Möten och betraktelser i kristidernas Rethymnon 2014

Det är olidligt varmt på Kreta nu i augusti och badstranden är överfylld av människor. Jag simmar ut i den långgrunda bukten och ligger sedan och flyter runt i det ...

Av: Lilian O. Montmar | 30 augusti, 2014
Resereportage

Veckan från begravningsplatsen

 Anders Behring Breivik är psykiskt sjuk och var det när han begick massmorden på Utöya i juli. Enligt den rättspsykiatriska undersökningen lider Breivik av paranoida schizofrena drag. Breivik anses psykotisk ...

Av: Gregorz Flakierski | 03 december, 2011
Veckans titt i hyllan

Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd

  Bitte Andersson. fotografier Kim Varga  Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd Agneta Tröjer och Kim Varga har träffat bokhandlerskan, serietecknerskan, filmarbeterskan och queerfeministen Bitte Andersson i hennes butik Hallongrottan på söder i ...

Av: Agneta Tröjer och Kim Varga | 19 juni, 2007
Övriga porträtt

Unterwegs zur Musik. Om Anton Webern

Anton Webern var den mest radikala bland Schönbergs lärjungar och en portalfigur för alla musikpionjärer under andra hälften av nittonhundratalet. Teoretiker av en integral serialism och, framför allt, grundaren av ett ...

Av: Guido Zeccola | 06 november, 2013
Musikens porträtt

Det sicilianska bröllopet



Vi startar från Palermo tidigt på eftermiddagen- Men har du en lämplig klänning? frågar min kusin misstänksamt.

Mina sicilianska kusiner, har blivit bjudna till ett bröllop och vänligt nog har de bestämt sig för att ta mig med, deras svenska kusin, som just anlänt från de djupa skogarna i norr. Att gå till ett bröllop i Italien utan “de rätta” kläderna, “de rätta” skorna och “den rätta” väskan är en dödssynd. Gästerna på bröllop är alltid klädda oklanderligt. De är sublima i sin perfektion, det närmaste man kan komma gudomligheten.

Det är inte bara kläder och accessoarer det handlar om, det är mer än så. De är alla så polerade, släta och väldoftande. Med samma friskhet som en tidig vårmorgon. De är så vackra och förtrollande att man kan bara dö. Detta gäller män, kvinnor, gamlingar och barn. Åldern spelar inte den minsta roll. Lyckligtvis har jag med mig en sidenklänning med små svarta och vita blommor.

Den väger inte mer än två gram, perfekt för att resa med Ryanair, där varje gram räknas. De förlovade är från Palermo och bor i samma hus som mina kusiner. Bröllopsparet bor på översta våningen och min kusin och hennes man på den första.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

ett enormt och stramt palats. Är det en synvilla jag ser?Vi startar från Palermo tidigt på eftermiddagen, i riktning mot naturreservatet -Ficuzzas Skog- i närheten av Corleone. Medan min kusins urgamla lilla röda Fiat segar sig långsamt fram på en kurvig och smal väg, tänker jag på dessa berömda maffioso från Corleone, de olika Riina och Provenzano som i åratal lyckades gömma sig mellan dessa berg, i en bondgård eller till och med i centrala byn. Gömda?

Vi är nu långt borta från kaoset i Palermo, från det påträngande, ständigt, rent av kriminella tutandet av bilister och den ändlösa strömmen av buckliga bilar. Här i bergen börjar vi andas. Vi dyker sakta ner i en levande och vild natur. Plötsligt skymtar på avstånd i all sin ensamhet, ett enormt och stramt palats. Är det en synvilla jag ser?

Den står värdigt framför höga berg, omgiven av skogen.

- Välkommen till " kungliga jaktstugan" uppförd anno 1799 för Ferdinando den förste, kung av de två Sicilierna. Säger min kusin medan han parkerar sin dammiga Fiat.

En riktigt enastående plats att gifta sig på, tänker jag.

 Ferdinando (Antonio Pasquale Giovanni Nepomuceno Serafino Gennaro Benedetto) di Borbone, tog sin tillflykt hit efter förlusten av Neapels kungadöme.

- Han var en okunnig och oförskämd man, ointresserad av statsangelägenheter, säger min kusin.

La sposa (bruden)Jag blir nyfiken och undersöker saken genast på min iPhone. Det visar sig att Ferdinando hade lämnat makten i händerna på sin österrikiska fru Maria Carolina. En kvinna som beskrivs som "mycket ambitiös, hänsynslös, bortskämd, arrogant". Makarna brast ofta ut i våldsamma gräl, som alltid brukade lämnade kungen desperat och deprimerad. Upprepade gånger bad han sin far, kungen av Spanien, att befria honom från denna mardröm. Mardrömmen var hon , Carolina. Hon var inte vacker men sensuell och attraktiv, blek, blond, upplyst och libertin. De två var skamlöst otrogna mot varandra med de många älskare och älskarinnor som det vimlade av i palatset.

Det hade inte gått tre månader sedan Carolinas död, som Ferdinando gifte om sig med sin favorit, den sicilianska hertiginnan Lucia Migliaccio. Bröllopet ägde rum i samma kyrka, utsmyckad i marmor och vita blommor, där vi ska fira bröllopet idag.

Gästerna börjar anlända, alla ser fantastiska ut. Min kusin har på sig sin eviga blåa klänning. En dyr liten sak, som hon burit på alla de bröllop hon varit med på under det senaste decenniet. Det är en blå klänning som lämnar axlarna bara, kompletterad med en förfärlig liten mantel i samma färg. Den passar henne perfekt, särskilt håret med de blonda lockarna. Hennes man är också perfekt. Med en elegant mörk kostym, glänsande hår, ett supertrimmat skägg och, till skillnad från sin fru, omgiven av ett moln av parfym. Vi går in i kyrkan. Den är liten och den fylls snabbt. Bruden och brudgummen kommer sist.

 Hon rör sig långsamt, insvept i en traditionellt vit klänning med släp. Hon har samma sicilianska skönhet som Lucia, svart och tjockt hår, fylliga och mjuka läppar.

Han är kortare, sobert klädd i blått och förhoppningsvis intelligentare än Ferdinando.

Det är faktiskt sant skogen brinnerDet har inte gått en kvart sen ritualens början, när jag ser en människa komma andfådd. Det är en man från byn eftersom han fortfarande har sina arbetskläder på sig. Han ser förvirrad, något bedrövad ut. Han ser sig osäkert omkring men bestämmer sig till slut:

- Skogen brinner! Elden är nära! Skriker han.

En liten skara som är nära ingången går ut mycket snabbt och jag med dom.

Det är faktiskt sant, skogen brinner. Jag förväntar mig att se alla gäster, inklusive brudparet och prästen, springa för livet ut ur kyrkan för att rädda sitt skinn. Lågorna är fortfarande en bit bort, men siroccovinden blåser i vår riktning. Till min stora förvåning, kommer ingen ut. Man kan höra prästens röst inne i kyrkan, han fortsätter ritualen med oförminskad energi.

Detta äktenskap, brand eller icke-brand, måste ske.

Samtidigt kommer brandmännen med tjutande sirener, minst tre enheter. Jag ser dem springa in i skogen med pumpar och brandposter, gulaktiga rökmoln förorenar snabbt atmosfären. Jag återgår lugnt till kyrkan och ser med förundran på dessa människor. Majoriteten av gästerna har stannat på sin plats.

En liten skara som är nära ingången går ut  mycket snabbt och jag med dem.Hade detta hänt i Sverige, resonerar jag, hade alla kommit ut i full galopp och de lokala myndigheterna hade stängt kyrkan och hela palatset av"säkerhetsskäl" !

Men här går allt sin gilla gång och brudgummen kan kyssa bruden. Vigseln är över. Men nu verkar alla ha fruktansvärt bråttom ut. Rädda för elden? Inte en chans. Gästerna vill bara placera sig på de mest strategiska platserna för att fotografera paret och kasta ris på dem.

Det var exakt för ett år sedan som äktenskapet ägde rum, nu väntar de barn.

Jag tänker på Ferdinando och Carolina som fick arton barn tillsammans ... helt andra tider!

 

Nadia Scapoli, text och bilder

 

gäster 

 

mina kusiner framför den kungliga jaktstugan 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Tillbaka hos Poesin!

Att först visa sig synlig (synlig för de synliga), och bli upptagen av den ”rätta” vägen, verkar nästan som en norm i dag. Därefter kommer texten, som ett bekräftelse-vara för ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 30 augusti, 2014

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Förfallsperiodernas uppgift är att blottlägga en civilisation

En kväll på tunnelbanan tittade jag mig uppmärksamt omkring: vi hade samtliga kommit någon annanstans ifrån...Bland oss fanns dock två eller tre ansikten härifrån, besvärade silhuetter som tycktes be om ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 22 april, 2017

Ett res nullius en plazas de toros

Efter att äntligen slitit med h;ströms korrektur, behövde jag utlopp och mening. Då här om kvällen och en del av natten cyklade jag till evigheten nära inpå det det trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 09 september, 2010

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Ayatollor

Uppvigling, Irans nya taktik mot landets bahá’i-minoritet

År 1863 tillkännagav Baha’u’llah offentligt  att han var Babs och alla profeters utlovade  återkomst och att Gud hade en plan för  mänsklighetens framtid. De som accepterade  hans ställning började kallas för bahá’ier. Samma ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson Text och bilder | Kulturreportage | 12 Maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts