Ett barn är fött...

Idyllen kan vara påträngande. Den kan bli för mycket. Idyllen är då ofta avskild från det verkliga. Den avsedda relationen av en s.k. inkarnation kan vara bruten. Några vill inte ...

Av: Hans-Evert Renérius | 25 december, 2014
Gästkrönikör

HANDLINGAR KRING RAYMOND ROUSSELS DÖD

"P.S. Kommissariat - sekt. Politeama - Palermo14 juli 1933 År XI i Fascismens EraInterntelegramÄrade herr förste PretorÄrade herr KvestorPalermo Vid omkring tiotiden idag på förmiddagen då hotellvaktmästaren Antonio Kreuz på Hotel ...

Av: Leonardo Sciascia. översättning: Torbjörn Elensky | 05 oktober, 2009
Utopiska geografier

Jacksonbot in action

Det där kan min robot göra bättre – om konst som algoritmer

Kallar du det där för konst? Min robot skulle kunna göra det mycket bättre! Kanske kommer konstnärer att ersättas av robotar i framtiden. Påståendet får nog en del att rynka ...

Av: Mathias Jansson | 18 februari, 2015
Essäer om konst

46. Kjell

Kjell skyndar över Mårtenstorget. Han är på väg till lasarettet för att sortera bland de gamla apparaterna. Han har varit där i perioder under hela hösten. Ombyggnationen som är på ...

Av: Kjell | 09 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Upplevelser i Bangkok



ElefantbuddhaResan från Ban Phe i Rayong till Bangkok genomförde vi med buss. Vi hade ju nog av helvetesfärder och ville njuta av de förbipasserande landskapsintrycken, vilket också lyckades. I Bangkok hade vi reserverat ett prisvärt hotell nära busstationen Ekamai och med de erfarenheter av boende som vi bar på, var vi beredda på det värsta. Döm om vår förvåning när Bourbon Street Boutique Hotel i hörnet av världens längsta gata, Sukhumvit Road, var mycket rent och fint.

På gatan utanför vårt hotell blir vi stående. En för oss ny taxiverksamhet pågår framför våra ögon. Unga kvinnor och män står i kö för att ”lifta” till jobbet med unga pojkar på motorcyklar, som den ena efter den andra kör upp på trottoaren, ställer sig på led och inom några sekunder har en passagerare sittande på ena skinkan på bönpallen utan hjälm och med handväskan i knäet. Jag frågar en av de köande om detta transportsystem är bättre än att vänta på bussen och hon svarar att det inte går att komma i tid till jobbet om man inte slingrar sig igenom trafikstockningarna på tvåhjulingar.

Jag hade varit i Bangkok för exakt fyrtio år sedan och nu var jag nyfiken på hur staden hade förändrats. Och det hade den! Trafiksystemet är välorganiserat och byggt i tre nivåer. För att förbättra trafikmiljön har man byggt BTS, Bangkok Masstransit System. Närmast himlen svävar ”Skytrain”, vars räls vilar på kraftiga betongfundament. Skytrain minskar restiderna väsentligt och är mycket lätt att komma underfund med. Billigt och bra är det dessutom, men det visar sig vara oerhört trångt i vagnarna. Och kallt, eftersom utetemperaturen vanligtvis ligger på över trettio grader och AC-systemet blåser in tjugogradig luft. Vi köper dagsbiljetter och kan därefter resa runt i hela systemet efter behag. Förunderligt att resenärerna består av ungdomar, mest unga flickor. Var håller den äldre befolkningen hus? Tåget tar sig fram högt över stad och folk i svindlande fart. Långt där nere på gatorna mellan de olika skyskraporna skymtar rucklen, där de fattiga bor. För övrigt verkar Bangkok vara en välmående världsstad. Det finns flera köpcenter i trakterna kring Siam Square till exempel MBK Center. Varuhuset är åtta våningar högt med flera tusen butiker.

Förutom kopior av svindyra märkesvaror finns det inte mycket som skiljer varuhuset från vilket annat inköpscenter som helst, inte heller i de mer exklusiva butikerna vid Charoen Krung Road.

Luften är numera inte längre mättad med avgaser som förr och man kan till och med skönja himlen i diset. Bangkok är vidsträckt, verkar inte ha något egentligt centrum, utan flera. Överallt bevakar oss Rama IX, kung Bhumibols ögon uppifrån sin evigt unga och upphöjda position. På gigantiska plakat vakar han över landets skeenden. Monark har han varit sedan 1946, då han som nittonåring kom till makten.

InteriörBangkok flyter på vatten. Det finns ett finmaskigt nät av kanaler som täcker staden. Nere vid floden Chao – Phraya River som slingrar sig likt en orm runt halva staden var det turistkaos. Intrikata ”sightseeingförsäljare” ville ge oss ”goda råd”, försökte intala oss att alla tempel var stängda till klockan 13.00 och att vi därför skulle anlita deras tjänster och se oss omkring, antingen med tuk-tuk, en "kabincykel”, eller med taxi och en välinformerad guide. När vi värjde oss blev de mycket förnärmade och började ge oss öknamn.

I trängseln är det lätt att skiljas från sina ägodelar och vi såg till att vi kom ombord på en flodbåt, en avlång, nästan bananliknande båt med en färgglad presenning som skyddande tak. Guiden försökte göra sig hörd genom den sprakande högtalaren. Vi passerade trähus och på långa pålar i den leriga flodbottnen balanserande skjul. Båten stannade till vid varje brygga och vi insåg snart att vi inte skulle få se det som vi hade planerat under dagen och bestämde oss för att stiga av båten och gå iland.

Jag hade ju varit på floden 1972 och mycket har förändrats sedan dess. De gamla boningarna med de vackra små templen har ersatts med stora moderna byggnader. Då på sjuttiotalet dök och simmade småpojkar runt turistbåtarna, samtidigt som kvinnor diskade och tvättade tvätten i det smutsiga vattnet. Man levde och dog på floden, något som man nog inte gör idag. Vattnet är lika smutsigt som förr, men nu på grund av turismens påverkan och inte av de människor som bebodde stränderna. Vi fortsatte istället till fots för att se det kungliga palatset (Grand Palace). Inne på palatsområdet ligger Smaragd-Buddhans tempel (Wat Prah Keo) den thailändska buddismens heligaste Buddha-staty.

Buddhismen är den största religionen i Thailand, 95 % av befolkningen sägs vara buddhister. Buddhisterna rättar sig efter läran i sitt dagliga liv och tar hjälp av den för att förstå den värld de lever i. De kallar sin tro för ”Dharma” eller ”boddhi Dharma”, vilket betyder Buddhas sanning eller lära.

CeremoniBuddhister försöker leva ett osjälviskt liv för att ta sig ur återfödelsens eviga kretslopp och nå nirvana. De förklarar detta med en bild av ett brinnande hus som brinner med tre eldar. Eldarna står för hat, begär och okunnighet som gör människor olyckliga. Att läsa heliga texter, meditera och vara vänlig mot andra är ett sätt att släcka eldarna. När eldarna är helt släckta har livstörsten dött ut och man kan nå nirvana, ett tillstånd av frånvaro av allt som vi som människor känner till, en sorts förintelse eller negation. En tanke att likna vid en lampas utslocknande, där lampan representerar eller liknas vid den trefaldiga elden, passionen, ondskan och dumheten. Livet blåser bort, liknar ett löv som bärs bort av vinden. Grundtanken är att livet präglas av lidande, varje gärning och handling vi utför kännetecknas av lidandets frö. Att uppnå nirvana skulle då beteckna den absoluta frånvaron av lidande.

Smaragdbuddhan är, trots namnet, huggen och slipad ur ett enda stycke jadesten. Ingen vet egentligen dess ursprung. Av en slump hittades den år 1434 vid ett blixtnedslag. Väggen till en sidobyggnad till ett gammalt tempel sprack och man hittade den 75 centimeter höga statyn. Vid en laotisk invasion på 1500-talet fördes den till Luang Prabang i Laos. Den flyttades senare till Vientiane och två hundra år senare med anledning av den thailändske kungen Taksins krigsförklaring mot Laos, togs Smaragd-Buddhan tillbaka och fördes till Thonburi av general Chakri, som senare blev Rama I. Hans första uppgift blev att bygga en ny huvudstad och ett nytt tempel åt den återerövrade Smaragd-Buddhan. Utanför templet vaktar sex lejon av brons, några av dem sägs vara tillverkade av khmerer på 1000-talet.

FlodbåtPalatset började byggas år 1782 för att markera tillträdet av Kung Rama I och flytten av Thailands huvudstad från Thonburi till Bangkok. År 1784 stod Wat Prah Kaeo färdigt och Buddhan blev en symbol för kungaättens bestånd. Palatset beboddes av kungafamiljen mellan åren 1782 och 1946. En av byggnaderna, Chakri Maha Prasat Hall, används fortfarande vid officiella mottaganden. Palatset och flera 1700-tals byggnader omges av en två kilometer lång vit mur runt det 218 000 kvadratmeter stora palatsområdet.

Wat Po består av flera byggnader och är ett av de äldsta templen i Thailand. I ett av templen ligger en gigantisk Buddhafigur från 1500-talet. Den vilande Buddhan är 15 meter hög och 46 meter lång. Hela statyn är klädd i bladguld och Buddhans fotsulor har dekorerats med pärlemor och visar hans 108 lyckobringade tecken. För thailändarna är ju fötterna det lägsta av allt låga och det är kanske därför just Buddhans fötter måste dekoreras för att upphöjas och renas. Stora skaror av besökare trängs vid ingången och skolklasserna strömmar in och ut genom porten.

Vi väljer att ta färjan över till Wat Arun, Gryningstemplet. Nu har vi kommit rätt. Här trängs inga turister och vi kan i lugn och ro betrakta de exotiska byggnaderna. Vi tar av oss om fötterna och går upp för trappan till templet. I en vacker ceremoni får vi uppleva när fyra ungdomar ligger på knä framför en munk. Han utför olika åtbörder med armar och händer och ungdomarna replikerar. Det ser ut som om det är en offerceremoni som pågår medan vi och några andra turister fascinerat ser på. En pappkasse med olika vardagsprylar står bredvid dem. Ungdomarna, kanske är de syskon, räcker varandra händerna medan munken sprider rökelse över dem. När ceremonin är över tar munken kassen med förnödenheter och ställer den i ett hörn. Ungdomarna reser sig, bugar och lämnar templet.

Vi går runt och lyssnar i smyg till en guide som leder en amerikansk turistgrupp. Alla kungar sedan Rama I har byggt på sin egen del på Wat Arun. Legenden berättar att den ovan nämnda kung Taksin, Rama I, hade lyckats kämpa sig ut ur den tidigare huvudstaden Ayutthaya, förbi den burmanesiska armén och anlänt till Wat Chaeng, numera Wat Arun i gryningen. Han hade då avlagt ett löfte om att restaurera templet, som på hans tid låg på kungliga palatsets mark. Wat Arun övergavs därefter ända tills hans efterföljare, Rama II (1809-1824) flyttade templet till andra sidan av floden och påbörjade konstruktionen av spiran. Den kompletterades av dennes efterföljare Rama III (1824-1851). Tornen stöttas med rader av demoner och apor.

MC-taxiTuristerna ses gå upp och nedför de branta trappstegen. De är mycket smala och det är trångt i trappstegen, som leder upp till en balkong högt uppe på det centrala tornet. Tempelspiran är sjuttiometer hög och en av Bangkoks mest kända symboler. Wat Aruns höga spira är formad i khmerisk stil och vackert dekorerad med kinesiskt porslin, fajans, snäckskal och färgat glas. Rama II sägs egenhändigt ha format templets Buddhabild och hans aska ska vara begravd i botten av konstverket. Guiden lägger märke till våra tjuvlyssnande öron och vi inser att vi måste dra oss tillbaka.

Utanför templet beskådar vi en gyllene staty, till hälften människa, till hälften elefant, som symbol för moderlig kärlek och kvinnlig värdighet.

De ständigt närvarande marknaderna i pågår även på vattnet. Överallt på floden ser vi småbåtar, tungt lastade med allsköns varor. Den populäraste flytande marknaden heter Wat Sai och ligger i Thonburi väster om floden.

Från Oriental är det lätt att ta flodbussen till bryggan vid Rajavongse och sedan promenera till Chinatown. Området påminner en hel del om motsvarigheterna i New York, fast i den thailändska tappningen är det mer folk, fler dofter och stor trängsel. Här finns allt från juvelerare och järnhandlare till tygaffärer och matbutiker.

Med hjälp av Skytrain tog vi oss bekvämt och billigt till flygplatsen och vår lillsemester i Thailand var till ända. Snö och kyla väntade oss i Wien. Där var flygplatsen stängd i flera dagar på grund av snökaos.

Lilian O. Montmar
Bilder: Mats Olofsson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Gunilla Nordlund

När drömmen blir verklighet

Jag känner Gunilla Nordlund sedan minst 10 år tillbaka. Jag har alltid uppskattat hennes kraft som regissör och kulturarbetare att aldrig böja sig för makten utan ständigt fortsätta kämpa för ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 02 november, 2016

Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 13 maj, 2011

Johan Heinrich Füssli, Le prince Arthur et la reine des fées. Foto:  BOT

Modernismens fria bildspråk

Tänker, tänker jag, att jag nu tagit mig vatten över huvudet med en text (essä) om en så bred och inkluderande -ism som modernismen med utgångspunkt i den anglosaxiska, latinska ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2015

Pino Masi och det italienska ärret Intervju med Roan Johnson

På den italienska filmfestivalen den 4 – 7 oktober på biografen Sture visades bland annat filmen ”Högst upp på listan” (I primi della lista), en skruvad komedi med allvarliga undertoner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 oktober, 2012

Universums svekfullhet & förtrolighet

 Hur närma sig verkligheten? Det vore inte obefogat att hävda att stora delar av G.K. Chestertons mångsidiga författarskap graviterar emot denna fråga. Om den då etablerade verklighetsbilden heter det 1912 ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 23 februari, 2013

Eddie och Reb in da House

  Eddie och Reb. Foto: Agneta Tröjer Eddie och Reb in da House I år har Pride House flyttat in på Södra Teatern med ett digert programutbud under Prideveckans första fem dagar. Det ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 04 augusti, 2007

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Veckan från hyllan, vecka 27. 2012

Den ekonomiska krisen fortsätter, och detaljerna kring den blir allt mer bisarra. Förra veckan raljerade jag över den nya grekiska finansministern. Det gick bara någon dag och det blev ännu ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 30 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.