Svenska sällsamheter

Vårt lands tidigaste ”skräcktanter” lyfts fram i antologin Skymningstankar och nattvakor (Aleph bokförlag, 2014) med underrubriken Svenska sällsamheter 1 under Rickard Berghorns redaktörskap; han har gjort urvalet och presenterar författarna ...

Av: Bertil Falk | 21 maj, 2014
Essäer

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Språk, tidsuppfattning och historietänkande i bäcken som flyter förbi. Intervju med Kim Thúy

När den kanadensiska debutanten Kim Thúy för ett litet tag sedan besökte Sverige för lanseringen av boken Ru, en fragmenterade minnesbild över en immigrants och en flyktings livsbana, träffade Tidningen ...

Av: Anna Nyman | 02 maj, 2011
Litteraturens porträtt

I New York med E.B White

E.B Whites som ung I min hyresvärdinnas bokhylla hittar jag en tunn bok, knappt tjockare än ett flygpostbrev, E.B Whites "Here is New York". Mitt ressällskap har gett sig iväg på ...

Av: Anette Kindahl | 11 oktober, 2009
Resereportage

Något lockande. En resa till Capri



Capri från  annorlunda synvinkel Då man hör namnet Capri vad tänker man på om inte den förr så populära låten ”Det var på Capri vi mötte varandra”, och vad skall man jämföra denna ö med om inte kvinnan?! Det är solen med det blonda ljuset och mjuka soldiset, konturerna och de höga bergen och explosiva stupen som är det väsentliga i öns natur. Det mjuka soldiset som man ofta ser omkring Capri upplever man nästan som en del av ön, den fuktiga luften är inte heller ovanlig.

Efter en timmes båtfärd från Neapel kan man se hur Capris höga konturer börjar växa fram.

Det har varit en häftig men ändå njutbar båtresa med kast mellan vågorna. Mycket folk men någon sjösjuka har inte synts till. Väl i hamn vid Marina Grande väntar en halvtimmes obekväm bussresa upp till Anacapri, det  är omkring 30 grader varmt och bussen är lastad till sista ståplats.

Det blir en bussresa som kommer att etsa sig fast i `ens minne. Färden går längs en smal vältrafikerad väg. Det syns att chauffören är van vid vägen och att han är en skicklig chaufför är det ingen tvekan om. Den mötande trafiken stryker ibland på decimeters avstånd. Nu börja det kännas hur högt man är, det blir en skräckupplevelse då man passerar stupen på några hundra meter bara en halv meter från vägen och med endast ett smalt väg räcke emellan och på andra sidan vägen är en bergvägg. Tanken får `en att rysa om det har hänt någon gång att någon buss  kört av vägen och störtat utför stupen. Men man måste lita på chaufförens skicklighet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vad vore Anacapri utan Villa San Michele?! Det är ett ”guldkorn” som lockar turisterna till ön. Det var läkaren och författaren Axel Munthe som lät bygga det i slutet av 1800 talet och som nu är museum och stipendie och gästbostäder för svenska kulturarbetare. Att komma innanför murarna där gästbostäderna ligger möts man av ett klosterlikt lugn, en oas. Det är en skön kontrast då man kommer från det stressiga turistlivet utanför. Här finns möjlighet att koppla av och att jobba koncentrerat och ostört om man så vill, tillvaron i den nya miljön har mycket att ge. Det finns även en gemenskap här man träffas på svenskmöten och umgås och konserter ordnas i museets trädgård.

Anacapri ligger ca 500 meter över havet och man har en utsikt, om inte soldiset hindrar, in mot fastlandet där Neapel ligger och ner vid Capris hamn Marina Grande kan man se lyxjakterna ligga som små  vita prickar. Det är en lagom stor stad och några risker för att den skall växa känns inte stor det finns knappast något nybyggt det är mest den ursprungliga vitkalkade bebyggelsen som finns kvar där. Det känns skönt att det inte är större än att man ofta blir igenkänd om man har varit där tidigare och man blir  ofta hälsad välkommen tillbaka och de minns att man bodde på Villa San Michele. Man känner en mänsklighet och värme hos öns befolkning.

Vad vore Anacapri utan Villa San Michele?Citronen har blivit som en symbol för ön, storleken här slår alla rekord. Det är citronlikören och utsmyckningen med citroner på  porslin och keramik som har blivit det vanligaste. Kanske är det citronens starka gula färg som får `en att tänka på solen och som är orsaken att man ser den som en symbol för Capri. Värmen tycks inte bekymra turisterna det är då det är som varmast kl 11 – 17 som de besöker ön det rör sig ofta mellan 30 – 35 grader då. Någon svårighet att göra över med pengar är det inte priserna är   höga och det är en livlig kommers längs gatorna och serveringar är det gott om. Efter kl 17 – 18 är det lugnt även utanför Villa San Micheles murarna då har de flesta av turisterna försvunnit de har åkt tillbaka till fastlandet, det är dyrt på ön priserna är höga vilket nog ofta är orsaken  att de flesta är där bara över dagen. Det är på kvällarna då det är svalt, 24 - 25 grader, som öns invånare träffas själva och umgås på sina kvällspromenader. Ner vi torget ordnas det ofta olika form av aktiviteter  på kvällarna, konserter, folkdans, revyer m.m.

En solnedgång på Capri är något man aldrig glömmer. Vid sommartid kan man på kvällarna njuta  av det eldröda klotet som sjunker ner i havet borta vid vulkanön Ischia. En sådan solnedgång är sällan man får uppleva. Men man tycker att den är alltför snabb efter 10 – 15 minuter är tyvärr njutningen över.
Efter solnedgången inträder nattmörkret snabbt och nu har naturen med bl.a. de ihärdiga cikadorna tystnat.
Det känns skönt med tystnaden men samtidigt känns det som något saknas då cikadorna tystnat.

Pratar man om ett paradis går tanken otvivelaktigt tillbaka till Villa San Michele och Capri och har man varit där en gång är det oundvikligt att man längtar tillbaka. Det är en vistelse som ger mycket både av njutning och arbete.

Rolf Zandén, text och bilder

 

Ur arkivet

view_module reorder

Roman Charity och amning i konsten

Den gamla mannen suger girigt på den unga kvinnans fasta bröst. Motivet med sina erotiska undertoner lockade många konstnärer under 1600- och 1700-talet. Peter Paul Rubens målning av Roman Charity ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 23 december, 2014

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 december, 2014

Solidarisk matematik

Åldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 18 maj, 2009

 från Nörrebro i Köpenhamn

Urbanismer eller på den andra sidan av staden

I Paris finns en standardmeter i extra beständigt metall som utgjorde referens till snart sagt allt som skulle mätas i den naturvetenskapliga begynnelsen på 1700-talet.

Av: Jesper Nordström | Essäer om konst | 17 juni, 2016

Lars Lerin – Ständigt aktuell

Att måla är att ”gå i närkamp med ledan”, att ”hålla ångesten stången”, har Lars Lerin sagt i en intervju. Verk av konstnären, en av Nordens främsta akvarellister, har visats ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 04 september, 2012

World Trade Center 12 april  2001. Foto: Ubcule/Wikipedia

”And the walls came tumbling down…”

I den nya upplagan av Svenska Akademiens ordbok, SAOL, har niotusen obsoleta ord rensats ut för att ge plats åt mängder av nyord, rapporterar Svenska Dagbladet som listar något av ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 12 april, 2015

Boliviansk regissör med avstamp i italiensk neorealism

Intervju med Tonchy Antezana   Radio Bolivia är en före detta förening, men i dag ett aktiebolag för vilket den bolivianske intellektuelle Gabriel Paleque är ansvarig. Radiostationen har en viktig funktion för ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 29 september, 2010

Fødsel og død, livsmening og livstid

Forord Vårt liv i verden begynner med fødselen og ender med døden. Således er hvert enkelt liv tilmålt, skjønt ingen av oss kjenner dagen og timen for vår utgang. I videre ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts