Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | 11 mars, 2013
Essäer om religionen

Chimos Vänkväll firar 10 år den tionde september

På lördag fyller en av Stockholms, kanske Sveriges mest unika kulturklubbar tio år. Den heter Chimos Vänkväll och håller till på biografen Tellus i Midsommarkranen i södra Stockholm. Där har ...

Av: Frippe Nilsson | 08 september, 2011
Allmänna reportage

Vyn är densamma av Einar Askestad

Författare med åtta böcker utgivna inklusive novellsamlingen ”Frånfällen”, hösten 2010, som den senaste, född i Kalix av österrikisk mor och norsk far, uppvuxen i Portugal, Spanien, Österrike och Sverige. Efter ...

Av: Einar Askestad | 24 oktober, 2011
Utopiska geografier

Tillblivelseakter - möte, uppbrott och samtidighet i Joan Mirós måleri

TEMA KONST   ”In the work of art, paths are laid out for the beholder’s eye, which gropes like a grazing beast […]. The pictorial work springs from movement, it is ...

Av: Jonas Lindahl | 10 mars, 2008
Essäer om konst

Lydmar Hotell



År 1993 fick Stockholm sitt första designhotell; hyperstylade Lydmar strax intill Stureplan; ett område som just vid den tiden började bli ett verkligt hotplace. Även Lydmar, med sina glasade väggar och sin unga, fräcka design låg helt rätt i tiden och satte en ny standard här i landet för ett hotell kunde se ut. Lydmar blev snabbt en del av det nöjesliv som under 1990-talet snabbt växte fram kring just Stureplan. 
Pelle Lydmar

Pelle Lydmar

Bland mycket annat finns här också en av de finaste ångbastur jag besökt, liksom ett vilorum där man kan pusta ut och liggande i härlig tystnad bläddra i konstböcker eller exempelvis Tommy Körbergs memoarer.

Annons:

Ägaren, Pelle Lydmar, tvingades 2006 stänga hotellet, eftersom fastigheten skulle omvandlas till kontor. Några år senare återuppstod Lydmar i nya lokaler – eller rättare sagt i en mycket gammal byggnad, alldeles mellan Grand hotell och Nationalmuseum.

I snart tio år har ”nya Lydmar” funnits i det s.k. Edelstamska huset; uppfört 1882 åt en byggherre med samma namn. Mellan 1920 och 1945 inrymdes i detta hus den tyska legationen. Härifrån skickades många rapporter till Hitlerregimen om nazimotståndet i Sverige. Exempelvis tvingades Karl Gerhards revy ställa in sina föreställningar efter en skarp tillsägelse från legationen (föregångare till senare tiders tyska ambassad). Och när Hitler våren 1945 begått självmord hissade hakkorset på halv stång – mitt i centrala Stockholm.

Lydmar, som numera ägs av intilliggande Grand hotell men ändå fortsätter verksamheten under sitt tidigare namn, kan – stilistiskt sett – betraktas som ett lite uppkäftigt lillasyskon till det mer klassiskt stela Grand hotell.

Lydmar, ett fräsigt boutiquehotell av samtida internationellt snitt, har 46 rum, varav några eleganta sviter som kombinerar rester av oscariansk högreståndsarkitektur med hypermodern design. Lobbyn består av flera, spatiösa utrymmen – och strax innanför ligger hotellets kanske mest lukrativa del: den tjusiga restaurangen, dit man kan gå att äta utan att bo på hotellet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Här äter man inte bara gott. Miljön är avslappnat informell. Eller annorlunda uttryckt: bohemiskt-elegant, med en självklar internationell touche. Ena långväggen i restaurangen är fylld av bokhyllor, åt andra hållet stora fönster och en terrass där man under väldiga trädkronor kan blick ut mot Nationalmuseum. Minus dock för den sterilt mainstreamaktiga popmusiken, dessutom på alldeles för hög ljudnivå.

Jag provar att bo i ett s.k. Large king room, med ett spännande, estetiskt tilltalande ”vardagsrum” med utsikt mot Strömmen och Gamla stan, och längst in ett s.k. Master bedroom med burspråksliknande välvd fönstervägg och utsikt mot Nybroviken och Strandvägen...

Utanför hotellentrén mot Strömkajen finns även den populära sommarbaren – öppen för alla och med ett stans bästa lägen. Ofta liveband och dj:s.

Lydmar karakteriseras av en lite trendig lyx (emellanåt åt det minimalistiska hållet), där utställningar med dokumentärfoton, livespelningar på terrassen och mycket annat stärker den konstnärliga profilen. Man bor dessutom i behagligt ljudisolerade rum. Mitt i stan – men tyst som i Lappland.

Frukostbuffén är välavvägd och högklassig, dock en smula begränsad: inte alls den typ av vräkiga frukostlandskap som utbreder sig på flera hundra kvadrat i vissa hotellmatsalar.

Maria Maruska, chef för Lydia, talar sig varm för terrassen, strax utanför och som nu ligger folktom i sensommarsvalkan.

-Terrassen har känslan av fransk berså, med skön musik via spellistor, à la carte-servering från samma meny som i matsalen och en coctailbar.

På frågan om framtidsvisioner för hotellet svarar hon:

-Att vara det ledande lifestylehotellet i Europa genom vår personliga service och att fortsätta stärka vårt kulturutbud via konstutställningar och musik.

Efter frukosten går jag över till Nordic spa, beläget i de inre regionerna på Grand hotell och dit man även som Lydmar-gäst har tillträde.

Detta är verkligen a hidden paradise, mitt i city! Småskaligt och byggt med stark känsla för estetik och gedigna material (t.ex. gotländsk kalksten och svart skiffer från Grythyttan). Vill man inte anlita utbudet av massörer och allehanda terapeuter är det bara att bege sig ut bland basturum och pooler. Intill stora bassängen flammar eldslågor från gasrör och svag yogamusik strömmar ut över det 32-gradiga vattnet – och under ytan kan man massera sig med jetströmmar som får leder och muskler att slappna av.

Bland mycket annat finns här också en av de finaste ångbastur jag besökt, liksom ett vilorum där man kan pusta ut och liggande i härlig tystnad bläddra i konstböcker eller exempelvis Tommy Körbergs memoarer.

En timme senare promenerar jag iväg bortåt Sergels torg – tvagad till kropp och själ.

 

 


 

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

dagen efter orden del 2

               

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 20 april, 2012

Köpenhamnskan. Foto-collage:  Cavefors

Mitt möte med en köpenhamnska

I samband med invigningen av Öresundsbron för åtskilliga år sedan, skrevs det i Malmötidningarna många artiklar om det nordeuropeiska broderfolket, med betoning på bröder, på andra sidan Øresund. Vad jag ...

Av: Bo I. Cavefors | Kulturreportage | 14 september, 2015

Marcus Myrbäck

Den kristna erfarenheten

Idag är det en återkommande tanke att religiös utövning är en för individen privatsak, någonting som sker inom den enskilda människan, som inte låter sig definieras av någon annan eller ...

Av: Marcus Myrbäck | Gästkrönikör | 28 februari, 2017

Inge Schiöler – Den västsvenske färglyrikern

Stränderna stiger i evig renhet ner pärlemorsvala av sandsom i var skiftande minsta skärva serspeglat himmelens land. Mångfald, enhet är stigen ingen går,ljus som bretts ut av en handsom allt att tyda ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 09 januari, 2013

En svensk antisemitisk historia

Boken Lurifaxiana tillhör de råaste antisemitiska texter som publicerats på svenska. Med titeln Lurifaxiana ville författaren säga att boken handlade om lurifaxarna, det vill säga judarna. Det var inte skämtsamt ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 16 februari, 2009

Adonis - en världspoet

Adonis - en världspoet   Den numera i många länder välkände syrisk-libanesiske poeten Adonis kan närmast kallas en världspoet. Adonis, pseudonym för Ali Ahmad Said Esber, är född i Syrien men har ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2006

Gabriela Melinescu reser hem

”Hemma utomlands” ( 2003) Den rumänskfödda författaren Gabriela Melinescu. går omkring i Stockholm, promenerar, sitter i Kungsträdgården och betraktar statyn av Karl XII, som får ett positivt porträtt (invandrarkungen). Man firar ...

Av: Mats Myrstener | Litteraturens porträtt | 15 november, 2012

Andlig fattigdom i en rik värld

Människan är det enda djur som har tråkigt  (Erich Fromm) Den tysk-amerikanska psykoanalytikern, sociologen och filosofen Erich Fromm (1900-1980) har i sin moderna klassiker Att ha eller att vara? (2006) beskrivit ...

Av: Nina Michael | Essäer | 01 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.