Från tjejer till killar och allt däremellan

Från tjejer till killar och allt däremellan - En massa glitter, skägg och politik, svarar Kristin på frågan om vad vi har att vänta oss i Gallerian på Pride.

Av: Sara Degerhammar | 04 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Om maktmekanismer i det sydkoreanska samhället. Intervju med Cheol-soo Jang

Sydkorea kännetecknas av en vital filmindustri, en filmindustri som ofta kännetecknas av en extrem omsorg för det tekniska så till vida att alla filmtekniska medel musik, foto, skådespeleri ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 28 januari, 2011
Filmens porträtt

Marcel Proust och litteraturens lins

För hundra år sedan i år publicerades Swanns värld –första boken i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – på förlaget Grasset efter ett antal refuseringar ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 04 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Romantiska återstoder: tre dikter

"It seemed that the first thoughts he had ever known were given to him as at first from her eyes, and he knew her hair to be the golden veil ...

Av: Sven André | 02 augusti, 2010
Utopiska geografier

De akustiska upplevelsernas London del 2



The Royal Albert HallMusikutbudet i London är gigantiskt. Denna gång hade vi bestämt oss för att lyssna efter akustikens lagar och med nyvunna teoretiska insikter i bakhuvudet besökte vi olika konsertlokaler.

Genast efter ankomsten till London och incheckningen på hotellet i Kensington, beger vi oss till fots till Royal Albert Hall för att försöka få biljetter till kvällens Classical Gala Concert med The Royal Philharmonic Orchestra, som avslutar spelsäsongen där. Biljettpriserna varierar mellan 55 och 6 £. Vår biljett kostar 15£ och renderar oss platser på balkongen rad fem av sex. Vi sitter på höger sida snett ovanför orkestern och har en fin utsikt över scenen. The Royal Albert Hall spelar ofta in konserterna och vem har för övrigt inte lyssnat på överföringen av "The Last Night of the Proms", som är avslutningskonserten av säsongens promenadkonserter på radio?  The Royal Philharmonic Orchestra är intressant.

Trots att den turnerar över hela världen med uppföranden i världsklass och genom åren har letts av många förnämliga dirigenter med världsrykte som Rudolf Kempe, Antal Doráti, André Previn och Vladimir Ashkenazy, har den tagit som sin uppgift att dels motivera unga musikbegåvningar och ge skolkonserter och dels att ge stödkonserter för hemlösa. Orkestern arbetar även med i ett program med villkorligt frigivna i The Royal Albert Hall.  Kvällens galakonsert leds av Andrew Litton, amerikanen, som sedan fem år tillbaka leder Bergens Filharmoniska Orkester. Halva publiken utgörs av skolklasser, som med sina applåder och tillrop ska sporra sina trumspelande kamrater till triumfer i Ravels Boléro och motivera och ge mersmak för musik. Efter Candide Overture av Leonard Bernstein följer Antonio Vivaldis populära Piccolo Concert i C-dur som Dame Evelyn Glennie har arrangerat för vibrafon. Hon sägs vara den första kvinnliga musiker som har skapat sig en heltidskarriär som slagverkare. Hon ger solokonserter, komponerar och arrangerar musik för slagverk. Hennes solopartier är enastående och hennes tolkning av Largot får till och med en hypnotisk touch. Vibrafonens starka klanger fyller salen ända upp balkongens till femte rad.

Därefter följer Mozarts Klarinettkonsert i A-dur. Solisten heter Emma Johnson, även hon har gjort en internationell solistkarriär och har turnerat med många ledande orkestrar världen runt. Hon har en egen ensemble, leder magisterutbildningar och har även arbetat som dirigent i The Royal Philharmonic Orchestra och London Mozart Players. Stråkarna inleder med det första temat, som tas upp av tutti och utvidgas med ytterligare temavariationer. Sedan följer klarinettsolot. Emma Johnson spelar på en klarinett byggd av engelsmannen Peter Eaton. Vi lutar oss framåt fulla av förväntningar. Men jag kan inte säga så mycket om hennes framförande, för instrumentet hörs knappast, tonen är vek och musiken når inte fram. Kan det vara för att Mozart komponerade musiken för ett hybridinstrument, vars register nådde mycket lägre än dagens moderna klarinett? Ändå har A-dur-konserten skrivits om för ett modernare instrument och spelas nuförtiden i den nyare versionen. Inte heller Mozarts melodiska kronjuvel, Adadigot, når våra öron. Men stråkarnas insatser går fram, även i Rondot.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

AlbertEfter pausen framträder Nicola Benedetti, som spelar på en Earl Spencer Stradivarius byggd år 1720. Hon framför Tjajkovskys Violinkonsert i D-dur. Tjajkovsky dedicerade denna komposition till violinvirtuosen Leopold Auer, men han vägrade att framföra den, eftersom han ansåg den vara alltför svårspelad och han sägs även ha försökt att få andra violinister att avstå från att uppföra verket, kanske efter måttot: "Kan inte jag, så ska ingen annan heller kunna!"  Konserten är alltså en riktig utmaning. Orkestern inleder med ett kort preludium, som tas upp av violinisten. Efter ett växelspel följer ett extremt komplicerat violinsolo med dubbel och trippelgrepp över strängarna. Solot efterföljs av en orkesterinsats, som avbryts abrupt av en solokadens och avslutas med att orkestern tar över initiativet och första satsen avslutas i ett explosionsartat Vivace. Nu följer ett lyriskt Andante, en liten melankolisk Canzonetta. Den lilla sången övergår direkt i Finalen som är en rysk dans i tempot Allegro vivacissimo. Inledningen är extremt svårspelad och det är lätt att inse varför många violinister ansett finalen vara ospelbar. Men inte Nicola Benedetti! Detta unga skottsk-italienska stjärnskott vann titeln "Young Musician of the Year 2004". Hon började spela violin i femårsåldern och utbildade sig på Yehudi Menuhin School för Natasha Boyarskaya och därefter hos Maciej Rakowski i London och Pavel Vernikov i Wien. Håll ögon och öron öppna för en ny kvinnlig Paganini!

Men vi är ändå besvikna. Hur skulle denna konsert ha låtit i en annan lokal?  The Royal Albert Hall är en gigantisk konsertsal med balkonger i sex etager, byggd år1871. Den är cirkelformad ungefär som Globen i Stockholm. Kupolen består av en stålbalkskonstruktion som är täckt med glas. Trots att man har satt upp tefatsliknande bafflar i taket för att bättra på akustiken, har instrument som inte är särskilt kraftfulla svårt att nå fram. Konserthallen har åtta tusen sittplatser och tusen ståplatser, men av brandskyddsskäl får endast 5544 personer vistas i lokalen samtidigt. Ron McKay, som leder ett konsultföretag i akustik och som bl.a. har utformat akustiken för Ambassador Auditorium i Passadena i Kalifornien, liknar Royal Albert Hall vid att sitta i rymden: "The Royal Albert Hall är inte ett bra ställe för en konsert, men det skulle vara ett bra ställe att spela basket på!", säger han.

St. Martin-in-the FieldsDen nyrenoverade kyrkan i barockstil, St. Martin-in-the Fields, på Trafalgar Square byggdes år 1726 av James Gibbs och var ursprungligen en Viktoriansk begravningskyrka. Idag erbjuder den ett digert konsertprogram. Här spelas klassisk musik i kyrkan varje dag förutom på söndagar. Konsertbiljetterna köper man i kryptan intill till ett mycket modest pris, mellan 25och 6£. Församlingen har tagit till sin uppgift att arbeta med utsatta, hemlösa människor i centrala London och det sociala arbetet finansieras med donationer. I den ombyggda kryptan har man inrett en restaurangverksamhet och ställt upp bord och stolar på minnesplattorna över forna tiders prominens. Där uppförs även jazzkonserter på onsdagskvällarna klockan åtta. Varje dag får över tvåhundra hemlösa personer materiell hjälp och stöd av utbildade psykologer för att kunna återgå till ett ordnat liv. Kyrkan erbjuder även ekonomisk hjälp till familjer, som annars hotas av vräkning.

För att finansiera denna verksamhet har St. Martin-in-the Fields flera välutvecklade projekt. Kyrkans akustik är fantastisk, varhelst man än sitter går ljudet fram som om man befann sig på första bänk. Eftersom vi kom i sista stund fanns det bara 6£-biljetter kvar. Vi kom att sitta på balkongen precis ovanför orkestern. I koret brann levande ljus och vi fick njuta av Belmont Ensemble of London, som bl.a. spelade Mozarts Jupiter symfoni nr. 41 och Mendelssohn-Bartholdys Violinkonsert i e-moll under Peter G. Dysons ledning. Helena Wood på violin framförde den melodisköna violinkonserten med bravur. Lyriskt och känslosamt, luftigt och spirituellt dansade hennes stråke över strängarna. Hennes behärskade återhållsamhet i den långsamma satsen övertygade. I motsats till många unga violinisters framförande av kadenserna, som ibland kan upplevas som uppvisningar av den rent tekniska förmågan, var hennes tolkning allt annat än kärv och hämningslös.

Dagen efter lyssnar vi på St. Martin-in-the Fields lunchkonsert kl. 13.00. The Piatti String Quartet framför Haydns stråkkvartett i G-dur och Elgars stråkkvartett i e-moll. Vi sätter oss på de bästa platserna, de som dagen före skulle ha kostat oss 25£, men lunchkonserterna är lyckligtvis gratis. Vi sitter fyra rader ifrån orkestern på parkett, men från balkongplatserna dagen före, som vi betalade 6£ för, kunde vi mycket bättre följa samtliga orkestermedlemmars insatser och akustiken var lika bra, om inte bättre.

Varje torsdagskväll ges konserter i "Händels Rehearsal and Performance Room" på Brooks Street 25, som numera är ett museum.  Där levde Händel mellan 1712 och 1759. Han betraktas som en av de största brittiska kompositörerna, trots att han föddes i Halle i Tyskland år 1685.

VThe National Portrait Gallery arje fredagskväll klockan 18.30 erbjuder The National Portrait Gallery en gratiskonsert och denna afton spelades sonater av Händel och Purcell av en trio bestående av Oliver Sändig och Benjamin Sansom på violin och Martin Knizia på cembalo. Ben Sansom spelade på en liten barockviolin, som byggdes år 1710 i Paris av en av Frankrikes mest berömda violinbyggare, Jacques Bocquay.  Oliver Sändig framförde konserten på en modern violin och vårt intresse gällde klangskillnaden mellan dessa båda instrument. Rummet var rektangulärt men inte så stort och det var högt i tak, stolar stod utställda för cirka trettio personer. Troligtvis var rummet för litet för att ge rättvisa åt musiken som sådan, eftersom barockviolinen klingade torrt i jämförelse med den moderna violinen, vars toner klingade klarare och fylligare.

Eftersom man bara tillåts ha ett handbagage vid ombordstigningen på Ryanair, fick jag packa ner handväskan i rullväskan vid incheckningen i Skavsta för att tillåtas stiga på planet. Enligt vd:n Michael O´Leary tänker man på detta prismedvetna flygbolag fortsätta att trotsa finanskrisen och. ta betalt för toalettbesöken ombord också!  Orsaken är att de istället för två toaletter tänker knöla in ytterligare sex passagerarplatser i kabinen. London är verkligen värt ett besök, men vem vill bli utsatt för trakasserier på resan?

Lilian O. Montmar, text
Mats Olofsson, bild
http://home.swipnet.se/Alerta

 

Ur arkivet

view_module reorder
Meg Rosoff, årets ALMA-pristagare. Foto Belinda Graham.

Möte med Meg Rosoff - årets ALMA-pristagare

- Jag var väldigt olycklig som tonåring! berättar Meg Rosoff. Idag är hon framgångsrik och kritikerhyllad författare och hennes böcker är högt älskade av barn och tonåringar över ...

Av: Belinda Graham | Litteraturens porträtt | 28 november, 2016

Bo Gustavsson. Tilltal, påstående, svar. Nyåret 2014

Andra dagar, andra ansikten. En tid slutar, en annan börjar. Vi är tilltalet av det vi inte vet, det som ska skriva sina tecken i våra ansikten. Träden svartnar i parken mot natt och en flock ...

Av: Bo Gustavsson | Utopiska geografier | 29 december, 2013

Livsytringer

Innledning For mennesker er det ha et liv å leve det hardeste av alt som er hardt, der hardhet springer ut av at det er livet selv som yter motstand mot ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 06 december, 2013

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 mars, 2017

Vladimir Oravskys sommarföljetong Dagmar Daggmask Del 7

Skulle denna underbara berättelse slutat här och skulle dessutom korpen återvända och fått syn på Dagmar igen, då skulle man kunna konstatera att visst är det så, att högmod går ...

Av: Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 19 juli, 2014

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Hemuppgift modernt slaveri

Modernt slaveri innebär skuldslaveri, tvångsprostitution, tvångsarbete på grund av kast eller fängelsedom, kidnappning av hemlösa eller föräldralösa barn, trafficing, och utnyttjande av illegala invandrare:”Globally todays slavery is most prevalent in ...

Av: Martin Oskarsson | Essäer om politiken | 30 december, 2017

Ekelunds frihet

Den offentliga bilden av Vilhelm Ekelund (1880-1949) är minst sagt schizofren: å ena sidan betraktas han som en svärmisk naturlyriker och å andra sidan som en vresig enstöring som decennium ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.