att lyssna efter akustikens lagar och med nyvunna teoretiska insikter i bakhuvudet besökte vi olika konsertlokaler.

Genast efter ankomsten till London och incheckningen på hotellet i Kensington, beger vi oss till fots till Royal Albert Hall för att försöka få biljetter till kvällens Classical Gala Concert med The Royal Philharmonic Orchestra, som avslutar spelsäsongen där. Biljettpriserna varierar mellan 55 och 6 £. Vår biljett kostar 15£ och renderar oss platser på balkongen rad fem av sex. Vi sitter på höger sida snett ovanför orkestern och har en fin utsikt över scenen. The Royal Albert Hall spelar ofta in konserterna och vem har för övrigt inte lyssnat på överföringen av "The Last Night of the Proms", som är avslutningskonserten av säsongens promenadkonserter på radio?  The Royal Philharmonic Orchestra är intressant.

Trots att den turnerar över hela världen med uppföranden i världsklass och genom åren har letts av många förnämliga dirigenter med världsrykte som Rudolf Kempe, Antal Doráti, André Previn och Vladimir Ashkenazy, har den tagit som sin uppgift att dels motivera unga musikbegåvningar och ge skolkonserter och dels att ge stödkonserter för hemlösa. Orkestern arbetar även med i ett program med villkorligt frigivna i The Royal Albert Hall.  Kvällens galakonsert leds av Andrew Litton, amerikanen, som sedan fem år tillbaka leder Bergens Filharmoniska Orkester. Halva publiken utgörs av skolklasser, som med sina applåder och tillrop ska sporra sina trumspelande kamrater till triumfer i Ravels Boléro och motivera och ge mersmak för musik. Efter Candide Overture av Leonard Bernstein följer Antonio Vivaldis populära Piccolo Concert i C-dur som Dame Evelyn Glennie har arrangerat för vibrafon. Hon sägs vara den första kvinnliga musiker som har skapat sig en heltidskarriär som slagverkare. Hon ger solokonserter, komponerar och arrangerar musik för slagverk. Hennes solopartier är enastående och hennes tolkning av Largot får till och med en hypnotisk touch. Vibrafonens starka klanger fyller salen ända upp balkongens till femte rad.

Därefter följer Mozarts Klarinettkonsert i A-dur. Solisten heter Emma Johnson, även hon har gjort en internationell solistkarriär och har turnerat med många ledande orkestrar världen runt. Hon har en egen ensemble, leder magisterutbildningar och har även arbetat som dirigent i The Royal Philharmonic Orchestra och London Mozart Players. Stråkarna inleder med det första temat, som tas upp av tutti och utvidgas med ytterligare temavariationer. Sedan följer klarinettsolot. Emma Johnson spelar på en klarinett byggd av engelsmannen Peter Eaton. Vi lutar oss framåt fulla av förväntningar. Men jag kan inte säga så mycket om hennes framförande, för instrumentet hörs knappast, tonen är vek och musiken når inte fram. Kan det vara för att Mozart komponerade musiken för ett hybridinstrument, vars register nådde mycket lägre än dagens moderna klarinett? Ändå har A-dur-konserten skrivits om för ett modernare instrument och spelas nuförtiden i den nyare versionen. Inte heller Mozarts melodiska kronjuvel, Adadigot, når våra öron. Men stråkarnas insatser går fram, även i Rondot.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

AlbertEfter pausen framträder Nicola Benedetti, som spelar på en Earl Spencer Stradivarius byggd år 1720. Hon framför Tjajkovskys Violinkonsert i D-dur. Tjajkovsky dedicerade denna komposition till violinvirtuosen Leopold Auer, men han vägrade att framföra den, eftersom han ansåg den vara alltför svårspelad och han sägs även ha försökt att få andra violinister att avstå från att uppföra verket, kanske efter måttot: "Kan inte jag, så ska ingen annan heller kunna!"  Konserten är alltså en riktig utmaning. Orkestern inleder med ett kort preludium, som tas upp av violinisten. Efter ett växelspel följer ett extremt komplicerat violinsolo med dubbel och trippelgrepp över strängarna. Solot efterföljs av en orkesterinsats, som avbryts abrupt av en solokadens och avslutas med att orkestern tar över initiativet och första satsen avslutas i ett explosionsartat Vivace. Nu följer ett lyriskt Andante, en liten melankolisk Canzonetta. Den lilla sången övergår direkt i Finalen som är en rysk dans i tempot Allegro vivacissimo. Inledningen är extremt svårspelad och det är lätt att inse varför många violinister ansett finalen vara ospelbar. Men inte Nicola Benedetti! Detta unga skottsk-italienska stjärnskott vann titeln "Young Musician of the Year 2004". Hon började spela violin i femårsåldern och utbildade sig på Yehudi Menuhin School för Natasha Boyarskaya och därefter hos Maciej Rakowski i London och Pavel Vernikov i Wien. Håll ögon och öron öppna för en ny kvinnlig Paganini!

Men vi är ändå besvikna. Hur skulle denna konsert ha låtit i en annan lokal?  The Royal Albert Hall är en gigantisk konsertsal med balkonger i sex etager, byggd år1871. Den är cirkelformad ungefär som Globen i Stockholm. Kupolen består av en stålbalkskonstruktion som är täckt med glas. Trots att man har satt upp tefatsliknande bafflar i taket för att bättra på akustiken, har instrument som inte är särskilt kraftfulla svårt att nå fram. Konserthallen har åtta tusen sittplatser och tusen ståplatser, men av brandskyddsskäl får endast 5544 personer vistas i lokalen samtidigt. Ron McKay, som leder ett konsultföretag i akustik och som bl.a. har utformat akustiken för Ambassador Auditorium i Passadena i Kalifornien, liknar Royal Albert Hall vid att sitta i rymden: "The Royal Albert Hall är inte ett bra ställe för en konsert, men det skulle vara ett bra ställe att spela basket på!", säger han.

St. Martin-in-the FieldsDen nyrenoverade kyrkan i barockstil, St. Martin-in-the Fields, på Trafalgar Square byggdes år 1726 av James Gibbs och var ursprungligen en Viktoriansk begravningskyrka. Idag erbjuder den ett digert konsertprogram. Här spelas klassisk musik i kyrkan varje dag förutom på söndagar. Konsertbiljetterna köper man i kryptan intill till ett mycket modest pris, mellan 25och 6£. Församlingen har tagit till sin uppgift att arbeta med utsatta, hemlösa människor i centrala London och det sociala arbetet finansieras med donationer. I den ombyggda kryptan har man inrett en restaurangverksamhet och ställt upp bord och stolar på minnesplattorna över forna tiders prominens. Där uppförs även jazzkonserter på onsdagskvällarna klockan åtta. Varje dag får över tvåhundra hemlösa personer materiell hjälp och stöd av utbildade psykologer för att kunna återgå till ett ordnat liv. Kyrkan erbjuder även ekonomisk hjälp till familjer, som annars hotas av vräkning.

För att finansiera denna verksamhet har St. Martin-in-the Fields flera välutvecklade projekt. Kyrkans akustik är fantastisk, varhelst man än sitter går ljudet fram som om man befann sig på första bänk. Eftersom vi kom i sista stund fanns det bara 6£-biljetter kvar. Vi kom att sitta på balkongen precis ovanför orkestern. I koret brann levande ljus och vi fick njuta av Belmont Ensemble of London, som bl.a. spelade Mozarts Jupiter symfoni nr. 41 och Mendelssohn-Bartholdys Violinkonsert i e-moll under Peter G. Dysons ledning. Helena Wood på violin framförde den melodisköna violinkonserten med bravur. Lyriskt och känslosamt, luftigt och spirituellt dansade hennes stråke över strängarna. Hennes behärskade återhållsamhet i den långsamma satsen övertygade. I motsats till många unga violinisters framförande av kadenserna, som ibland kan upplevas som uppvisningar av den rent tekniska förmågan, var hennes tolkning allt annat än kärv och hämningslös.

