Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Hur en massmördare blir till. Ett rättssamhälle i fritt fall

Det är svårt att klara ut vad som är mest skrämmande i de åtta mordutredningar som lett till lika många fällande domar i Thomas Quicks avancemang till att bli vårt ...

Av: Benny Holmberg | 16 juni, 2013
Allmänna reportage

Uppgivenhet är en skenfråga

Den amerikanske tonsättaren och teoretikern John Cage skrev en gång att den enda platsen där utopin och anarkin kunde förverkligas var det geografiska utrymmet som konsten (alla former av konst) ...

Av: Torbjörn Säfve | 18 januari, 2010
Utopiska geografier

Benjamin 26

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 11 februari, 2012
Kulturen strippar

Majlis al Jinn grottan. (Djinnernas, små demoners, rådslagsplats.) Foto: Yousef Tuqan

Sultanatet Oman, en skimrande pärla på Arabiska halvön



Kan man älska ett land? Ja, det kan man. I mitt fall Oman för dess stilsäkra arkitektur med sparsam utsmyckning, skinande renhet överallt, det är som om man skulle ha stigit in i ett ljust andaktsrum. Vem älskar inte att gå längs milslånga vita stränder, dyka ned och beskåda korallrev och dess bländande livsformer. Oman har en stor areal av världens största sandöken (Rub al Khali) med upp till 200 meters höga sanddynor i skiftande färgnyanser. Och bergskedjor med kanjoner och grottor. Och en mångtusenårig historia som ännu väntar på att bli upptäckt i arkeologiska utgrävningar.


Al Dahariz North, nära Salalah i södra Oman. FotoTarja Salmi-Jacobson

Al Dahariz North, nära Salalah i södra Oman. FotoTarja Salmi-Jacobson

Omanier är stamfolk och därför är familjen/släkten centrum i deras liv. Äktenskapet arrangeras av föräldrarna, inte ovanligt med en kusin för släktens skull. Brudgummen betalar en hemgift som blir hennes egendom oavsett vad som kan hända. Månggifte är visserligen tillåtet men mycket sällsynt.
Sultan Qaboos Moské i Nizwa, norra Oman. Foto:Tarja Heino

Sultan Qaboos Moské i Nizwa, norra Oman. Foto:Tarja Heino

Annons:

Människorna är kända för sin vänlighet och gästfrihet, kvinnorna är klädda i vackra traditionella färger och för att inte tala om männens stiliga kulörta turbaner som man bara ser i Oman.

Södra Oman, Dhofarregionen, förvandlas i ett slag under monsunen khareef (juni–september) till ett prunkande grönt paradis, det enda stället på Arabiska halvön som annars består av ökensand och bara har 1 % odlingsbar mark. Under khareef kommer den inhemska turismen igång. Då hänger duggregnet vitt och mjölkigt över kullarna som halvlånga draperier. Men svenskarnas tid är torrperioden, under tidiga våren.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Omans historia kan spåras ända till Noas släkttavla (1 Mos. 10:26-30) där ättlingar till Joktan sägs ha invandrat till Sephar, dagens Dhofarområde. Omanier idkade sjöfartshandel mellan Dhofar och högkulturerna i Babylonien och Indusdalen. Här byggdes segelbåtar (dhow) som seglade till Indien och till östafrikanska hamnar. Stora dhows kunde ha 30 besättningsmän, mindre båtar vanligen 12 besättningsmän. Till Kina seglade omanska dhows 750 efter vår tideräkning och båtmodellen har varit i bruk ända till 1960-talet.

Den viktigaste exportvaran var koppar och enligt sumeriska skrifter kallades Oman för Magan, som tros hänvisa till omanska gamla koppargruvor 2200 före vår tideräkning. Den andra stora och viktiga handelsvaran var en efterfrågad rökelse; frankincense, som användes i mängder till ceremoniella riter inom de stora högkulturerna i Mellanöstern och Indien. Den var värd sin vikt i guld och brändes flitigt i Jerusalems och i Egyptens tempel.
Det sägs att den sagoomspunne, rike sjöfararen Sinbad skulle ha fötts i hamnstaden Sohar vid Omanviken nära Hormuzsundet – var annars hade han lärt sig segla?

DSC03453

Omaniers vanligaste dräkt (dishdasha) är vit FotoTarja Salmi-Jacobson

En av Dhofarregionens sevärdheter är en mystiskt förlorad stad, Ubar. Platsen lokaliserades 1992 av NASA och ligger i Shisr (Wubar). Man tror att Ubar existerade flera hundra år omkring 300 f.v.t. vid en grönskande oas. Men platsen har haft bosättningar ända från förhistorisk tid, troligtvis folk av arabisk härstamning från Jemen som hette Ad. Legenden berättar att Ubar hade gator belagda av guld, höga torn och var ett välståndets paradis på jorden. Men det lyxiga livet blev också en grogrund för människans ondska och såsom det skedde med de bibliska städerna Sodom och Gomorra, utsattes stadens invånare för Guds vrede. Cykloniska stormar hade svept bort fortet och jordens sköte hade öppnat sig och hela staden uppslukades av djupet så att det idag bara syns ett stort hål i dess ställe.

På flera ställen varnar Koranen för månggudadyrkan och använder sig av Ad-folkets öde som ett avskräckande exempel på vad som väntar avgudadyrkarna om de inte hörsammar Allahs profeter, här ifråga om profeten Hud. (Sura 7:73– och 89:6–). 1300-talets arabiska historiker Ibn Khaldun och Rashid al-Din har beskrivit vad som hände, här enligt Rashid al-Din: "Gud straffade de syndfulla människorna i Ubar med en stor vind och ett fruktansvärt ljud hördes från molnen. Och på morgonen fanns inget att se utom ruiner." Vidare: "Och det var känt att den som gick nära ruinerna skulle drabbas av skräck och galenskap."

Arkeologerna förklarar med stöd av satellitbilder att staden hade byggts på en stor kalkstensgrotta som kollapsade. Intill staden låg en enorm vattenkälla "den stora brunnen i Wubar". När staden sjönk utlöstes ett slags jordbävning och sedan gjorde vattnet slut på resten. Dagens arabiska namn Shisr betyder hål.

DSC03524

FotoTarja Salmi-Jacobson

Till min glädje och förvåning fick jag höra att den gammaltestamentliga patriarken Jobs grav finns i Beit Zarbij i Dhofars bergsområde. Legenden berättar att Nabi Ayyub, som han heter på arabiska, skulle ha tillbringat sin sista tid här. Vid mausoleet finns ett stort fossilliknande fotavtryck som visas för pilgrimer och besökare. Den minner om hur en vattenbrunn hade öppnat sig när Job stampade på marken.

Men graven är inte den enda. Hans grav lär finnas i flera länder, t.ex. i Turkiet, Libanon, Palestina, Uzbekistan, Irak och Syrien. Muslimerna betraktar Job som en profet eftersom Gud talade direkt till honom. Han är en förebild för en sann muslim som underkastar sig Guds vilja och aldrig förlorar sin tro på grund av motgångar. Legenden i Gamla testamentet berättar att Satan hade slagit vad om att få Job att förbanna sin Gud om han utsattes för svåra umbäranden. Gud sa att han fick pröva Job på alla möjliga ohyggliga sätt men inte döda honom. Job höll sig trogen som också Koranen berättar. Satan förlorade vadslagningen mot Gud som kände Job bättre.

Det finns ingen kollektivtrafik i Oman. Hyr man en bil är det bra att veta att vägarna kan vara fulla av kameler. Finns de i vägkanterna kommer de säkert också över till bilvägen. Orsakar man en olycka och en kamel skadas på dagtid får man betala för den, och det kan bli mycket dyrt. Däremot måste djurägaren samla in sina djur inför kvällen och skulle en olycka med kamel ske på kvällstid är det djurägarens fel och han får stå för den ekonomiska förlusten.

Majlis al Jinns grotta ligger i Al Hajars vulkaniska bergsområde 100 km från Muscat. Den hittades av en slump 1983 av NASA. Den hör till en av världens största underjordiska grottor: 58 000 kvadratmeter, 310 x 225 meter i omfång och 120 m hög. Grottan har varit svåråtkomlig och svår att upptäcka. Tidigare kunde man bara klättra dit 1300 meter uppför berget och därefter klättra ned med hjälp av rep till grottans botten (vänstra bilden). Idag finns en bilväg till platsen, den sanna äventyrarens drömgrotta! De modigaste gör en bungee jump ner. Från toppen ser man bara en svart öppning vars botten börjar skymma först halvvägs ned.

DSC03488

Sultan Qaboos stora moské i Salalah FotoTarja Salmi-Jacobson

Al Hajars bergsområde har landets hösta topp Jebel Shams (solens berg) som når upp till 3009 meter. Dessutom har tidens erosion skapat en kanjon i området med 2100 meters djup från botten till toppen.

Området intresserar också paleontologer sedan man i november förra året där hittat fossilrester av hadrosaurus dinosaur (el. "anknäbbad" dinosaurie) som levde för 70 miljoner år sedan. Det föranleder forskare att också vidare titta på jordens kontinentalplattors rörelser från den tiden eftersom fyndet väcker frågor om hur dinosaurierna kommit dit.

Sultan Qaboos stora moské i Salalah byggdes färdigt 2009 och kan inrymma 3000 besökare.
Landets religion är islam, närmare bestämd islams gren ibadi. I landets södra region finns flest antal sunniter när däremot majoriteten i Muscat regionen i norr är ibadier.

Profeten Muhammed sägs ha sänt ett sändebud till Oman redan år 630 för att sprida islam. Omanier tog emot den monoteistiska tron som spreds snabbt. När Muhammed nåddes av nyheterna om islams framgångar gav han en särskilt välsignelse till Oman. Senare befriades omanierna från skatt som alla muslimerna betalade till Mecka, islams moderland.

Efter Muhammeds död 632 i Medina började stridigheter om vem som skulle ha makten att leda islam. Då uppstod två grenar: sunniter och shiiter. Men även en tredje grupp bildades som då kallades khawarij (oliktänkande). Efter ett blodigt kaos då grupperna skyllde på varandra för kätteri, växte en rörelse irja (skjuta upp) som ansåg att frågan måste hänvisas till Allah och inte till människorna att avgöra vem som är en sann muslim.

Khawarijerna blev den rörelse som sedermera fick heta ibadi (efter ledaren Ibn Ibadh) som i dag förklarats till Omans statsreligion. Den finns också i några nordafrikanska länder och på ön Zanzibar som Oman intog under 1600-talet tills ön förklarades självständig 1860. Ibadi lägger större vikt vid Koranen och följer inte Hadith-skrifternas medeltidstänkande som t.ex. stening till döds. Rörelsen är självständig och väljer sin egen imam. Den har en mer tolerant hållning till det mesta inom religionen och värnar om goda kontakter med alla länders ledare och har hållit sig borta från extremism. Det är även möjligt för ibadier att avsätta sin imam från sin tjänst om han ägnar sig åt korruption. Det är ett tydligt demokratisk förhållningssätt som skiljer sig från sunnigrenen vars ledare ska höra till Quraysh-stammen efter Muhammeds tillhörighet, eller shiagrenen som måste härstamma från familjen Ali, Muhammeds brorson. Ibadier har behållit den ursprungliga Khawarij uppfattningen att vem som helst som är en moraliskt och religiöst oklanderlig person kan väljas till imam, oavsett ras eller stam, "även om han är en etiopisk slav".

Oman vill ha goda förbindelser med alla länder, även med USA, Iran och Israel till skillnad från alla andra arabländerna. På inresa till Oman kontrolleras inte heller om resenärer har israeliska stämplar i sina pass eller i visum. Det finns kristna kyrkor, buddhistiska och hinduiska tempel som sultanen gett bidrag till att bekosta. I landets grundlag från 1996 ges andra religioner rätt att behålla och förvalta sina helgedomar.

DSC03394

FotoTarja Salmi-Jacobson

En eftermiddag kom jag till en gata som förbereddes för fest av något slag. När jag stannade för att titta på arbetet blev jag bjuden till bröllopet som skulle firas där. Gärna det, jag kommer!

På bröllopet firar kvinnorna för sig inom ett avgränsat område bakom huset och efteråt kommer de till männens sida på husets framsida för att se männen dansa. Brudgummens far står på balkongen och ibland kastar han ner sedlar och t-shirts som gästerna fångar upp. Egentligen säger reglerna att bara landets sultan får göra den gesten, men här finns det ingen myndighet som ser på.

Jag knuffades uppmuntrande närmare dansarna för att kunna ta bilder. Grupper av män kom till festen klädda i traditionella beduin- och fiskarkläder för att dansa enligt deras traditioner. Värden gav tecken från balkongen till män bredvid mig att jag var välkommen att komma upp i hans lyxiga hus där jag tilläts ta bilder från balkongen. Jag bjöds också komma tillbaka senare och fira bröllopet som pågick i tre kvällar ända till morgontimmarna. Omanier har rykte om sig att vara gästfria och generösa. Jag bjöds till och med att dansa med männen men själv tyckte jag inte att det var passande och tackade lika vänligt nej.

Kvinnornas dräkter är vanligtvis svarta, men färgerna varierar till vardags. Det finns olika regionala skillnader. Deras klänningen (abaya) släpar på marken på ryggsidan därför att tyget ska sopa bort kvinnans fotspår i sanden. Även små flickors klänningar släpar baktill. Till skillnad från andra arabländer tog kvinnor gärna kontakt med mig från bilar och på gatorna. Jag fick följa med till deras del av festen där de dansade till brudens ära, däremot tilläts jag inte att fotografera dem. Kvinnorna var starkt sminkade och bar färggranna kläder, den svarta abayan och slöjan som bara visar ögonen används endast utomhus men också inomhus där det finns män som inte hör till familjen.

Sedan länge har kvinnorna traditionsenligt tatuerat sina händer med henna, vackert slingrande sirater på huden som bleknar efter cirka tre veckor. Det är vanligt vid ramadan och eid, en fest som avslutar ramadan. Men inför bröllopet får bruden särskilda tatueringar också på fötterna och hela ryggen. Man skriver på ryggen hemliga och dolda dikter mellan dekoreringen för att bringa lycka i äktenskapet.

Omanier är stamfolk och därför är familjen/släkten centrum i deras liv. Äktenskapet arrangeras av föräldrarna, inte ovanligt med en kusin för släktens skull. Brudgummen betalar en hemgift som blir hennes egendom oavsett vad som kan hända. Månggifte är visserligen tillåtet men mycket sällsynt.

zoccola

FotoTarja Salmi-Jacobson

Homosexuella handlingar är enligt lag förbjudna. Däremot finns det inga uppgifter att någon har dömts för homosexuellt umgänge. Frågan är tabulagd och man hör inte heller detta diskuteras offentligt. Bland bröllopsgästerna var det uppenbart att där fanns med hbt-personer. Men det är allmänt känt att Oman är mer tolerant i dessa frågor än de andra Gulfstaterna.

Omaniers vanligaste dräkt (dishdasha) är vit, men det finns också andra färger och nyanser. På halslinningen hänger en tofs som många sprayar med parfym. När en man vill signalera intresse för en kvinna snurrar han lite på tofsen. Ibland har männen en lång mantel (bisht) av mörkare kulörer över deras dishdasha. Oftast kantad med guldlamé.

Männen använder broderade mössor (kumma), ursprungligen från Östafrika, men vanligast är vackra turbaner (muzzar) av mönstrade tyger. Vid högtidliga tillfällen använder män käpp (assa) med metallbeslag och en krökt silverdolk (khanjar) vid midjan som symboler för manlig elegans. Khanjar ses mera som en traditionell statussymbol än ett vapen. Alla använder lädersandaler.
I statliga tjänster klär sig männen alltid i dishdasha och kvinnorna får inte bära ansiktstäckande slöjor.

Mot kvällen samlas omanier gärna på stranden i små grupper för att umgås, andra fiskar innan nattmörkret faller och förskingrar alla till sina hem. Bara Salalahs hamnlyktor och strålkastare fortsätter att lysa hela natten där arbete pågår.

Jag säger helst: På återseende!

 

LÄS OCKSÅ

http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-5/ovrigt-kat-9/17451-historien-om-jobs-grav-i-sultanatet-oman-och-andra-laender

Tarja Salmi-Jacobson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Gunnar Lundin Vad dagen vet

VAD DAGEN VET       Måsarna i mars – de sista snöfläckarna har fått vingar!       En våg i havet En flagga fladdrar i vinden       Det händer att den som talar fort har något att dölja På ett långsamt ord kan ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 05 augusti, 2013

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Martha Nussbaum Foto: Wikipedia

I kolonialismens kölvatten

Cecilia Johansson Martinelle har läst Lovisa Bergdahls avhandling om relationen mellan religion, demokrati och utbildning i dagens västerländska, liberala samhällen.

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Agora - filosofiska essäer | 10 november, 2015

Björn Gustavsson

I huvudet på Björn Gustavsson

En hyperkrönika av B. Gustavsson som reste och upptäckte i somras.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 17 september, 2015

Vladimir Oravsky Foto Kerstin Sandström

Jag, en miljöbulimiker

Jag jobbade på en stor statlig institution som under en alldaglig arbetsonsdag, plötsligt drabbades av uppjagat miljömedvetande. Då skulle de som tog en cykel till jobbet få en klotformad, i ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2016

Den baltiske udstilling – Baltiska Utställningen – i Malmø 1914

For 500 år siden var Malmø Danmarks største by; det var her reformationen og det danske skriftsprog blev grundlagt. Det var nemlig i Malmø, at Christiern Pedersen sad og oversatte ...

Av: Søren Sørensen | Essäer | 18 april, 2014

Långfredag

långfredagen har alltid fascinerat mig kyrkorna är tomma gud är borta en frånvaro som krossar tungt är tungt, konkret som världens smärta i döden är gud mer närvarande än i sin reella närvaro det är denna icke-närvaro ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 20 april, 2009

Reclining Mother and Child

Vilken var den verkliga innebörden av busringningen år 1900 i Worpswedes bykyrka?

Att Paula Modersohn-Beckers insatser för att forma konsthistorien inte fångades upp av etablissemanget under hennes livstid är en skandal. Det är hög tid att börja penetrera detta extraordinära konstnärskap på ...

Av: Michael Economou | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.