Retoriken, musiken & åhöraren

Den 20 januari 1970 spelade en radiostation, hemmahörande i Los Angeles, det retoriskt becksvarta fredseposet What’sGoing On för allra första gången. Ungefär sju månader hade då passerat sedan Marvin Gaye ...

Av: Niklas Eriksson | 20 september, 2011
Musikens porträtt

Livsytringer

Innledning For mennesker er det ha et liv å leve det hardeste av alt som er hardt, der hardhet springer ut av at det er livet selv som yter motstand mot ...

Av: Thor Olav Olsen | 06 december, 2013
Agora - filosofiska essäer

 från Nörrebro i Köpenhamn

Urbanismer eller på den andra sidan av staden

I Paris finns en standardmeter i extra beständigt metall som utgjorde referens till snart sagt allt som skulle mätas i den naturvetenskapliga begynnelsen på 1700-talet.

Av: Jesper Nordström | 17 juni, 2016
Essäer om konst

Den gudomliga komedin Del 2

Den gudomliga komedin och bibeln Komedin består av 100 sånger. En inledningssång, samt 33 sånger om Inferno, Helvetet, 33 sånger om Purgatorio, Skärselden, och 33 om Paradiso, Paradiset. Sångerna är skrivna ...

Av: Hans-Evert Renérius | 17 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Majlis al Jinn grottan. (Djinnernas, små demoners, rådslagsplats.) Foto: Yousef Tuqan

Sultanatet Oman, en skimrande pärla på Arabiska halvön



Kan man älska ett land? Ja, det kan man. I mitt fall Oman för dess stilsäkra arkitektur med sparsam utsmyckning, skinande renhet överallt, det är som om man skulle ha stigit in i ett ljust andaktsrum. Vem älskar inte att gå längs milslånga vita stränder, dyka ned och beskåda korallrev och dess bländande livsformer. Oman har en stor areal av världens största sandöken (Rub al Khali) med upp till 200 meters höga sanddynor i skiftande färgnyanser. Och bergskedjor med kanjoner och grottor. Och en mångtusenårig historia som ännu väntar på att bli upptäckt i arkeologiska utgrävningar.


Al Dahariz North, nära Salalah i södra Oman. FotoTarja Salmi-Jacobson

Al Dahariz North, nära Salalah i södra Oman. FotoTarja Salmi-Jacobson

Omanier är stamfolk och därför är familjen/släkten centrum i deras liv. Äktenskapet arrangeras av föräldrarna, inte ovanligt med en kusin för släktens skull. Brudgummen betalar en hemgift som blir hennes egendom oavsett vad som kan hända. Månggifte är visserligen tillåtet men mycket sällsynt.
Sultan Qaboos Moské i Nizwa, norra Oman. Foto:Tarja Heino

Sultan Qaboos Moské i Nizwa, norra Oman. Foto:Tarja Heino

Annons:

Människorna är kända för sin vänlighet och gästfrihet, kvinnorna är klädda i vackra traditionella färger och för att inte tala om männens stiliga kulörta turbaner som man bara ser i Oman.

Södra Oman, Dhofarregionen, förvandlas i ett slag under monsunen khareef (juni–september) till ett prunkande grönt paradis, det enda stället på Arabiska halvön som annars består av ökensand och bara har 1 % odlingsbar mark. Under khareef kommer den inhemska turismen igång. Då hänger duggregnet vitt och mjölkigt över kullarna som halvlånga draperier. Men svenskarnas tid är torrperioden, under tidiga våren.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Omans historia kan spåras ända till Noas släkttavla (1 Mos. 10:26-30) där ättlingar till Joktan sägs ha invandrat till Sephar, dagens Dhofarområde. Omanier idkade sjöfartshandel mellan Dhofar och högkulturerna i Babylonien och Indusdalen. Här byggdes segelbåtar (dhow) som seglade till Indien och till östafrikanska hamnar. Stora dhows kunde ha 30 besättningsmän, mindre båtar vanligen 12 besättningsmän. Till Kina seglade omanska dhows 750 efter vår tideräkning och båtmodellen har varit i bruk ända till 1960-talet.

Den viktigaste exportvaran var koppar och enligt sumeriska skrifter kallades Oman för Magan, som tros hänvisa till omanska gamla koppargruvor 2200 före vår tideräkning. Den andra stora och viktiga handelsvaran var en efterfrågad rökelse; frankincense, som användes i mängder till ceremoniella riter inom de stora högkulturerna i Mellanöstern och Indien. Den var värd sin vikt i guld och brändes flitigt i Jerusalems och i Egyptens tempel.
Det sägs att den sagoomspunne, rike sjöfararen Sinbad skulle ha fötts i hamnstaden Sohar vid Omanviken nära Hormuzsundet – var annars hade han lärt sig segla?

DSC03453

Omaniers vanligaste dräkt (dishdasha) är vit FotoTarja Salmi-Jacobson

En av Dhofarregionens sevärdheter är en mystiskt förlorad stad, Ubar. Platsen lokaliserades 1992 av NASA och ligger i Shisr (Wubar). Man tror att Ubar existerade flera hundra år omkring 300 f.v.t. vid en grönskande oas. Men platsen har haft bosättningar ända från förhistorisk tid, troligtvis folk av arabisk härstamning från Jemen som hette Ad. Legenden berättar att Ubar hade gator belagda av guld, höga torn och var ett välståndets paradis på jorden. Men det lyxiga livet blev också en grogrund för människans ondska och såsom det skedde med de bibliska städerna Sodom och Gomorra, utsattes stadens invånare för Guds vrede. Cykloniska stormar hade svept bort fortet och jordens sköte hade öppnat sig och hela staden uppslukades av djupet så att det idag bara syns ett stort hål i dess ställe.

På flera ställen varnar Koranen för månggudadyrkan och använder sig av Ad-folkets öde som ett avskräckande exempel på vad som väntar avgudadyrkarna om de inte hörsammar Allahs profeter, här ifråga om profeten Hud. (Sura 7:73– och 89:6–). 1300-talets arabiska historiker Ibn Khaldun och Rashid al-Din har beskrivit vad som hände, här enligt Rashid al-Din: "Gud straffade de syndfulla människorna i Ubar med en stor vind och ett fruktansvärt ljud hördes från molnen. Och på morgonen fanns inget att se utom ruiner." Vidare: "Och det var känt att den som gick nära ruinerna skulle drabbas av skräck och galenskap."

Arkeologerna förklarar med stöd av satellitbilder att staden hade byggts på en stor kalkstensgrotta som kollapsade. Intill staden låg en enorm vattenkälla "den stora brunnen i Wubar". När staden sjönk utlöstes ett slags jordbävning och sedan gjorde vattnet slut på resten. Dagens arabiska namn Shisr betyder hål.

DSC03524

FotoTarja Salmi-Jacobson

Till min glädje och förvåning fick jag höra att den gammaltestamentliga patriarken Jobs grav finns i Beit Zarbij i Dhofars bergsområde. Legenden berättar att Nabi Ayyub, som han heter på arabiska, skulle ha tillbringat sin sista tid här. Vid mausoleet finns ett stort fossilliknande fotavtryck som visas för pilgrimer och besökare. Den minner om hur en vattenbrunn hade öppnat sig när Job stampade på marken.

Men graven är inte den enda. Hans grav lär finnas i flera länder, t.ex. i Turkiet, Libanon, Palestina, Uzbekistan, Irak och Syrien. Muslimerna betraktar Job som en profet eftersom Gud talade direkt till honom. Han är en förebild för en sann muslim som underkastar sig Guds vilja och aldrig förlorar sin tro på grund av motgångar. Legenden i Gamla testamentet berättar att Satan hade slagit vad om att få Job att förbanna sin Gud om han utsattes för svåra umbäranden. Gud sa att han fick pröva Job på alla möjliga ohyggliga sätt men inte döda honom. Job höll sig trogen som också Koranen berättar. Satan förlorade vadslagningen mot Gud som kände Job bättre.

Det finns ingen kollektivtrafik i Oman. Hyr man en bil är det bra att veta att vägarna kan vara fulla av kameler. Finns de i vägkanterna kommer de säkert också över till bilvägen. Orsakar man en olycka och en kamel skadas på dagtid får man betala för den, och det kan bli mycket dyrt. Däremot måste djurägaren samla in sina djur inför kvällen och skulle en olycka med kamel ske på kvällstid är det djurägarens fel och han får stå för den ekonomiska förlusten.

Majlis al Jinns grotta ligger i Al Hajars vulkaniska bergsområde 100 km från Muscat. Den hittades av en slump 1983 av NASA. Den hör till en av världens största underjordiska grottor: 58 000 kvadratmeter, 310 x 225 meter i omfång och 120 m hög. Grottan har varit svåråtkomlig och svår att upptäcka. Tidigare kunde man bara klättra dit 1300 meter uppför berget och därefter klättra ned med hjälp av rep till grottans botten (vänstra bilden). Idag finns en bilväg till platsen, den sanna äventyrarens drömgrotta! De modigaste gör en bungee jump ner. Från toppen ser man bara en svart öppning vars botten börjar skymma först halvvägs ned.

DSC03488

Sultan Qaboos stora moské i Salalah FotoTarja Salmi-Jacobson

Al Hajars bergsområde har landets hösta topp Jebel Shams (solens berg) som når upp till 3009 meter. Dessutom har tidens erosion skapat en kanjon i området med 2100 meters djup från botten till toppen.

Området intresserar också paleontologer sedan man i november förra året där hittat fossilrester av hadrosaurus dinosaur (el. "anknäbbad" dinosaurie) som levde för 70 miljoner år sedan. Det föranleder forskare att också vidare titta på jordens kontinentalplattors rörelser från den tiden eftersom fyndet väcker frågor om hur dinosaurierna kommit dit.

Sultan Qaboos stora moské i Salalah byggdes färdigt 2009 och kan inrymma 3000 besökare.
Landets religion är islam, närmare bestämd islams gren ibadi. I landets södra region finns flest antal sunniter när däremot majoriteten i Muscat regionen i norr är ibadier.

Profeten Muhammed sägs ha sänt ett sändebud till Oman redan år 630 för att sprida islam. Omanier tog emot den monoteistiska tron som spreds snabbt. När Muhammed nåddes av nyheterna om islams framgångar gav han en särskilt välsignelse till Oman. Senare befriades omanierna från skatt som alla muslimerna betalade till Mecka, islams moderland.

Efter Muhammeds död 632 i Medina började stridigheter om vem som skulle ha makten att leda islam. Då uppstod två grenar: sunniter och shiiter. Men även en tredje grupp bildades som då kallades khawarij (oliktänkande). Efter ett blodigt kaos då grupperna skyllde på varandra för kätteri, växte en rörelse irja (skjuta upp) som ansåg att frågan måste hänvisas till Allah och inte till människorna att avgöra vem som är en sann muslim.

Khawarijerna blev den rörelse som sedermera fick heta ibadi (efter ledaren Ibn Ibadh) som i dag förklarats till Omans statsreligion. Den finns också i några nordafrikanska länder och på ön Zanzibar som Oman intog under 1600-talet tills ön förklarades självständig 1860. Ibadi lägger större vikt vid Koranen och följer inte Hadith-skrifternas medeltidstänkande som t.ex. stening till döds. Rörelsen är självständig och väljer sin egen imam. Den har en mer tolerant hållning till det mesta inom religionen och värnar om goda kontakter med alla länders ledare och har hållit sig borta från extremism. Det är även möjligt för ibadier att avsätta sin imam från sin tjänst om han ägnar sig åt korruption. Det är ett tydligt demokratisk förhållningssätt som skiljer sig från sunnigrenen vars ledare ska höra till Quraysh-stammen efter Muhammeds tillhörighet, eller shiagrenen som måste härstamma från familjen Ali, Muhammeds brorson. Ibadier har behållit den ursprungliga Khawarij uppfattningen att vem som helst som är en moraliskt och religiöst oklanderlig person kan väljas till imam, oavsett ras eller stam, "även om han är en etiopisk slav".

Oman vill ha goda förbindelser med alla länder, även med USA, Iran och Israel till skillnad från alla andra arabländerna. På inresa till Oman kontrolleras inte heller om resenärer har israeliska stämplar i sina pass eller i visum. Det finns kristna kyrkor, buddhistiska och hinduiska tempel som sultanen gett bidrag till att bekosta. I landets grundlag från 1996 ges andra religioner rätt att behålla och förvalta sina helgedomar.

DSC03394

FotoTarja Salmi-Jacobson

En eftermiddag kom jag till en gata som förbereddes för fest av något slag. När jag stannade för att titta på arbetet blev jag bjuden till bröllopet som skulle firas där. Gärna det, jag kommer!

På bröllopet firar kvinnorna för sig inom ett avgränsat område bakom huset och efteråt kommer de till männens sida på husets framsida för att se männen dansa. Brudgummens far står på balkongen och ibland kastar han ner sedlar och t-shirts som gästerna fångar upp. Egentligen säger reglerna att bara landets sultan får göra den gesten, men här finns det ingen myndighet som ser på.

Jag knuffades uppmuntrande närmare dansarna för att kunna ta bilder. Grupper av män kom till festen klädda i traditionella beduin- och fiskarkläder för att dansa enligt deras traditioner. Värden gav tecken från balkongen till män bredvid mig att jag var välkommen att komma upp i hans lyxiga hus där jag tilläts ta bilder från balkongen. Jag bjöds också komma tillbaka senare och fira bröllopet som pågick i tre kvällar ända till morgontimmarna. Omanier har rykte om sig att vara gästfria och generösa. Jag bjöds till och med att dansa med männen men själv tyckte jag inte att det var passande och tackade lika vänligt nej.

Kvinnornas dräkter är vanligtvis svarta, men färgerna varierar till vardags. Det finns olika regionala skillnader. Deras klänningen (abaya) släpar på marken på ryggsidan därför att tyget ska sopa bort kvinnans fotspår i sanden. Även små flickors klänningar släpar baktill. Till skillnad från andra arabländer tog kvinnor gärna kontakt med mig från bilar och på gatorna. Jag fick följa med till deras del av festen där de dansade till brudens ära, däremot tilläts jag inte att fotografera dem. Kvinnorna var starkt sminkade och bar färggranna kläder, den svarta abayan och slöjan som bara visar ögonen används endast utomhus men också inomhus där det finns män som inte hör till familjen.

Sedan länge har kvinnorna traditionsenligt tatuerat sina händer med henna, vackert slingrande sirater på huden som bleknar efter cirka tre veckor. Det är vanligt vid ramadan och eid, en fest som avslutar ramadan. Men inför bröllopet får bruden särskilda tatueringar också på fötterna och hela ryggen. Man skriver på ryggen hemliga och dolda dikter mellan dekoreringen för att bringa lycka i äktenskapet.

Omanier är stamfolk och därför är familjen/släkten centrum i deras liv. Äktenskapet arrangeras av föräldrarna, inte ovanligt med en kusin för släktens skull. Brudgummen betalar en hemgift som blir hennes egendom oavsett vad som kan hända. Månggifte är visserligen tillåtet men mycket sällsynt.

zoccola

FotoTarja Salmi-Jacobson

Homosexuella handlingar är enligt lag förbjudna. Däremot finns det inga uppgifter att någon har dömts för homosexuellt umgänge. Frågan är tabulagd och man hör inte heller detta diskuteras offentligt. Bland bröllopsgästerna var det uppenbart att där fanns med hbt-personer. Men det är allmänt känt att Oman är mer tolerant i dessa frågor än de andra Gulfstaterna.

Omaniers vanligaste dräkt (dishdasha) är vit, men det finns också andra färger och nyanser. På halslinningen hänger en tofs som många sprayar med parfym. När en man vill signalera intresse för en kvinna snurrar han lite på tofsen. Ibland har männen en lång mantel (bisht) av mörkare kulörer över deras dishdasha. Oftast kantad med guldlamé.

Männen använder broderade mössor (kumma), ursprungligen från Östafrika, men vanligast är vackra turbaner (muzzar) av mönstrade tyger. Vid högtidliga tillfällen använder män käpp (assa) med metallbeslag och en krökt silverdolk (khanjar) vid midjan som symboler för manlig elegans. Khanjar ses mera som en traditionell statussymbol än ett vapen. Alla använder lädersandaler.
I statliga tjänster klär sig männen alltid i dishdasha och kvinnorna får inte bära ansiktstäckande slöjor.

Mot kvällen samlas omanier gärna på stranden i små grupper för att umgås, andra fiskar innan nattmörkret faller och förskingrar alla till sina hem. Bara Salalahs hamnlyktor och strålkastare fortsätter att lysa hela natten där arbete pågår.

Jag säger helst: På återseende!

 

LÄS OCKSÅ

http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-5/ovrigt-kat-9/17451-historien-om-jobs-grav-i-sultanatet-oman-och-andra-laender

Tarja Salmi-Jacobson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Det våras i Berlin

De senaste åren har Berlin blivit ett allt mer hett resmål och antalet besökare växer snabbt. Staden närmar sig London och Paris som topp-ett-destination i Europa. Kulturlivet i den tyska huvudstaden ...

Av: Björn Gustavsson | Kulturreportage | 23 april, 2013

Foto Ivo Holmqvist

Stigmatisering är ett historiskt begrepp när det gäller samhällets syn på psykisk…

Begreppet stigmatsering används ofta i samhällsdebatten. Ordet stigmatisering kan härledas från grekiskans stigma som betyder (bränn) märke, fläck. Ordet kan härledas till en medeltida (ligatur) av bokstäverna sigma och tau.

Av: Gunilla Dored | Essäer om samhället | 22 juni, 2017

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Magasin 3 – Fem verk. En berättelse

Fem konstverk som alla bestrider omedelbara och intuitiva tolkningar. Den nyöppnade utställningen ”Otherworldly” på Magasin 3 i Stockholm består av fem verk som plockats ur konsthallens egen samling och placerats ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 12 oktober, 2013

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | Konstens porträtt | 28 augusti, 2008

Om å humanisere livet

Vi publicerar en essä av Thor Olav Olsen. Texten är på norska därför att vi gärna vill öppna vår tidning för bidragen från skribenter från andra nordiska länder. Livet i det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2009

Den gylne regel

For å prøve om det en gjør er etisk/moralsk akseptabelt, gis det ulike prosedyrer det vil si at det tilfredsstiller fordringer som ‘logisk forenlighet’, ‘koherens’, ‘konsensus’, ‘konsistens’, og en av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 juli, 2013

Way Out West 2014. Att träffas verkar viktigare än spelningarna

Musik och mode har i alla tider hört samman, varje musikstil har tillsynes också en oundviklig klädkod och 2010- talet är inget undantag för denna förening. Snarare tvärtom. Men kan ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 16 augusti, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.