Förlustens svarta geografi - David Goodis och skymningens underland

David Goodis var, underligt nog, en av de första amerikanska noirförfattarna som jag läste. Underligt, i alla fall utifrån en svensk horisont; Goodis har aldrig översatts till ...

Av: Nanok | 12 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Dataspelet E.T Atari funna på en soptipp i New Mexico.

Dödliga böcker och filmer med förbannelser

Den sista kopian av stumfilmen London After Midnight (1927) brann upp 1967 men i TV-serien Whitechapel dyker den upp igen. Serien som gick i fyra säsonger mellan 2009 och 2013 handlar ...

Av: Mathias Jansson | 07 februari, 2016
Kulturreportage

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Ett litteratöröde

Ett litteratöröde Litterär berömmelse är en vansklig historia. De flesta av dagens "namn" är snart glömda eller förvandlade till anekdoter i litteraturhistoriens marginal. Den en gång uppburne Gustaf af Geijerstam lever ...

Av: Göran Lundstedt | 26 april, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Det sicilianska bröllopet



Vi startar från Palermo tidigt på eftermiddagen- Men har du en lämplig klänning? frågar min kusin misstänksamt.

Mina sicilianska kusiner, har blivit bjudna till ett bröllop och vänligt nog har de bestämt sig för att ta mig med, deras svenska kusin, som just anlänt från de djupa skogarna i norr. Att gå till ett bröllop i Italien utan “de rätta” kläderna, “de rätta” skorna och “den rätta” väskan är en dödssynd. Gästerna på bröllop är alltid klädda oklanderligt. De är sublima i sin perfektion, det närmaste man kan komma gudomligheten.

Det är inte bara kläder och accessoarer det handlar om, det är mer än så. De är alla så polerade, släta och väldoftande. Med samma friskhet som en tidig vårmorgon. De är så vackra och förtrollande att man kan bara dö. Detta gäller män, kvinnor, gamlingar och barn. Åldern spelar inte den minsta roll. Lyckligtvis har jag med mig en sidenklänning med små svarta och vita blommor.

Den väger inte mer än två gram, perfekt för att resa med Ryanair, där varje gram räknas. De förlovade är från Palermo och bor i samma hus som mina kusiner. Bröllopsparet bor på översta våningen och min kusin och hennes man på den första.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

ett enormt och stramt palats. Är det en synvilla jag ser?Vi startar från Palermo tidigt på eftermiddagen, i riktning mot naturreservatet -Ficuzzas Skog- i närheten av Corleone. Medan min kusins urgamla lilla röda Fiat segar sig långsamt fram på en kurvig och smal väg, tänker jag på dessa berömda maffioso från Corleone, de olika Riina och Provenzano som i åratal lyckades gömma sig mellan dessa berg, i en bondgård eller till och med i centrala byn. Gömda?

Vi är nu långt borta från kaoset i Palermo, från det påträngande, ständigt, rent av kriminella tutandet av bilister och den ändlösa strömmen av buckliga bilar. Här i bergen börjar vi andas. Vi dyker sakta ner i en levande och vild natur. Plötsligt skymtar på avstånd i all sin ensamhet, ett enormt och stramt palats. Är det en synvilla jag ser?

Den står värdigt framför höga berg, omgiven av skogen.

- Välkommen till " kungliga jaktstugan" uppförd anno 1799 för Ferdinando den förste, kung av de två Sicilierna. Säger min kusin medan han parkerar sin dammiga Fiat.

En riktigt enastående plats att gifta sig på, tänker jag.

 Ferdinando (Antonio Pasquale Giovanni Nepomuceno Serafino Gennaro Benedetto) di Borbone, tog sin tillflykt hit efter förlusten av Neapels kungadöme.

- Han var en okunnig och oförskämd man, ointresserad av statsangelägenheter, säger min kusin.

La sposa (bruden)Jag blir nyfiken och undersöker saken genast på min iPhone. Det visar sig att Ferdinando hade lämnat makten i händerna på sin österrikiska fru Maria Carolina. En kvinna som beskrivs som "mycket ambitiös, hänsynslös, bortskämd, arrogant". Makarna brast ofta ut i våldsamma gräl, som alltid brukade lämnade kungen desperat och deprimerad. Upprepade gånger bad han sin far, kungen av Spanien, att befria honom från denna mardröm. Mardrömmen var hon , Carolina. Hon var inte vacker men sensuell och attraktiv, blek, blond, upplyst och libertin. De två var skamlöst otrogna mot varandra med de många älskare och älskarinnor som det vimlade av i palatset.

Det hade inte gått tre månader sedan Carolinas död, som Ferdinando gifte om sig med sin favorit, den sicilianska hertiginnan Lucia Migliaccio. Bröllopet ägde rum i samma kyrka, utsmyckad i marmor och vita blommor, där vi ska fira bröllopet idag.

Gästerna börjar anlända, alla ser fantastiska ut. Min kusin har på sig sin eviga blåa klänning. En dyr liten sak, som hon burit på alla de bröllop hon varit med på under det senaste decenniet. Det är en blå klänning som lämnar axlarna bara, kompletterad med en förfärlig liten mantel i samma färg. Den passar henne perfekt, särskilt håret med de blonda lockarna. Hennes man är också perfekt. Med en elegant mörk kostym, glänsande hår, ett supertrimmat skägg och, till skillnad från sin fru, omgiven av ett moln av parfym. Vi går in i kyrkan. Den är liten och den fylls snabbt. Bruden och brudgummen kommer sist.

 Hon rör sig långsamt, insvept i en traditionellt vit klänning med släp. Hon har samma sicilianska skönhet som Lucia, svart och tjockt hår, fylliga och mjuka läppar.

Han är kortare, sobert klädd i blått och förhoppningsvis intelligentare än Ferdinando.

Det är faktiskt sant skogen brinnerDet har inte gått en kvart sen ritualens början, när jag ser en människa komma andfådd. Det är en man från byn eftersom han fortfarande har sina arbetskläder på sig. Han ser förvirrad, något bedrövad ut. Han ser sig osäkert omkring men bestämmer sig till slut:

- Skogen brinner! Elden är nära! Skriker han.

En liten skara som är nära ingången går ut mycket snabbt och jag med dom.

Det är faktiskt sant, skogen brinner. Jag förväntar mig att se alla gäster, inklusive brudparet och prästen, springa för livet ut ur kyrkan för att rädda sitt skinn. Lågorna är fortfarande en bit bort, men siroccovinden blåser i vår riktning. Till min stora förvåning, kommer ingen ut. Man kan höra prästens röst inne i kyrkan, han fortsätter ritualen med oförminskad energi.

Detta äktenskap, brand eller icke-brand, måste ske.

Samtidigt kommer brandmännen med tjutande sirener, minst tre enheter. Jag ser dem springa in i skogen med pumpar och brandposter, gulaktiga rökmoln förorenar snabbt atmosfären. Jag återgår lugnt till kyrkan och ser med förundran på dessa människor. Majoriteten av gästerna har stannat på sin plats.

En liten skara som är nära ingången går ut  mycket snabbt och jag med dem.Hade detta hänt i Sverige, resonerar jag, hade alla kommit ut i full galopp och de lokala myndigheterna hade stängt kyrkan och hela palatset av"säkerhetsskäl" !

Men här går allt sin gilla gång och brudgummen kan kyssa bruden. Vigseln är över. Men nu verkar alla ha fruktansvärt bråttom ut. Rädda för elden? Inte en chans. Gästerna vill bara placera sig på de mest strategiska platserna för att fotografera paret och kasta ris på dem.

Det var exakt för ett år sedan som äktenskapet ägde rum, nu väntar de barn.

Jag tänker på Ferdinando och Carolina som fick arton barn tillsammans ... helt andra tider!

 

Nadia Scapoli, text och bilder

 

gäster 

 

mina kusiner framför den kungliga jaktstugan 

 

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev

Pia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 13 september, 2013

En dikt av Bianca Olsson

Bianca Olsson går just nu på Westerdals School of Communication (WSoC) som ligger i Oslo, men är själv svensk - bördig från Göteborg. Hon säger själv att hennes språk förändrats ...

Av: Bianca Olsson | Utopiska geografier | 23 Maj, 2011

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Feminism och nazism: Elin Wägner och John Landquist

Elin Wägner (1882-1949), mitten av 1920talet. Foto: okänd Det var i den lilla skånska semesterorten Arild det hela började. Vid denna tid var det idylliska Arild en mycket populär sommarort, inte ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2008

Skräcken i kulturens hjärta

- Jag har en del demoner att bearbeta. Alla skräcktavlor porträtterar mina egna demoner - de är inte bra skrämmande för skräckens skull, alla demoner har namn och en betydelsefull ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 14 oktober, 2009

Isak Serholt

Tre dikter av Isak Serholt

Mitt namn är Isak Serholt och är 28 år. Jag bor i en liten by utanför Göteborg med min fru och mitt ett år gamla barn. Jag jobbar som snickare och fyller ...

Av: Isak Serholt | Utopiska geografier | 05 Maj, 2017

Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 16 september, 2010

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret

Jag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera ...

Av: Linda Bönström | Essäer om litteratur & böcker | 28 januari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts