Under ordens skuggor. En natt med Gunnar Ekelöf

Det är stilla och stjärnklart, snön nypackad och gnistrande därute, klockan är tre i den mörka vinternatten när jag sakta läser mig in under Gunnar Ekelöfs djupa ordskuggor. Här talar ...

Av: Benny Holmberg | 01 januari, 2013
Litteraturens porträtt

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | 02 februari, 2017
Essäer om politiken

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | 30 juli, 2016
Konstens porträtt

Marknadstorget Rynek i Gamla stan. Foto: Johan Werkmäster

Wroclaw – Europas kulturhuvudstad 2016



”Wroclaw har en historia att berätta, en historia som är ovanlig, tragisk och fängslande.” Så står det att läsa i inledningen till en 140 sidor tjock broschyr som presenterar vad som ska ske när denna centralort i landskapet Nedre Schlesien i sydvästra delen av Polen blir Europas kulturhuvudstad 2016.

Dvärgar i Wroclaw. Foto: Johan Werkmäster

Dvärgar i Wroclaw. Foto: Johan Werkmäster

Wroclaw heter Breslau på tyska och var en gång i tiden Tysklands tredje största stad efter Berlin och Hamburg.
Det nya konserthuset. Foto: Johan Werkmäster

Det nya konserthuset. Foto: Johan Werkmäster

Annons:

Wroclaw heter Breslau på tyska och var en gång i tiden Tysklands tredje största stad efter Berlin och Hamburg. De judar och polacker som levde där försvann under nazitiden; de flydde, fördrevs, mördades eller sändes till koncentrationsläger. Staden låg för långt österut för att i nämnvärd omfattning skadas av de allierades bombanfall. Men Breslau kom ändå att till stora delar ödeläggas våren 1945 under den sovjetiska arméns slutoffensiv. De flesta invånarna hade då redan flytt men kvar fanns cirka 200 000 människor i en belägrad stad som efter hårda strider tvingades kapitulera i början av maj.

I samband med krigsslutet ritades den europeiska kartan om. Breslau blev Wroclaw, en del av Polen. Kvarvarande befolkning deporterades till Tyskland. Polens östra delar annekterades av Sovjetunionen och invånarna där tvångsförflyttades västerut. Majoriteten av polackerna i Lwów (nuvarande Lviv i Ukraina) fick flytta in i tomma hus i spökstaden Wroclaw. Där skulle vilsna, ofta skräckslagna människor med rötter i en helt annan trakt finna en ny framtid och skapa sig en ny kultur. Vilket de faktiskt lyckades med.

Idag är Wroclaw en ganska välmående stad, Polens fjärde största med drygt 630 000 invånare, belägen i ett slättlandskap där floden Oder förgrenar sig i ett antal bifloder som omsluter de tolv öarna – förbundna med bortåt 130 broar – som staden består av. Visst finns spår av andra världskriget kvar men större delen av centrum har byggts upp igen och nära nog återställts till ursprungligt skick. Det gäller inte minst det gigantiska marknadstorget Rynek i Gamla stan, med rådhuset från 1200-talet i dess mitt, omgivet av medeltida köpmanshus som vänder färggranna gavlar mot det, speciellt på kvällstid, intensiva folklivet på torget.

Det finns gott om vackra kyrkor och andra pampiga byggnader i staden men som tillfällig besökare får man inte missa att också rikta blicken neråt, mot marknivån där små dvärgar eller tomtar, krasnale, huserar. De är ett slags hyllning till den underjordiska, anarkistiska organisationen Det orange alternativet som bildades i Wroclaw på 1980-talet under den kommunistiska eran och som på olika sätt protesterade mot regimen och uppmuntrade till civil olydnad. Deras symbol var en dvärg som graffitiartister ofta målade på väggar där regimkritiska texter hade utplånats.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

en av stadens många broar Foto Johan Werkmäster

En av stadens många broar. Foto: Johan Werkmäster

Under det senaste decenniet har dvärgarna – skapade av olika konstnärer – i accelerande hastighet återkommit på stadens gator, numera vanligtvis i form av ett par decimeter höga mässingsvättar som i skilda skepnader dyker upp på alla möjliga platser, de flesta av dem i Gamla stan. Idag finns det i Wroclaw flera hundra gnomer, vilka har blivit en av stadens största turistattraktioner. På turistbyrån finns speciella broschyrer med kartor för den som vill följa i det gåtfulla folkets spår.

Tillströmningen av utländska turister har ökat markant under de senaste åren. Europamästerskapen i fotboll 2012 arrangerades gemensamt av Polen och Ukraina i tolv olika städer och Wroclaw var en av dem. Och flygplatsen har blivit ett nav för lågprisbolagen Ryanair och Wizz Air.

Och nu ska alltså Wroclaw – tillsammans med San Sebastián i spanska Baskien – bli Europas kulturhuvudstad 2016. Det nybyggda, i september invigda konserthuset kommer att spela en huvudroll men mångt och mycket av den kreativa kraften får också sitt utlopp annorstädes – på gator och torg, broar och vatten, bakgårdar och gångtunnlar, teatrar och gallerier.

Programmet (som kan laddas ner på webbplatsen wroclaw2016.pl) omfattar cirka 250 evenemang uppdelade på åtta huvudkategorier: arkitektur, film, litteratur, musik, opera, performance, bildkonst och teater. Startskottet går under helgen 15-17 januari då kulturhuvudstadsåret invigs med pompa och ståt.

Vid en första snabb genombläddring av det digra programmet drabbas jag av en sorts uppgiven vilsenhetskänsla. Hur ska man kunna välja och vraka bland allt som bjuds? Antagligen bör man bara resa till Wroclaw några dagar och ta del av det som går av stapeln just då.

Kanske kan första maj vara ett bra datum. Då är det, för trettonde året i rad, dags för Thanks Jimi Festival, en hyllning till Jimi Hendrix. Höjdpunkten är när tusentals gitarrister – tillresta från hela Europa, amatörer och professionella, unga och gamla – samlas för att tillsammans spela Jimi Hendrix genombrottslåt "Hey Joe". 2014 deltog 7344 gitarrister, ett toppresultat som finns med i Guinness Rekordbok. Men 2016, under kulturhuvudstadsåret, hoppas man förstås att än fler gitarrister ska vallfärda till detta lika spektakulära som egendomliga arrangemang. Om inte annat så för att njuta av Wroclaws speciella atmosfär.

Johan Werkmäster

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.