Dissidenten från Tornedalen

 ”Jag är för handel och mot kapitalism, för kommunitet och mot kommunism”, säger Bengt Pohjanen. Foto: Ulla Montan Dissidenten från Tornedalen Samtal med Bengt Pohjanen På Växjö flygplats en torsdagsmorgon slår Tidningen Kulturens Mikael ...

Av: Mikael Löwegren | 04 december, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Har någon ett tips på en bra bok till en som inte läser?

Verkligheten börjar komma i kapp mig. Jag skriver böcker, men jag läser inte. En lärare jag hade när jag som vuxen pluggade svenska såg lite misstänksamt på mig när jag ...

Av: Liz Wennberg | 17 december, 2012
Gästkrönikör

Tommy Åberg

”Drömmarnas värld”

Tommy Åberg är tillbaka med en ny krönika.

Av: Tommy Åberg | 28 april, 2015
Gästkrönikör

Vägen till Kappadokien (del 1)



BergspassDen som gör en resa har något att berätta, heter det ju. Jag ska i tre resereportage försöka dela med mig av de intryck och kunskaper jag inhämtat under en rundresa i södra Turkiet. Bussresans utgångspunkt är Antalya som ligger invid det turkosa Medelhavets strandremsa, som i norr gränsar mot Taurosbergen. Vår resa upp till Kappadokien för oss över den massiva bergskedjan och passerar Alacabelpasset på 1825 meters höjd.

Nu i december är bergstopparna täckta av snö. Vildgetter och gems utgör måhända åtrådda måltider för brunbjörn och varg. I skogarna gömmer sig vildsvin och räv bland pinjeträd, granar och lärkträd. Enstaka libanoncedrar kantar den nybyggda ovanligt raka vägsträckan genom bergsmassivet. De moderna och mycket bekväma turistbussarna ligger som pärlband efter vägen i båda riktningarna.

Solen gassar och bländar. Färden fortsätter genom Konyas oändliga slättland. Denna del av Turkiet ingår i det som kallas den bördiga halvmånen, ett uttryck som myntades 1906 av en författare, jag minns inte vem. Vi befinner oss i Turkiets kornkammare. Turkiet är självförsörjande på jordbruksprodukter och exporterar sitt överflöd till nordligare länder. Här odlas det som erbjuds oss i alla våra europeiska och svenska matvaruaffärer; spannmål, grönsaker och frukt i konkurrens med grekiska, italienska och spanska varor.

Inte en enda människa syns till. Men se där! En ensam fåraherde vallar sin fårhjord genom bygden och där betar svarta och vita kor på den vidsträckta slätten. Vi far genom en by. Några hus är byggda av soltorkat lertegel precis som för 8000 år sedan. Man undrar hur folk lever här. Var är alla människor? Var är kvinnorna och barnen?

Vad avser levnadsförhållandena är Turkiet tudelat. Här i öster lever folk under svårare omständigheter än i västra Turkiet, där europeisk standard och europeiska värderingar är förhärskande. I öster är klimatet hårt med iskalla vintrar och stora snömängder. På somrarna stiger temperaturen upp till fyrtio grader. Är det på grund av att byarna ligger på så långt avstånd ifrån varandra som de gamla feodala sedvänjorna vad gäller utbildning och kultur fortfarande lever kvar? Många föräldrar har länge vägrat låta sina döttrar kämpa i motvind långa vägar i snöoväder till avlägsna skolor.

Nu förstår jag varför så många av kvinnorna som jag undervisade i SFI - Svenska som främmande språk var analfabeter. I slutet av 1970-talet kom nämligen många invandrarfamiljer till Sverige just från byarna här i Konya. Det var kvinnor och män i 30 - 40-årsåldern som först och främst måste lära sig konststycket att hålla i en blyertspenna. Och tänka sig att lära sig skriva på ett främmande språk i den åldern, när man inte ens kan läsa och skriva på sitt eget språk!

I år har Turkiet infört obligatorisk tolvårig skolgång för alla. Alla elever ska genomgå gymnasieutbildning. Tidningar har påbörjat en aktion under mottot ”Pappa, skicka mig till skolan” för att få föräldrar att ändra sina attityder. För att motverka argumentet att skolvägarna är för långa och mödosamma, har staten infört ett system med gratis skolskjutsar, skollunch och läroböcker i öster, där byskolorna ligger glest. Olika åldrar blandas i samma klass i det som vi i Sverige kallar för B-skolor. Staten har även inrättat studiehem, där eleverna kan bo under veckans skoldagar. I västra Turkiet däremot betalar föräldrarna för skolskjuts, lunch och läroböcker.

typiska bostäderTurkiet har 76 miljoner invånare och halva befolkningen är under 28 år. I öster är de flesta kvinnorna ekonomiskt beroende av männen. I det feodala samhället är kvinnans plats i hemmet. Där sköter hon hushållet, uppfostrar sina barn enligt gamla traditioner och passar barnbarnen precis som traditionerna var i Sverige och överallt i Europa för 75- 80 år sedan.

Varje år ökar befolkningen med 1,5 miljoner människor. Om 70 procent av dem söker sig till högre utbildning, hur ska då universiteten kunna ställa så många utbildningsplatser till förfogande varje år? Svaret är att man har infört hårda inträdesprov. Godkända gymnasiebetyg räcker alltså inte för att få tillträde till de efterfrågade universitetsutbildningarna. Redan i årskurs 2 i gymnasiet förbereder sig eleverna extra inför inträdesproven på universiteten. Man går i dyra privatskolor som kostar omräknat 55. 000 kronor per år. På dessa skolor är engelska, franska, tyska eller italienska undervisningsspråk. Tre fjärdedelar av studenterna söker och erhåller stipendier från fonder som startats av rika familjer.

Cirka 9000 studenter klarar inträdesproven till universiteten varje år och får tillträde till något av Turkiets 140 universitet, kanske i Istanbul där det finns 40. På grund av att så många unga personer önskar sig en högre utbildning är bristen på yrkesarbetare och tekniskt kunniga arbetare stor.

Universitetsutbildningen kostar terminsavgifter och studiematerial som studenten betalar själv. I väst eftersträvar de flesta kvinnliga gymnasieelever en universitetsutbildning. På universiteten träffas ungdomar av båda könen och många bildar partnerskap och bor ihop utan att vara gifta. Denna osedliga utveckling vill man ändra på och då landet eftersträvar en befolkningstillväxt, har man infört en extra favör. De par som ingår äktenskap under universitetsutbildningen får sina terminsavgifter strukna och övriga studieskulder avskrivna. Staten betalar båda partners utbildningar. Regeringen tillsätter rektorerna på de statliga skolorna!

I väst yrkesarbetar många kvinnor i fabriker och på banker. De är så välkomna att man ordnar dagisplatser och barntillsyn på själva arbetsplatserna, så att kvinnor kan arbeta och samtidigt besöka sina barn på rasterna. Men hur är förhållandena för det kvinnliga könet i östra Turkiet?

slumbostaderPonera att du är flicka och bor på landet. Din far tycker inte att du behöver utbilda dig, för vem ska då sköta hushållet i framtiden? Vem ska hämta vatten? Vid brunnen har flickorna hittat på ett sätt att umgås en stund med varandra. De öppnar vattenkranen så lite som möjligt så att det tar lång tid att fylla kärlet. Här skapar de sig ett frirum, kanske det enda, eftersom kontakten med andra ungdomar är försvårad. Där skulle det kunna hända att en giftassugen pojke kommer förbi och blir förtjust i dig. I så fall måste han först be om lov hos sin egen familj att få tillstånd att gifta sig. Pojkens föräldrar eller släktingar besöker sedan din familj, som bestämmer om frieriet är acceptabelt. I så fall blir du nu tillsagd att koka kaffe. Är du attraherad av din friare, strör du mycket socker i kaffet, gillar du honom däremot inte, saltar du kaffet ordentligt. Ponera vidare att du blir glad över frieriet. Då förlovar ni er och firar sedan bröllop i dagarna tre. Guld förgyller nu dina dagar. Du får gyllene presenter; halsband, armband och även rent guld som du kan lägga på vågen. Guldet är din livförsäkring, det ska du nämligen använda dig av om du råkar hamna i kris!

I Turkiet lever 8 miljoner mycket rika personer. Mellan 25 och 30 procent av befolkningen lever på europeisk standard, medan den undre medelklassen lever i slumområden. Byggbranschen blomstrar. Överallt byggs det nya hus och moderna lägenheter. Här i öster passerar vi under resans gång flera slumområden, där folk lever under vidriga förhållanden. Stora statliga byggprojekt är igång. Man river slumområdena. Den som blir av med sitt boende på detta sätt erhåller en lägenhet i ett nybyggt hus som kompensation. Resten av lägenheterna säljs eller hyrs ut till överkomliga priser och hyror. Bostadslån är enkelt att få och amorteringsfria under ett par år. Utbudet av bostäder är gigantiskt och man undrar faktiskt om man inser faran. Tar man de västliga erfarenheterna av bostadsbubblan på allvar?

Vår eminente ledsagare, den turkiske ekonomen, berättar att inkomstklyftorna är stora i Turkiet. 18 miljoner människor tvingas leva på 2 US dollar per dag. Var fjärde person i Turkiet erhåller socialhjälp. Arbetslösheten beräknas vara mellan 10 och 11 procent och det finns tillgång till arbetslöshetskassa under 6 månader. Den som har en anställning eller ett arbete i butik, restaurang, på hotell eller arbetar som chaufför eller städare har en minimilön på omräknat 3. 500 kronor i månaden. Industriarbetare tjänar mellan 7. 000 och 9. 000 kronor netto. Bäst betalda är akademikerna som kan förvänta sig en lön på omräknat mellan 8. 000 och 25. 000 kronor. Alla anställda tillhandahåller 13 avlöningar per år.

Skattetrycket är 53 procent, den motsvarande siffran i Sverige är 57 procent. Därtill kommer 500 olika skatter och skatt på skatt. Arbetstiden är mestadels 40 timmar och semesteranspråken är beroende av anställningstiden. Pensionsåldern är 65 år med tillgång till gratis transporter med tåg och buss för alla. Grundpensionen beräknas vara 4. 000 – 5. 000 netto plus avgångsvederlag beräknat i antal år gånger sista avlöningen.

Turkiets ekonomi växer med 9 procent per år och har inte påverkats av den globala ekonomiska krisen. Landets industrinäringar består till stor del av bilindustri. Här tillverkas och monteras allt från bildelar till småbilar, lastbilar och bussar för världens alla bilmärken; Honda, Seat, Ford, Fiat, Volvo, Mercedes, Mitsubishi… Arbetskraften är billig. Turistindustrin bidrar med 38 miljoner besökare per år, textilindustrin tillverkar allt från råvaror, färdigsydd konfektion, hemtextil och skinn. Vitvaror produceras och exporteras, så även krom och kol.

Vad händer då om du blir sjuk? Socialt går det ingen nöd på den turkiska befolkningen åtminstone vad gäller sjukvården. Sjukförsäkringssystemet liknar det som finns i de mellaneuropeiska staterna, exempelvis Österrike och Tyskland med flera. Sedan i år har alla invånare sin egen sjukförsäkring med gratis sjukvård som inkluderar tandläkare och recept på gratis glasögon. Önskar du dig vackrare eller modernare glasögon än dem staten erbjuder, betalar du mellanskillnaden. Samtliga apotek är kopplade till sjukvårdssystemet. Är du pensionär är även medicinerna helt gratis. Privatsjukhus har avtal med staten och man betalar själv en viss summa. Här i östra Turkiet, där ju vintrarna är hårda och vägarna ibland täckta av 3 meter snö, tvingas sjukhus hämta patienter med bandvagnar, helikoptrar eller flygambulanser. Alla privatsjukhus måste ta emot akutfall, annars hotar böter eller nedläggning av sjukhuset.

På grund av det generösa sjukvårdssystemet har det uppstått problem med överkonsumtion av läkarvård och mediciner. Av det skälet tillåts patienter endast ta ut fyra mediciner åt gången, annars tvingas de uppsöka sjukhus och genomgå större läkarundersökningar för att fastställa det egentliga behovet. För att sänka läkemedelskostnaderna i landet pressas läkemedelsföretagen att hålla priserna nere och det finns en statlig import av mediciner i konkurrens med apoteksföreningen. För första gången överstiger nu hälsobudgeten försvarsbudgeten. Kan orsaken bestå i att militärtjänstgöringen har sänkts från 15 till 12 månader?

MoskéMustafa Kemal Atatürk grundade den turkiska republiken år 1923 och var landets president fram till sin död 1938. Turkiet blev ett sekulärt muslimskt land. Kvinnor förbjöds bära burka och huvudduk. På de statliga universiteten fanns en regel att ingen kvinna fick ikläda sig religiös mundering. Då det fanns många privata universitet som ändå tillät denna beklädnad, utfärdades en bestämmelse att endast prostituerade tilläts bära burka.

Men på det religiösa området händer det mycket just nu. Jag har sett många kvinnor på gatorna klädda i huvudduk eller burka med ett litet barn vid handen! Den nuvarande regeringen med premiärminister Recep Tayyip Erdoğan i spetsen har ingenting emot den klädseln. Folk anmodas leva ut sin religion, helst om de är muslimer. I byar och städer ligger moskéerna tätt, var och en har sin egen moskétillhörighet. En god muslin deltar i fredagsbönen, som ofta infaller vid lunchtid och varar i en kvart. Sedan är det tid att återgå till arbetet.

Busschauffören har lugnt och tryggt fört oss de 56 milen från Antalya till staden Konya, som grundades år 1099 av seldjukerna. De var nomader från Centralasien med turkiskt ursprung och hade som legosoldater invaderat det bysantinska riket på 1000-talet och erövrat områden i Mellanöstern.

När vi närmar oss centralorten häpnar vi; sopor ligger utströdda överallt bland träden! Folk strör plastpåsar och skräp omkring sig, använder sig inte av soppåsar, men annars verkar man vara ganska miljömedveten. Solpaneler ligger på hustaken för vattenuppvärmningen. Konya verkar i övrigt vara en stad med många nya trevåningshus som byggts intill slumområdena. Vilda hundar springer omkring på gatorna. Och jag som är så rädd för hundar! Men de verkar närmast skygga, närmar sig ogärna människorna och jag kan tryggt lämna bussen för vidare äventyr.

 

Lilian O. Montmar. Bilder: Mats Olofsson
Hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta
 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 26 april, 2015

Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner - hittills okända och opublicerade texter av…

Fram till maj 2012 var jag helt ovetande om ”Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner”, men från Stockholms stadsteater kom inbjudan att intervjua regissören och dramatikern Markus Lindeen, som på ...

Av: Lena S. Karlsson | Reportage om scenkonst | 06 juli, 2012

Musiken, minnet, muserna och madeleinkakan

Musiken är den av konstarterna som är mest okontrollerbar och gränslös i sina möjligheter och mest vild i betydelserna abstrakt, hållningslös och oberäknelig i sina kapaciteter och i sina strängars ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om musik | 12 februari, 2010

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | Essäer om konst | 23 oktober, 2013

Ragnar Thoursie Foto Ulla Montan

Kråkorna skrattar ännu

Cecilia Persson om poeten Ragnar Thoursie

Av: Cecilia Persson | Litteraturens porträtt | 10 maj, 2016

Young Virgin Auto-Sodomized by the Horns of Her Own Chastity. Foto Arniep

Freuds farliga fröjder

"Freud inser inte att människan är en del av samhällsutvecklingen, att människans natur inte kan studeras skild från de sociala omständigheter under vilka hon lever…" - Bo I. Cavefors

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 06 april, 2015

Sten Barnekow

Zazen och den omöjliga boken

Det är svårt för mig försöka formulera frågor om Sten Barnekows minst sagt mastodontiska bok, 2 144 sidor, Än zen då: En japansk zenmästares första besök i Sverige (Bokförlaget Nya ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 07 januari, 2017

Trästans besjungare, ensamhetens diktare

Illustration: Hebriana Alainentalo Trästans besjungare, ensamhetens diktare Hans Mörk fann tidigt sin kallelse som en ensamhetens diktare, och hans idag svåråtkomliga böcker sprider hopp om att aldrig ge upp. Örebro, ute ...

Av: Måna N. Berger | Essäer om litteratur & böcker | 20 november, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.