Möten och betraktelser i kristidernas Rethymnon 2014

Det är olidligt varmt på Kreta nu i augusti och badstranden är överfylld av människor. Jag simmar ut i den långgrunda bukten och ligger sedan och flyter runt i det ...

Av: Lilian O. Montmar | 30 augusti, 2014
Resereportage

Veckan från begravningsplatsen

 Anders Behring Breivik är psykiskt sjuk och var det när han begick massmorden på Utöya i juli. Enligt den rättspsykiatriska undersökningen lider Breivik av paranoida schizofrena drag. Breivik anses psykotisk ...

Av: Gregorz Flakierski | 03 december, 2011
Veckans titt i hyllan

Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd

  Bitte Andersson. fotografier Kim Varga  Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd Agneta Tröjer och Kim Varga har träffat bokhandlerskan, serietecknerskan, filmarbeterskan och queerfeministen Bitte Andersson i hennes butik Hallongrottan på söder i ...

Av: Agneta Tröjer och Kim Varga | 19 juni, 2007
Övriga porträtt

Unterwegs zur Musik. Om Anton Webern

Anton Webern var den mest radikala bland Schönbergs lärjungar och en portalfigur för alla musikpionjärer under andra hälften av nittonhundratalet. Teoretiker av en integral serialism och, framför allt, grundaren av ett ...

Av: Guido Zeccola | 06 november, 2013
Musikens porträtt

Sicilien, platsen där Medelhavets civilisationer möts



SyracusaDet fantastiska med Italien är, inte minst, att lagren av historia ofta ligger i så öppen dager… Man kan vandra i bergsbyar där stenläggningen lagts av etruskerna, tusen år före Kristus. Eller besöka tempel, badhus, romerska villor – och med lite inlevelse lätt få känslan av att slungas tillbaka flera årtusenden.

Numera flyger flera svenska bolag charter till Sicilien. Jag väljer att åka med Airtours; Sveriges femte största researrangör och som vid sidan av långhelgsutbudet till europeiska metropoler specialiserat sig på resor till just Medelhavet. Airtours har ett brett utbud med destinationer och hotell på Sicilien – Medelhavets största ö, med omväxlande, ofta överdådig natur, fantastiska badstränder och mängder av sevärdheter.

Efter fem timmars resa från Arlanda har jag installerat mig på St Alphia garden: ett spahotell i Giardini Naxos; den första koloni grekerna anlade på Sicilien. 

Sicilien är Italiens största region och kanske också den mest mångfaldiga, med växlande landskap och många minnen av de kulturer som funnits på ön. De senaste 3 000 åren har många olika folk härskat på ön: greker och romare, bysantiner och araber, normander och spanjorer… Dagens Sicilien har uppstått ur en synnerligen multikulturell blandning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Alltid lika underbart att komma till Italien! Jag minns den ryske författaren Nikolaj Gogols ord efter ankomsten till Rom: ”Detta är paradiset. Alla andra länder kan gå hem och lägga sig!”

Heratemplet Agrigento

Familjeägda, fyrstjärniga St Alphio ligger i den södra utkanten av badorten. Här finns både poolområde och egen strand några hundra meter bort. Från balkongen ser jag både havet och Etna: en fantastisk belägenhet.

Nu följer två veckors avslappnat badliv och långa promenader i Giardini, där stränderna kantas av härliga restauranger och där kyrkans klockspel ljuder med sin högst egna version av Schuberts Ave Maria.

Bad, promenader – och spännande utflykter… Hyr moppe… reser västerut till fästningslika bergsstaden Casteliano, där tiden tycks ha stannat i de medeltida gränderna… Besöker naturreservatet Bella isola nedanför Taormina: en romantisk dröm… Tar tåget till Messina: staden som år 1908 nästan helt utraderades i en våldsam jordbävning. Airtours erbjuder en rad utfärder, därtill fungerar det bra att resa runt med hyrd bil.

Jag besöker ett utgrävningsområde i Giardini Naxos med lämningar från den stad grekerna anlade här på 400-talet f. Kr. Åker en kväll till högt belägna Taormina, där Selma Lagerlöf bodde en tid och samlade stoff till sina Kristuslegender. På den fantastiska grekiska amfiteatern, med panoramautsikt, framträder den italienska gruppen Il vole: tre operautbildade killar som sjunger så att de tusentals besökarna blir hänförda – allt medan eldslågorna och den brandgula magman flyter nerför den blåaktiga, 3 300 meter höga vulkanen Etna några mil bort. 

Taormina, beläget på klippor högt över havet, är Siciliens mest anrika badort och var under förra seklet en obligatorisk anhalt på unga människors s.k. bildningsresor. En rad eleganta hotell från tidigt 1900-tal finns kvar och där man kan stiga in som i formidabla tidsmaskiner. Woody Allen lär ha förälskat sig i flera av dessa gamla högborgerliga miljöer (men räkna med att två öl på en ute-terrass lätt kostar minst ett par hundra kronor). Taormina grundades förresten som en koloni till Syrakusa, på 300-talet före Kristus, och hette då Tauromenium.

Överallt spår av de gamla högkulturerna… Det finns till och med områden på andra sidan Messinasundet, i det fattiga Kalbrien, där människor ännu talar ett slags grekiska.

Fest på det stora torget

I Syracusa, som också var en grekisk koloni, sitter jag på torget som bär namn efter stadens son Arkimedes. Borta vid Sankta Lucia-kyrkan är det folktomt under siestan. Jag går ner i gravkapellet: Lucia är begravd under en vit marmorsarkofag. På en höjd i närheten strosar jag omkring i två amfiteatrar: den ena från grekisk tid; den andra från romersk. Undrar hur det var här när Aiskylos och Euripides dramer spelades på dessa scener. Och vad fick Platon för intryck av staden, efter att segelfartyget lagt till innanför fortet?

Fattigdomen på Sicilien är inte lika tydlig som 1976, då jag åkte tåg här, men jag anar den. Detta är en av Italiens fattigaste regioner. Ett slags halvslum möter i byar dit turismen ännu inte hittat. I La repubblica läser jag att antalet fattiga på Sicilien är dubbelt så stort som i norra Italien.

Skillnaden mellan lyx och slum är förstås inte ny. Jag besöker Villa Romana del Casale; en lyxig romarvilla som bevarats under ett lerskred och sedan har kunnat grävas ut. Platsen har nu status som världsarv. Världens största samling av golv- och väggmosaiker möter i de stora rummen. Här umgicks säkert den romerska eliten. Jag tänker på Henryk Sienkiexicz roman Quo Vadis – ungefär så kan det nog ha gått till här…

Men slavarna? En del kanske hade det drägligt – men när jag besöker stenbrotten i Syracusa tänker jag på dem som bokstavligt arbetade ihjäl sig. Eller som Eyvind Johnson skriver i Molnen över Metapontion: ”Themistogenes måste ju ha stått där nere i stenbrottet, där de fick svälta ihjäl medan de grävde sitt fängelse ännu större och djupare”. I romanen går berättaren runt i samtidens Italien och föreställer sig det förflutna. Han blickar ner i Syracusas stenbrott, ”ser ljuset nere i de sju tusen hellenernas fångschakt och dödsceller”.

Sankta Lucias gravEn av de bästa dagarna: resan till Agrigento, långt åt sydväst. Under den grekiska antikens tid hette stan Akragas och beboddes av flera hundra tusen människor. Man kan gå kilometer efter kilometer genom stadsområdet; mellan olivträd, odlade fält och ståtliga tempel. Det nya moderna Agrigento ligger en halvmil norrut, på ett berg. På kvällen glöder solen mellan stenstoderna i det nästan helt hopfallna Zeus-templet. Agrigento var redan under antiken känt för sin rikedom och för sina vackra byggnader. Concordia-templet är ett av de mest välbevarade grekiska tempel som finns. Att få vara här i solnedgången, och nästan ensam gå runt på det vidsträckta området, är en upplevelse för livet.

Under timmarna på stranden i Giardini njuter jag av det Fellini-aktiga livet runtomkring och läser emellanåt Italien-korrespondenten Kristina Kappelins nyutkomna Italiensk dagbok, där hon med humor och stor sakkunskap berättar om vardagsliv och italiensk mentalitet. En annan god reskamrat blir engelske musikkritikern Harry Eyres, som i nyutkomna Horace and me berättar om sitt förhållande till romerske poeten Horatius och samtidigt filosoferar kring begreppet ”det goda livet”. Läsningen är lika utsökt som vinet jag dricker – gjort på druvor från Etnas sluttningar: den blåtonade vulkanen långt där borta och som nu inte syns i det starka solljuset.

 

Björn Gustavsson; text och foto

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Tillbaka hos Poesin!

Att först visa sig synlig (synlig för de synliga), och bli upptagen av den ”rätta” vägen, verkar nästan som en norm i dag. Därefter kommer texten, som ett bekräftelse-vara för ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 30 augusti, 2014

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Förfallsperiodernas uppgift är att blottlägga en civilisation

En kväll på tunnelbanan tittade jag mig uppmärksamt omkring: vi hade samtliga kommit någon annanstans ifrån...Bland oss fanns dock två eller tre ansikten härifrån, besvärade silhuetter som tycktes be om ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 22 april, 2017

Ett res nullius en plazas de toros

Efter att äntligen slitit med h;ströms korrektur, behövde jag utlopp och mening. Då här om kvällen och en del av natten cyklade jag till evigheten nära inpå det det trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 09 september, 2010

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Ayatollor

Uppvigling, Irans nya taktik mot landets bahá’i-minoritet

År 1863 tillkännagav Baha’u’llah offentligt  att han var Babs och alla profeters utlovade  återkomst och att Gud hade en plan för  mänsklighetens framtid. De som accepterade  hans ställning började kallas för bahá’ier. Samma ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson Text och bilder | Kulturreportage | 12 Maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.