George Bernard Shaw

George Bernard Shaw - den excentriske avvikaren som alltid gick sin egen väg Han åt inte kött. Men han tuggade mer än gärna i sig sina motståndare med glupande aptit. Få ...

Av: Crister Enander | 26 oktober, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Varför denna människoindelning?

Något det talas mycket om den senaste tiden är införandet av ordet ”hen”. Detta ska ersätta orden han och henne så att vi tilltalar alla på samma sätt. Jag är nog ...

Av: Emma Holmén | 19 april, 2012
Gästkrönikör

Roskildefestivalen 2008

Spridda noteringar om läderbögar, barnafödande, danska politiker och Nick Caves femtioårskris. Mattias from Örebro! Where are you? Remember last year at Rosklide? I never got your last name. THIS IS YOUR SON: (En bild på en ...

Av: Adam Vilgot Persson | 16 juli, 2008
Essäer om musik

Den nya musikens åldrande, isolering och estetiska kortslutning

I år är det fyrtio år sedan den tyske filosofen, sociologen och musikestetikern Theodor W. Adorno dog. Det är i det närmaste oundvikligt att kringgå denne mångsidige tänkare när man ...

Av: Stefan Thorsson | 13 juli, 2009
Essäer om musik

Historien om Jobs grav i Sultanatet Oman och andra länder



Al Dahariz North, Foto: Tarja Salmi-JacobsonI år är vi inne på den nionde säsongen där möjligheten finns att åka charterflyg från Sverige till Oman. Fast jag inte besökt landet tidigare, förstår jag att inte mycket har hänt för att öka landets turism, under denna tid. Men vill man ha sol, värme och behagligt glest med människor överallt, såväl i landets andra storstad Salaleh som på stränderna, ger Oman detta med råge. Och är det inte det man saknar ibland, att slippa konkurrerande intryck, att slippa trängsel både i ens fysiska- och mentala miljö inombords?

Det som slår mig på en gång är landets vackra och smäckra arkitektur och avsaknaden av pråliga dekorationer. Det är som om man stiger in i ett ljust andaktsrum. För den som vill skala bort allt oavbrutet brus här hemma, såsom negativa nyheter, duperande reklam, trafikstockningar, neonblink och mobilsignaler, och slippa tvingas höra andras samtalssekvenser överallt. För att inte tala om ens egna återkommande tankar på ogjorda saker eller liknande? Då är Oman en själens oas.

Till min stora förvåning får jag höra att den gammaltestamentliga patriarken Job har en grav i Beit Zarbij 3–4 mil uppåt mot Dhofars bergsområde nära Salalah. Nabi Ayyub, (arabiska) profeten Job, skulle ha tillbringat sin sista tid här i Oman och därför begravts här. Graven besöks dagligen av pilgrimer och visas för turister för dess attraktiva läge på 1000 meters höjd med utsikt över kuststaden Salalah.

Dhofarbergen i södra Oman förvandlas till ett prunkande grönt paradis under monsunen (jun-sept), khareef, det enda stället på Arabiska halvön, som annars består av ökensand och bara har 1 % odlingsbar mark. Under khareef kommer den inhemska turismen igång, Foto: Tarja Salmi-JacobsonMen graven är inte den enda. Hans grav lär finnas i flera länder, t.ex. i Turkiet, Libanon, Palestina, Uzbekistan, Irak och Syrien. Men har egentligen faktafel någon betydelse med tanke på att den mångtusenåriga hjältemyten fortfarande lever och inspirerar människor att söka svar eller mening till sina lidanden? Gravbesöket uppväcker ändå själva myten till liv och besökarna blir förstärkta att hålla ut med sina egna lidanden och trösta sig på sin övertygelse om Guds mening med allt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Enligt apokryfiska legender föddes Job i Bosra, i dagens södra Syrien. Hans far hette Serah, en av Esaus ättlingar, och hans mor Bosorrha. Job blir Edoms andra kung i ordningen och är bosatt i Uz i dagens södra Jordanien när hans samtida avlägsna kusiner ännu levde som slavar i Egypten. Vid den här tiden hade Jakobs (Israel) son Josef, som ödet upphöjt till faraos högra hand, dött och Moses hade ännu inte blivit Guds profet att leda sitt folk, Israels tolv stammar, ut ur Egypten till Kanaans land.

