Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | 31 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

"Allt är en del av processen"

Warpaints 2010 var fullt av turnéer och uppmärksamhet kretsande kring det mångfacetterade debutalbumet "The Fool". Kvartetten från Los Angeles, bestående av Jenny Lee Lindberg (bas, sång), Emily Kokal (gitarr, sång) ...

Av: Carl Abrahamsson | 29 januari, 2011
Musikens porträtt

De farligaste fängelserna har osynliga galler. Om Tariq Ramadan

I en tid då Sverigedemokraterna pekar ut muslimska invandrare som orsak till allt ont i det svenska samhället och då flera europeiska länder infört en islamofobisk lagstiftning genom förbudet mot ...

Av: Bo Gustavsson | 01 november, 2010
Essäer om samhället

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

En rapsodi från Manhattan Del 2, Museer på East Side



ImageAmerican Museum of Natural History på 79 gatan West överraskar med nya friska erbjudanden. Vad sägs om en nattlig ficklampsexpedition som paleontolog bland 65 miljoner gamla Tyrannosarius rex? Tänk att vakna upp bredvid en blåval eller att öppna ögonen och befinna sig bredvid en fullvuxen nallebjörn!  Jag som är rädd för hundar avstår gärna från sådana ruggigheter och besöker istället Hayden Planetariet och tar mig en titt på jordens utvecklingshistoria i tre plan.  På vägen ut därifrån, i Theodore Roosevelt Park bakom museet, upptäcker jag ett monument som jag inte har sett förut.  Det visar sig vara en svensk gåva till minne av amerikanska nobelpristagare genom åren. 

Sveriges Margareta Winberg invigde monumentet i närvaro av New Yorks borgmästare Michael R. Bloomberg den 14 oktober 2003. Krigsromantikern Theodore Roosevelt var för övrigt den förste amerikanen som mottog Nobels fredspris 1906 för att han medlade i det rysk-japanska kriget!  Det var för övrigt samme Roosevelt som fick nallebjörnen uppkallad efter sig.

I New York dräller folk över gatan lite hur som helst och jag känner mig lite udda där jag står och väntar på grönt, så jag gör likadant. Assimilation kallas det visst. Jag korsar Columbus Avenue och går över till Central Park. Där slår fåglarna sin vårdrill, trädens knoppar tvekar ännu, men blå och vita krokusar står redan i full blom. Ekorrarna knaprar ivrigt på gamla ekollon och jag undrar i mitt stilla sinne vart alla deras svenska kollegor har tagit vägen. Ingången från 79th West till 79th East leder mig i kringelikrok förbi Belvedere Castle, som är högt beläget med utsikt över The Lake, och förbi The Swedish Cottage med den lilla svenska marionetteatern. Timmerstugan, som var en gåva till USA inför världsutställningen 1876, byggdes i Sverige år 1875 och var först en svensk skola.

Jag är på väg till Metropolitan Museum som har fritt inträde idag.  Biljettpriset är annars endast ett rekommenderat pris, vilket innebär att du som besökare själv får bestämma hur mycket du är villig att betala. Jag är intresserad av resultatet av ett nytt rekonstruktionsprojekt som påbörjades år 2002 med Dendurtemplet i fokus.  Många nya gallerier rymmer museets egyptiska konstsamlingar från början av det femte årtusendet till cirka 2650  före Kristus samt en stor mumiesamling.   Torgny Säve-Söderbergh berättar i sin bok "Uppdrag Nubien", Atlantis 1996, om Dendurtemplet, som Kejsar Augustus lät bygga för att hedra en nubisks furstes söner. När Egypten och Sudan i mitten av 1960-talet byggde ut Aswandammen innebar det, att många tempel skulle komma att dränkas och förstöras. Man vände sig därför till Unesco och begärde och tilldelades internationellt bistånd. Klipptemplen i Abu Simbel kom att spela en huvudroll i hela kampanjen, där för övrigt en svensk konsultfirma, Vattenbyggnadsbyrån (VBB), räddade templet genom att såga itu det i block och lyfta upp och sammanfoga det på en nybyggd klippa. 

ImageDen egyptiska kulturministern Saroite Okasha beslutade, att de medlemsstater som gav de största bidragen till räddandet av Abu Simbel skulle få nubiska tempel som gengåvor och kallade templen "nya extraordinarie ambassadörer". New York och Metropolitan Museum tog emot Denturtemplet år 1968 och placerade det i Metropolitanmuseets norra flygel, där det får dagsljus genom en glasvägg i norr. Tanken var att det skulle kunna betraktas utifrån den delen av Central Park som gränsar till museet, men på grund av att museets vägg inte är lodrät, speglar sig tyvärr himlen i glaset. Så långt som möjligt ville man återskapa den ursprungliga miljön, men vad hjälper goda föresatser, när man använder golvet som matsal och dukar upp middagsbord mitt framför templet? För kvällen planeras ett stort party och man har ställt upp en scen framför tempelbyggnaden. Orkestern börjar öva och stronga vakter föser ut oss besökare ur lokalen i en enda hop. 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Min besvikelse ersätts snart av hänförelse: Jag befinner mig helt oväntat i "Leon Levy and the Shelby White Court", en oerhört vacker hall med ett magnifikt golv i vitt med svart dekor, utfört med små mosaikbitar, så kallade tesserae. Ljuset lyser genom glastaket ner på de undersköna statyerna; Här ståtar Herakles, Dionysos och Adonis. Hallen, som liknar en av hallarna som jag sett i Louvren, binder samman olika gallerier och teman; greker, romare, etrusker upptar en hel flygel.  Här befinner sig även den största samlingen av romerska väggmålningar utanför Italien. Utställningens kröns av rekonstruktionen av ett litet sovrum, ett Cubiculum, från villa Boscoreale i närheten av Pompeji och den svarta sängkammaren från Boscotrecase med stenväggar bemålade i pompejansk stil, vilket betyder att de har målats någon gång före år 79 e. Kr. Men nu känns benen tunga som bly och hänförelsens tid är över för dagen. Men hur ska jag kunna motstå lockelsen att komma tillbaka?

 Har ni besökt The Neue Galeri i hörnet av 86th och 5th Avenue?  Jag tror att det är ett av New Yorks mest sofistikerade men ändå okända konstmuseer. Inhägnat i en snirklad Vanderbilt mansion, grundades det av Ronald Lauder och konsthandlaren Serge Sabarsky för att visa österrikisk och tysk 1900-talskonst. Här finns en liten men exklusiv samling av stora verk av Gustav Klimt och Egon Schiele.  I början av mars öppnades där en utställning om expressionismens födelse i Dresden och Berlin 1905-1913. Linzertårtan smakade ljuvligt i museets café!

ImageBara ett kvarter därifrån, på 91th Street, står originalbyggnaden som gett Carnegie Hill sitt namn. "The Andrew Carnegie-mansion" är ett konstfullt ornamenterat sextiofyrarumshus, som byggdes år 1899. Här är Cooper-Hewitt National Design Museum inrättat, nationens enda museum som koncentrerar sig på historisk och modern design. Det är dessutom en av två utposter till Smithsonian i New York.  (American Indian Museum, Heye Center är den andra). Största delen av museibyggnaden är just nu inpackad i presenningar i väntan på renovering, men här kan man beskåda utställningen "Wall Stories: Children's Wallpaper and Books, som visar sambandet mellan barnlitteratur som "Peter Rabbit" och barnrumstapeter.

Det lugna Carnegie Hill (inte att förväxla med Carnegie Hall) är för övrigt ett historiskt område på Upper East Side, som sträcker sig ungefär tio kvarter mellan 86th Street från femte avenyn till den tredje och är en utmärkt plats för spännande kulturella äventyr utanför den kommersiella röran längre söderut.

Den 17 mars firas ju Irlands nationaldag.  I New York högtidlighålls dagen med stora upptåg sedan drygt 100 år tillbaka.  Jag ställde mig på 79th Street och 5th Avenue och fotograferade den stora traditionella irländska paraden till minne av Irlands apostel, helgonet S:t Patrick, som bidrog till att Irland blev kristnat. Hela femte avenyn hade stängts av, eftersom paraden brukar samla runt 150 000 människor i en orgie av grönt. Det sägs att det var i Amerika, i Boston år 1737, som de första St. Patrick´s Day-paraderna hölls. År 1762 slöt sig irländska soldater ur den engelska armén samman för att fira sitt irländska ursprung. Den irländska patriotismen i USA tilltog och ett antal "Irish aid-föreningar" bildades med uppgift att hjälpa irländska immigranter tillrätta i USA. År 1848 organiserade dessa sammanslutningar en gemensam parad i New York City.

Den irländska kristendomen hade några tydliga särdrag exempelvis ett stort socialt patos och gudstjänsterna firades utomhus på så kallade "thin places". Många kloster grundades och vanligt folk, många av dem kvinnor, drog ut för att predika. Till skillnad från biskopar och präster på det europeiska fastlandet tog St. Patrick inte betalt för att utföra de kyrkliga riterna, undervisningen av de rikas barn, utnämningen av präster, abbotar och abbedissor - något som stack i ögonen på den etablerade kristna, katolska kyrkan. Hans ord borde många ta till sig i dessa våra nödår:

"But I see that already, in the present, I am lifted up beyond measure by the Lord, and I was not worthy of that, nor of the way He has provided for me; since I know for certain that I am better fitted for poverty and misfortune than for wealth and luxury."
St. Patrick själv hann döpa tusentals hedningar och kristendomen blev en gräsrotsrörelse. De katolska irländarna plägar fira dagen med att smörja kråset mitt i fastan med den riktigt traditionella St. Patrick´s Day-måltiden, kål och bacon, och av vad jag kunde konstatera, hade många grönklädda unga irländare även släckt törsten med en och annan Guinness. 

Själv avslutade jag dagen med att dricka en kanna te och äta nybakade scones på Alices Tea Cup på East 81 Street. Rekommenderas!

Lilian O. Montmar (text och bilder)

Ur arkivet

view_module reorder

Harpan på Drachmanns grav

På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin ...

Av: Kerstin Dahlén | Essäer | 05 november, 2017

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Anita Björk och Graham Greene

I en artikel i Svenska Dagbladet om Anita Björk som avled i onsdags sägs att hon hade kunnat göra internationell karriär, efter en biroll i en Hitchcock-film. Men hon sammanlevde ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 28 oktober, 2012

Hela havet stormar på Opera Comique

På Opera Comique i Paris händer det numera rätt märkliga saker. Man har hittat en egen profil vid sidan av de två andra, större operahusen, Garnier och Bastille. Repertoarvalet ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 30 maj, 2010

Tove Jansson, författare, bildkonstnär, muminmamma

Tove Jansson skulle i år ha fyllt etthundra år. Det firas inte minst i Finland, där hennes bildkonst ställs ut på museet Ateneum i Helsingfors. Lagom till utställningen har konstprofessorn ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 07 april, 2014

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | Essäer om samhället | 18 december, 2016

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | Essäer om film | 21 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.