Storstadens oundvikliga anonymitet

I tv-programmet På bar gärning så testar man i olika situationer svenskarnas moral. En gång lät man till exempel två skådespelare sitta med en rullstolsbunden person på ett kafé och ...

Av: Jessica Johansson | 15 april, 2012
Jessica Johansson

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | 24 december, 2017
Essäer om religionen

Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Fragment av surrogatpyret IX

Dörrn öppnades långsamt, å en kväljande dunst av överhettad å döendedesperat lågbudgetvällevnad vällde ut när en rejält tilltagen tant klädd i va fan de nu va, nåt bjärt bjäfs som ...

Av: Nikanor Teratologen | 27 november, 2007
Teratologisk sondering

Den minglande amerikanen



Nyfikna amerikanerDet var när jag stod i boardingkön på Keflavik klockan fem på kvällen isländsk tid som jag hörde det. Inte var det första gången jag hörde den nordamerikanska rullande engelskan som fylls på med många ”yeah” och ”like” men det var då det slog mig: Amerikaner är kungarna av mingel. Där bakom mig stod ett äldre par med deras vuxna dotter och pratade om Paris och Reykjavik med en ung tjej som helt obekymrat berättade roliga anekdoter från sina middagsäventyr i Montmartre. ”Så typiskt amerikanskt” hann jag tänka innan det blev min tur att visa upp biljetten och hitta min plats på flygplanet. Resan till Washington D.C. tog allt som allt ungefär elva timmar och det surmulna novembervädret i Uppsala byttes ut mot nitton plusgrader och varma brisar. Tillsammans med en vän besökte jag platser som Bethesda och Friendship Heights, förorter till Washington och överallt möttes vi av samma minglande människor. De ville så gärna veta vad vi talar för språk, de var nyfikna och frågade, av ren nyfikenhet, vilka vi är och hur vi hittade till de små orterna. Vi blev nästan chockerade när dessa frågor ställs, inte en utan tre gånger, under en och samma förmiddag. Det ändrades inte heller. När vi var i Washington eller för den delen åkte upp till New York City och gick runt i Williamsburg eller i Greenwich Village, överallt frågade de pratglada amerikanerna oss frågor om vilka vi är och vad vi skulle göra. Överallt visade främlingar ett intresse för oss, överallt ville de veta mer om oss.

På flyget hem igen från New York, satt jag bredvid ett konstnärspar som berättade om sin stundande semester på Island. Jag berättade om min utbildning och vi utbytte erfarenheter om Williamsburg. Till avsked hälsade de mig välkommen åter till New York varpå jag lovade att komma tillbaka. När jag satte mig på planet från Keflavik till Arlanda kunde jag inte ha väntat mig en större kontrast. Det svenska paret som satt bredvid mig nickade förstulet och ställde inte en fråga, sade knappt ens hej. Väl framme på svensk mark ställde jag mig vid rullbandet inne i bagagehallen och väntade på min väska möttes jag av tomma ansikten, armbågar som skyndade sig fram att spetsades för att vara först framme vid väskorna. Inte ett leende, inte en kommentar. En evig ”tysta leken” för oss vuxna vid rullbandet för att pratar man med en främling, helt oprovocerat, måste man väl vara en galning?

På min resa har jag fått träffa så många olika sorters människor, beresta och bildade på varierande sätt men de har alla haft något gemensamt, den artiga nyfikenheten. Eller är det nyfikenhet? Finns det inte ett bättre, mindre negativt klingande ord? Frågvishet. Vetgirighet. Intresse. Ett ärligt intresse i människor som finns omkring oss. En artighet som inte bara är formalitet utan bottnar i omtanke. Detta är ett av de mest värdefulla karaktärsdragen en människa kan ha, ett visat intresse, en önskan att vilja förstå sina medmänniskor och sin omvärld. Framförallt nu i juletid när många människor inte nödvändigtvis har personer att fira med, framförallt nu kan vi behöva visa våra medmänniskor mer omtanke än vanligt. Att lyssna, dela med sig och våga ta in det en främling säger är en begåvning som det borde värnas mer om och som borde uppmuntras. Endast så kan det riktigt goda kommunikationen uppstå, endast då kan vi på allvar förstå varandra.

Jana Rüegg, bild och text

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Umeå som jag minns det

Mats Myrstener om Umeå som stad och kulturstad. I år celebrerar Umeå, ”Kvarkens pärla”, att man blivit utnämnd till kulturhuvudstad inom Europeiska unionen. Inget fel i det – Umeå har alltid ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 17 januari, 2014

Royal Nizam of Hyderabad Osman Ali Khan

Hyderabad

Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 oktober, 2017

Abdel-Qader Yassine

Om Albert Einstein hade invandrat till Sverige!

För tre månader sedan var jag i Malmö, Sveriges mest mångkulturella stad, för att föreläsa. I Malmö har över 40 procent av invånarna sina rötter i ett annat land. När ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Gästkrönikör | 16 december, 2017

Kulturförbittring IV

Om demoner: Som poet är jag inte röst - jag är textuell; mitt kommer ur den skrivna rytmen, ur bilden av tågets öga mot rälsens gång: ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam ...

Av: Freke Räihä | Essäer | 01 juni, 2011

Veckans Bodström

Förre justitieministern, fotbollspelaren och deckarförfattaren Thomas Bodström har skrivit en bok som avslöjar det som alla redan för länge sedan visste. Dessutom tycker han att socialdemokraterna ska förnya sig genom ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 29 Maj, 2011

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Där kommer ju Dylan, sa pappa

Vi stod vid våra cyklar utanför Trädgårdsföreningens norra entré när Bob Dylan kom gående, österifrån, på Slussgatan. När han var ett tjugotal meter ifrån oss hoppade han in i en ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 19 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.