Dagen efter lyssnar vi på St. Martin-in-the Fields lunchkonsert kl. 13.00. The Piatti String Quartet framför Haydns stråkkvartett i G-dur och Elgars stråkkvartett i e-moll. Vi sätter oss på de bästa platserna, de som dagen före skulle ha kostat oss 25£, men lunchkonserterna är lyckligtvis gratis. Vi sitter fyra rader ifrån orkestern på parkett, men från balkongplatserna dagen före, som vi betalade 6£ för, kunde vi mycket bättre följa samtliga orkestermedlemmars insatser och akustiken var lika bra, om inte bättre.

Varje torsdagskväll ges konserter i "Händels Rehearsal and Performance Room" på Brooks Street 25, som numera är ett museum.  Där levde Händel mellan 1712 och 1759. Han betraktas som en av de största brittiska kompositörerna, trots att han föddes i Halle i Tyskland år 1685.

VThe National Portrait Gallery arje fredagskväll klockan 18.30 erbjuder The National Portrait Gallery en gratiskonsert och denna afton spelades sonater av Händel och Purcell av en trio bestående av Oliver Sändig och Benjamin Sansom på violin och Martin Knizia på cembalo. Ben Sansom spelade på en liten barockviolin, som byggdes år 1710 i Paris av en av Frankrikes mest berömda violinbyggare, Jacques Bocquay.  Oliver Sändig framförde konserten på en modern violin och vårt intresse gällde klangskillnaden mellan dessa båda instrument. Rummet var rektangulärt men inte så stort och det var högt i tak, stolar stod utställda för cirka trettio personer. Troligtvis var rummet för litet för att ge rättvisa åt musiken som sådan, eftersom barockviolinen klingade torrt i jämförelse med den moderna violinen, vars toner klingade klarare och fylligare.

Eftersom man bara tillåts ha ett handbagage vid ombordstigningen på Ryanair, fick jag packa ner handväskan i rullväskan vid incheckningen i Skavsta för att tillåtas stiga på planet. Enligt vd:n Michael O´Leary tänker man på detta prismedvetna flygbolag fortsätta att trotsa finanskrisen och. ta betalt för toalettbesöken ombord också!  Orsaken är att de istället för två toaletter tänker knöla in ytterligare sex passagerarplatser i kabinen. London är verkligen värt ett besök, men vem vill bli utsatt för trakasserier på resan?

Lilian O. Montmar, text
Mats Olofsson, bild
http://home.swipnet.se/Alerta

 

Ur arkivet

view_module reorder

Arthur Adamov. Skrivandet, ett andrum som gjorde den oundvikliga fångenskapen lite mer uthärdlig

I gruppen av teatermän, som under 1950-talet dominerade de intellektuellt präglade och exklusiva scenerna på den vänstra stranden i Paris, utmärker sig Arthur Adamov på många sätt. Huruvida denna, icke ...

Av: Cicilia Traband | Reportage om scenkonst | 24 september, 2012

”En kulturskandal av stora mått”

1947 inträffade ett märkligt fenomen, när en rad arbetarförfattare och kulturprofiler understödda av tidskrifterna Vi och Folket i Bild gick ut med ett manifest som krävde att tilldelningen av ransonerat ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 20 mars, 2012

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

4. Ingrid

Ingrid öppnade ögonen som hon reflexmässigt stängt för höstsolen som sköt in genom fönstret. Det skulle kanske bli årets sista fina höstdag, med hög luft och gulnade blad som långsamt ...

Av: Ingrid | Lund har allt utom vatten | 06 januari, 2012

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

Svetlana Petrova “Edouard Manets Olympia med katten Zarathustra”

Virala memelingar-  min feta katt och andra kändisar i konsthistorien  

Det var många kändisar som avled under 2016 som David Bowie, Leonard Cohen, Prince och George Michael. För att definiera vem som är en kändis kan man idag räkna antal ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 januari, 2017

22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 11 maj, 2012

"Jag måste utplåna fantasin / Jag måste utveckla föraktet"

Om Johan Jönson, en textmaskin på liv och död och om realismen och litteraturens repressiva tolerans. Johan Jönson har genom att ta tag i det ogripbara nått en svart realism. En ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 02 mars, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.