Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

De akustiska upplevelsernas London del 2



The Royal Albert HallMusikutbudet i London är gigantiskt. Denna gång hade vi bestämt oss för att lyssna efter akustikens lagar och med nyvunna teoretiska insikter i bakhuvudet besökte vi olika konsertlokaler.

Genast efter ankomsten till London och incheckningen på hotellet i Kensington, beger vi oss till fots till Royal Albert Hall för att försöka få biljetter till kvällens Classical Gala Concert med The Royal Philharmonic Orchestra, som avslutar spelsäsongen där. Biljettpriserna varierar mellan 55 och 6 £. Vår biljett kostar 15£ och renderar oss platser på balkongen rad fem av sex. Vi sitter på höger sida snett ovanför orkestern och har en fin utsikt över scenen. The Royal Albert Hall spelar ofta in konserterna och vem har för övrigt inte lyssnat på överföringen av "The Last Night of the Proms", som är avslutningskonserten av säsongens promenadkonserter på radio?  The Royal Philharmonic Orchestra är intressant.

Trots att den turnerar över hela världen med uppföranden i världsklass och genom åren har letts av många förnämliga dirigenter med världsrykte som Rudolf Kempe, Antal Doráti, André Previn och Vladimir Ashkenazy, har den tagit som sin uppgift att dels motivera unga musikbegåvningar och ge skolkonserter och dels att ge stödkonserter för hemlösa. Orkestern arbetar även med i ett program med villkorligt frigivna i The Royal Albert Hall.  Kvällens galakonsert leds av Andrew Litton, amerikanen, som sedan fem år tillbaka leder Bergens Filharmoniska Orkester. Halva publiken utgörs av skolklasser, som med sina applåder och tillrop ska sporra sina trumspelande kamrater till triumfer i Ravels Boléro och motivera och ge mersmak för musik. Efter Candide Overture av Leonard Bernstein följer Antonio Vivaldis populära Piccolo Concert i C-dur som Dame Evelyn Glennie har arrangerat för vibrafon. Hon sägs vara den första kvinnliga musiker som har skapat sig en heltidskarriär som slagverkare. Hon ger solokonserter, komponerar och arrangerar musik för slagverk. Hennes solopartier är enastående och hennes tolkning av Largot får till och med en hypnotisk touch. Vibrafonens starka klanger fyller salen ända upp balkongens till femte rad.

Därefter följer Mozarts Klarinettkonsert i A-dur. Solisten heter Emma Johnson, även hon har gjort en internationell solistkarriär och har turnerat med många ledande orkestrar världen runt. Hon har en egen ensemble, leder magisterutbildningar och har även arbetat som dirigent i The Royal Philharmonic Orchestra och London Mozart Players. Stråkarna inleder med det första temat, som tas upp av tutti och utvidgas med ytterligare temavariationer. Sedan följer klarinettsolot. Emma Johnson spelar på en klarinett byggd av engelsmannen Peter Eaton. Vi lutar oss framåt fulla av förväntningar. Men jag kan inte säga så mycket om hennes framförande, för instrumentet hörs knappast, tonen är vek och musiken når inte fram. Kan det vara för att Mozart komponerade musiken för ett hybridinstrument, vars register nådde mycket lägre än dagens moderna klarinett? Ändå har A-dur-konserten skrivits om för ett modernare instrument och spelas nuförtiden i den nyare versionen. Inte heller Mozarts melodiska kronjuvel, Adadigot, når våra öron. Men stråkarnas insatser går fram, även i Rondot.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

AlbertEfter pausen framträder Nicola Benedetti, som spelar på en Earl Spencer Stradivarius byggd år 1720. Hon framför Tjajkovskys Violinkonsert i D-dur. Tjajkovsky dedicerade denna komposition till violinvirtuosen Leopold Auer, men han vägrade att framföra den, eftersom han ansåg den vara alltför svårspelad och han sägs även ha försökt att få andra violinister att avstå från att uppföra verket, kanske efter måttot: "Kan inte jag, så ska ingen annan heller kunna!"  Konserten är alltså en riktig utmaning. Orkestern inleder med ett kort preludium, som tas upp av violinisten. Efter ett växelspel följer ett extremt komplicerat violinsolo med dubbel och trippelgrepp över strängarna. Solot efterföljs av en orkesterinsats, som avbryts abrupt av en solokadens och avslutas med att orkestern tar över initiativet och första satsen avslutas i ett explosionsartat Vivace. Nu följer ett lyriskt Andante, en liten melankolisk Canzonetta. Den lilla sången övergår direkt i Finalen som är en rysk dans i tempot Allegro vivacissimo. Inledningen är extremt svårspelad och det är lätt att inse varför många violinister ansett finalen vara ospelbar. Men inte Nicola Benedetti! Detta unga skottsk-italienska stjärnskott vann titeln "Young Musician of the Year 2004". Hon började spela violin i femårsåldern och utbildade sig på Yehudi Menuhin School för Natasha Boyarskaya och därefter hos Maciej Rakowski i London och Pavel Vernikov i Wien. Håll ögon och öron öppna för en ny kvinnlig Paganini!

Men vi är ändå besvikna. Hur skulle denna konsert ha låtit i en annan lokal?  The Royal Albert Hall är en gigantisk konsertsal med balkonger i sex etager, byggd år1871. Den är cirkelformad ungefär som Globen i Stockholm. Kupolen består av en stålbalkskonstruktion som är täckt med glas. Trots att man har satt upp tefatsliknande bafflar i taket för att bättra på akustiken, har instrument som inte är särskilt kraftfulla svårt att nå fram. Konserthallen har åtta tusen sittplatser och tusen ståplatser, men av brandskyddsskäl får endast 5544 personer vistas i lokalen samtidigt. Ron McKay, som leder ett konsultföretag i akustik och som bl.a. har utformat akustiken för Ambassador Auditorium i Passadena i Kalifornien, liknar Royal Albert Hall vid att sitta i rymden: "The Royal Albert Hall är inte ett bra ställe för en konsert, men det skulle vara ett bra ställe att spela basket på!", säger han.

St. Martin-in-the FieldsDen nyrenoverade kyrkan i barockstil, St. Martin-in-the Fields, på Trafalgar Square byggdes år 1726 av James Gibbs och var ursprungligen en Viktoriansk begravningskyrka. Idag erbjuder den ett digert konsertprogram. Här spelas klassisk musik i kyrkan varje dag förutom på söndagar. Konsertbiljetterna köper man i kryptan intill till ett mycket modest pris, mellan 25och 6£. Församlingen har tagit till sin uppgift att arbeta med utsatta, hemlösa människor i centrala London och det sociala arbetet finansieras med donationer. I den ombyggda kryptan har man inrett en restaurangverksamhet och ställt upp bord och stolar på minnesplattorna över forna tiders prominens. Där uppförs även jazzkonserter på onsdagskvällarna klockan åtta. Varje dag får över tvåhundra hemlösa personer materiell hjälp och stöd av utbildade psykologer för att kunna återgå till ett ordnat liv. Kyrkan erbjuder även ekonomisk hjälp till familjer, som annars hotas av vräkning.

För att finansiera denna verksamhet har St. Martin-in-the Fields flera välutvecklade projekt. Kyrkans akustik är fantastisk, varhelst man än sitter går ljudet fram som om man befann sig på första bänk. Eftersom vi kom i sista stund fanns det bara 6£-biljetter kvar. Vi kom att sitta på balkongen precis ovanför orkestern. I koret brann levande ljus och vi fick njuta av Belmont Ensemble of London, som bl.a. spelade Mozarts Jupiter symfoni nr. 41 och Mendelssohn-Bartholdys Violinkonsert i e-moll under Peter G. Dysons ledning. Helena Wood på violin framförde den melodisköna violinkonserten med bravur. Lyriskt och känslosamt, luftigt och spirituellt dansade hennes stråke över strängarna. Hennes behärskade återhållsamhet i den långsamma satsen övertygade. I motsats till många unga violinisters framförande av kadenserna, som ibland kan upplevas som uppvisningar av den rent tekniska förmågan, var hennes tolkning allt annat än kärv och hämningslös.

Dagen efter lyssnar vi på St. Martin-in-the Fields lunchkonsert kl. 13.00. The Piatti String Quartet framför Haydns stråkkvartett i G-dur och Elgars stråkkvartett i e-moll. Vi sätter oss på de bästa platserna, de som dagen före skulle ha kostat oss 25£, men lunchkonserterna är lyckligtvis gratis. Vi sitter fyra rader ifrån orkestern på parkett, men från balkongplatserna dagen före, som vi betalade 6£ för, kunde vi mycket bättre följa samtliga orkestermedlemmars insatser och akustiken var lika bra, om inte bättre.

Varje torsdagskväll ges konserter i "Händels Rehearsal and Performance Room" på Brooks Street 25, som numera är ett museum.  Där levde Händel mellan 1712 och 1759. Han betraktas som en av de största brittiska kompositörerna, trots att han föddes i Halle i Tyskland år 1685.

VThe National Portrait Gallery arje fredagskväll klockan 18.30 erbjuder The National Portrait Gallery en gratiskonsert och denna afton spelades sonater av Händel och Purcell av en trio bestående av Oliver Sändig och Benjamin Sansom på violin och Martin Knizia på cembalo. Ben Sansom spelade på en liten barockviolin, som byggdes år 1710 i Paris av en av Frankrikes mest berömda violinbyggare, Jacques Bocquay.  Oliver Sändig framförde konserten på en modern violin och vårt intresse gällde klangskillnaden mellan dessa båda instrument. Rummet var rektangulärt men inte så stort och det var högt i tak, stolar stod utställda för cirka trettio personer. Troligtvis var rummet för litet för att ge rättvisa åt musiken som sådan, eftersom barockviolinen klingade torrt i jämförelse med den moderna violinen, vars toner klingade klarare och fylligare.

Eftersom man bara tillåts ha ett handbagage vid ombordstigningen på Ryanair, fick jag packa ner handväskan i rullväskan vid incheckningen i Skavsta för att tillåtas stiga på planet. Enligt vd:n Michael O´Leary tänker man på detta prismedvetna flygbolag fortsätta att trotsa finanskrisen och. ta betalt för toalettbesöken ombord också!  Orsaken är att de istället för två toaletter tänker knöla in ytterligare sex passagerarplatser i kabinen. London är verkligen värt ett besök, men vem vill bli utsatt för trakasserier på resan?

Lilian O. Montmar, text
Mats Olofsson, bild
http://home.swipnet.se/Alerta

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts