Med smak av Madeleinekaka i strukturellt komplex roman

År 2010 gavs den skönlitterära boken Un roman estonien, skriven av Katrina Kalda, ut i Frankrike. Med sin historia om en karaktär, August, som delvis av slumpen blir en följetongsförfattare ...

Av: Anna Nyman | 26 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Also sprach Martin Heidegger

Under 1950-talet genomkorsas Martin Heideggers filosofi av det som den tyske tänkaren kallade Kehre, en vändpunkt. Den mest betydande i hans filosofi blir då konsten. I ”Sein und Zeit” (1927) ...

Av: Guido Zeccola | 24 maj, 2012
Agora - filosofiska essäer

vladimir Oravsky

Vad kommer jag att fråga Sting när han kommer till Sverige för att…

Den följande historien har jag berättat tidigare och vid andra sammanhang. Att den nu återigen gör sig påmind är på grund av att dess förmodade huvudperson tilldelades ett av de ...

Av: Vladimir Oravsky | 09 februari, 2017
Gästkrönikör

Unterwegs zur Musik. Om Anton Webern

Anton Webern var den mest radikala bland Schönbergs lärjungar och en portalfigur för alla musikpionjärer under andra hälften av nittonhundratalet. Teoretiker av en integral serialism och framför allt, grundaren av ett ...

Av: Guido Zeccola | 01 juli, 2010
Musikens porträtt

Det sicilianska bröllopet



Vi startar från Palermo tidigt på eftermiddagen- Men har du en lämplig klänning? frågar min kusin misstänksamt.

Mina sicilianska kusiner, har blivit bjudna till ett bröllop och vänligt nog har de bestämt sig för att ta mig med, deras svenska kusin, som just anlänt från de djupa skogarna i norr. Att gå till ett bröllop i Italien utan “de rätta” kläderna, “de rätta” skorna och “den rätta” väskan är en dödssynd. Gästerna på bröllop är alltid klädda oklanderligt. De är sublima i sin perfektion, det närmaste man kan komma gudomligheten.

Det är inte bara kläder och accessoarer det handlar om, det är mer än så. De är alla så polerade, släta och väldoftande. Med samma friskhet som en tidig vårmorgon. De är så vackra och förtrollande att man kan bara dö. Detta gäller män, kvinnor, gamlingar och barn. Åldern spelar inte den minsta roll. Lyckligtvis har jag med mig en sidenklänning med små svarta och vita blommor.

Den väger inte mer än två gram, perfekt för att resa med Ryanair, där varje gram räknas. De förlovade är från Palermo och bor i samma hus som mina kusiner. Bröllopsparet bor på översta våningen och min kusin och hennes man på den första.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

ett enormt och stramt palats. Är det en synvilla jag ser?Vi startar från Palermo tidigt på eftermiddagen, i riktning mot naturreservatet -Ficuzzas Skog- i närheten av Corleone. Medan min kusins urgamla lilla röda Fiat segar sig långsamt fram på en kurvig och smal väg, tänker jag på dessa berömda maffioso från Corleone, de olika Riina och Provenzano som i åratal lyckades gömma sig mellan dessa berg, i en bondgård eller till och med i centrala byn. Gömda?

Vi är nu långt borta från kaoset i Palermo, från det påträngande, ständigt, rent av kriminella tutandet av bilister och den ändlösa strömmen av buckliga bilar. Här i bergen börjar vi andas. Vi dyker sakta ner i en levande och vild natur. Plötsligt skymtar på avstånd i all sin ensamhet, ett enormt och stramt palats. Är det en synvilla jag ser?

Den står värdigt framför höga berg, omgiven av skogen.

- Välkommen till " kungliga jaktstugan" uppförd anno 1799 för Ferdinando den förste, kung av de två Sicilierna. Säger min kusin medan han parkerar sin dammiga Fiat.

En riktigt enastående plats att gifta sig på, tänker jag.

 Ferdinando (Antonio Pasquale Giovanni Nepomuceno Serafino Gennaro Benedetto) di Borbone, tog sin tillflykt hit efter förlusten av Neapels kungadöme.

- Han var en okunnig och oförskämd man, ointresserad av statsangelägenheter, säger min kusin.

La sposa (bruden)Jag blir nyfiken och undersöker saken genast på min iPhone. Det visar sig att Ferdinando hade lämnat makten i händerna på sin österrikiska fru Maria Carolina. En kvinna som beskrivs som "mycket ambitiös, hänsynslös, bortskämd, arrogant". Makarna brast ofta ut i våldsamma gräl, som alltid brukade lämnade kungen desperat och deprimerad. Upprepade gånger bad han sin far, kungen av Spanien, att befria honom från denna mardröm. Mardrömmen var hon , Carolina. Hon var inte vacker men sensuell och attraktiv, blek, blond, upplyst och libertin. De två var skamlöst otrogna mot varandra med de många älskare och älskarinnor som det vimlade av i palatset.

Det hade inte gått tre månader sedan Carolinas död, som Ferdinando gifte om sig med sin favorit, den sicilianska hertiginnan Lucia Migliaccio. Bröllopet ägde rum i samma kyrka, utsmyckad i marmor och vita blommor, där vi ska fira bröllopet idag.

Gästerna börjar anlända, alla ser fantastiska ut. Min kusin har på sig sin eviga blåa klänning. En dyr liten sak, som hon burit på alla de bröllop hon varit med på under det senaste decenniet. Det är en blå klänning som lämnar axlarna bara, kompletterad med en förfärlig liten mantel i samma färg. Den passar henne perfekt, särskilt håret med de blonda lockarna. Hennes man är också perfekt. Med en elegant mörk kostym, glänsande hår, ett supertrimmat skägg och, till skillnad från sin fru, omgiven av ett moln av parfym. Vi går in i kyrkan. Den är liten och den fylls snabbt. Bruden och brudgummen kommer sist.

 Hon rör sig långsamt, insvept i en traditionellt vit klänning med släp. Hon har samma sicilianska skönhet som Lucia, svart och tjockt hår, fylliga och mjuka läppar.

Han är kortare, sobert klädd i blått och förhoppningsvis intelligentare än Ferdinando.

Det är faktiskt sant skogen brinnerDet har inte gått en kvart sen ritualens början, när jag ser en människa komma andfådd. Det är en man från byn eftersom han fortfarande har sina arbetskläder på sig. Han ser förvirrad, något bedrövad ut. Han ser sig osäkert omkring men bestämmer sig till slut:

- Skogen brinner! Elden är nära! Skriker han.

En liten skara som är nära ingången går ut mycket snabbt och jag med dom.

Det är faktiskt sant, skogen brinner. Jag förväntar mig att se alla gäster, inklusive brudparet och prästen, springa för livet ut ur kyrkan för att rädda sitt skinn. Lågorna är fortfarande en bit bort, men siroccovinden blåser i vår riktning. Till min stora förvåning, kommer ingen ut. Man kan höra prästens röst inne i kyrkan, han fortsätter ritualen med oförminskad energi.

Detta äktenskap, brand eller icke-brand, måste ske.

Samtidigt kommer brandmännen med tjutande sirener, minst tre enheter. Jag ser dem springa in i skogen med pumpar och brandposter, gulaktiga rökmoln förorenar snabbt atmosfären. Jag återgår lugnt till kyrkan och ser med förundran på dessa människor. Majoriteten av gästerna har stannat på sin plats.

En liten skara som är nära ingången går ut  mycket snabbt och jag med dem.Hade detta hänt i Sverige, resonerar jag, hade alla kommit ut i full galopp och de lokala myndigheterna hade stängt kyrkan och hela palatset av"säkerhetsskäl" !

Men här går allt sin gilla gång och brudgummen kan kyssa bruden. Vigseln är över. Men nu verkar alla ha fruktansvärt bråttom ut. Rädda för elden? Inte en chans. Gästerna vill bara placera sig på de mest strategiska platserna för att fotografera paret och kasta ris på dem.

Det var exakt för ett år sedan som äktenskapet ägde rum, nu väntar de barn.

Jag tänker på Ferdinando och Carolina som fick arton barn tillsammans ... helt andra tider!

 

Nadia Scapoli, text och bilder

 

gäster 

 

mina kusiner framför den kungliga jaktstugan 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Brittisk litteratur - En passage till Indien

Att upptäcka brittisk litteratur är att samtidigt upptäcka Indien. Banden mellan Indien och Storbritannien har genom historien varit hårt knutna vilket har kommit att avspeglas inom litteraturen. Några av ...

Av: Therese Ekstrand | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2010

Konceptfilm som söker det nordiska uttrycket

Filmen Vilsen handlar om att släppa taget om det förgångna, därav titeln. Projektetstartades av Göran Sjögren för flera år sen och utgick från ett koncept som skulle berättas. Manusförfattaren Omar ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 25 juli, 2013

Min kreativitet håller mig vid liv

Inom mig klämtar en ständig geografisk samt själslig längtan till några platser. Känslan förstärks, vidgas med tid och avstånd. Detta har legat latent som ett virus under lång tid, först ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 12 december, 2013

Bruno Franzon

Ni måste lära er ord!

Hur ska man skriva för att alla läsare ska bli nöjda? Det går inte, det kan vi glömma. Tydlighet är viktigt. Jag har sett skräckexempel på akademisk ...

Av: Bruno Franzon | Gästkrönikör | 15 september, 2017

Till slut, en början

A. Jag har glömt bort hur man skapar. Jag vet inte ens vad det är. Jag väntar på idén, det tankefenomen ur vilket saker sägs börja. ”Idé: 1. Föreställning, tanke ...

Av: Kajsa Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 15 november, 2011

Sjukt och friskt - Om kolerans uppkomst och inverkan

Koleran, som främst under 1800-talet – och med pandemisk magnitud – kom att kräva mer än 100 miljoner människoliv (och som fortfarande kräver över 100 000 människoliv om året), kan med ...

Av: Karwan Osmani | Kulturreportage | 27 december, 2013

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde

Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 mars, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts