Emmakrönika XII Det vackraste att få älska dig

Här excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan förstå och acceptera endera oss bättre det ...

Av: Stefan Hammarén | 05 februari, 2009
Stefan Hammarén

"Så man har någonting i alla fall" - Om Bostad först och synen…

För en tid sedan visade teve ett inslag om "Bostad först", en strategisk modell för att motverka hemlöshet genom att fokusera på tak över huvudet som en grundläggande rättighet och ...

Av: Linda Bönström | 22 februari, 2011
Essäer om samhället

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | 01 Maj, 2017
Utopiska geografier

Belinda Graham – två dikter och en reflektion

Belinda Graham är en tvåspråkig poet och författare. Utbildad i litteraturvetenskap, English literature och creative writing. Fyra diktsamlingar utgivna på svenska och tre på engelska. Har även gjort översättningar och ...

Av: Belinda Graham | 24 december, 2012
Utopiska geografier

Något lockande. En resa till Capri



Capri från  annorlunda synvinkel Då man hör namnet Capri vad tänker man på om inte den förr så populära låten ”Det var på Capri vi mötte varandra”, och vad skall man jämföra denna ö med om inte kvinnan?! Det är solen med det blonda ljuset och mjuka soldiset, konturerna och de höga bergen och explosiva stupen som är det väsentliga i öns natur. Det mjuka soldiset som man ofta ser omkring Capri upplever man nästan som en del av ön, den fuktiga luften är inte heller ovanlig.

Efter en timmes båtfärd från Neapel kan man se hur Capris höga konturer börjar växa fram.

Det har varit en häftig men ändå njutbar båtresa med kast mellan vågorna. Mycket folk men någon sjösjuka har inte synts till. Väl i hamn vid Marina Grande väntar en halvtimmes obekväm bussresa upp till Anacapri, det  är omkring 30 grader varmt och bussen är lastad till sista ståplats.

Det blir en bussresa som kommer att etsa sig fast i `ens minne. Färden går längs en smal vältrafikerad väg. Det syns att chauffören är van vid vägen och att han är en skicklig chaufför är det ingen tvekan om. Den mötande trafiken stryker ibland på decimeters avstånd. Nu börja det kännas hur högt man är, det blir en skräckupplevelse då man passerar stupen på några hundra meter bara en halv meter från vägen och med endast ett smalt väg räcke emellan och på andra sidan vägen är en bergvägg. Tanken får `en att rysa om det har hänt någon gång att någon buss  kört av vägen och störtat utför stupen. Men man måste lita på chaufförens skicklighet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vad vore Anacapri utan Villa San Michele?! Det är ett ”guldkorn” som lockar turisterna till ön. Det var läkaren och författaren Axel Munthe som lät bygga det i slutet av 1800 talet och som nu är museum och stipendie och gästbostäder för svenska kulturarbetare. Att komma innanför murarna där gästbostäderna ligger möts man av ett klosterlikt lugn, en oas. Det är en skön kontrast då man kommer från det stressiga turistlivet utanför. Här finns möjlighet att koppla av och att jobba koncentrerat och ostört om man så vill, tillvaron i den nya miljön har mycket att ge. Det finns även en gemenskap här man träffas på svenskmöten och umgås och konserter ordnas i museets trädgård.

Anacapri ligger ca 500 meter över havet och man har en utsikt, om inte soldiset hindrar, in mot fastlandet där Neapel ligger och ner vid Capris hamn Marina Grande kan man se lyxjakterna ligga som små  vita prickar. Det är en lagom stor stad och några risker för att den skall växa känns inte stor det finns knappast något nybyggt det är mest den ursprungliga vitkalkade bebyggelsen som finns kvar där. Det känns skönt att det inte är större än att man ofta blir igenkänd om man har varit där tidigare och man blir  ofta hälsad välkommen tillbaka och de minns att man bodde på Villa San Michele. Man känner en mänsklighet och värme hos öns befolkning.

Vad vore Anacapri utan Villa San Michele?Citronen har blivit som en symbol för ön, storleken här slår alla rekord. Det är citronlikören och utsmyckningen med citroner på  porslin och keramik som har blivit det vanligaste. Kanske är det citronens starka gula färg som får `en att tänka på solen och som är orsaken att man ser den som en symbol för Capri. Värmen tycks inte bekymra turisterna det är då det är som varmast kl 11 – 17 som de besöker ön det rör sig ofta mellan 30 – 35 grader då. Någon svårighet att göra över med pengar är det inte priserna är   höga och det är en livlig kommers längs gatorna och serveringar är det gott om. Efter kl 17 – 18 är det lugnt även utanför Villa San Micheles murarna då har de flesta av turisterna försvunnit de har åkt tillbaka till fastlandet, det är dyrt på ön priserna är höga vilket nog ofta är orsaken  att de flesta är där bara över dagen. Det är på kvällarna då det är svalt, 24 - 25 grader, som öns invånare träffas själva och umgås på sina kvällspromenader. Ner vi torget ordnas det ofta olika form av aktiviteter  på kvällarna, konserter, folkdans, revyer m.m.

En solnedgång på Capri är något man aldrig glömmer. Vid sommartid kan man på kvällarna njuta  av det eldröda klotet som sjunker ner i havet borta vid vulkanön Ischia. En sådan solnedgång är sällan man får uppleva. Men man tycker att den är alltför snabb efter 10 – 15 minuter är tyvärr njutningen över.
Efter solnedgången inträder nattmörkret snabbt och nu har naturen med bl.a. de ihärdiga cikadorna tystnat.
Det känns skönt med tystnaden men samtidigt känns det som något saknas då cikadorna tystnat.

Pratar man om ett paradis går tanken otvivelaktigt tillbaka till Villa San Michele och Capri och har man varit där en gång är det oundvikligt att man längtar tillbaka. Det är en vistelse som ger mycket både av njutning och arbete.

Rolf Zandén, text och bilder

 

Ur arkivet

view_module reorder

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Höjdpunkterna från musikåret 2013

Hur jag än vrider och vänder på det kommer 2013 alltid att vara täckt av den dystra hinna som Lou Reeds frånfälle lämnade efter sig. Det var som att ett ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 28 december, 2013

Veckan från hyllan, vecka 22-2012

Det har varit rasistiska demonstrationer i Tel Aviv nyligen. Krav framfördes att illegala invandrare från Afrika ska utvisas. Rop hördes som uppmanade till pogrom. Förbipasserande svarthyade personer attackerades. Några sudanesiska ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 26 Maj, 2012

Frank Hellers beskrivning av judar blev ett självporträtt

Ända sedan Conan Doyle med början 1887 (romanen ”En studie i rött”) framgångsrikt producerade ett antal berättelser, de flesta noveller, med Sherlock Holmes i The Strand Magazine, har författare av ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 29 augusti, 2013

Tankar kring Marmorklipporna

Ernst Jünger gjorde sin debut som författare redan 1929 med krigsskildringen I stålstormen, och levde och verkade ända fram till 1998. Hans skrivande präglas genomgående av en distanserad hållning till ...

Av: Tobias Harding | Essäer om litteratur & böcker | 17 december, 2013

Böcker har sina öden…

”To hundrede pund er prisen”, så hette en bok som kom på det danska K E Hermanns förlag 1944. Det en översättning av Graham Greenes tidiga thriller ”A Gun for ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 08 juni, 2012

Erotisk krönika av Karin Eng

Karin Eng, en fri kvinna och skribent, har inspirerats av bland andra Catherine Millet, Channa Bankier och Rut Hillarp. Karin menar att olika kvinnor söker, uttrycker och beskriver sexualitet på ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 05 april, 2012

Det Finlandssvenska dilemmat

I relationen mellan Finland och Sverige har en uttunning skett till följd av skeenden som idag är både okända och förnekade av båda parter. I medvetande dröjer en känsla av ...

Av: Oliver Parland | Kulturreportage | 24 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.