Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | 05 september, 2017
Utopiska geografier

Minnesmonumentet vid platsen där Kaspar Hauser mördades. Här dödades en okänd av en okänd.

Kaspar Hauser och självmordsbombaren i Ansbach

I låten ”Fri till slut” nämner Håkan Hellström inledningsvis en viss Kaspar Hauser. Vem var han och vad gjorde han i Ansbach – en av flera städer i Bayern som ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juli, 2017
Resereportage

45. Erik

Erik skyndade sig lite extra när han passerade Kulturanatomen. Han tittade ner på de intrampade gula löven så att han skulle slippa se den vackra tegelbyggnaden som dolde den modernare ...

Av: Erik | 02 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | 22 februari, 2013
Gästkrönikör

Sicilien, platsen där Medelhavets civilisationer möts



SyracusaDet fantastiska med Italien är, inte minst, att lagren av historia ofta ligger i så öppen dager… Man kan vandra i bergsbyar där stenläggningen lagts av etruskerna, tusen år före Kristus. Eller besöka tempel, badhus, romerska villor – och med lite inlevelse lätt få känslan av att slungas tillbaka flera årtusenden.

Numera flyger flera svenska bolag charter till Sicilien. Jag väljer att åka med Airtours; Sveriges femte största researrangör och som vid sidan av långhelgsutbudet till europeiska metropoler specialiserat sig på resor till just Medelhavet. Airtours har ett brett utbud med destinationer och hotell på Sicilien – Medelhavets största ö, med omväxlande, ofta överdådig natur, fantastiska badstränder och mängder av sevärdheter.

Efter fem timmars resa från Arlanda har jag installerat mig på St Alphia garden: ett spahotell i Giardini Naxos; den första koloni grekerna anlade på Sicilien. 

Sicilien är Italiens största region och kanske också den mest mångfaldiga, med växlande landskap och många minnen av de kulturer som funnits på ön. De senaste 3 000 åren har många olika folk härskat på ön: greker och romare, bysantiner och araber, normander och spanjorer… Dagens Sicilien har uppstått ur en synnerligen multikulturell blandning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Alltid lika underbart att komma till Italien! Jag minns den ryske författaren Nikolaj Gogols ord efter ankomsten till Rom: ”Detta är paradiset. Alla andra länder kan gå hem och lägga sig!”

Heratemplet Agrigento

Familjeägda, fyrstjärniga St Alphio ligger i den södra utkanten av badorten. Här finns både poolområde och egen strand några hundra meter bort. Från balkongen ser jag både havet och Etna: en fantastisk belägenhet.

Nu följer två veckors avslappnat badliv och långa promenader i Giardini, där stränderna kantas av härliga restauranger och där kyrkans klockspel ljuder med sin högst egna version av Schuberts Ave Maria.

Bad, promenader – och spännande utflykter… Hyr moppe… reser västerut till fästningslika bergsstaden Casteliano, där tiden tycks ha stannat i de medeltida gränderna… Besöker naturreservatet Bella isola nedanför Taormina: en romantisk dröm… Tar tåget till Messina: staden som år 1908 nästan helt utraderades i en våldsam jordbävning. Airtours erbjuder en rad utfärder, därtill fungerar det bra att resa runt med hyrd bil.

Jag besöker ett utgrävningsområde i Giardini Naxos med lämningar från den stad grekerna anlade här på 400-talet f. Kr. Åker en kväll till högt belägna Taormina, där Selma Lagerlöf bodde en tid och samlade stoff till sina Kristuslegender. På den fantastiska grekiska amfiteatern, med panoramautsikt, framträder den italienska gruppen Il vole: tre operautbildade killar som sjunger så att de tusentals besökarna blir hänförda – allt medan eldslågorna och den brandgula magman flyter nerför den blåaktiga, 3 300 meter höga vulkanen Etna några mil bort. 

Taormina, beläget på klippor högt över havet, är Siciliens mest anrika badort och var under förra seklet en obligatorisk anhalt på unga människors s.k. bildningsresor. En rad eleganta hotell från tidigt 1900-tal finns kvar och där man kan stiga in som i formidabla tidsmaskiner. Woody Allen lär ha förälskat sig i flera av dessa gamla högborgerliga miljöer (men räkna med att två öl på en ute-terrass lätt kostar minst ett par hundra kronor). Taormina grundades förresten som en koloni till Syrakusa, på 300-talet före Kristus, och hette då Tauromenium.

