”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

Reportage om politik & samhälle

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

 Eero-Pekka Aikio som har tagit en död fågel på sin gård, en vattenlom. Denna fågel har den egenskapen att den lever på marken och i luften och har därför mytologisk betydelse för samernaDe största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger att shamandomen enligt aktuell forskning erkänns som ett sätt att beskriva verkligheten. Denna osynliga värld kan betraktas som realitet eftersom den påverkar oss som våra nattliga drömmar som inte ses som vidskepelse.

Den samiska shamandomen ses gärna speciellt av kyrkan som en företeelse som numera inte mera existerar utan är helt utrotad. Avsikten med kristnandet av samerna var att utrota shamandomen inklusive joiken och shamantrumman. Det fanns inga gränser för hur illa samerna behandlades av kyrkans män som betrakade shamandomen som djävulens verktyg. Jojken som dennas röst och shamantrumman som ett oerhört syndigt föremål – därför ansågs allt vara tillåtet som förstörde dessa! Den samiska joikaren Niiles-Jouni Aikio sade i en intervju: ”Kristendomen har rensat upp häxeriet med hård hand genast från början då kyrkorna kom till Lappland på 1500-och 1600-talen. Även Lars Levi Lestadius har för sin egen del deltagit i dessa ”talkon” med god framgång på slutet av 1800-talet”.

En kamp mot tiden – om räddningsinsatserna i Budapest 1944

Seminarium på Folke Bernadotteakademin för att uppmärksamma och hedra minnet av de räddningsinsatser som gjordes av anställda på de fem neutrala ländernas diplomatiska beskickningar i Budapest. 1944. Foto: Yvana Enzler, Schweiziska AmbassadenRaoul Wallenbergs insatser för att rädda judiska civila i Budapest under andra världskrigets slutfas är allmänt kända och väldokumenterade. Inte minst på grund av hans personliga öde som fått stor uppmärksamhet under årens lopp och gett upphov till ett flertal böcker. Många har vittnat om hans hjältemodiga insatser och har honom att tacka för sitt liv. Mindre känt i Sverige är att det fanns många fler som osjälviskt kämpade för att rädda tusentals judiska medmänniskor ifrån förintelsen under denna tid.

Nyligen anordnades ett välbesökt seminarium på Folke Bernadotteakademin för att uppmärksamma och hedra minnet av de räddningsinsatser som gjordes av anställda på de fem neutrala ländernas diplomatiska beskickningar i Budapest. Vid seminariet som organiserades av Utrikesdepartementet tillsammans med de fem neutrala ländernas diplomatiska representationer i Sverige i samarbete med Forum för levande historia medverkade historiker från sex länder: Gellert Kovacs, Sverige/Ungern, Manuela Franco, Portugal, Miguel de Lucas, Spanien, Roberto Morozzo della Rocca, Italien och François Wisard, Schweiz. Seminariet leddes av Bengt Jangfeldt, svensk historiker och författare till boken Raoul Wallenberg: En biografi (Wahlström & Widstrand). I publiken fanns flera överlevande från Förintelsen. Dessutom närvarade Raoul Wallenbergs syster Nina Lagergren samt de fem neutrala ländernas ambassadörer.

Det svenska flygvapnet under det kalla kriget

FlottiljenUnder det kalla krigets tid - 1945 till 1989 - omkom 600 personer inom det svenska flygvapnet. Framförallt var det unga människor som offrade sina liv för den svenska försvarsmakten, som i första hand såg hotet från öster.

Inom det svenska flyget fanns 1000 flygplan, som skall vara en buffert mot kommande angrepp. Strategiskt låg Sverige bra till i det kalla krigets hotbild. I denna bild kan nu betraktas de unga liv som gick till spillo, då de olika flygplanen störtade under olika övningar: Den flygande tunnan, Lansen, Viggen osv.

I detta spel ingick realistiska övningar - framförallt under 1950-talet då krigsliknande träningsprogram låg till grunden. Allt detta under det att de nya flygplanen var felkonstruerade eller hade brister, vilka ledde till haveriet och förlust av människoliv.

Redan under 1950-talet omkom 20 ungdomar varje år. Denna omständighet uppmärksammades i media men det ledde inte till några omedelbara förbättringar. Flyghaverierna fortsatte, som en "naturlig" del i det försvar och utvecklingsarbete som gavs order om. Flygsäkerheten var undermålig.

Omhändertagandet av olycksdrabbade familjer fanns inte ens på agendan. Flygvapnet förbrukade de unga liv på ett sätt, som idag framstår som obegripligt.

Eftersom en av mina barndoms- kamrater omkom och havererade den 12 november 1958 har jag nu gått igenom den statliga haverikommissionens protokoll, utlåtanden och omdömen.

När böcker gör ont

kvinna i East Timor Foto Irena Cristalis När jag första gången fick veta att frilansjournalisterna Johan Persson och Martin Schibbye fängslats i Etiopien efter att illegalt ha tagit sig in i Ogadenprovinsen befann jag mig hos en vän på Nya Zeeland. Där pustade jag ut efter en intensiv reportageresa i Indonesien och Östtimor. Särskilt den senare, Östtimor, Asiens yngsta och fattigaste land, hade tagit musten ur mig. Men här satt jag nu, med trådlöst internet och fulla anteckningsblock och skrivna reportage och ett väntande bokprojekt. Om dagarna kunde jag promenera de 100 meter som krävdes av mig för att nå ner till stranden och blänga Stilla havets frihet i ansiktet tills jag tröttnade. Om kvällarna kunde jag dricka öl och uppskatta trevligt sällskap.

Samtidigt förberedde sig Johan Persson och Martin Schibbye inför domstolsförhandlingarna i Addis Abeba, och ingen har hört något enda livstecken från Dawit Isaak på många, många år. Journalistiken befinner sig i farozonen, jag lyssnade till fruktansvärda villkor för systemkritiska reportrars vardag i Indonesien, och när jag befann mig i Östtimor reste jag i mördade och ärrade reportrars fotspår. Jag var tvungen, något annat vore självbedrägeri. I Balibo, en stad i västra Östtimor intill gränsen mot Indonesien, mördades fem journalister 1975 då de som bäst dokumenterade den indonesiska arméns illegala invasion av det precis avkoloniserade Östra Timor. Som tack för det mördades de brutalt och summariskt och synnerligen kallblodigt, och deras material förstördes.

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Den äldsta kända bilden av KolumbusVärlden våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore)

Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika den 12 oktober 1492 som detta år infaller den 14 oktober. I det övriga Amerika firas dagen den 12 oktober. Firandet av denna dag är mycket omstridd eftersom den europeiska „erövningen“ av Amerika ledde till oerhörd förstörelse och förnekande av urfolkets historia och kultur. Med indianfrågan avses den förstörelse av indianskt sätt att leva på som började vid Kolumbus „erövning“ av Amerika och som inneburit över 500 år terror för indianerna.

Kolumbus var inte den första europén som kom till Amerika. Redan vikingarna lär ha kommit dit och indianerna kom enligt nutida kunskap dit redan för tusentals år sedan då de vandrade från Sibirien över Berings sund som då var fast mark.

Då Kolumbus kom till Amerika trodde han att han kommit till Indien och kallade därför befolkningen indianer. På svenska betyder inte benämningen indian en person som kommer från Indien, vilket är fallet på engelska. I USA talar man därför om Native Americans (sv. ursprungliga amerikaner).

Kolumbusdagen firas officiellt i USA med omfattande kyrkliga och andra aktiviteter. De största festligheterna äger rum i New York med olika tillställningar och en stor parad med omkring 35 000 deltagare på 5th Avenue. Inte i alla delar av USA firas dagen, t. ex. inte i Kalifornien, Nevada och Havai. Indianerna i södra Dakota firar Indianernas dag och i Kalifornien talar man om Urfolkens dag.

Lost in translation: på jakt efter energiövergången

Öresundsbron tar sin början i en artificiell ö som byggts mitt i Öresund och binds samman med Danmark via en tunnel under vattnet. Foto: Marc GuerrienNomina si nescis, perit et cognitio rerum
Carolus Linnaeus

Tillhör världen dem som stiger upp tidigt? Tisdagen den 23 april 2013, just när dagen gryr för somliga och natten tar slut för andra, möts vi vid 5-tiden på morgonen på Parisflygplatsen Roissy-Charles de Gaulle för att ta det första Air France-flyget till Köpenhamn … Två folkvalda från Aubervilliers, elva medlemmar ur det lokala ungdomsrådet, varav två ledare och två representanter från Stade de France, Paris fotbollsstadion, skall just bege sig till Sverige för en vistelse inom ramen för konferensen ”Energy Cities” som i år äger rum i Växjö, en för övrigt historisk trakt.

Vid ankomsten till den internationella flygplatsen Kastrup i Köpenhamn stiger vi direkt på

Öresundstaget, snabbtåget som på tjugo minuter tar oss till själva hjärtat av Malmö, den svenska grannstaden. Sedan 1995 binder Öresundsbron samman den danska huvudstaden och den sydsvenska regionen Skånes största stad via en 4 km lång tunnel under vattnet, en för ändamålet skapad artificiell ö och en 8 km lång bro spänd över vattnet.

Hinke Bergegrens tal ”Agitation för Kärlek utan barn ” lade grunden för RFSU

Hinke Bergegren som talare 1908. WikipediaI El Salvador väntar just nu den 22 år unga Beatriz på ett beslut från landets Högsta Domstol om hon ska få genomgå en abort eller inte. Den gravida kvinnan lider av en kronisk sjukdom där hon riskerar att dö om hon fullföljer graviditeten. Fostret som hon bär på kommer inte att överleva utanför livmodern. Det är missbildat och saknar stora delar av hjärnan.

I år fyller RFSU åttio år. Ungsocialisten, fredskämpen och feministen Hinke Bergegren (1862-1936) var aktiv i kampen för kvinnors politiska, ekonomiska och sexuella rättigheter under storstrejkernas tid i Sverige 1910. Han lade ut mattan och beredde vägen för det som senare skulle bli Elise Ottesen-Jensens livsverk, RFSU.

I sitt tal ”Agitation för Kärlek utan barn” riktade han sig främst till kvinnorna och hans idéer tände en anarkistisk brandbomb. Talet spreds som en löpeld över landet i form av en broschyr i 50 000 exemplar. Myndigheterna var rädda att Bergegren skulle få med sig ungdomen och kvinnorna och orsaka revolution, när han proklamerade att arbetarkvinnorna skulle vägra att föda barn. Svaret blev ett hopkok av en lag, Lex Hinke, som förbjöd upplysning om kondom och pessar. Förbudet gällde fram till 1937-38 då det blev lagligt att använda, upplysa om och sälja preventivmedel. Hinke Bergegren fortsatte sin odyssé med att istället lära ut avbrutet samlag, coitus interruptus. Han fängslades och dömdes till två månaders fängelse.

Hinke Bergegren hade brutit ett tabu som var förutsättningen för att Elise Ottesen-Jensen kunde fortsätta att tala öppet om födelsekontroll. Här följer ett utdrag ur Hinke Bergegrens tal med för dagens språkbruk vissa nödvändiga grammatiska korrigeringar:

Bilder från Aten

Just detSemesteröar, soldränkta stränder, Medelhavet ... Bilden av Grekland efter ett antal semesterresor till Kreta, Samos och Spetses. Men inte den här gången. Den här gången ska jag tillbringa några veckor i Ariane Wahlgrens författarhus i Aten, staden där den legendariska Sveriges Radio-rösten levde och verkade som utrikeskorrespondent under juntatiden.

Innanför den låsta porten av plåt vaknar jag varje morgon till fågelkvitter, dignande fruktträd och en soldränkt takterrass, en idyll vid foten av Filopapposkullen, med det storslagna Akropolis på nära håll, den åldrade Mikis Theodorakis några hus längre bort och hela det myllrande Aten vid mina fötter.

Detta är verklighet, en underbar verklighet, och jag ler åt allt annat jag också ser från min terrass, grannens katt som sover så gott bland nedfallna apelsiner, sköldpaddan som förvirrat sig nerför berget, mannen som kör runt i sin lilla lastbil och säljer blommor och frukt från flaket. Ler innan jag låser upp porten, går nerför trapporna och ger mig ut i en annan verklighet. Jag hinner inte långt innan frågorna börjar hopa sig i mitt huvud.

Vem lämnade sina arbetsskor ovanpå en hög med grenar bredvid soptunnan i gathörnet? Var det någon som helt enkelt tröttnade på slitet eller någon som fick sluta på stående fot?

Var kommer den vita, vackra hunden ifrån, han som rotar efter mat men som fortfarande bär spår av ett annat liv än gatuhundens, ett liv med en ägare, en matskål, någon som borstade hans päls.

Vad tänker han, uteliggaren som har sitt läger mitt bland turisterna i Plaka, och som med outgrundlig min följer kommersen från parksoffan bredvid den lilla kyrkan.

Vad säger de, grekerna som sitter på caféet och upprört diskuterar någonting, troligen politik eftersom jag kan urskilja ”madam Merkel” mitt i det upprörda ordsvallet.

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.