Jobs rykte om att vara en rättrådig, barmhärtig och rättvis man mot fattiga och med en fruktan för Gud, hade spritt sig i dessa trakter. Han var inte israelit utan edomit med en arabisk hustru, och han bekände sig till en monoteistisk tro på en enväldig Gud som hette Jahve, samma namn som israeliternas Gud. Legenden övertogs av judarna på deras väg mot Kanaan och den börjar med hur Jahve satt på sin tron med sin rådssamling (gudasöner) i likhet med den grekiska pantheon som försåg sig med ett slags spioner att kontrollera hur människorna levde på jorden. Jahve hade då vänt sig till Satan, på hebreiska (åklagare/anklagare), och undrade om Satan hade lagt märke till hans tjänare Job, att det på hela jorden inte fanns en så rättrådig man som han, ingen som fruktar Gud och skyr allt ont. Det var ingen tvekan om hur nöjd Gud var för det goda förhållandet som rådde mellan honom och Job. Men Satan tyckte inte det var så anmärkningsvärt såsom Gud bistått Job med ett så gott liv med stora rikedomar med tjänare och många söner och döttrar. Hur lätt var det då inte att vara en rättrådig man? Men skulle han få ta ifrån Job allt det goda, så nog skulle Job snart förbanna Gud ”rakt i ansiktet”, menade Satan.

Jobs fossiliserade fotavtryck är ovanligt stort. Job var enligt legenden en stor man, både fysiskt och andligt. Graven är nära nog 4 meter lång. Pallen vid huvudänden är till för rökelsekar, Foto: Tarja Salmi-JacobsonFrån Guds sida var utgången säker, så han lät det ske. Satan tog ifrån Job all hans rikedom med boskap i tusental och alla hans barn, sju söner och tre döttrar, men Job svarade: ”Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter. Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn.”

När gudasönerna åter samlades frågade Gud åklagaren om han lagt märke till Jobs trofasthet. Satan anhöll nu att få orsaka Job kroppslig skada för att bevisa sin tes, en oskyldigt drabbad Herrens tjänare skulle förbanna sin Gud till slut.

Job drabbas av varbölder (spetälska) och hans förtvivlade hustru Uzit uppmanade honom att förbanna Gud och dö bort ifrån allt elände. Men Job svarar: ”Du talar som en dåre. Vi tar emot det goda från Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?

När Jobs vänner, Elifas, Bildad, Sofar och Elihu, fick höra vad som drabbat honom kom de för att trösta honom. Men enligt deras rådande uppfattning vedergav Gud onda gärningar och det är därför Job nu lider för sina hemliga synder och har därför förtjänat sin olycka. Men Job framhärdar att han inte har syndat och försvarar sin ära. Förtvivlad förbannar han sin egen födelse för sitt utdragna lidande, men smädar inte Gud.

Så Job blir inte tröstad. Tvärtom anser han att vännernas tal hånar Gud och han försvarar sig genom att påpeka att han inte är ensam att lida orättvist ,bara man ser sig omkring.

 Jobs fossiliserade fotavtryck är ovanligt stort. Job var enligt legenden en stor man, både fysiskt och andligt. Graven är nära nog 4 meter lång. Pallen vid huvudänden är till för rökelsekar, Foto: Tarja Salmi-JacobsonTill slut tar Elihu till orda mot alla och menar att Gud Skaparen är utom allt mänskligt klander, eftersom hans intresse inte är att skada människor. Lidandet behöver inte vara ett straff för uppenbara synder, utan likväl tukt och varning för människan. Han klandrar Job för att ha förbannat sin födelse och ifrågasatt Guds rättfärdighet. Guds vishet är oändlig och kan inte förstås av människor, menade han.

Till sist talar Gud till Job och hans vänner i form av en stormvind. Kan någon ifrågasätta eller mäta sig med Gud som skapat hela universum och allt levande som är beroende av hans ynnest? I sin vrede vänder sig Gud till vännerna som felaktigt tolkat hans avsikter och utdömer dem att offra sju tjurar och sju baggar, varefter de kommer bli befriade från Guds fortsatta vrede – men bara om Job ber för dem, ty han skulle bönhöra Job.

Job som hade ångrat sina ord blir fullt återupprättad. Hans första fru hade dött men han får en ny familj med en dotter (Dinah) till Jakob, och Job får samma antal barn som förut och dubbel ersättning för förlorad egendom: 14000 får, 6000 kameler, 1000 par oxar och 1000 åsneston. Job levde sedan 140 år till och fick se både barn och barnbarn i fyra led. Så dog Job, gammal och mätt av år. Enligt sägnen blev han 240 år.

Jobs bok i Gamla testamentet anses som den hebreiska litteraturens mästerverk vilken grundar sig i en edomitisk folklig berättelse om den fromme Job. Den jämförs med antikens grekiska ödestragedier, med Shakespeares dramer och Goethes ”Faust” och många fler.

    Mausoleet med dess förgyllda kupol omges av en grönskande trädgård. I kupolens insida hänger en kristallkrona, Foto: Tarja Salmi-JacobsonJobs bok inleds av en prolog i prosa om Jobs rättrådighet och hur en av gudasönerna, Satan, utmanade Gud i något man kunde kalla för vadslagning. Om Satan fick ta ifrån Job allt det goda Gud försörjt honom med, skulle hans rättrådighet inte hålla i längden.

Bokens tema i dialogform är skriven i vacker lyrik, där man finner hur ohyggligt Satan prövar Job för att få honom att förbanna Gud. Temat berör i högsta grad hur och varför en oskyldig och alltigenom god människa får lida.

Epilogen övergår till prosa då Job får upprättelse för sitt oskyldiga lidande. Både Job och Gud går segrande ur dramat. Men Gud förklarar inte varför Jobs lidande, däremot gör han det klart för alla att hans motiv inte får ifrågasättas, eftersom hans vishet står över allt som han skapat och därmed inte kan förstås fullt ut av en människa.

Den engelska poeten Alfred Tennyson hyllade Jobs bok som det största diktverk som någonsin skrivits och Victor Hugo skrev: Om all litteratur skulle förgås i morgon och en enda bok skulle bevaras, skulle det vara Jobs bok.

Det var förträffligt nog också Jobs önskan: ”Om ändå mina ord skrevs ner, om de ändå sattes på pränt, höggs in i klippan för alltid med järnstift och bly!” (19:23-24)

När än dessa rader har sagts och nedtecknats har den kompletta Bibeln idag översatts till över 450 språk, och enskilda avsnitt till cirka 2500 språk. Den är världens mest lästa, åtminstone tryckta bok, uppskattningsvis i mer än 4,7 miljarder exemplar.

Muslimer hedrar Job. Muhammed hänvisar till Job i koranen, som ett föredöme om hur en trofast muslim ska vara. Han är upphöjt till en profet, eftersom Gud talade direkt till honom i likhet med flera andra gammaltestamentliga fromma gestalter. Några exegeter anser att Joblegenden ursprungligen mycket väl har kunnat spridas av nabatéer, en arabisk folkgrupp i norra Arabien med Petra som säte varifrån de rådde om handelskaravaners södra del av Sidenvägen, och att legenden senare översattes till hebreiska och upptogs i den judiska kanon.

Vid graven fick vi höra den lokala anekdoten om den rike Job. När han hade blivit som sjukast och alla hade tagit avstånd ifrån honom, såg han sig bäst att resa bort. Han hade kommit till Dhofar och uppmanats av sin fru att be Gud befria hans bördor. Men Job hade svarat att skulle inte Gud veta bäst vad han gjorde? Men till slut vänder sig Job till Gud och ber om förbarmande. ”Djävulen har plågat mig svårt och mina krafter är slut!”, utbrister han.

 Mausoleet med dess förgyllda kupol omges av en grönskande trädgård. I kupolens insida hänger en kristallkrona, Foto: Tarja Salmi-JacobsonGud hör hans bön och uppmanar Job att stampa hårt på marken med sin fot. Då började vattnet sippra ur marken och bilda en källa. När Job tvättade sig i vattnet och drack av det, blev han frisk. Som sjuk hade han sett ut som en 250-åring, nu blev han ung som en 18-åring.

Jobs fossiliserade fotavtryck vid mausoleet visas för besökare för att minnas miraklet hur vattenkällan kom till.

När man läser Koranen lägger man märke till hur ofta den hänvisar till gammaltestamentliga profeter (drygt 20 st.), men jämförelsevis få hänvisningar till Nya Testamentet. Muhammed kallade både judar och kristna för ”Bokens folk”. På hans tid fanns inte Bibeln översatt till arabiska. Muhammed kunde varken läsa eller skriva, han måste ha levt i ett samhälle där båda dessa trosinriktningar var representerade och att han hade hört berättas om Bibelns innehåll. Då särskilt om judarnas profeter.

Judar antas ha flyttat från Palestina till Arabien när romarna mejade ner Jerusalem år 79 e.v.t., och senare när alla områdets judar drevs i landsflykt år 135. När Muhammed med sitt följe år 622 flydde från förföljelserna i Mecka och bosatte sig i Medina bodde där tre större judiska klaner. Muhammed hade inledningsvis en bra kontakt med det judiska folket och hyste hopp om att bli accepterad, också som judarnas nya profet.

Muhammeds mission var att göra slut på månggudadyrkan bland araberna och ena dem i en enda trosgemenskap, vilket nästan blev hans död när en inflytelserik klan i Mecka krävde ett antal förfäders gudinnor kvar att dyrka. Det judiska folket, med sin monoteistiska Jahvetro, ansåg inte att de behövde någon ny religion.

Job och hans vänner, oljemålning av Ilja Repin, 1869, ”Orkar du höra vad vi har att säga? Vem kan hålla tillbaka sina ord? (Ryska museet, St Petersburg)Under en serie krigiska invecklingar och fientligheter från Mecka, ansåg Muhammed att de judiska klanerna inte stod på hans sida i Medina. De hade till och med vänt sig emot honom. Muhammed utvisade de judiska klanerna från Medina. Med stöd av ett dekret som inte längre tillät två religioner i Arabien utvisades alla judar och kristna från den arabiska halvön år 641, utom från södra och östra kusten där judar bedrev sjöhandel.

Efter segern över Mecka år 630 hade Muhammed sänt sitt sändebud till Oman för att omvända araberna även på denna plats. Den nya tron välkomnades. Den tidigaste bibliska anknytningen till Oman, är Jobs grav nära Salalah. Men någon judisk bosättning känner man inte till efter 1100-talet. En brittisk löjtnant J.R. Wellsted dokumenterade under sin resa i Arabien att det fanns en mindre grupp judar i Muskat 1828, men att de bestod av förföljda flyktingar från Bagdad. I dagens Oman finns inget judiskt samfund trots att det i Oman inte funnits förföljelser mot judiska flyktingar från t.ex. Jemen, såsom det skett i andra arabländer.

Skylt vid ingången till mausoleumområdet, Foto: Tarja Salmi-JacobsonHur man kunnat fastslå att man funnit Jobs grav just i Oman tycks det inte finnas några källor att tillgå. Men att göra ett besök där går utmärkt. Det går inga lokala bussar upp till berget och gravplatsen. Man måste ta en taxi dit eller åka med en researrangörs utflyktsbuss. Hyr man bil är det bra att veta att vägarna kan vara fulla av kameler. Orsakar man en olycka och en kamel skadas på dagtid får man betala och det kan bli mycket dyrt. Däremot måste djurägaren samla in sina djur inför kvällen och skulle en olycka med kamel ske på kvällstid är det djurägarens fel och han får stå för den ekonomiska förlusten.

Oman har länge varit ett stängt land men har på senare år öppnat sig mer och mer för omvärlden. Det är också väntat att göras omfattande arkeologiska utgrävningar i landet. Det är ju härifrån man transporterade den begärliga och dyra rökelsen från trädet Boswellia sacra (frankinscense) till Judeen och Egypten redan under kung Salomos tid. Det finns en mångtusenårig kulturhistoria begravd under sanden i Oman som ännu väntar på att bli upptäckt.

 

Tarja Salmi-Jacobson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Bebådelse av Hebriana Alainentalo

Om allt det vi ännu inte kan språka och se

Förlaget Celanders har nyligen gett ut en ny bok av poeten och författaren Bo Gustavsson. "Det nya nuet" är den andra delen i en trilogi, den första heter "Det stora ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 04 mars, 2015

Handling och handlingsgrund ur ett primärt ekosofiskt perspektiv

  En handling måste förstås i relation till sin kontext, eller - sitt språkspel. Man ser mönster, men vilket mönster man ser beror på vilka begrepp som ingår i ens varseblivning ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 30 september, 2011

En höstpromenad för 50 år sedan. 1967

Träden står på kullarna i parken. Vita björkstammar med avlövade kronors mörka filigran mot himlen. Ett och annat gult löv hänger ännu kvar i de spensliga grenverken. Så långt har ...

Av: Annakarin Svedberg | Utopiska geografier | 20 februari, 2017

Maria Glimhester Ett självporträtt och fyra dikter

Vem är jag? Jag är Maria En människa precis som alla andra - unik. Med personlig historik på en gammal inkognito-flik. Utbildad till tänderna, men gick papperslös näst  - en ...

Av: Maria Glimhester | Utopiska geografier | 24 november, 2014

När vetenskap blir till religion

Jag är för vetenskap. Så länge den inte blir till religion. När den blir till religion händer det att bokstavstrogna vetenskapsfundamentalister kryper fram ur gömmorna och etablerar sig som nät-terrorister. Till ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 Maj, 2013

När man talar om trollen- Intervju med Johan Egerkrans

Att oknytten har en renässans har nog inte undgått någon, både svenska författare och filmskapare har funnit nya intressanta vinklar att skapa nya historier om dessa oknytt. Ett trevligt initiativ ...

Av: Jessika Ahlström, Alexander Sanchez | Övriga porträtt | 21 oktober, 2013

I demoners umgänge

Foto: Jimmy Oh I demoners umgänge De flesta gör sitt yttersta för att hålla ondskan på avstånd, men Mia Mäkilä i Norrköping vet bättre. Det vi ser är en modern stad ...

Av: Elin Schaffer | Konstens porträtt | 09 oktober, 2007

Captain Beefheart 1941-2010

Don Van Vliet är död och världen har berövats ytterligare ett unikt kreativt och oersättligt sinne.Don Van Vliet var mer känd som Captain Beefheart, och med skivor som "Safe As ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 19 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.