Sven Delblanc eller vad gör vi egentligen med vår frihet

Ännu en gång har jag grävt ner mig i Sven Delblancs böcker. Texter så fulla av liv, kraft och en klarsyn som skrämmer. Självfallet går det lättvindigt att ...

Av: Crister Enander | 22 juni, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | 28 mars, 2016
Björn Gustavsson

Pia Tafdrup. Foto: Johannes Jansson

Från ihåliga änglar till stålets cykler

Det är de mänskliga livsvillkoren hon fördjupat sig i; existensen och dess mer eller mindre konkreta framträdelseformer. Som kropp, som språk, som minne. Det är i mötet, kollisionen och symbiosen ...

Av: Carsten Palmer Schale | 08 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Heiligendamm

På Nordeuropas riviera

Under 1800-talet blev havsbad på modet och längs den tyska östersjökusten byggdes mängder av badhotell. Många har under senare år rustats upp och moderniserats och blivit synnerligen attraktiva besöksmål för ...

Av: Björn Gustavsson | 13 februari, 2015
Resereportage

Resor i det susande Karelen



“Skönast bland sköna glimtar syns dock skymten av Karelen,
som ett vattenglim bland träden, som ett ljusnat sommarvatten,
i den juniljusa tiden då en kväll knappt hinner skymma,
förrn den träflöjtsklara göken ropar åt den ljuva Aino,
att ta dimmans slöja med sig, stiga upp ur junivatten
gå emot den stigna röken, komma till den glada göken,
i det susande Karelen.” ” Sång om Karelen” i Harry Martinsons ”Aniara”.


 

Den försommarvärme som under en resa som hade mött oss i Helsingfors har nu övergått betydligt kyligare väder. Våren är sen i Karelen. Kring Joensuu i norr ligger fortfarande is på de flesta sjöarna och staden möter med snöblandat regn. Snön dröjer sig kvar inne i skogarna. De väldiga vattenvidderna i Saimen och Ladoga kyler vårluften.
Elias Lönnrot

Elias Lönnrot

Annons:

För många finländare har Karelen varit ett nationallandskap precis som Dalarna i Sverige och Telemark i Norge. I och med att en stor del av landskapet förlorades 1940 mytologiserades ytterligare byggnadskonst, dräkterna, folkvisorna, språket i nationalromantisk anda.

Det kanske många inte vet var att Karelen länge var en svensk angelägenhet. I sekler var detta skogarnas och sjöarnas rike ett svensk kärnland, där svenska knektar brände kloster som tillhörde den ortodoxa kyrkan och försökte sprida den evangeliska tron

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Karelen – detta gränsland i öster har alltså inspirerat nordiska konstnärer och författare som Eero Järnefeldt, Albert Edelfelt, Jean Sibelius, Eino Leino, Akseli Gallen - Kallela och Harry Martinson. Här upptecknades nationaleposet Kalevala men här har också blodiga krig utspelats och stora folkomflyttningar ägt rum.

Här satt alltså analfabetiska runosångare i pörtena och sjöng ihop ett helt nationalepos, Kalevala, i en lika ofattbar som outtömlig minnestradition.

Mest berömd var runosångerskan Larin Paraske som kunde 32 000 versrader utantill. Dessutom mer än 2 000 ordspråk och en oöverskådlig mängd gåtor, folksagor, gråtvisor och mytologiska traditioner.

När hon av en lycklig slump upptäcktes av prästen Neovius och tillfrågades om hon var sångkunnig lär hon ha svarat att hon, om det gällde, kunde sjunga "från morgon till kväll i nio dagar, eller nio nätter i följd". Neovius satte henne på prov och hon sjöng då två dygn, nästan i ett streck.

Hon berättade för honom om sin sorgliga barndom som dotter till en livegen i det ryska Ingermanland och om sin uppväxt som herdeflicka i ett arkadiskt Fjärrkarelen, där vallbarnen lärde varandra de urgamla runosångerna och tävlade om vem som kunde de flesta, medan de följde boskapen i skogen. Livegenskapen befriades hon ifrån genom att hon gifte sig med en torpare på finska sidan gränsen.

Friheten fick hon men eftersom mannen var orkeslös tvingades hon bland annat slita som pråmdragare längs floderna för att kunna försörja familjen med åtta barn.

Denna fantastiska kvinna dog i armod 1904. I slutet av sitt liv hade hon riktat små försynta böner om hjälp till alla konstnärer, kompositörer, litteraturhistoriker, författare m.fl. som i årtionden profiterat på hennes enorma minnesskatt och inspirerats av hennes sånger. Kvar till eftervärlden finns dock Albert Edelfelts berömda porträtt av Larin Paraske.

Elias Lönnrot samlade ihop de folkpoetiska fragmenten och nationaleposet Kalevala var skapat.

I de karelska gränstrakterna ligger Finlands mest berömda ås- och landskapsvy, Punkaharju, med Saimens blånande blänk på ömse sidor nere i djupet. Denna vackra plats består av åsen som är sju kilometer lång och klädd med reslig tallskog är omgiven av tusentals uddar, näs och vikar. På båda sidor om den långa åsen ligger alltså effektfullt Saimens blånande blänk. På området ligger också Retretti Konstcentrum som delvis ligger under jord i ett stort grottsystem. Under kriget användes grottorna till skyddsrum och sjukhus. Nu är det en kulturens plats och under sommarsäsongen gäller olika teman i utställningarna.

Vid Punkaharjus alla horisonter böljar blånande skogs åsar som skiktar sig i allt tunnare akvarelltoner in i oändligheten. Ståtliga gallerier av tallar står i de branta strandsluttningarna eller står i parad uppe på bergskammarna.

Den försommarvärme som under en resa som hade mött oss i Helsingfors har nu övergått betydligt kyligare väder. Våren är sen i Karelen. Kring Joensuu i norr ligger fortfarande is på de flesta sjöarna och staden möter med snöblandat regn. Snön dröjer sig kvar inne i skogarna. De väldiga vattenvidderna i Saimen och Ladoga kyler vårluften.

Vi besöker också "Nya Valamo" kloster. Detta centrum för den ortodoxa tron i östra Finland har på senare år blivit lite av en turistfälla där "shopping" av allehanda i klostret tillverkade produkter blir ett naturligt inslag. Inom området finns dock platser för meditation och eftertanke. På klostrets egen kyrkogård vilar inte bara ett antal munkar utan här finns också Pentti Saarikoskis anspråkslösa ortodoxa grav. Denna vagabond och bohem, som tillbringade sina sista relativt nyktra år på Tjörn i Bohuslän, har här fått sitt sista vilorum. Saarikoski tolkade med snillets inlevelse Homeros och Herakleitos och andra av antikens stora.

Vid ett annat tillfälle reser vi in i Ryssland och via Sordavala där minnen från den finska tiden lever starkt tar vi båt till några raggiga öar i Ladoga. Tillsammans med tusentals ryska turister som kommit med stora kryssningsfartyg från St Petersburg besöker vi "gamla Valamo" kloster som ligger utspritt på några öar i Ladoga. "Juvelen" i Karelens diadem är utan tvekan det nyrestaurerade klostret. Efter Sovjettiden blomstrar det "ryska" Valamo igen.

Vi västerländska turister konstaterar att nyrika ryska makthavare inklusive Putin, som f.ö. uppges ha ett sommarhus på öarna, nu verkligen backar upp den ortodoxa kyrkan. De under sovjettiden vanvårdade byggnaderna är restaurerade och bladguldet bländar. Vi turister minglar med munkar, pilgrimer och beväpnande vakter. Vi får också höra vacker körsång som endast ryssar kan framföra.

Rolf Karlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Döuw å jiig, surrogatpyret, döuw å jiig

Thus roving onIn confus'd march forlorn, th'adventurous Bands With shudd'ring horror pale, and eyes aghast View'd first their lamentable lot, and found No rest: through many a dark and dreary ...

Av: Nikanor Teratologen | Utopiska geografier | 11 oktober, 2010

Abu Casems tofflor

Abu Casems tofflor Förutom den medeltida arabiska skuggteatern och de shiitiska passionsspelen till åminnelse av imam Hussains martyrium, är det, så vitt jag vet, inte mycket bevänt med dramatiken i den ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 01 februari, 2007

Om filosofi som offentlig anliggende og avskjermet livsform. Del II.

Demokrati vs diktatur? Å hevde at demokrati er å foretrekke framfor diktatur, synes å være intuitivt riktig for et stort antall mennesker, til tross for, eller skal vi si og mene ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 januari, 2012

Bror Kajsajuntti, staden och världen

Bror Kajsajuntti är en mycket känd kulturaktivist i Luleå. Foto: Gunnar Svedenbäck Bror Kajsajuntti, staden och världen ”Göra det omöjliga möjligt.” Orden är varken Thomas Moores, Robert Owens eller någon annans av världens mer ...

Av: Ingemar Nilsson | Litteraturens porträtt | 04 december, 2007

Detalj fr omslaget av Eva-Lotta Matsson

Surrealistiska tecken som ropar

Joyce Mansours "Skrik" i svensk översättning ger bredd åt den franska surrealististpoesin. En poetisk läsning som placerar "Skrik" i ett rum där blandade rösters perspektiv behandlar Mansours skrivna tecken.

Av: Pierre Angell | Essäer om litteratur & böcker | 08 september, 2015

Parisgatans mistlur

Rue de Paris. Parisgatan i Le Havre. Ett stenkast från en av Europas största hamnar. Hotellets interiör påminner en om havets frost. Fotografier av sjömän med allvarliga, djupsinniga anleten täcker ...

Av: Klas Lundström, | Resereportage | 24 november, 2009

Praktisk rasjonalitet

  Til begrepet om å være menneske, er det i alminnelighet forutsatt at det består i og ut av å ha visse medgitte evner og anlegg. Naturligvis, her begir jeg meg ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 oktober, 2009

Jägarbatalionen på Vasa torg i februari 1918. Styrkorna inspekteras av general Mannerheim

1918 – ett finskt trauma

Under bokmässan i Göteborg i september kommer Finland 100 år att få stort utrymme. Jörn Donner kommer att diskutera det smärtsamma året 1918.

Av: Rolf Karlman | Essäer om politiken | 06 juni, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.