Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | 25 december, 2009
Kulturreportage

Tibet - en dröm i väst

Om "Prisoners of Shangri-La" av Donald S. Lopez jr. Utgiven på The University of Chicago Press i Chicago 1998 Boken kan ses som en lång och faktaspäckad berättelse om hur ...

Av: Annakarin Svedberg | 23 februari, 2011
Essäer om religionen

Teater Sláva visar Inannas mod

Katabasis. Foto: Daniel Rudholm Den 7 november är det urpremiär för Katabasis - The Best of Hell i Teater Slávas uppförande. Spelet handlar om och kretsar runt Inannas nedstigning i underjorden. Inanna ...

Av: János Deák | 03 november, 2008
Scenkonstens porträtt

Primo Levi. Så faller det oanade över oss

Två poeter för mig okända i den egenskapen, Primo Levi så känd för sitt öde, delvis av politiska skäl, att det överskuggat hans diktning, Chlebnikov okänd för han språk för ...

Av: Oliver Parland | 27 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

En rapsodi från Manhattan Del 2, Museer på East Side



ImageAmerican Museum of Natural History på 79 gatan West överraskar med nya friska erbjudanden. Vad sägs om en nattlig ficklampsexpedition som paleontolog bland 65 miljoner gamla Tyrannosarius rex? Tänk att vakna upp bredvid en blåval eller att öppna ögonen och befinna sig bredvid en fullvuxen nallebjörn!  Jag som är rädd för hundar avstår gärna från sådana ruggigheter och besöker istället Hayden Planetariet och tar mig en titt på jordens utvecklingshistoria i tre plan.  På vägen ut därifrån, i Theodore Roosevelt Park bakom museet, upptäcker jag ett monument som jag inte har sett förut.  Det visar sig vara en svensk gåva till minne av amerikanska nobelpristagare genom åren. 

Sveriges Margareta Winberg invigde monumentet i närvaro av New Yorks borgmästare Michael R. Bloomberg den 14 oktober 2003. Krigsromantikern Theodore Roosevelt var för övrigt den förste amerikanen som mottog Nobels fredspris 1906 för att han medlade i det rysk-japanska kriget!  Det var för övrigt samme Roosevelt som fick nallebjörnen uppkallad efter sig.

I New York dräller folk över gatan lite hur som helst och jag känner mig lite udda där jag står och väntar på grönt, så jag gör likadant. Assimilation kallas det visst. Jag korsar Columbus Avenue och går över till Central Park. Där slår fåglarna sin vårdrill, trädens knoppar tvekar ännu, men blå och vita krokusar står redan i full blom. Ekorrarna knaprar ivrigt på gamla ekollon och jag undrar i mitt stilla sinne vart alla deras svenska kollegor har tagit vägen. Ingången från 79th West till 79th East leder mig i kringelikrok förbi Belvedere Castle, som är högt beläget med utsikt över The Lake, och förbi The Swedish Cottage med den lilla svenska marionetteatern. Timmerstugan, som var en gåva till USA inför världsutställningen 1876, byggdes i Sverige år 1875 och var först en svensk skola.

Jag är på väg till Metropolitan Museum som har fritt inträde idag.  Biljettpriset är annars endast ett rekommenderat pris, vilket innebär att du som besökare själv får bestämma hur mycket du är villig att betala. Jag är intresserad av resultatet av ett nytt rekonstruktionsprojekt som påbörjades år 2002 med Dendurtemplet i fokus.  Många nya gallerier rymmer museets egyptiska konstsamlingar från början av det femte årtusendet till cirka 2650  före Kristus samt en stor mumiesamling.   Torgny Säve-Söderbergh berättar i sin bok "Uppdrag Nubien", Atlantis 1996, om Dendurtemplet, som Kejsar Augustus lät bygga för att hedra en nubisks furstes söner. När Egypten och Sudan i mitten av 1960-talet byggde ut Aswandammen innebar det, att många tempel skulle komma att dränkas och förstöras. Man vände sig därför till Unesco och begärde och tilldelades internationellt bistånd. Klipptemplen i Abu Simbel kom att spela en huvudroll i hela kampanjen, där för övrigt en svensk konsultfirma, Vattenbyggnadsbyrån (VBB), räddade templet genom att såga itu det i block och lyfta upp och sammanfoga det på en nybyggd klippa. 

ImageDen egyptiska kulturministern Saroite Okasha beslutade, att de medlemsstater som gav de största bidragen till räddandet av Abu Simbel skulle få nubiska tempel som gengåvor och kallade templen "nya extraordinarie ambassadörer". New York och Metropolitan Museum tog emot Denturtemplet år 1968 och placerade det i Metropolitanmuseets norra flygel, där det får dagsljus genom en glasvägg i norr. Tanken var att det skulle kunna betraktas utifrån den delen av Central Park som gränsar till museet, men på grund av att museets vägg inte är lodrät, speglar sig tyvärr himlen i glaset. Så långt som möjligt ville man återskapa den ursprungliga miljön, men vad hjälper goda föresatser, när man använder golvet som matsal och dukar upp middagsbord mitt framför templet? För kvällen planeras ett stort party och man har ställt upp en scen framför tempelbyggnaden. Orkestern börjar öva och stronga vakter föser ut oss besökare ur lokalen i en enda hop. 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Min besvikelse ersätts snart av hänförelse: Jag befinner mig helt oväntat i "Leon Levy and the Shelby White Court", en oerhört vacker hall med ett magnifikt golv i vitt med svart dekor, utfört med små mosaikbitar, så kallade tesserae. Ljuset lyser genom glastaket ner på de undersköna statyerna; Här ståtar Herakles, Dionysos och Adonis. Hallen, som liknar en av hallarna som jag sett i Louvren, binder samman olika gallerier och teman; greker, romare, etrusker upptar en hel flygel.  Här befinner sig även den största samlingen av romerska väggmålningar utanför Italien. Utställningens kröns av rekonstruktionen av ett litet sovrum, ett Cubiculum, från villa Boscoreale i närheten av Pompeji och den svarta sängkammaren från Boscotrecase med stenväggar bemålade i pompejansk stil, vilket betyder att de har målats någon gång före år 79 e. Kr. Men nu känns benen tunga som bly och hänförelsens tid är över för dagen. Men hur ska jag kunna motstå lockelsen att komma tillbaka?

 Har ni besökt The Neue Galeri i hörnet av 86th och 5th Avenue?  Jag tror att det är ett av New Yorks mest sofistikerade men ändå okända konstmuseer. Inhägnat i en snirklad Vanderbilt mansion, grundades det av Ronald Lauder och konsthandlaren Serge Sabarsky för att visa österrikisk och tysk 1900-talskonst. Här finns en liten men exklusiv samling av stora verk av Gustav Klimt och Egon Schiele.  I början av mars öppnades där en utställning om expressionismens födelse i Dresden och Berlin 1905-1913. Linzertårtan smakade ljuvligt i museets café!

ImageBara ett kvarter därifrån, på 91th Street, står originalbyggnaden som gett Carnegie Hill sitt namn. "The Andrew Carnegie-mansion" är ett konstfullt ornamenterat sextiofyrarumshus, som byggdes år 1899. Här är Cooper-Hewitt National Design Museum inrättat, nationens enda museum som koncentrerar sig på historisk och modern design. Det är dessutom en av två utposter till Smithsonian i New York.  (American Indian Museum, Heye Center är den andra). Största delen av museibyggnaden är just nu inpackad i presenningar i väntan på renovering, men här kan man beskåda utställningen "Wall Stories: Children's Wallpaper and Books, som visar sambandet mellan barnlitteratur som "Peter Rabbit" och barnrumstapeter.

Det lugna Carnegie Hill (inte att förväxla med Carnegie Hall) är för övrigt ett historiskt område på Upper East Side, som sträcker sig ungefär tio kvarter mellan 86th Street från femte avenyn till den tredje och är en utmärkt plats för spännande kulturella äventyr utanför den kommersiella röran längre söderut.

Den 17 mars firas ju Irlands nationaldag.  I New York högtidlighålls dagen med stora upptåg sedan drygt 100 år tillbaka.  Jag ställde mig på 79th Street och 5th Avenue och fotograferade den stora traditionella irländska paraden till minne av Irlands apostel, helgonet S:t Patrick, som bidrog till att Irland blev kristnat. Hela femte avenyn hade stängts av, eftersom paraden brukar samla runt 150 000 människor i en orgie av grönt. Det sägs att det var i Amerika, i Boston år 1737, som de första St. Patrick´s Day-paraderna hölls. År 1762 slöt sig irländska soldater ur den engelska armén samman för att fira sitt irländska ursprung. Den irländska patriotismen i USA tilltog och ett antal "Irish aid-föreningar" bildades med uppgift att hjälpa irländska immigranter tillrätta i USA. År 1848 organiserade dessa sammanslutningar en gemensam parad i New York City.

Den irländska kristendomen hade några tydliga särdrag exempelvis ett stort socialt patos och gudstjänsterna firades utomhus på så kallade "thin places". Många kloster grundades och vanligt folk, många av dem kvinnor, drog ut för att predika. Till skillnad från biskopar och präster på det europeiska fastlandet tog St. Patrick inte betalt för att utföra de kyrkliga riterna, undervisningen av de rikas barn, utnämningen av präster, abbotar och abbedissor - något som stack i ögonen på den etablerade kristna, katolska kyrkan. Hans ord borde många ta till sig i dessa våra nödår:

"But I see that already, in the present, I am lifted up beyond measure by the Lord, and I was not worthy of that, nor of the way He has provided for me; since I know for certain that I am better fitted for poverty and misfortune than for wealth and luxury."
St. Patrick själv hann döpa tusentals hedningar och kristendomen blev en gräsrotsrörelse. De katolska irländarna plägar fira dagen med att smörja kråset mitt i fastan med den riktigt traditionella St. Patrick´s Day-måltiden, kål och bacon, och av vad jag kunde konstatera, hade många grönklädda unga irländare även släckt törsten med en och annan Guinness. 

Själv avslutade jag dagen med att dricka en kanna te och äta nybakade scones på Alices Tea Cup på East 81 Street. Rekommenderas!

Lilian O. Montmar (text och bilder)

Ur arkivet

view_module reorder

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Det mångkulturella Storbrittannien

   Tarquin Hill. www.tarquinhall.com Det mångkulturella StorbrittannienBok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan ...

Av: Tidningen Kulturen | Litteraturens porträtt | 28 september, 2006

Mathias Jansson

Mathias Jansson. En dikt

Indimmiga loci. En dikt av Mathias Jansson , konstvetare och konstskribent med mera

Av: Mathias Jansson | Utopiska geografier | 18 juli, 2016

Angående balansgång och att kunna flyga med verkligheten

Henrik Eklundh Paglert, redaktör, formgivare och förläggare, uttrycker sig mycket insiktsfullt i bokens inledningstext: ’…vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning.’ ’Elskåp på malmöitiska alltså’ ...

Av: Ida Thunström | Essäer | 26 januari, 2013

Anna Larsson om kulturföretagande i dagens Sverige. Intervju

Anna Larsson började som gymnast och märkte efterhand att hon var duktig på att dansa. Då började hon ta lektioner i streetjazz och hiphop på en dansskola i Lund, för ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2013

Döden är den stora illusionen

Den tibetanska dödsboken och det som aldrig dör

”Total närvaro är väsentligt då någon dör. Det är av yttersta vikt och mycket kraftfullt om vi kan relatera i nuet, eftersom det just då finns en osäkerhet mellan kropp ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 01 december, 2015

En martyr är dödad...

Budskapet kommer som ett brev på posten: oväntat, opaketerat och sårbart. Det centrala temat denna Annandag jul är martyrens. Det är ett nytt budskap, som talar om lidande, försakelse, sorg ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 26 december, 2014

Guido Zeccola. Foto: Ida Thunström

Innan festen tar slut

Chefredaktören Guido Zeccola lämnar i februari Tidningen Kulturen. Ida (som även hon lämnar sitt uppdrag -som konstredaktör- på tidningen) och Guido har träffats för att tala om Tidningen Kulturens liv ...

Av: Ida Thunström | Media, porträtt | 28 februari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.