Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | 24 mars, 2008
Konstens porträtt

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | 30 januari, 2014
Övriga porträtt

Utklädd till livet . Intervju med Little Annie

Som sextonåring i New Yorks förort ville hon bli artist – och började klä sig som en. "Du ser ut som om du borde stå på scen", sa någon. Hon ...

Av: Frida Sandström | 23 juli, 2013
Musikens porträtt

Vilken napp är din napp?

Om vi kunde se all den strålning som omgärdar oss, skulle vi märka att det dominerande inslaget i vår miljö stammar från mobiltelefoner. Inte nog med att man måste lyssna ...

Av: Carl Abrahamsson | 20 februari, 2011
Carl Abrahamsson

The Matrimandir, en sfär i metall i mittev av Auroville. Foto: Wikipedia

Att leva med en vision eller, möjligen, att leva visionärt



Varje land har sin personlighet, sitt språk, sitt eget uttryck i tillvaron. Ungefär så sammanfattar jag innehållet i de artiklar jag läser i magasinet ”Collaboration” (vinter 2012) som jag nöp med mig, sedan jag frågat om lov och innan jag lämnade Auroville våren 2015. 
Gudar på vägen till Aurovlle. Foto: Annakarin Svedberg

Gudar på vägen till Aurovlle. Foto: Annakarin Svedberg

I Indien ligger tonvikten på direkt, personlig erfarenhet, utvecklad under årtusenden genom yoga, meditation och pluralistiska traditioner. Där finns en rikedom av olika sorters monoteism, där den ändlösa Brahman manifesteras genom otaliga gudomligheter och mer eller mindre dödliga eller odödliga väsen. Inget land, ingen kultur, kan tyckas så komplicerat, så motsägelsefullt i sin mångfald som just Indien. (Hjässchakrat/tallkottkörteln.)
Den tibetanska gården i Auroville. Foto: Wikipedia

Den tibetanska gården i Auroville. Foto: Wikipedia

Annons:

"Alla länders enhet är världens löftesrika framtid. Men för att alla länders enhet skall bli möjligt, måste varje land först förverkliga sin egen enhet."

The unity of all the nations is the compelling future of the world. But for the unity of all nations to be possible, each nation must first realise its own unity. The Mother

Det var varmt. Värmebölja i Tamil Nadu på Indiens sydspets, där framtidens ideal stad, Auroville, är belägen.

I det bekväma AC-rummet bakom ett kraftigt bambuträd hade jag tillbragt tiden med att läsa, skriva, tänka. Emellanåt promenerade jag till receptionen för en pratstund med intressant folk från alla håll i världen. Kvällarna var mörka och heta. Gatubelysning noll. Ibland lystes mörkret upp av en långsamt passerande motorcykel eller bil.

Då och då gjorde jag en bekväm utflykt med billig taxi samt dito guide, för att, så gott det sig göra lät i hettan (39 grader), undersöka och utforska omgivningen, staden Auroville, morgondagens samhälle, född ur drömmen.

Auroville grundades av Mirra Alfassa (the Mother), franskfödd lärjunge och sedemera arvtagare till Sri Aurobindo Gosh, indisk frihetskämpe och filosof. Invigningen skedde 1968 i närvaro av 5000 människor från skilda länder.

"Auroville skall bli en plats för materiell och andlig forskning och ett levande förkroppsligande av en sann Mänsklig Enhet." (ur Auroville Charter.)

På jakt efter livets mening

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I ett av världens mest komplicerade länder – Indien.

Världen betraktas med örnblick i magasinet Collaborations vinternr. 2012. En essä av Michael Movic, "The seven jewel centers of the Earth Mother," väckte mitt speciella intresse.

Moder jord är en gudomlig varelse, läser jag, utvecklad ur den stora Mahashakti (Stora kraften) således äger hon medvetenhet.

Hon är också – i likhet med människan – utrustad med ett antal chakra – så kallade "livshjul" eller "juvel-centra." Dock kom jordens chakran tidigare än människans.

"Målet är att öka vår ömsesidiga förståelse och uppskattning av våra respektive förmågor och arbete, och att utveckla den mänskliga enheten genom att se mångfaldens lek som gudomlighetens uttryck."

Om vi betraktar världskartan kan vi, till exempel, se såväl likheter som olikheter mellan Afrika och Indien. Michael Movic påpekar hur Afrika, till formen, liknar det mänskliga kraniet, med pannan längst till höger och bakhuvudet till vänster. Om vi ser på Indien, kan kartan likna ett tunnare, mer outvecklat kranium. Vi skall dock inte låta lura oss, eftersom Indien utgör jordens, och därmed människans, andliga centrum.

På sin plats, förstås, att ge en förklaring till begreppet "chakra."

I klassisk vedisk föreställning lär människokroppen vara uppbyggd kring sju (ibland tio) energihjul, från rotchakrat, vid svanskotan (födelse och fortplantning) till kronchakrat på hjässan(andlig medvetenhet) .

Chakra är sanskrit, och förknippas oftast med indisk kultur, medicin och filosofi. Själva medvetenheten om dessa energier lär dock ha förekommit hos många folkslag genom tiderna, bland andra australiska aboriginer, som kunnat känna av dem i sina drömmar.

Vår medvetenhet, vårt välbefinnande, vår hälsa och utveckling lär kunna avläsas i rytmen och balansen hos dessa livshjul. Vi kan också manipulera dem för att återvinna hälsa, balans eller livslust vid påkallat behov.

I människokroppen tecknas dessa hjul i rak linje ovanpå varandra, från svanskota till hjässa.

Enligt Michael Movics artikel i Collaboration ser arrangemanget, vad jorden beträffar, annorlunda ut och kan förvirra. Eftersom jag ogärna slänger ut barn med badvattnet, tillkallar jag mitt tålamod och ger mig tid att abstrahera.

Vår jords hjul verkar inte arrangerade i rad på varandra, snarare som ett kryss. Vågrät: Indien/Asien-USA. Lodrät: Europa-Afrika.

Här betecknas det högre medvetandet av Asien, och existensens materiella och mörkare sidor av Amerika, Australien och Antarktis.

Inte att förglömma, dock, att jorden är rund.

Michael Movic har, förvisso, något att säga. Av nyfikenhet vill jag ta reda på vad detta kan vara. Det gäller ju, tydligen, vår jord och, förhoppningsvis, frid och harmoni i denna sargade världs framtida existens. Vad har han funnit?

Olikhet och samverkan

Katter, skriver Michael Movic, är ensamgående varelser (nördiga typer) överallt på jorden utom i Afrika, där lejonen, de stora kattdjuren, lever familjevis, ansvarar för och tar hand om varandra.
Han menar också att de afrikanska elefanternas storlek och otämjbarhet tyder på mindre medvetenhet i jämförelse med de mindre och smidigare indiska elefanterna, vars större medvetenhet gör att de kan tämjas. Jag tolkar det som att de indiska elefanterna och människorna har större möjlighet till ömsesidig förståelse, rentav över art-gränserna. En "andlig" kvalité.

Varje mynt har två sidor, livet självt kanske har ännu fler. Moder Jords nationer har, var och en, sin karaktär. Meningen är samarbete mellan olikheter och särart, inte att fötterna skall bekämpa händerna, eller huvudet magen, för att uttrycka det metaforiskt. Ofta, dock, är det just precis det senaste som manifesteras.

Liksom människan som varelse (även djuren) utgör under av samverkan från huvud till fot, kan jordens alla nationer bli samma under av samverkan, genom olikheter i form och avsikt. Eller: Bilratten skall inte försöka bli ett hjul, liksom hjulet inte bör förvandlas till ratt. Association till Ekelöf, som någonstans påminner om att hans tak är en annans golv.

Michael Movic beskriver USAs kraftfulla förmåga till manifestation i materien, men visar också baksidan: tendensen till överkonsumtion och medföljande avfall. Dessutom ett envist fysiskt motstånd mot att förändra dessa mekaniska vanor.

I Europa kan vi se en speciell förmåga att uppfinna idéer, planera och organisera. Utvecklad till det extremt totalitära ser vi Hitler – nazismen – och Stalin – den sovjetiska kommunismen, förödande krig, intolerans och oförsonlighet. Här rör det sig om det mentala chakrat – pannchakrat, på människokroppen.

Afrikaner är varmhjärtade och naturligt öppna, men ett "mörkt hjärta kan leda till grymhet, hat och oresonlighet" – något vi ser i de afrikanska konflikterna mellan klaner och stammar, och i förekomsten av småsinta despoter som hatar och mördar utan urskiljning. Det förhindrar också en förnuftig ekonomisk planering och politisk utveckling. (Hjärtchakrat i människans bröst.)

Utan ande ingen värld

"Sök först honom/henne (d.v.s. Anden) och allt det andra skall tillfalla dig." Hämta kraft ur det gudomliga, uppmanar och uppmuntrar the Mother och Aurobindo. Varför? Det gudomliga är outtömligt, alltid där, närvarande i ständig beredskap. Slappna av, ta några andetag, och låt det gudomliga flöda som en outsinlig källa. Ingen personlig gud, men det evigt heliga i allt som är, inklusive oss själva.

I Indien ligger tonvikten på direkt, personlig erfarenhet, utvecklad under årtusenden genom yoga, meditation och pluralistiska traditioner. Där finns en rikedom av olika sorters monoteism, där den ändlösa Brahman manifesteras genom otaliga gudomligheter och mer eller mindre dödliga eller odödliga väsen. Inget land, ingen kultur, kan tyckas så komplicerat, så motsägelsefullt i sin mångfald som just Indien. (Hjässchakrat/tallkottkörteln.)

I Europa finner vi logik och struktur

Detta är genomgående i Europas kulturella historia. Vi ser det i Parthenon, templet på Akropolis-klippan, vi hör det i såväl pop som klassisk musik. "Europas historia handlar om hur stora idéer gestaltas på ett storartat sätt". Författaren nämner här det romerska och brittiska imperierna, katolska kyrkan och den protestantiska revolutionen, samt vetenskapliga och politiska idéer. I den speciellt svenska lådan är förnekelsen av den andliga dimensionen närmast total.

Här tycks finnas ett djupt tabu, även om många svenskar, inofficiellt, ofta tror på både tomtar och karma. I radioprogram, dock, har jag hört hur folk både fått smäll på fingrarna och blivit milt tillrättavisade om de uttryckt en tro på tidigare liv eller kontakt med avlidna.

Indien och USA. Ande och materia i samverkan för framtiden

Huvudartikeln i samma nummer av Collaboration handlar om Amerikas "själskvalité" och relationen Indien-USA. (enl. Aurobindo och the Mother). Författaren heter John R. Cornell.

Beskrivningen av USA kan mest likna ett antal pussel där bitarna blandats ihop. Med lite plock kan det dock bli något som liknar reda och reson. USA är en ung nation som inte funnit sin väg i livet.

Språket är ett handikapp. USA har enligt författaren, inget eget språk, men härmar det brittiska.
Detta blockerar utvecklingen. USA är en nyfiken nation, men ytlig och alltför snabb till handling utan insikt. Djup kunskap fattas. Ännu. Mirra Alfassa, (the Mother) använder sig av ordet Caparace för att ge en bild av USAs belägenhet. C betecknar en hård yta över ett mjukt inre – som ett kräftskal. Hårdheten döljer såväl okunnighet som nyfikenhet – på det andliga, (enligt Mother). Det gäller att – utifrån – bryta hårdheten för att komma åt USAs själ, därmed möjlighet till andlig utveckling.

 

4. Vid Central Guesthouse i Auroville Foto Annakarin Svedberg
Vid Central Guesthouse i Auroville. Foto: Annakarin Svedberg

Detta skrivet för att det i USA finns en stor nyfikenhet på bland annat chakran. Chackra-healing samt dito balanseringar har blivit populära metoder i den nya värld (new age) som till stora delar har säte och utbredning i USA. Nyfikenhet, ytlighet, snabbhet. Helgkurser i "chakra-healing" där man använder sig av gammal kunskap som en "kvick-fix" - där dessa nya användares djupare insikter tycks frånvara. Från USA har detta också förflyttat sig till Sverige.

Fördjupning förefaller, sålunda, fladdrigt frånvarande.

Här handlar det inte om att avfärda, men söka se

Vad vill vi Indien? Mirra Alfassa – The Mother, grundarinnan till Auroville ur hennes egen dröm, skapare av Den gyllene Globen ur samma hennes dröm – av nordafrikanskt ursprung, född och uppvuxen i Frankrike – betraktade Indien som sitt andliga hemland, där hon valde att utföra den gärning hon menade sig vara född till.