Överallt spår av de gamla högkulturerna… Det finns till och med områden på andra sidan Messinasundet, i det fattiga Kalbrien, där människor ännu talar ett slags grekiska.

Fest på det stora torget

I Syracusa, som också var en grekisk koloni, sitter jag på torget som bär namn efter stadens son Arkimedes. Borta vid Sankta Lucia-kyrkan är det folktomt under siestan. Jag går ner i gravkapellet: Lucia är begravd under en vit marmorsarkofag. På en höjd i närheten strosar jag omkring i två amfiteatrar: den ena från grekisk tid; den andra från romersk. Undrar hur det var här när Aiskylos och Euripides dramer spelades på dessa scener. Och vad fick Platon för intryck av staden, efter att segelfartyget lagt till innanför fortet?

Fattigdomen på Sicilien är inte lika tydlig som 1976, då jag åkte tåg här, men jag anar den. Detta är en av Italiens fattigaste regioner. Ett slags halvslum möter i byar dit turismen ännu inte hittat. I La repubblica läser jag att antalet fattiga på Sicilien är dubbelt så stort som i norra Italien.

Skillnaden mellan lyx och slum är förstås inte ny. Jag besöker Villa Romana del Casale; en lyxig romarvilla som bevarats under ett lerskred och sedan har kunnat grävas ut. Platsen har nu status som världsarv. Världens största samling av golv- och väggmosaiker möter i de stora rummen. Här umgicks säkert den romerska eliten. Jag tänker på Henryk Sienkiexicz roman Quo Vadis – ungefär så kan det nog ha gått till här…

Men slavarna? En del kanske hade det drägligt – men när jag besöker stenbrotten i Syracusa tänker jag på dem som bokstavligt arbetade ihjäl sig. Eller som Eyvind Johnson skriver i Molnen över Metapontion: ”Themistogenes måste ju ha stått där nere i stenbrottet, där de fick svälta ihjäl medan de grävde sitt fängelse ännu större och djupare”. I romanen går berättaren runt i samtidens Italien och föreställer sig det förflutna. Han blickar ner i Syracusas stenbrott, ”ser ljuset nere i de sju tusen hellenernas fångschakt och dödsceller”.

Sankta Lucias gravEn av de bästa dagarna: resan till Agrigento, långt åt sydväst. Under den grekiska antikens tid hette stan Akragas och beboddes av flera hundra tusen människor. Man kan gå kilometer efter kilometer genom stadsområdet; mellan olivträd, odlade fält och ståtliga tempel. Det nya moderna Agrigento ligger en halvmil norrut, på ett berg. På kvällen glöder solen mellan stenstoderna i det nästan helt hopfallna Zeus-templet. Agrigento var redan under antiken känt för sin rikedom och för sina vackra byggnader. Concordia-templet är ett av de mest välbevarade grekiska tempel som finns. Att få vara här i solnedgången, och nästan ensam gå runt på det vidsträckta området, är en upplevelse för livet.

Under timmarna på stranden i Giardini njuter jag av det Fellini-aktiga livet runtomkring och läser emellanåt Italien-korrespondenten Kristina Kappelins nyutkomna Italiensk dagbok, där hon med humor och stor sakkunskap berättar om vardagsliv och italiensk mentalitet. En annan god reskamrat blir engelske musikkritikern Harry Eyres, som i nyutkomna Horace and me berättar om sitt förhållande till romerske poeten Horatius och samtidigt filosoferar kring begreppet ”det goda livet”. Läsningen är lika utsökt som vinet jag dricker – gjort på druvor från Etnas sluttningar: den blåtonade vulkanen långt där borta och som nu inte syns i det starka solljuset.

 

Björn Gustavsson; text och foto

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

”Gud slickar sina testiklar” Anteckningar till Noréns ”Ingen”

Det handlar om döden. Den annalkande. Det tillstånd som kommer att äga fullt tillträde till din kropp i en icke alltför avlägsen framtid. Döden. Denna kvalité. Inte i betydelsen något ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 mars, 2014

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Noemi Scéci, Krizstina Tóth, Anna Jókai, Ágnes Judit Kiss  Foto: Linda Johansson

Kvinnliga författare från Ungern kämpar vidare under Bokmässans invigningsdag

Balassi-institutets ledare lämnade alla invigningen efter att blivit hårt kritiserade av kända författare, bland andra författarinnan Masha Gessen, vilka öppet kritiserade det statligt finansierade kulturinstitutet och bokmässans samarbete.

Av: Linda Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2015

Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 25 december, 2009

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 07 december, 2013

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 7

 Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 16 juli, 2013

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.