Jag ropar

Jag ropar en varm tunga öppnar en sångs tillblivelse Har i vändpunkten ropet som är ett direkt tilltal där randen av fuktighet möter . En tunga söker en mun En blick är funnen I ett stenröse en röst begraven ...

Av: Hebriana Alainentalo | 11 januari, 2007
Utopiska geografier

Den sjuka pojken. Fastlåst i en syn med tungan styv som ett horn.

Kan dikten, som är ett verbalt medium, fånga det väsentliga i en målning, en teckning eller ett fotografi, och därigenom transformera det till text så att läsaren i läsningen upplever ...

Av: Emma Tornborg | 08 oktober, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Maja Stenis 1923-2008

Lustig längtan - en sökares samhällssyn

En gång i tiden var jag också en snäll, liten pojke. Mamma tyckte då att det nog inte var så bra för mig att vid fem års ålder sitta ...

Av: Dr Jan Stenis | 23 mars, 2015
Utopiska geografier

Eugenio Carmi – den pythagoreiske målaren

I dagarna öppnades en utställning med den italienske målaren Eugenio Carmi i Stockholm. Verk av den genuesiske målaren visas på Nobis Hotel vid Norrmalmstorg, och en mindre del på Italienska Kulturinstitutet ...

Av: Guido Zeccola | 29 maj, 2012
Konstens porträtt

Den minglande amerikanen



Nyfikna amerikanerDet var när jag stod i boardingkön på Keflavik klockan fem på kvällen isländsk tid som jag hörde det. Inte var det första gången jag hörde den nordamerikanska rullande engelskan som fylls på med många ”yeah” och ”like” men det var då det slog mig: Amerikaner är kungarna av mingel. Där bakom mig stod ett äldre par med deras vuxna dotter och pratade om Paris och Reykjavik med en ung tjej som helt obekymrat berättade roliga anekdoter från sina middagsäventyr i Montmartre. ”Så typiskt amerikanskt” hann jag tänka innan det blev min tur att visa upp biljetten och hitta min plats på flygplanet. Resan till Washington D.C. tog allt som allt ungefär elva timmar och det surmulna novembervädret i Uppsala byttes ut mot nitton plusgrader och varma brisar. Tillsammans med en vän besökte jag platser som Bethesda och Friendship Heights, förorter till Washington och överallt möttes vi av samma minglande människor. De ville så gärna veta vad vi talar för språk, de var nyfikna och frågade, av ren nyfikenhet, vilka vi är och hur vi hittade till de små orterna. Vi blev nästan chockerade när dessa frågor ställs, inte en utan tre gånger, under en och samma förmiddag. Det ändrades inte heller. När vi var i Washington eller för den delen åkte upp till New York City och gick runt i Williamsburg eller i Greenwich Village, överallt frågade de pratglada amerikanerna oss frågor om vilka vi är och vad vi skulle göra. Överallt visade främlingar ett intresse för oss, överallt ville de veta mer om oss.

På flyget hem igen från New York, satt jag bredvid ett konstnärspar som berättade om sin stundande semester på Island. Jag berättade om min utbildning och vi utbytte erfarenheter om Williamsburg. Till avsked hälsade de mig välkommen åter till New York varpå jag lovade att komma tillbaka. När jag satte mig på planet från Keflavik till Arlanda kunde jag inte ha väntat mig en större kontrast. Det svenska paret som satt bredvid mig nickade förstulet och ställde inte en fråga, sade knappt ens hej. Väl framme på svensk mark ställde jag mig vid rullbandet inne i bagagehallen och väntade på min väska möttes jag av tomma ansikten, armbågar som skyndade sig fram att spetsades för att vara först framme vid väskorna. Inte ett leende, inte en kommentar. En evig ”tysta leken” för oss vuxna vid rullbandet för att pratar man med en främling, helt oprovocerat, måste man väl vara en galning?

På min resa har jag fått träffa så många olika sorters människor, beresta och bildade på varierande sätt men de har alla haft något gemensamt, den artiga nyfikenheten. Eller är det nyfikenhet? Finns det inte ett bättre, mindre negativt klingande ord? Frågvishet. Vetgirighet. Intresse. Ett ärligt intresse i människor som finns omkring oss. En artighet som inte bara är formalitet utan bottnar i omtanke. Detta är ett av de mest värdefulla karaktärsdragen en människa kan ha, ett visat intresse, en önskan att vilja förstå sina medmänniskor och sin omvärld. Framförallt nu i juletid när många människor inte nödvändigtvis har personer att fira med, framförallt nu kan vi behöva visa våra medmänniskor mer omtanke än vanligt. Att lyssna, dela med sig och våga ta in det en främling säger är en begåvning som det borde värnas mer om och som borde uppmuntras. Endast så kan det riktigt goda kommunikationen uppstå, endast då kan vi på allvar förstå varandra.

Jana Rüegg, bild och text

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Foto: Björn Gustavsson

Litauen - en integrerad del av västvärlden

Björn Gustavsson om Litauen, ett nytt, lite exotiskt resmål för många.

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 september, 2015

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 maj, 2016

 Ibsens blick brinner som en eld som bränner oss alla. Inte minst Ibsen. Wikipedia

Att bestiga ett fjäll: Henrik Ibsen (del II)

Henrik Ibsen är en av det moderna dramats mästare och klassiker. Under knappt 15 år av sitt författarskap påverkades han tydligt av romantisk och klassicistisk form, ton och tematik, för ...

Av: Carsten Palmer Schale | Scenkonstens porträtt | 06 juli, 2015

Konkretpoesi til Tidningen Kulturen fra Uwe Max Jensen

  ŠŠŠŠŠŠŠ./Z¯/)                          ŠŠŠŠŠŠ..,/¯../ ŠŠŠŠŠŠ./Š./                        ŠŠŠŠ./Z¯/'Š'/Z¯¯`·z ŠŠŠ./'/Š/Š./ŠŠ./s¯\                          ŠŠ..('(ŠZŠZŠ. ¯~/'Š') ŠŠŠ\ŠŠŠŠŠ..'Š../                          ŠŠŠ."Š\ŠŠŠ. _.·Z ŠŠŠŠ\ŠŠŠŠ..(                          ŠŠŠŠ..\ŠŠŠŠ.\Š    

Av: Uwe Max Jensen | Utopiska geografier | 04 oktober, 2008

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | Utopiska geografier | 17 juni, 2013

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | Musikens porträtt | 24 september, 2014

Ian McEwan: Sweet Tooth

Goda vänner till oss på Nya Zeeland köpte för många år sedan en försvarlig hög tegelstenar i St. Privat, en liten lantlig by i det inre av Frankrike. Fast de ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 20 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.