Om Indien säger hon: Indien är den enda plats i världen som ännu är medveten om att något annat än materia existerar.

Hon menar att alla andra länder totalt glömt bort denna andliga dimension, varför Indien har budskap till resten av världen.

Frankrike hade hon valt att födas till, eftersom där fanns den nödvändiga tankeklarheten. Japan blev en tillfällig hållplats, där hon lärde skönhet genom kalligrafi och blomsterarrangemang.

En nyckel här är hängivenhet. Mirra Alfassa förordar hängivenhetens yoga framför disciplinens yoga. Detta innebär inte att vi ger upp vår egen vilja, men har beredskap att ta emot gudomlig energi.

En annan nyckel är, enligt mig, lyssnandet, och att vi vågar ge upp vårt vanemässiga tänkande, logiken, de inlärda rättesnörena, förväntningarna.

Jag älskade Indien från början, men var djupt ovillig att acceptera banktjänstemännens privata diskussioner om familje-angelägenheter när de växlade min turist-valuta. Bättre införstådd med detta sätt att fungera gick växlingen, sedemera, snabbare. Det var så det kändes.

Den indiska tankevärlden tycks, hitintills, förgäves sökt sin plats i de europeiska lådorna. Många reser till Indien för att släcka en törst – emellanåt utan att tidigare ha varit medvetna om denna törst, och reagerat intill hänförelse-chock inför upplevelser av tempel, ashram, ceremonier och traditioner. Men också chock inför kaoset i trafiken, eländet, magra kor, kvinnornas underordning, den djupa fattigdomen i kontrast till de oändligt rika.

De rationella har, i synnerhet efter frigörelsen 1947, velat ge Indien sin egen förnuftiga struktur inom politik och ekonomi. I dag hyllas Indien, av en många gånger häpen omvärld, för sina ekonomiska framgångar, ofta kopplade till bilindustrin, men också till mindre industri och förändrad politik.

Beröm för yoga och meditation förekommer knappast i den del som plägar benämnas "det offentliga rummet". Därvidlag blinkar nog fortfarande ett misstrons öga. Ekonomiska framgångar anses tydligen ha vunnits trots andlighet, mysticism och annan galenskap – inte med hjälp av detta och respekt för andliga traditioner med nedärvd kunskap.

Många i vårt land vet nog, trots allt, idag vad jag talar om, eftersom det till exempel praktiseras yoga och mindfulness (från buddhistisk Vipassana) för att bättre hantera stress och krav i arbete och karriär.

Det finns, menar Sri A och the Mother, en speciell förbindelse mellan USA och Indien.

"Amerika måste fritt kunna ta emot Indiens rikedom (andliga, o.a.) och fritt kunna ge tillbaka från sig själv"

Det måste alltså ske ett utbyte mellan Indiens andliga kultur och USAs materialism. Detta skulle möjliggöra en organisation av det högre livet på ett fysiskt plan. Alltså: pengar från USA för att ge själen en chans i det praktiska livet.

Han menar också, att Indiens andliga gåva till världen redan har börjat och ständigt växer i såväl Europa som USA. Rörelsen kommer att växa, och hoppet gror trots vår tids katastrofer. Alltfler blickar vänds mot Indien, dess kunskaper och praktik.

 

5. The Mother gillade tennis Foto Annakarin Svedberg

The Mother gillade tennis. Foto: Oländ fotograf

De båda länderna var utvalda att leda världens transformation. "USA med dess materiella styrka och Indien med sin andliga kraft."

Minst sagt tänkvärt är det faktum, att asiatiska traditioner etablerar sig i USA med ashram, dojo, tempel och undervisning i skilda traditioner från zen till tibetanska mantran. Tänkvärt också, att många intresserade kvinnor i den delen av världen ilsknat till och pekat på såväl ojämlikhet som orättvisor inom traditionerna. "Skärp er, gurus, om ni vill bli tagna på allvar!"

Även gay-rörelsen har, i USA, åstadkommit en betydelsefull och gradvis förändring i värderingar inom asiatiska tankevärldar.

I USA kan jag tänka mig att solar plexus – chakrat mitt i kroppen – som påverkar affärer och ekonomi – är avgörande. Även kroppens lägre chakran har betydelse i USA, liksom i Australien.

På motorcykeln i Gudarnas land

Vid mitt senaste besök i Indien bevittnade jag hur cirka 20 motorcyklar trängdes i bredd med avsikt att runda ett hörn samtidigt. En vardaglig syn i det landet, där erfarenheten av att köra motordrivna fordon kan vara totalt "super-rationellt". "Trehjulingar, tvåhjulingar och icke-hjulingar (fotgängare) kör samtidigt i alla riktningar i absolut brist på hänsyn beträffande regler på vägen. "

Indien är förvisso gudarnas land, och denna brist på respekt för allt vad trafikregler heter, kan möjligtvis härröra ur uppfattningen att den gudomliga nåden oavbrutet närvarar för allas bästa.

Detta enligt Michael Movic, och jag instämmer. Olycksstatistiken är, för övrigt, långt lägre än vad matematiken räknar med. Också när olyckor faktiskt sker, kan de ha förvånansvärt lindrig utgång. När en vän till mig på motorcykel knuffades omkull av en annan motorcyklist, rusade ett gäng unga män fram och hjälpte honom på fötter. Han fick lindriga skador. "De var så hjälpsamma."

Kraften i juvel-centra är verklig, och så är dess effekt, skriver Michael Movic.

Motståndet mot energin kan bli katastrofal. I Indien finner vi, förvisso, denna uppsjö av sociala avarter, ofta i Brahmans namn, en kvävande fälla av kast, religion, tradition, girighet och så vidare, allt detta som vi ständigt hör om och där lösningar tycks obefintliga.

Ofrånkomligt är till exempel skräpet längs järnvägar, växande slumområden och känslokall hänsynslöshet beträffande mänskliga rättigheter.

Perspektivet i Mothers och Aurobindos filosofi är emellertid långt. Transformationen tar århundraden, kanske tusentals år. Något vi också kan känna igen som indiskt. Vi befinner oss i Kali Yuga – alltså den svarta fasen. När den tonar bort, befinner sig mänskligheten i en ny gryning – början på en gyllene tidsålder.

Om Indiens ande, Amerikas pengar, eller snarare förmåga att skapa pengar, det vill säga, materiella tillgångar, Europas "lådor" eller förmåga till logik och struktur, och Afrikas öppna hjärta kan påverka, lära och lära ut kanske vi kan se hopp för jorden. Det handlar inte om att smälta samman, eftersom det skulle innebära ett slags grötigt mischmasch – utan samverkan i bevarandet av de egna kvalifikationerna. Som en värld där floderna flyter genom gränserna och fälten bär skördar utan att fråga efter språk eller nationalitet. Då kan tillvaron få mening, skönhet och ständiga möjligheter. Allt detta utan krig, konflikter och vapen. Egentligen – varför skulle det inte vara möjligt?

Mother säger att A-ville har en önskan att vara mänsklighetens grund inför framtiden. Auroville har i dag 2000 invånare. Det kan tyckas som en ynklig början. Någonstans måste det ju börja. Utan tro och hopp finns heller inte mycket kärlek.

 

Läs gärna mina tidigare artiklar i TK om Auroville, Aurobindo och The mother:

Auroville, Gryningens stad, född ur drömmen

Indien – praktiskt och filosofiskt. Om Sri Aurobindo och The Mother

Ett ashram i Indien

Annakarin Svedberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 11 mars, 2013

En skånsk europé. Om Göran Lundstedt

Göran Lundstedt är en gedigen litteraturvetare som valt att ställa sig utanför universitetet och bli kritiker och essäist. Han riktar sig inte mot den akademiska sfären utan mot ett marknadsanpassat ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 20 december, 2010

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

Mastodon - på jakt efter herravälde

Heavy metal med dess otaliga subgenrer är en av de konstformer som nått bred publik och samtidigt delvis kunnat vara relativt svårtillgänglig. Inom kommersiell pop, r´n´b, hip hop och rock ...

Av: Mattias Segerlund | Musikens porträtt | 24 januari, 2012

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 28 mars, 2016

I nationalskaldens kristallkula

Förr höll de sig i skymundanskrev anonyma brevkom med anonyma tillropanonyma uppringningarföretog anonyma överfallnu törs de kasta maskernanu har de namn och ansiktengoda danska namnfrostiga danska ansiktennu har de upptäckt ...

Av: Nancy Westman | Övriga porträtt | 07 november, 2010

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.